ombytlig deluxe, asså. Är tillbaka. Eller tillbaka och tillbaka, skriver när det finns något att skriva om. Som idag.
Ställde mig på vågen för första gången sen jag-vet-inte-när imorse. Tvåvägs-obehag. Väger lite mer än vad jag gjorde sist jag vägde mig men det är ju meningen att jag skulle gå upp i vikt så det borde kännas bra men icke. Plus att jag väger för lite för att folk ska get off my back, vilket nästan är enda anledningen till att jag vill gå upp i vikt.
Sedan detta: pv åkte bort i måndags och kom hem typ nyss men han har blivit förkyld och nu får jag inte vara med honom pga att han är rädd för att jag ska typ dö (han uttryckte det inte riktigt så men jag är trotsig och skriver vadjagfuckingvill i min blogg). Så illa är det inte på långa vägar men han beter sig som om det är det och hela skiten känns lite pinsam och... vulgär. Det är svårt att förklara men det kan bli jättekonstig dynamik mellan oss och liksom som att han måste... ta hand om mig och han blir lite, ja, pappig (GUU). Och detta skulle jag aldrigaldrigaldrig våga säga till honom fastän jag vågar säga det mesta; särskilt när folk pratar "ner" till mig, pga att han blir antingen lite panikig/superängslig (tror att vi båda får flashbacks till när han besökte mitt rum hos m&m i typ somras) eller jättearg och jag kan lika gärna bespara oss den farsen tycker jag.
Avundas din självkontroll, hur sjukt det än må låta. Min fixering vid mat gör ofta att jag äter mer, oftare än svälter. Vill gärna bryta den jävla ovanan, blir liksom stressad av att jag äter, så jag äter för att bli lugn (vilket naturligtvis inte sker). Tips?
SvaraRaderaAny how, skönt att du inte tar bort bloggen. Mysigt att klicka sig in här, tryggt liksom att veta att jag kan få tag i dig (självisk x 1000). Däremot ska du inte behöva känna tvång att skriva, du måste ju inte! Jag funderar själv på att lägga ner min blogg, men slås av samma tanke som du - vart ska man skriva ner sina "tankespyor" då?
En bok känns inte särskilt lockande och att ha det i huvudet skulle göra en galen...