DSM-5

Hejhej, suger i mig lite wikipedia om DSM-5. Har följt kontroverserna kring det slaviskt (är obvsly emot tystnadspliktsavtalen), det började med när jag hörde om borderline-kritiken och grävde djupare, och det känns så DRAMATISKT, hoppas på en dokumentär någon gång i framtiden, en astorr en. Ingen Man on Wire-deal (gillar dock Man on Wire, men liksom hur blir "Hur man bestämde sig för att byta namn på Borderline, mecka med de andra personlighetsstörningarna, ADHD och göra AS till ASD" till något jättespännande&vackert? Nää, det här är typen av dokumentär som är lite trist och sänds på Tv4Fakta och inte i Dox - hehe som om det var en film redan?)

Hursomhelst läste att detta var ett förslag (av en av snubbarna som sitter i kommittén) till en diagnos och jag fastnade lite för detta stycke, i relation till yrs truly:

For example, if a parent is withdrawn from one child but not another, the dysfunction could be attributed to a relational disorder. In contrast, if a parent is withdrawn from both children, the dysfunction may be more appropriately attributable to a disorder at the individual level.

Fast byt ut föräldrer och barn mot mormor och Sunshine.

Suck, nu är det onödigt att somna.

kalla saker vid dess rätta namn, pls

En bra sak med denna dag: Träffade en tjej på föreläsningen som kommenterade sömmarna på min jacka. Blev typ kär. Folk som märker sånt är älskvärda per automatik. Detaljsinne, mums.

Annars är allt skitskitskit. Fick en kallelse till ni-fattar-vad idag. Var alltså hos min läkare för ett tag sen (förra veckan?) för att fixa något starkare än propavan för det funkar inte längre (tar 3-4/natt utan större effekt) men det fick jag ju inte. Och inte pga "beroendeproblematiken" som läkare verkar vara så medvetna om idag (ett av få tillfällen där man kan säga att det var bättre förr, om man är lagd åt det pillertrillande hållet, obs, sarkasm) utan pga misstänkt anorexi och därför får man inte stilcnot eller flunitrazepam (sistnämnda ville jag inte ha ändå, av uppenbara anledningar. Också: Tror ni att de tog bort roppe och bara bytte namn på det till ett osexigare namn som inte skulle kunna få ett gatunamn, för det hjälpte inte...) pga antagligen nedsatt lever-/njurfunktion (är alltså inte bitter pga livrädd för att skada organ med läkemedel, som ni säkert vet). Och sedan får man en kallelse till det-som-inte-får-nämnas-vid-namn i posten (är bitter över detta, såklart). Vad händer nu? Jag kommer ju att ignorera kallelsen, men det kan man ju inte göra jämt.

En till grej: I tisdags hörde jag på Kropp&Själ som handlade om Alzheimers/demens. De pratade med experter och en tjej vars mor hade drabbats av vad som heter frontallobsdemens och modern ändrade personlighet och blev väldigt hatisk och lättirriterad och sa till dottern att hon var en dålig dotter osv. Ni fattar väl vart jag ska med detta... Det känns så fel att "hoppas" på att ens mormor har börjat utveckla demens men det skulle "kännas bättre" än att det är så himla mycket fel på mig att varken mor, far eller mormor (eller pojkvän för den delen... men jag ska ju inte prata om sånt) kan älska en. Problemet med detta är ju att mormor är trevlig mot alla... utom mig. (Fast enligt uppgift från min syster ska hon ha varit väldigt kort i ton mot morfar också...) Liksom kan det inträffa med demens, selektivt hat eller något? Wikipedia säger inget... Jag har en släkting som antagligen skulle kunna svara på dessa frågor men jag är rädd att det skulle cirkulera tillbaka till mormor. Det har stört mig så mycket de senaste... tre veckorna. Mer än när jag bodde därborta typ.

Books

Hejhej kära läskunniga medmänniskor.

(???)

Just nu har jag en liten hög med att-läsa-böcker plus "kurslitt" (som ABSOLUT INTE bör refereras som kurslitteratur pga det DÖDAR bildningen) så även om jag skulle kunna hitta en bok imorgon som är lämplig bokklubbsbok så skulle jag ändå inte kunna läsa den direkt (eller jo, jag skulle ju kunna ignorera min senaste bokskörd) så jag tänkte att vi kunde vänta tills Kerstin Ekmans nya roman "Grand final i skojarbranschen" kommer ut? I oktober ska den släppas. Dock: Min önskan att läsa modern svensk litteratur var en önskan att jag skulle upptäcka lite nya författare och jag har redan läst en del av Kerstin Ekman. Grej man kan göra tror jag är att "boka" den på närmsta bibliotek, någon som vet?

Men på tal om Ekman: Hon har skrivit en roman som heter "Mordets Praktik", som finns på pocket (alltid bra, jag vill verkligen att alla ska kunna ta del av det här om man är intresserad och som sagt, pga urusel regering kanske biblioteken inte har råd, fast good ol' Ekman borde finnas?) som har plockat ur Doktor Glas ur Hjalmars eponymiska bok. Fast detta blir bara intressant och givande om man faktiskt har läst "Doktor Glas", tror jag. Har alla intresserade gjort detta? Är någon annan än Bella intresserad, hehe? På samma tema som "Mordets Praktik" finns "Gregorius" av Bengt Ohlsson, som gestaltar antagonisten i "Doktor Glas", Pastor Gregorius, vilket jag tycker låter intressant. VET NI VAD VI KAN GÖRA?!?!? Vi kan ha Hjalmar-tema! Vi läser Doktor Glas (har inget emot att läsa den igen), följer upp med "Mordets Praktik" och "Gregorius" och sedan fortsätter vi med "Den allvarsamma leken" och "För Lydia" av Gun-Britt Sundström :) Då har vi böcker till hela hösten att prata om!

Om det låter för "skoligt" (Hjalmar kanske någon har läst till en uppgift i SvB och fått hemska men av, dock att det går att råda bot på detta. Hjalmar är bäst!) så har jag andra förslag:

vadsomhelst av Sofi Oksanen (har ej läst något av henne innan, men hört att hon ska skriva bra)
"Spill: En damroman" av Sigrid Combüchen
"Gentlemen"+"Gangsters" av Klas Östergren

Nu har jag en massa förslag... Kanske ändå inget konkret. Känns som att denna omgång av bokklubben blir ännu mer ostrukturerad?

Orkade inte länka, soz.

Här får ni en bild som ursäkt för länkbristen

hunger

Oj, jättekonstig känsla idag: Först det första så kände jag hunger, vilket inte är jättevanligt för mig, pga magen är van vid att vara tom (antar att det förhåller sig på detta viset) men för det andra så störde hungern mig. När jag annars känner hunger så gillar jag den eller har väldigt lätt för att ignorera den, pga van (som jag tror att de flesta av oss är). Men nu var den där och krafsade och jag tyckte att det var jättejobbigt och önskade verkligen att jag kunde äta (vilket jag inte kunde pga föreläsning).

Annars förstår jag inte hur andra klagar över att vara hungrig, det är väl inte jobbigt? Men idag var det jobbigt. Men sen glömde jag bort det. Fast jag åt nu när jag kom hem ändå för då var brainy hungrig mer än magen.

Bokklubb pt 2

Imorse läste jag att Bella sa att jag gärna fick välja en ny bok till bokklubben och nyss så lyssnade jag på mitt favoritradioprogram Spanarna (jag brukar alltid lyssna på det live på fredagar men jag var upptagen då, första gången någonsin typ, hehe *no life*). Där bästa Jessika Gedin pratade om romankaraktärer som "frigör sig från sina skapare", att författaren ska stå till svars för sina romanfigurer och "författaren som förövare". Och jag sög i mig vartenda ord och blev väldigt motiverad att läsa den "genre" som jag är sämst på att läsa: nyutkommna svenska romaner. Har typ läst... sju i år. Så jag tänkte att det är något passande till bokklubben? Hon nämnde Håkan Nessers nya roman 'Himmel över London', som jag hörde om på radion för ett par veckor sen och blev intresserad av redan då. Jag har aldrig varit lockad av att läsa Håkan Nesser, jag har helt enkelt känt att det inte är böcker för mig (pga *alternativ*...). Men denna roman låter i beskrivningen som något som på ett bra sätt liknar (fast ändå inte) Italo Calvinos 'Om en vinternatt en resande', som är en av de intressantaste läsupplevelserna jag har haft. Men på Adlibris är den tydligen tillfälligt slut och pga ny så finns det bara en inbunden version, vilket kanske kostar för mycket och pga ny (av en av Sveriges populäraste författare) så kanske alla ex är utlånade i biblioteken. Som sagt så är jag väldigt dålig på att läsa nyutkomna svenska romaner och även att hålla koll på dem. Om någon annan har koll på en (relativt) nyutkommen bok av en svensk författare (om det finns en pocket att köpa så är det jättebra, pga demokrati) så är jag öppen för förslag, annars ska jag spetsa mina ögon (eller vad man nu gör med ögonen som motsvarar spetsa öronen) efter svenska romaner nästa gång jag går i en bokhandel.

Så ni vet, att bokklubben fortfarande är open for business. Och alla är välkomna.

900

Tentan gick bra, jag vet inte hur bra men jag tror den blir mer än godkänd i alla fall. Idag har jag ätit ~900kcal pga åt gröt till frukost, ett äpple under tentan och MIDDAG på en restaurang efter jag hade hållit i min salong. Det var ganska trevligt ändå. Men imorgon måste jag fasta tror jag. Nu ska jag på Lill-Janspromenad. Jag är tråkig.

Recension/"analys" av Den hemliga historien (Varning för spoilers!)

Sak jag totalt glömde bort över veckan/helgen. Bokklubben (eller ja, den har jag glömt bort över sommaren, hehe). Bella var den sista i bokklubben att läsa ut boken (tror jag...) och skrev en liten recension av den för ett par dagar sen. Vet faktiskt inte hur det gick för de övriga deltagarna i klubben, men ni får gärna berätta. Mitt fel för att jag lät det totalt rinna ut i sanden.

Anyways, det vore ju extremt hycklande att jag som organisatör inte själv framförde någon åsikt om boken, men jag sköt upp det just för att jag visste att Bella inte hade läst ut den pga upptagen med studier. Här kommer mina tankar, kom ihåg, spoilervarning!

Min favoritsak med boken var hur den rörde sig i ett utrymme av total fiktion, men ändå kändes verklighetstrogen. Redan i inledningen så berättar Richard Papen att han har en morbid längtan efter det pittoreska (vet inte hur det uttrycktes i den svenska översättningen dock); något som i praktiken innebär något konstruerat. Detta motiverar hans "val" att hänga med Henry, Bunny och tvillingarna. Trots att karaktärerna var besynnerliga på ett extremt sätt så kändes inget av deras val och beteenden osannolika, Tartt låter en verkligen sjunka in i deras värld. Älskar hur de täta (och senare snötäckta) skogarna representerar historiens fortlöpning och hur intrigerna tätnar. Uppskattade även ironin i att låta Henry vara gruppens ledsagare längs de snåriga vägarna de var tvungna att gå på grund av deras handlingar - liksom han kunde ju inte ens se ibland pga sitt huvud. Hehe. Dock att jag önskar lite att Papen hade varit mer inblandad än han var, eller blev inblandad tidigare för att få en bättre beskrivning av Bunnys mentala (och de andras moraliska) förfall. Det kändes nästan lite halvgjort att Henry berättade hemligheten för Richard redan när allting var i sitt upplösningstillstånd. Jag vet även att Bunny var en sån endimensionellt osympatisk karaktär just på grund av att vi lättare ska förstå valen de andra karaktärerna gjorde men det hade varit intressantare om man kände lite tillgivenhet inför Bunny (och de andra samtidigt, fast alla kanske inte gillar ambivalens?). De negativa aspekterna i boken förtar inte det faktum att det är en angenäm läsupplevelse rakt igenom.

Keeping up appearances

Vet ni vad jag gjorde nyss? Handlade mat för 546 kr.

Skulle gärna vilja säga att jag handlade för att jag ska bli frisk och jag tänker mer eller mindre äta upp all denna mat under veckans gång. Detta är inte fallet. Jag ska hålla salong för min studiegrupp (som jag typ har börjat gilla, i kontexten studiegrupp, även om en av dem är sjukt tråkig och en annan av dem säger hemska saker ibland) för att fira vår första tenta som vi har hjälpt varandra igenom. Då behöver jag ju inte bara kaffe (som jag har slutat att ha på lager pga borde inte dricka det... borde inte ta koffeinpiller heller), utan typ vanlig mjölk och socker och sedan, i affären så slogs jag av den paranoida tanken på att de kanske skulle se in min kyl och/eller mitt skafferi och hitta två skivor skovmand, alpro soya light, lite bönsoppa, brysselkål, några morötter och en halvskrumpen tomat. Så då var jag tvungen att köpa en massa grejer för att allt skulle se normalt ut. Så nu har jag frökusar, pasta, ketchup, margarin, olja, tofu, mera bönkonserver, mera grönsaker, äpplen, två bananer, havregryn osvosvosv. Vad ska jag göra med all det här efter morgondagen? Alltså, jag blir typ nervös att ha det här... Inte för att jag frestas till att äta det men bara för att det känns fel.

I think flowers should be forbidden for children

Idag var en sådan kväll då allt var fantastiskt, hundraårig spets kikade blygsamt fram under kjolfållen och huvudet befann sig redan på dansgolvet. Men sen såg jag min spegelbild när jag skulle hora till ansiktet ännu mer än vad jag gör dagligen och insåg att jag var för ful för att vistas bland folk. Hatar sånt.

Nej, nu...

Igår var det släktfest som jag inte var med på för att jag sa att jag var tvungen att plugga till en tenta (vilket inte är sant, jag kan allt och hade redan pluggat i min studiegrupp i fem timmar under dagen), men jag ville ha en kväll för mig själv att bara slappna av på, var längesen det hände. (Jag läste en stund tog en PW och hamnade på ** ändå eftersom att Ludvig frågade. Det var inte så kul, jag hade ju planerat att vara ensam och ändrade planer är inte kul.)

Anyhow, min syster var på denna släktfest och hon berättade att mormor vid en punkt hade sagt att det var skönt att jag inte var där och vid en annan punkt typ hypotetiskt frågat "Har Sunshine ens några känslor?" vilket låter som en konstig sak att säga men det var i ett "korrekt" sammanhang, då döden och hur upprörd man blir över den diskuterades (och hon sa typ också att jag inte skulle bli upprörd om min syster dog! :O). Alltså jag blev så jävla arg när jag hörde det, och ledsen. Alltså någon som inte har pratat med mig alls på tre månader och pyttelite halvåret innan dess får inte bedöma hur jag tänker och känner. Och till saken hör ju det att jag faktiskt har en ganska hämmande rädsla för att folk som jag älskar ska dö. Jag kan tänka på det nästan varje dag. Och liksom att någon internaliserar känslor istället för att uttrycka dem är väl mer anledning att oroa sig än att börja hata? Hur oempatiskt är inte det? Har MORMOR ens några jävla känslor, för hon kan ju inte ens bry sig om sitt barnbarn?

Nää, nu blir jag arg... Först tänkte jag lite varför, eftersom att min kära mor har sagt (och gjort) mycket värre saker om och till mig och det brydde jag mig aldrig om så varför ska jag bry mig nu? Kom fram till att det antagligen beror på förväntningar; jag väntade aldrig att min mamma skulle vara något annat än hemsk och jobbig (det gjorde de få bra dagarna ännu bättre), men min mormor har ju varit snäll mot mig en gång, för inte så jättelängesen och nu så går hon omkring och säger helt otänkbara saker till släkten.

skryt

Hejhej, jag tänkte bara berätta att jag har pluggat i två timmar och just nu tar en liiiten paus för att sedan plugga i två timmar till.  (OCH jag pluggade som sagt mellan 8-13 i skolan idag...) Sammanlagt nio timmars plugg under en dag. Det ÄR faktiskt heltid? Lol. 

Det är egentligen supertråkigt att plugga för att det känns meningslöst. Men jag är drottningen av att göra meningslösa grejer.

Även drottning över FÄRGGLADA&STRUKTURERADE anteckningar.

åhåhå-jaja, tänk inte på vad det symboliserar.

Hmm. Nyss insåg jag att vi har varit väldigt seriösa de senaste två dagarna här på SMuO och det går ju inte för sig. Liksom vi har pratat politik, välfärd och yourstrulys *arma hälsa*. Så, för att väga upp allt detta TUNGA, SERIÖSA innehåll så kan vi ta upp lite roligare och lättsammare saker, man vill ju inte ge intrycket av att man överger sin "nisch"/genre (narcissistisk, menings- och menlös tonårsbloggare). Problemet är att jag egentligen inte har något roligt och lättsamt att ta upp egentligen, pga *svårmodig* och *djup* och motsträvig. Man vill ju inte lägga upp "fina bilder" som ger "inspiration" (men som aldrig utmynnar i reellt skapande, lol).

Det enda jag kan komma på att säga längs dessa linjer är att jag tidigare i eftermiddag upplevde det sexigaste någonsin known to mig, cavalry twill mot min nakna hud. Nu fantiserar jag om alla hans andra kläder. Tror att fiskbensvävd tweed är ännu bättre. Vinterhalvåret, DU ÄR SÅ SEXIG...

Som sagt, svårmodig och djup (och svårimponerad, lol)

Nu ska man väl plugga. Orkar inte.

egenavgift

Sååååå... Jag har varit vuxen med allt vad det innebär i lite mer än tre månader nu och jag är redan berättigad till "rabatt" på läkemedel. Har alltså i genomsnitt spenderat 300kr/månad på medicin. (Lol, tänkte skriva "Helt sjukt" men sen insåg jag att det hade varit en ordvits och man är väl inte töntig...)

I denna takt så har jag ett fri/stammiskort i mars... Inte så att jag har hemskt dålig hälsa och folk behöver tycka synd om mig, så det känns mest bara konstigt...

Kan man "neka" denna förmån? För jag fick mina lönespecs igår och jag får nästan 3000:- mer imorgon än vad jag trodde att jag skulle få (glömmer typ bort att jag arbetar?). Så jag tycker inte att jag behöver det och vill liksom inte leecha på samhället när jag har pengar, bättre att det går till folk som faktiskt behöver det. Fast det är väl inte så välfärden funkar?

nightwatch

I natt är första gången på länge jag är för mig själv (pga "pojkvän", fult ord) och samtidigt inte kan sova (pga... ja, nånting). Så jag hoppar omkring i lägenheten i morgonrock ackompanjerat av Felt och är på asbra humör. Fastän jag inte borde vara det, eftersom jag nu har dygnat och natten innan gårnatten så sov jag i typ... tre-fya timmar. Men skitsamma.

sunlight bathed the golden glow

Förra veckan var jag stressad för att jag hade för mycket att göra och levde "hand ur mun" - pluggmässigt och det gör jag aldrig. Denna vecka är jag stressad för att jag inte är stressad? Wtf?

Under den senaste timmen har jag tagit två koffeinpiller och druckit två sockerfria redbull. HEHE. Kul jag kommer att ha ikväll. Eller inte. NB: Jag tog två koffeinpiller, glömde att jag hade tagit dem och drack sedan en redbull och då hade jag en burk kvar i kylen. Det kändes irriterande (?) att ha den i kylen så då drack jag upp den också. Onödigt att ta så mycket koffein, särskilt för att jag innan hade en bra vätskebalans i kroppen pga världens bästa livsmedel, grönkål. Älskar grönkål. Så den vätskedrivande effekten kommer att vara helt onödig. Fick även en riktig vikt i morse. Det var väl "kul". 

Jag har inte ätit frukost på ett par veckor, tror jag. I alla fall inte många gånger. Inte för att jag inte vill men för att jag inte kan komma på något som känns "värt" att äta till frukost. Att jag inte vill "spendera" kalorierna på frukost, för jag känner ingen skillnad i studie- social- eller livsförmåga de dagar jag äter frukost och då känns det onödigt. Så det är väl för att jag inte vill, men på ett ganska abstrakt plan.

En annan grej: Ni har säkert hört om politikerna som kan få en "tidig pension" under 15 år (mellan 50 och 65) när de avgår/får sparken eller något. (Om inte så får ni fan ta ert samhällsansvar och bilda er lite. Det är inte jobbigt att lyssna på Ekot en gång om dagen). Det kan man ju tycka lite vad man vill om, känns som att det kan vara rättfärdigt en liten tid efter sitt politiska uppdrag har nått sin ända, (för det kan vara väldigt jobbigt att vara politiker) men kanske inte i 15 år. Man måste även ha i åtanke att någon som har jobbat med politik har viktig spetskunskap som kan vara till stor nytta på den "riktiga arbetsmarknaden". Men det jag reagerade mot var den där S-politikern "Jan"/"Göran"/"Hans" (eller vad män i politiken brukar heta, hans namn är oviktigt) som har flyttat till Filippinerna och har bott där i 7 år och under tiden tagit ut ca 300 000 av denna "pension" per år (som jag förstod det). Han sa något i stil med att de 300 000 fungerade bra i Filippinerna pga av att prisnivåerna där är lite annorlunda än i Sverige och att om han hade bott kvar i Sverige så hade han agerat på annat sätt (transparens: inte ordagrant och lite inferens från min sida). ALLTSÅ ?!?!?!?! FAN vad jag blev arg på det uttalandet. DUGER inte 300K/år för denna man?!?! Vilket jävla slag i ansiktet under bältet för de familjer som knappt tjänar 100K/år I SVERIGE (alltså familjer med ensamma föräldrar som är låginkomsttagare, för det mesta). Och han var SOCIALDEMOKRAT! Det är nog dags att man börjar prata om oppositionens människosyn i det nya kalla Sverige, också. (NB 2: Han var någon typ av lokalpolitiker, men ändå HELT SJUKT och AVSKYVÄRT och mer så än det faktum att han tog någon form av pension, även om jag tycker att det är fel det med).

sova kan man göra när man är död...

Alltså, imorgon har jag redovisning, två timmars föreläsning och grupparbete på det. Och nu är klockan tio över ett. Fuckfuckfuck. Jag har typ sovit på tre föreläsningar vid det här laget, pinsamt. Jag ville gå upp klockan fyra och träna, nu känns det som att jag hellre går upp klockan sju och gör det nödvändigaste. För liksom jag hatar en person i min grupp. Sådär mycket så att man använder härskartekniker helt omedvetet och inte ens kan bry sig om att vara lite artig. Och lider hela tiden i närheten av personen (som verkligen inte kan ta en hint??!)

Koffeinpiller får väl bli min räddning under föreläsningen, resten klarar jag av eftersom att jag inte sitter still på en mjuk stol...

Men ja, sjukt jobbigt...

timelapse

Herreminje, vart tog dagen vägen? Poff, sa det och så var klockan nästan fem. Visst jag har faktiskt gjort en sak idag; strukturerade anteckningar ifrån mina föreläsningar och böcker inför tentan nästa måndag. På enfärgat papper med tusch, sådär som alla som fuskar i grafisk design gör (+ alla DUKTIGA människor). Pinsamt. Men jag hade kul under tiden i alla fall. Frågan återstår om jag ens kommer att se åt dessa super-anteckningar under veckan, eller göra samma sak med de anteckningar som tillkommer under veckans föreläsningar.

Men förutom det så har jag bara legat i sängen. Min morgon+förmiddag var liksom: Kissa, hämta flaska vatten ur kylen, hämta datorn till sängen, däcka, göra grejer på datorn.

Anledningen till detta är att jag "mår dåligt" och hade en hemsk mardröm i natt och vaknade upp och kände extrem skuld och skam. Kommer knappt ihåg något av drömmen men ja...

kämpa

Det är den artonde september och huden har redan antagit den lila- rosa- och blåmelerade ton den är så förtjust i under vintermånaderna. Jag har börjat dra på mig ett extra lager ull och grämer mig över what's to come. Inser att jag måste driva omkring med någon jävla take away-mugg 24/7 bara för att hålla värmen. Förra vintern var jobbig nog men då var jag 15-10kg tyngre större delen av tiden. Fuck att man har bestämt sig för att plugga, annars kunde man ju inhysa sig hos någon med hus på sydligare breddgrader. Eller typ, fuck att man har bestämt sig för att plugga, annars kunde man ju gå i ide/dö.

hustling (hostling) like a boss

Jag vill verkligen skriva något men jag kommer inte på något. Förkylningen har blivit bättre men jag har fortfarande ont i hjärtat/vänster lunga/luftstrupen på vänster sida eller något så lyf suxx ändå.

Lite töntigt att fråga men vad vill ni att jag ska skriva om?

livet i skugga

Fejden med mormor har gått så långt att jag blir mer illa till mods när hon ägnar mig uppmärksamhet än när hon totalignorerar mig. För när hon tittar på mig känner jag hur motbjudande hon tycker att hela min existens är, och det är inte en överdrift, det är Medusaliknande. Det är få människor som kan hata så mycket som min mormor. Föredrar spetälskbehandlingen. Mest av allt så föredrar jag att inte vara i närheten av henne alls.

ennui

Har haft en pisshelvetesdålig dag och morgondagen och dagen efter det kommer vara lika hemska. Har spenderat kvällen med att skaka av ångest bara för att allt inte går som jag vill och för att människor är dumma (dels korkade och dels superirriterande). Varför måste jag vara så bortskämd och mesig för?

Är typ för rädd (?) för att göra det där skolarbetet jag desperat behöver göra tills imorgon men jag vågar(?) inte somna heller. Imorgon har jag lektioner hela förmiddagen och hemskthemskthemskt grupparbete (måste vara med en korkad, irriterande och infantil människa...) efter "lunch" (ska inte äta. Tar kanskekanske med mig en kiwi. Antagligen inte)

Jag är också fruktansvärt förkyld och har ont i... luftstrupen, tror jag.

Kommer tillbaka på typ fredag när allt bör vara frid och fröjd igen.

it's a tale told by an idiot

Imorse försov jag mig så himla mycket. Jag hade tillslut tio minuter på mig (istället för ca tre timmar, om man räknar min promenadtid) vilket gjorde så att jag bara kunde borsta tänderna, skölja av ansiktet, klä på mig och lägga mascara i fickan och packa ihop väskan i panik och springa till tunnelbanan. Fast grejen var att jag inte försov mig, egentligen, jag bara sköt upp på den där superviktiga handlingen att faktiskt kliva upp ur sängen. Jag är egentligen den som totalstrejkar när något går fel (bara för att man känner sig så usel, ni fattar nog) men jag samlade ihop alla mina krafter och steg upp till slut. Vet inte, men det kändes som något att vara så otroligt stolt över. Att stanna kvar i sängen en dag blir lätt, två tre dagar och till slut flera veckor så ja... Heja mig!

hey we used to be kings

Jag vet inte om jag har så mycket att blogga om, eller kanske bara ingen lust. De två saker jag kan blogga om är lite uteslutna att faktiskt delge för att det ena är uni&studentliv - det skulle kunna avslöja min riktiga identitet och det andra är mitt "kärleksliv"(& brist på detsamma) och jag har tänkt alldeles för mycket på integritet på sistone för att kunna forma något intressant om det (+ att jag har läst om andras sex- och kärleksliv och blivit så hemskt uttråkad och förnärmad av det oengagerade språket, som ingen annan märkte, och kände liksom bara att vi lämnar sånt till Anaïs Nin).

Och i övrigt är det ju bara vikt- och kalorirapporter (dagens: 40.9, 663kcal á 109g carbs, 12g fett och 33g protein).

För ett par dagar sen såg jag blod i ett ägg jag knäckte det i en skål och blev vegan igen. Något annat är ju helt otänkbart. Men ja, dåliga protein-siffror :/ När man äter bönor&linser så bör man faktiskt utesluta alla annan stärkelse, det blir liksom bara onödigt.

Nu ska man dra till biblioteket och plugga. Förhoppningsvis har jag tid och ork för en springtur senare ikväll. Just nu har jag orken (kan inte nu, har lite ont i magen). Liksom 663 kcal...

eller så har jag ett extra finkänsligt sinne för fåfänga, take your pick

Idag frågade en vän till "familjen" (som jag känner börjar bli ett ganska luddigt begrepp igen, mormor hatar mig, alla är i upplösningstillstånd och ingen finns i landet, osv) om min aptitlöshet kunde bero på natriumbrist (alltså hardcore-naturvetare som tror allt i hjärnan handlar om biologiska variabler, beundrar deras konsekvens men ändå, hatar att de inte kan problematisera vidare), ville typ skrika att det beror på en djupliggande känsla av värdelöshet och att man inte har aptit när man inte tycker att man förtjänar mat (alltså ordagrant detta, tänker så korkat i uppror) men jag var tyst och tjurade över det faktum att mitt ansikte var svullet av allt annat än natriumbrist. FFS.

Sen funderar jag på om folk på mitt arbete verkligen tycker att deras konversationer på rasterna är roliga eller om det är en fråga om artighet (jag skrattar aldrig för att vara artig) eller kanske en fråga om förminskade förväntningar. Hursomhelst. Idag satt jag i en soffa och observerade när en handfull medelålders människor satt och skämtade om typ temakryssningar och kryssningar i allmänhet. Alltså dessa kryssningar verkar vara en inkorporerad del i deras vardag&kultur. Fattar inte! Alltså jag visste att kryssningar fanns innan men att det var liksom någonting som ett fåtal individer ur varje klick människor gjorde och inte något som en hel avdelning på ett kontor kan skratta i samförstånd över. Ska aldrig åka på en kryssning.

killing time

Alltså när man VERKLIGEN BORDE ägna sig åt den där muntliga presentationen man ska hålla imorgon men istället, klockan halv tio på kvällen börjar lyssna på Beethovens femte concerto och sedan går in på nionde symfonin? Sånt gör man när vartenda aspekt av livet är så tråkig att man egentligen bara vill ha knark för att liva upp tillvaron. Om det är så att bara tråkiga människor har tråkigt så är jag världens tråkigaste människa. Nu ska jag återgå till att lyssna lite (läs: väldigt) för högt.

jonagold

Älskar hösten pga finns Jonagold och Red Prince i äpple-sortimentet. Idag åt jag ett gigantiskt Jonagold till lunch. Eller mer ett halvt pga tröttnade på att tugga på ett äpple som jag tror har högre densitet än typ
Granny Smith. Red Prince och Jonagold är inte nödvändigtvis godare än Granny Smith men de är så vackra, djupt röda men ändå så krispiga och Jonagold har en distinkt beskhet i bakgrunden som jag älskar.  Så, det var ett stycke om äpplen. Kulkul.

home sweet home

Kom hem tidigt i morse, duschade, drog till uni, joinade en studiegrupp (har inte missat mycket på bara två dagar), blev medbjuden på en utgång på lördag men typ under förutsättning att jag tar med ett gäng av mina kompisar också (ungefär) och jag har väldigt svårt att föreställa mig hur mina kompisar (de få jag har, that is) skulle kunna befinna sig i samma utrymme som dessa människor och deras kompisar. No judgement, jag gillar dem faktiskt, (typ), men de är så annorlunda från mina kompisar, vilket inte är negativt men det blir konstigt om dessa två världar korsas. Hur som helst har jag inte "råd" (vilket jag har men jag har spenderat halva CSN (det som blev över efter räkningar&matkassa) på en resa och lönen hade jag tänkt att spara och spendera på hudterapeut och psykolog...)

Är hemma tidigt för att alla blev arga på mig (morfar också :() och då var det lika bra att pallra sig hem pga skuldkänslor och mådde inte bättre av att komma bort ändå.

Håller fortfarande på att utvärdera "livsmålen" (alltså om man saknar "PASSIONEN" - en grej som man älskarälskarälskar (utöver en brittisk sci-fi serie om en milleniumgammal "Doktor", lol och experimentella självmordspop-band, lol) så blir alla andra ämnen och företeelser man älskar/gillar mycket öppet spel för framtida "karriärer" och då blir det alltid så att ingenting känns HELRÄTT och man förstör hjärnan i sitt grubblande). Hursomhelst så ska jag härda ut till januari (tänker att det är fel att bilda en klar uppfattning om något efter två veckor) och sedan kanske byta till en högskola alternativt ett annat program på uni. Alltså hur fel är det inte att jag inte vill gå på en högskola endast pga att det är ett fulare ord än universitet? Liksom jag bryr mig inte ett skvatt om forskning (förrän jag eventuellt kommer att bedriva någon forskning om typ 10-15 år) så varför ska ett lärosätes universitetsstatus finnas med i mina beräkningar?

Förresten så anmälde jag mig just till högskoleprovet, är jätteintresserad av hur bra det skulle gå för mig på den nya versionen. Fy vad jag låter nördig och självgod nu. Men srsly, det är mer tragiskt än coolt att tvåkommanoll är mitt livs största bedrift (utöver diverse viktras, lol, också mer tragiskt än coolt. Önskar att jag var cool. Med kontrollbehov och neuroser kan man aldrig vara cool.) 

Detta inlägg är antagligen mer parenteser än "riktig" text. Är så lat när jag skriver i bloggen.

fuckin shoes

Har precis gått i 90min i 8cm heels. Dags att pensionera fossingarna.

youthful mistakes

Bland mina saker på vinden hos M&M fanns en låda märkt "gamla kläder" och jag tog med mig den till min lägenhet i syfte att rota igenom den för att möjligtvis slänga/lämna bort delar av innehållet men den blev liggandes i garderoben orörd på grund av mitt ointresse för kläder. Rotade lite i den i igår och hittade ett av mitt livs högst värderade föremål; en tung brun jacka i fuskpälsigt material (alltså inte fluffig päls utan mer mockaaktigt, förlåt är inte modekritiker...) från DvN hösten... 2006, tror jag (som sagt inte modekritiker) som jag lånade/snodde från jackans förra ägarinna, den coolaste personen jag visste när jag var 14 som jag inte har sett röken av på snart tre år (varför jag fortfarande idoliserar bruden till max). Jag bodde i den jackan hur länge som helst och nu är jag inte någon som ägnar mig åt nostalgi (och jackan representerar väl en tid i livet jag knappast kan nostalgisera över) men eftersom att nutiden suger så kom jackan med i spontanpackningen och nu när jag var på väg ut så plockade jag fram jackan och vet ni vad jag hittade fastnålad på utsidan av fickan? En Amnesty-nål och en Mensa-nål. Dog av skam. Alltså, Mensa-nålen kan jag typ nästan förstå, det var coolt att vara med i Mensa när man var 15 (eftersom att det inte kan ske i Sverige och det gav mig en "internationell aura"? vet inte...) och kanske var ett ironiskt statement att ha den på den jackan, vilket Amnesty-nålen också var men det hade nog varit ännu töntigare (att ha dem där ironiskt) än att ha dem av stolthet och självrättfärdighet. Saker man gjorde när man var så ung kan man ursäkta lite (undrar om jag kan rättfärdiga sakerna jag gör nu som barnsliga om tre-fyra år?) men alltså näääää... Jag kommer alltid vara personen som faktiskt BAR den där jävla Mensa-nålen.  Nu kopplar jag inte iq till smartness (allas misstag) men att man faktiskt en gång i livet var tvungen att hävda sig på det sättet? Gud vad pinsamt. Nu ska man väl ut och bli kränkt av 10000 killar. Säga vad man vill om utelivet utomlands, att det är roligare osv, men killarna är i alla fall bättre i Sverige (och de är inte ens speciellt bra där heller).

weltschmerz

Jag reser bort ett tag. I en vecka eller så. Kanske längre. Datorn följer med så jag kanske bloggar.

nattfilosofi/oversharing

Hej igen. Det är minst två timmar kvar tills jag anser att det är "okej" att ta en (avslappnad) cykeltur och min bok tog slut för en stund sen och jag har inget mer (oläst) att läsa i boet. Så jag började att tänka lite och jagvetjagvetjagvet, jag är inte typen som "kan" blogga på natten, because it suxx men vad ska jag annars göra när alla andra är ute och ränner? Ni får en mindre roman, sorry

Det första jag tänkte på var att jag kommer aldrig att kunna ha ett barn, inte pga vill ej bli gravid, tjock, ful och med massa hormoner som jag inte kan kontrollera. (Enda biologiska reaktionen jag gillar är ljuvlig zinkbrist. Faktum är att jag älskar zinkbrist och jag önskar att jag kunde gå i den euforin just nu men jag tror inte att jag har zinkbrist för att jag känner mig ovanligt nihilistisk och överjävlig dessa dagar (hence xtrmt uteblivet bloggande).) Även om tjockheten antagligen spelar större roll än vad jag vill erkänna. Mitt problem med att skaffa avkommor ligger snarare i diskrepansen som skulle ske i.o.m att jag (obvsly) skulle vilja ge avkomman all the best, jag skulle älska hen så himla mycket och hen skulle bli så lycklig och aldrig leva i materiell brist eller utanförskap och den skulle bli så jävla lycklig och välanpassad att jag, på ett reellt-denna-människa-är-ej-min-avkomma-plan, skulle avsky hen. Så liksom, för allas trevnad så ska jag inte yngla av mig. Är det en sorts människa jag inte förstår och därmed inte tycker om är den lyckliga människan med bra relation till sina föräldrar (och med min övertro på mitt icke-eventuella föräldraskap så skulle min unge definitivt bli denna).

En annan sak som jag har tänkt  på är att jag antagligen hade varit Sverigedemokrat om deras agenda hade varit att utvisa alla överviktiga människor istället för alla som inte passar in i deras förlegade bild av "ett svenskt samhälle" och bl.a. därför hatar jag mig själv. Alltså FÖRLÅT men jag förstår det inte. Kommer aldrig att förstå det.

Men den stora insikten som har kommit lite smygande då och då är denna: Jag måste totalt omdefiniera mig själv som människa ytterligare en gång. Alltså förut (innan Bernard) så hade inte jag haft sex på VÄLDIGT länge och även om det inte var något jag insåg så var det faktiskt så att jag njöt av och tog stolthet i att vara en ren och driftlös människa. Asketisk (i den mån att man fortfarande bar C. Kane-signerade plagg, lol). Det blev tillslut en del av mig. Men nu har jag insett att jag har igen blivit en sexuell varelse (i den mån att jag vill ha Bernard, jämt, lol) och måste totalt omarbeta bilden jag har av mig själv och det är DÄRFÖR jag har gått omkring och varit livrädd och kaotisk hela sommaren och våren till viss mån (liksom allt annat är som vanligt, från typ februari, utöver sexlösheten). Gamle Rocinante ("celibatet") finns inte längre och jag måste hitta mig en ny häst och antagligen också nya väderkvarnar att slåss mot, ett nytt sammanhang för en "ny" (eller bara annorlunda, perchance) identitet. FÖLJ MED MIG UT PÅ ÄVENTYR UTE I VERKLIGHETEN BLABLABLA. Nej den här bloggen kommer fortfarande vara tråkig. Oroa er inte.

Denna insikt kom jag fram till när jag funderade på sexualitet och vad jag finner sexigt. Och nu utgår vi ifrån mitt enda object of desire, nivetvem, eftersom det inte finns något annat att hänvisa till. Vi var någon form av ganska bra, platoniska vänner (dock att vi hängde väldigt sporadiskt) i flera månader innan någon form av sexuell spänning uppstod och ytterligare ett par veckor/månader tills vi slog slag i saken, detta är något jag gillar, att något växte fram "organiskt" och utan press. Varför jag hatar att bli raggad på, för det blir liksom "jag gillar hur du ser ut, jag hoppas att vi kan ligga inom en snar framtid". Tycker detta är läskigt. Tycker att all sexuell spänning är läskig men om det finns en ordentlig grund/tillit/något annat töntigt så spelar gamla sår mindre roll. Men jag ska inte ljuga och säga att andra saker inte spelar någon roll heller, typ som kroppen och dess inneboende sexighet; fast kroppar är inte sexiga i sig, men skitsamma de spelar roll: han är stark, så att man känner sig liten och trygg "i hans armar" (...) men han är inte biffig (fast jag FÖRSTÅR detta ideal med vartenda fiber i kroppen, fabulous muscles*, etc).

[sen blev man avbruten av trollet man talade om men vi hade inte sex]

Vart var vi? Jo, sexiness. Så våra kroppar representerar till viss mån maktbalansen i vårt förhållande, som han typ inte tycker om, men ändå gör och jag älskar och skulle han veta varför skulle han (och alla andra) tycka att jag var helt sjuk i huvudet men det spelar ingen roll för mig (f.ö. tycker jag att "psykisk ohälsa" betyder att man mår dåligt av det och inte att man avviker från vanliga värderingar). Haha, jag insåg just att han kanske läser detta om han har lust. VADHÅLLERJAGPÅMED?

*Superdeprimerande att ge referenser INGEN kommer att förstå. Som för ett par dagar sen då jag gjorde ASROLIGT skämt om en liten lägenhet som "var större på insidan" och det blev lite skratt men ingen fattade vart det kom ifrån eller varför det var ASROLIGT så det blev inte asroligt.

hej

I "min" extraknäcksbransch så är det inta ovanligt att på sommaren få lön för sitt arbete i juni/juli i augusti eftersom att alla ekonomiansvariga kan ta semester och lämna "arbetarna" svältandes om de så behagar. Jag hade ingen brist på pengar i juli så jag blev knappt upprörd (utöver på inkompetensen) men nu har jag en massa oväntade pengar att möjligtvis sätta sprätt på och eftersom att jag inte har handlat kläder sedan... mars ungefär (tror jag) så kommer detta väldigt lämpligt. För jag kan tydligen inte lägga dem på kosmetisk kirurgi :'(

Annars väntar man med spänning på att uni ska bli svårt eller roligt eller NÅGONTING ÖVERHUVUDTAGET. Just nu känns det mest som ett stort ingenting och jag går ändå på [SUPERSVÅRT PROGRAM] så någongång tycker man att man borde liksom KÄNNA NÅGOT. Och jag är bland de få som ställer frågor istället för att svara på dem och föreläsaren svarar typ "för att det är så" så hela upplevelsen känns mer som lågstadiet än UNIVERSITETET, [SUPERSVÅRT PROGRAM]. Kanske byter program till våren. Känner för något humanistiskt som kommer att ge asdåliga jobbchanser och ännu sämre lön. Skulle passa mig utmärkt (är mycket mer anspråkslös än vad jag tror att jag ger sken av i text).

Annan jobbig grej med uni är att jag inte har träffat en enda soft tjej och det irriterar mig så mycket av uppenbara anledningar.

Hur bör man ställa sig rent moraliskt till att "call bullshit" på bloggar i dessa trakter? För liksom om jag upptäcker en ren och skär lögn (eller ett jävligt oförlåtligt fel i formulering?) så känner jag att jag inte kommer att kunna lita på bloggen i fortsättningen och då är det väl mer "sluta läs om du inte gillar" men delen av mig som är "vän av ordning" blir upprörd och det sitter och skaver onödigt mycket i bakhuvudet och så återkommer man till sagda blogg ett tag senare och fortsätter att upptäcka "faktafel" och sen börjar man läsa bloggen enbart för att man har börjat gilla att ogilla bloggen och så börjar man ogilla sig själv och det blir en jävligt jobbig spiral av självhat när man bara borde ignorerat från början och låtit bloggen idka sitt patetiska försök till självhävdelse eftersom det ger bloggen någon form av tillfredställelse eller whatever. Det är jobbigt att inse att man är så missunnsam ändå. Så ja, rent moraliskt är det fel tror jag. Se, räknade ut det alldeles själv. Tycker inte heller att detta är en helt fel värdering.

Jag är så groteskt törstig men jag har redan druckit en liter kylskåpskallt vatten och har ont i magen.

Sist men verkligen inte minst så har vi Bernard (det kommer alltid kännas onaturligt att läsa/skriva det). Och det är så skevt att det inte är sant. Liksom ingenting händer men ingenting upphör heller och han säger en sak (till mig) men så gör han en annan (med mig) och jag kan inte säga att jag klagar över detta lite underliga status quo. Bättre än att vara utan tycker jag. Hej, jag är patetisk och kan kräla i gruset hur länge som helst.

Nu funderar jag på att "gå ut" men att läsa en biografi om Émelie du Châtelet (fransk matematiker på 1700-talet) känns mer lockande.