Recension/"analys" av Den hemliga historien (Varning för spoilers!)

Sak jag totalt glömde bort över veckan/helgen. Bokklubben (eller ja, den har jag glömt bort över sommaren, hehe). Bella var den sista i bokklubben att läsa ut boken (tror jag...) och skrev en liten recension av den för ett par dagar sen. Vet faktiskt inte hur det gick för de övriga deltagarna i klubben, men ni får gärna berätta. Mitt fel för att jag lät det totalt rinna ut i sanden.

Anyways, det vore ju extremt hycklande att jag som organisatör inte själv framförde någon åsikt om boken, men jag sköt upp det just för att jag visste att Bella inte hade läst ut den pga upptagen med studier. Här kommer mina tankar, kom ihåg, spoilervarning!

Min favoritsak med boken var hur den rörde sig i ett utrymme av total fiktion, men ändå kändes verklighetstrogen. Redan i inledningen så berättar Richard Papen att han har en morbid längtan efter det pittoreska (vet inte hur det uttrycktes i den svenska översättningen dock); något som i praktiken innebär något konstruerat. Detta motiverar hans "val" att hänga med Henry, Bunny och tvillingarna. Trots att karaktärerna var besynnerliga på ett extremt sätt så kändes inget av deras val och beteenden osannolika, Tartt låter en verkligen sjunka in i deras värld. Älskar hur de täta (och senare snötäckta) skogarna representerar historiens fortlöpning och hur intrigerna tätnar. Uppskattade även ironin i att låta Henry vara gruppens ledsagare längs de snåriga vägarna de var tvungna att gå på grund av deras handlingar - liksom han kunde ju inte ens se ibland pga sitt huvud. Hehe. Dock att jag önskar lite att Papen hade varit mer inblandad än han var, eller blev inblandad tidigare för att få en bättre beskrivning av Bunnys mentala (och de andras moraliska) förfall. Det kändes nästan lite halvgjort att Henry berättade hemligheten för Richard redan när allting var i sitt upplösningstillstånd. Jag vet även att Bunny var en sån endimensionellt osympatisk karaktär just på grund av att vi lättare ska förstå valen de andra karaktärerna gjorde men det hade varit intressantare om man kände lite tillgivenhet inför Bunny (och de andra samtidigt, fast alla kanske inte gillar ambivalens?). De negativa aspekterna i boken förtar inte det faktum att det är en angenäm läsupplevelse rakt igenom.