dangerous times

Hej, någon som har erfarenhet över hur lite/mycket/whatevs man "får" väga innan man får LPT (som vuxen, that is)? Finns det en väldefinierad gräns? Eller är det lite allmänt beroende på blodprover och blodtryck osv?

cause that truth hurts and those lies heal

Sitter här och försöker värma mig med en kopp te och OVO-tröjan jag fick på posten idag (det var längesen ett plagg gjorde mig så glad, som jag brukar säga: det är kul att vara ett fan), går inte så vidare bra, dock. Har spenderat hela dagen med pv (minus tre timmar för föreläsning och transport till&från sagda föreläsning) så safe to say att det var bästa dagen på länge. Det är faktiskt väldigt bra mellan oss nu, vi har "pratat ut" om allt och vi är inte lyckliga (det är ändå  fånigt att förvänta sig att någon annan ska göra en lycklig, eller hur?) men vi mår definitivt bra ihop nu.

Vet tyvärr inte vad jag väger (och kommer ju inte att få en "sann" vikt nu) men jag åt ganska bra förra veckan, särskilt med tanke på hur lite jag gjorde (mycket mindre än vanligt; låg mest i sängen) så bör jag ha gått upp ett par hekto (några procent, that is).

Nu ska jag plugga medan jag väntar på att middagen pv är på ska ta slut så att han kan komma hit. (Typ definition på hur bra vi har det, känner mig "trygg" nog att släppa in honom här, i min privata sfär. Det är inte ofta han har sovit här faktiskt.)

BTW: Vet att jag bloggar så tråkigt och sällan nuförtiden. Finns det något ni vill att jag ska skriva om? Matdagbok? (Äter inget intressant, men om någon är intresserad så...) Något-annat-som-jag-inte-kommer-på-att-ge-som-exempel?

Domsöndagen

Idag sov jag mest men jag hann även med att promenera till NK med Ludvig för att se på julskyltningen. Helt okej. Jag har typ aldrig åsikter om julskyltningen, så länge den kommer upp så får jag julkänslor; hur den ser ut spelar inte så jättestor roll. Men jag gillar de små nissarna och postrummet.

Sen bakade jag och Ludvig citronmazariner efter ett recept i DN, enligt uppgift blev de goda. Jag tog några stycken att bjuda pv på imorgon kväll.

Jag har söndagsångest för första gången sedan jag började på uni. Jättejobbigt. Vet inte varför utöver att jag kanske borde läsa ett kapitel i vår dummadumma bok som jag inte fattar något av alls för att jag inte orkar anstränga mig. Men det är liksom ett kapitel som kommer att bli läst under natten och sen är det liksom klart... Aja...

trasig cykel

Typ 40 timmar tills han kommer hem. Ikväll ska jag ut för första gången sen i... augusti? Kan det verkligen vara så längesen? Sjukt. Sen ska jag sova bort min söndag (och fortsätta att lyssna sönder Take Care) och sen ska jag till skolan och pluggeliplugga och sen lover's reunion. Åh, vad man är patetisk.

Min cykel började idag strejka och låta som en gräsklippare, var tvungen att leda den hem genom stan. Mycket pinsamt, men liksom inte ohanterligt, för jag fattar ju liksom att folk förstår att cyklar ibland går sönder. Tror att det är något med kedjan. Sist kedjan hoppade, i september, så lät jag pv fixa den men den funkade inte lika bra då som innan kedjan hoppade* så jag ska nog lämna in den till en cykelverkstad efter CSN och lönen kommer. 

*och om ni nu tror att jag är så oteknisk att jag inte ens klarar av att fixa en hoppad cykelkedja så tror ni minsann fel, hade det varit en helt vanlig cykel så hade jag kunnat det men denna cykel har nog tillhört djävulen, (trots att jag är den enda ägaren den någonsin haft) så den är komplicerad as fuck att byta kedja på.

daller

Brukar egentligen dra mig för att kommentera andras kroppar osv. för jag vill inte känna att anorexin drar mig ifrån empati och gör så att jag reducerar andra till endast yta. Men alltså... en av de allra fulaste kroppstyperna jag vet är xtremt-skinnyfat, såg en sån idag. Alltså, någon som med 90% säkerhet är ätstörd och väldigt underviktig men låren på hen dallrar ändå och så vet man att personen ifråga har levt på frukt och grönt och knäckebröd så hen har inga muskler kvar men ändå 20-30% kroppsfett. (20% kroppsfett är bra och normalt men kombinerat med muskelatrofi kan det knappast vara bra). Så liksom liten påminnelse till alla, kom ihåg att äta ca ett gram protein för varje kilo du faktiskt väger och ännu mer om du tränar.

Tiden går så långsamt.

Trots att jag har sovit under 30 av de senaste 48 timmarna. God natt.

my knees are rife with wood worms

Jag såg PV sist klockan kvart i sju imorse, nu är han bortrest tills nästa måndag och jag har redan gråtit tre gånger idag. Wtf?

Vikten ligger fortfarande på noll procent.

Skolan går sådär, jag borde verkligen repetera mer eller åtminstone läsa lite flitigare. Men istället så hetsläser jag de sidor jag måste samma morgon som föreläsningen under tiden som mina frukostägg kokar. Men det räcker väl. Jag hänger ju med och jag pratade med mina pojkar idag och vi ska sätta oss någon dag och repetera kapitlen en masse på torsdag. Det kan jag se fram emot.

Sen är det helt ofattbart att det är 11 (eller ja, mer som 10 nu) dagar kvar till lön och jag har ca 175kr kvar på kontot. Det beror ju såklart på att jag för över alla pengar jag inte tror att jag kommer att spendera till sparkontot men alltså ångesten att jag antagligen kommer att behöva föra över 500 från sparkontot - OMVÄNT. Så gör man ju inte! Och jag är alltid jätteduktig på att planera utgifter osv och så har jag misslyckats! :(:(:(

Var hos läkaren idag, för sjätte gången, så från och med nu är det gratis. Känner att en halsfluss nalkas och han höll med och så fick jag Kåvepenin (är därför jag har så lite cashmoney kvar, nästan 250 spänn i bakteriesjön :( ). Får dock alltid ångest av det pga lyssnar för mycket på Vetenskapsradion och deras program om antibiotikaresistens. Men jag tänker inte spendera en vecka gråtandes i min säng för att en streptokocker-koloni festar på mina tonsiller (kommer istället att spendera en vecka gråtandes i min säng pga en snubbe?!) så det är bara att bita ihop.

Älskar för övrigt datorer och hur de hjälper vår vardag. Kommer ihåg när man var liten och fick öroninflammation (fick så sjukt mycket öroninflammation som barn, hade det typ 15ggr, någon annan?) och så skrev läkaren ut ett recept på några jävla örondroppar på ett asfult gult papper (VARFÖR VAR DE GULA MED GRÖNA RUTOR??? SÅÅÅÅ FULT!!!) eller så var man tvungen att följa med mamma till läkaren en dag BARA för att hon skulle förnya ett recept på något på de där jävla papprena och sedan följa med till apoteket och så skulle pappren skrivas under och det tog aslång tid medan det nu bara är klicketiklick hos läkaren och klicketiklick på valfritt Apotek och så har man sitt Kåvepenin eller whatevs - på fem minuter. Smidigt.

Haha, vilken lam spaning, men jag blev glad när jag tänkte på det idag. (Eller jag blev inte glad när jag tänkte på fula gula papper men ni fattar)

familj...

Hatar detta: När man sorterar papper en hel dag och genomlever en evighetslång väntan på dagens höjdpunkt Spanarna och så är 1) varken Per Naroskin eller Jessika Gedin med 2) Jonas Hallberg är med (han är såå tråkig) och INGEN har en rolig spaning, liksom tanter, toaletter och vad var det Jonas pratade om? Jo, hur en trasslig barndom kan ge revanschlusta och därför framgång och lycka tillslut? Det är knappast en banbrytande spaning och det är inte heller sant; visst det finns många framgångsrika personer med taskig bakgrund som har fått det bra, men det finns ännu fler personer som kommer ifrån en trygg och/eller mer privilegierad bakgrund som är framgångsrika och det finns även ännu fler personer med trasslig barndom som är helt normala eller typ utslagna. Man behöver inte tänka länge för att inse det.

Hatar detta också: Att jag inte har pluggat tillräckligt och kommer att få tillbringa min lördag med att läsa i två böcker och ta anteckningar på skiten...

Hatar detta ännu mer: Att min kära mor ringde mig, skrek smädelser, försökte ge mig skuldkänslor, hotade mig och bad om hjälp. I den ordningen.

Hatar detta mest: Att gå in på en restaurang för en AW och få reda på att ens far befinner sig i landet igen genom att se honom i baren. Vet inte om han inte såg mig, eller om han såg mig men inte kände igen mig men jag flydde så fort jag fick syn på honom. Vet inte om jag ska berätta det för min syster. 

dumma hjärta

Hela natten igår kunde jag inte sova pga att mitt hjärta slog för fort, vad jag än gjorde kunde jag inte slappna av. Inte nog med det; hela dagen idag har hjärtat "fladdrat" eller skälvt eller någonting med oregelbundna mellanrum (dock flera gånger per minut nästan jämt) och så gör det ont i lungorna när jag tar djupa andetag.

Idag har jag druckit gammaldags mjölk, den har lite högre fetthalt än röd och är inte homogeniserad och därför varierar fetthalten lite och egentligen kan man inte räkna med att den innehåller 70kcal per dl som det står på förpackningen. Anyways, det går smärtfritt att dricka den, faktiskt. Känner mig stolt. Trodde även att jag inte gillade mjölk men jag gillar kanske bara inte homogeniserad mjölk.

trist

Min inställning till sex just nu: Close yr eyes and think of England. Typ.

Annars har jag enormt tråkigt pga kan inte sova. Om 45 min kan jag väcka pv lite lätt och säga att jag går hem för att göra mig i ordning för skolan, men om jag gör det tidigare så kommer han nog bara att misstolka det hela. Klockan fem är ju också i det tidigaste laget.

Vill skriva något för att fördriva tiden men jag kommer inte på någonting alls som jag vill skriva om.

Jaja, detta fördrev i alla fall tre minuter och har jag klarat mig i... tre timmar så klarar jag väl 42 minuter till.

magont och frukost

Hejhej. Idag satt jag på en tvåtimmars föreläsning och undertiden så krampade min mage helt galet pga dulcon jag hade tagit igår morse. Det var jättejobbigt. Dock att effekten inte har kommit ännu ändå och jag börjar få lite panik då jag verkligen måste ha en så platt mage som möjligt för en grej jag ska gå på imorgon.

Annars har jag spenderat pengar på saker som inte är ät- eller drickbara för första gången sedan september, tror jag. Strumpbyxor och en mössa. Så himla tråkigt att spendera pengar på saker som man behöver. Fast jag älskar ju känslan av nytt silke mot benen så det är väl lite kul ändå. (Och mössan behövde jag ju egentligen inte, men jag gillade inte längre de mössor jag hade så jag sålde&gav bort dem)

So far har jag ätit 364kcal och jag ska äta ett litet mellanmål och middag idag och kommer att landa på 697 kcal.

Jag är så underhållande.

Förresten, finns det något man kan äta till frukost som inte är gröt eller yoghurt? Gröt vill jag inte äta så ofta (då det känns så klyschigt...) och jag kommer säkert att tröttna på yoghurt då jag inte gillar så mycket frukter jag kan ha i den (t.ex så tycker jag att banan och yoghurt är en förkastlig kombination), gillar typ bara hallon, blåbär och björnbär till yoghurt. Och passionsfrukt. Äter ej flingor, hur nyttiga de än är pga känns "orent", svårt att förklara men de är också gjorda i en fabrik.

iCarly

Alltså ni vet hur man som effekt av kroppsbesatthet är ofrivillig expert på att se ifall någon har gått upp eller ner i vikt?

Mhm, på sistone har jag endast haft hjärnkapacitet nog att titta på iCarly (världens bästa barnprogram!) så det är vad jag har gjort. Men GUUD, skådespelerskan Miranda Cosgroves viktnedgång mellan säsong 3 och säsong 4 är sjukt beklämmande, känns liksom som att världens bäst betalda barnskådis borde ha folk som tar hand om henne bättre och uppmuntrar till ett motsatt beteende eftersom att TV som medium är så mäktigt*. Det är också  VÄLDIGT distraherande.

* Menar inte att Miranda Cosgrove skulle vara en dålig förebild för det är så fel och lamt att säga, men liksom organisationen omkring henne.

andlig söndag.

Är det någon annan som har tillfällen då de känner en dragning till kyrkan? Ibland får jag impulser av det bovaryeska slaget om att vara ren, god och pietetsfull.

Inte för att säga att jag inte är ateist, för det är jag. Dock saknar jag en "ateistisk identitet", jag tycker det är fel att förlöjliga människor pga deras tro, vilket jag upplever att de flesta som  definierar sig som ateister på det hardcore sätt jag själv definierar mig som (vilket det faktiskt inte är jättemånga som gör) ofta gör. Det är aldrig den rent teologiska aspekten som lockar mig (den söver mig) utan mer den mänskliga aspekten. Väldigt svårt att förklara. Men summa summarum: upplever ett väldigt stort behov av att prata med en präst.

en strikt diet av fet mat, socker och zumba

Lyssnar på Lårparti som "reverse"-thinspo. Fetspriaton. Lol, skojar bara. Eller, jag lyssnar faktiskt på Lårparti men bara för att den e feeet och texten är rätt "rolig". Liksom jag gillar verkligen Stockholmssyndromet som känns väldigt fräscht på den svenska hiphop-scenen men jag skrattar alltid åt det här med killar som har synpunkter på hur tjejer ska se ut. SOM OM VI FUCKING BRYR OSS?? Som feminist* så borde jag bli arg, särskilt eftersom jag vet att många brudar faktiskt bryr sig om killars åsikter, men det synsättet ligger så himla långt ifrån min egen världsbild (pga anorexi, antar jag, väldigt skevt att hitta ett sorts förtroende i sin egen självbild via sin dåliga självbild? Ska skriva bok om detta...) att jag känner att det är omöjligt att connecta och så vidare.

Aaaanyyywaaays: På grund av de oönskade kommentarerna som kommer när jag skriver ut min vikt så kommer jag inte att göra just detta. Vi kan istället säga att jag nu ligger på vikt 0 och målet är 100%, jag kommer att uppdatera hur många procent jag har gått upp en gång i veckan; den första kommer nästa måndag (det är alltid bättre att köra veckovis, plus att det ger mig lite tid till att skaffa ork och lust att städa om bland alla mina kategorier, vilket jag minns från i somras är ett riktigt helvete med detta bloggverktyg)

När man går till läkaren i detta tillstånd så säger folket att man ABSOLUT INTE FÅR ANSTRÄNGA SIG och så skjutsar de omkring en i en satans rullstol, vääldigt förödmjukande alltsammans och man tänker att de överreagerar så himla mycket. Man fattar att man knappast borde ge sig ut på en milsrunda eller något men man KAN VÄL FÅ GÅ SJÄLV? Men alltså, igår var jag på en tvåtimmarspromenad (i normalsakta mak) längs typ varenda gata på Söder med Joel för vi kunde inte komma på något att göra för alla museer var proppfulla pga höstlov och på slutet när vi gick uppför Götgatsbacken för att sluta cirkeln vi hade gått i så hade jag mjölksyra i benen och det svartnade för ögonen och jag tänkte typ "Gode gud, jag gör vadsomhelst sålänge jag inte svimmar nu!!!" och jag svimmade inte. Jag hade ju faktiskt ätit både frukost (yoghurt med några matskedar rågflingor och bär) och lunch (äggröra på två ägg och vatten, yes äter vegetariskt pga näring, lättare, osv, när jag ligger på 100% så återgår jag nog till veganskt) så egentligen var det ju inte något fel på mina energidepåer menmen, det är ju mitt allmänna fysiska tillstånd som reflekteras i sådana stunder och det förändras ju inte för att jag äter ganska hyfsat under ett par dagar. Och den där tvåtimmarspromenaden var det mesta jag har "ansträngt" mig på ganska länge, på sin höjd har det liksom blivit raska promenader till uni på ca 35-40 minuter. Sen åt vi i alla fall middag (veganska hamburgare men jag åt inte brödet) och sedan skiljdes vi åt för att han skulle träffa en annan kompis.

Nu ska jag hora upp mig lite och promenera till pv för att han ska bjuda mig middag. Läskigt, liksom jag åt på en restaurang igår och nu ska pv laga mat åt mig - fick honom att lova att göra något utan olja, smör, pasta, ris eller ost (eller kött, obvsly). Utan ost för att jag hatar nästan all ost (och ris likaså), mår illa när jag tänker på ost. Halloumi är det värsta jag kan tänka mig. Så jävla äckligt. Vi ska "prata" (därav upphorandet, är jag snygg kan jag säkert vända en tryckt situation). Det har känts så kymigt att skriva om honom på bloggen, vet inte varför, om man är öppenhjärtlig om en grej bör man kunna vara det om en annan (särskilt eftersom att jag har varit det förut), right? Men ja... Vi har ju våra problem och vi har ju inte setts så mycket på ett tag för att jag har varit så... deppig och gett min tid till en annan (mycket för att jag inte vill tynga honom med mina problem vilket är jättetöntig för definitionen av pojk-/flickvän är väl typ "person man lägger all sin jävla skit på för att den ÄÄÄÄLSKAR en"). Man hör ju om par som har en "smekmånadsfas" i början där de är nykära och allt är så underbart. Det är nog mitt fel att vi inte har haft en sån... Fast alltså don't get me wrong, det är underbart när vi är tillsammans men det är så många saker vi lämnar osagda för att det blir så svårt när de kommer fram.

Hehe, pga att jag har skrivit det här så är jag redan sen.

* Hörde rätt nyligen "tjej-med-glansigt-hår-från-typ-Norra-Real" prata om "feminism" - ni vet fadäsen "jag är för jämställdhet och lika lön men jag är inte feminist för att jag rakar mig under armarna och jag hatar inte män" och under tiden så satt jag och tänkte ut sätt att döda henne på... Hatar denna attityd så jävla mycket. Läs på lite för guds skull, jag är trött på bildningsföraktet i sådana uttal.

deseaparecidos

Okej, ni vet hela min grej med: ÅH, JAG ORKAR INTE LIVET, MIN TENTA GICK DÅLIGT, JAG ORKAR INTE PRATA MED NÅGON!!! etc? Stryk det, det var en lögn. För jag har faktiskt pratat och hängt med någon, person som sorteras under gammalt ragg, och inte som nuvarande pojkvän. Ganska komplicerad historia och jag skäms och ångrar mig innerligt (även om jag inte har gjort något barnförbjudet eller ö.h.t. omoraliskt med denna person, dock att jag inte har berättat om detta för pv och det har varit väldigt fel ändå) och från och med... i går, oj vad tiden går, är det slut med det. Bara så att vi är på samma sida i boken som kallas "Mitt patetiska liiiiv..."

Idag har jag ätit: råggröt med mjölk (och kanel, nejlika och ingefära, satsade på en "pepparkakssmak" och hade för mig att det var kyddorna man använde men jag tog för mycket nejlika fastän jag tog PYTTELITE), ett äpple, och sojafärssås med för mycket oregano (kan inte krydda mat pga lagar aldrig mat), haricots verts och zucchini. Landar på 646kcal. Orkar ej med deeeetaaljerna.

Jag och Joel hade jättetrevligt på vår första "kompisdejt" (FAN, det måste vara det lamaste ordet jag har använt NÅGONSIN). Eller jättetrevligt är väl att överskatta det hela men så trevligt som man kan ha när två socialt inkompetenta personer möts. Vår konversation haltade jättemycket ibland, fast jag upplevde det inte som jobbigt (för att om jag blir tyst och den andra också är tyst så kan man lita på att jag har börjat tänka på något annat pga noll attention span) och vid andra tillfällen höll jag den vid liv genom att låtsas som om det var en stadsvandring och ba: "den här byggnaden är i denna stil och ritad av den där arkitekten"  och "rolig" info om någon jävla kyrka och typ "där bodde strindberg" och skämdes efteråt.

Orkar inte skriva mer.  

Shitshitshit

Jag har fått två papercuts på knogarna på högerhanden. Sitter där som om de vore märken efter en omdömeslös, panisk handling. Stigman.

Jag fick för någon timma sen reda på att Joel (ni vet min internetbästis som jag aldrig skriver om. Men to be fair: jag skriver aldrig om hur mycket jag pratar med min syster och det är minst en gång om dagen, det är ju faktiskt asmycket jag inte skriver om i mitt liv om jag tänker efter...) är i stan så vi ska träffas imorgon, för första gången någonsin! Först blev jag helt jätteöverlycklig, helt sjukt vad jag log och hur lyckan bubblade i mig. Men alltså... när jag sen hann tänka efter så insåg jag att han inte vet något alls om min ätstörning, på sin höjd vet han att jag inte kan äta inför folk. Och i morse visade vågen XX,X. Och även om det inte syns på mig  att jag väger SÅ pass lite(alltså, ärligt - det är ingen förvrängning från min sida - jag ser alltid tjockare ut än andra med samma BMI som jag, typ 14 (eller xx,x) på mig är som 16 för normala människor, eller kanske 15, det är ganska svårt att skatta sin egen kroppshydda ändå...) så ser man ändå på mig att allt kanske inte står rätt till. Guuu vad pinsamt. Liksom man blir ju "outad" på ett helt annat sätt...

Papercutsen och denna info har fått mig att inse att man kanske borde stoppa i sig lite mera. Vet inte om jag kommer att orka redovisa en matdagbok vareviga dag men jag tror att jag ska göra det lite oftare. Tänker att jag ska äta regelbundet och i början kanske typ 600kcal om dagen för att sedan trappa upp en bit vartefter jag vänjer mig. Siktar på att gå upp till typ... 45kg? Kanske.

Sjukt nervös inför morgondagen i alla fall. Nu måste jag försöka läsa lite inför föreläsningen imorgon. Läsning är något annat jag inte har orkat med om det är någon som funderar över bokklubben. Läser ingenting utöver det jag måste för att hänga med i skolan.