Shitshitshit

Jag har fått två papercuts på knogarna på högerhanden. Sitter där som om de vore märken efter en omdömeslös, panisk handling. Stigman.

Jag fick för någon timma sen reda på att Joel (ni vet min internetbästis som jag aldrig skriver om. Men to be fair: jag skriver aldrig om hur mycket jag pratar med min syster och det är minst en gång om dagen, det är ju faktiskt asmycket jag inte skriver om i mitt liv om jag tänker efter...) är i stan så vi ska träffas imorgon, för första gången någonsin! Först blev jag helt jätteöverlycklig, helt sjukt vad jag log och hur lyckan bubblade i mig. Men alltså... när jag sen hann tänka efter så insåg jag att han inte vet något alls om min ätstörning, på sin höjd vet han att jag inte kan äta inför folk. Och i morse visade vågen XX,X. Och även om det inte syns på mig  att jag väger SÅ pass lite(alltså, ärligt - det är ingen förvrängning från min sida - jag ser alltid tjockare ut än andra med samma BMI som jag, typ 14 (eller xx,x) på mig är som 16 för normala människor, eller kanske 15, det är ganska svårt att skatta sin egen kroppshydda ändå...) så ser man ändå på mig att allt kanske inte står rätt till. Guuu vad pinsamt. Liksom man blir ju "outad" på ett helt annat sätt...

Papercutsen och denna info har fått mig att inse att man kanske borde stoppa i sig lite mera. Vet inte om jag kommer att orka redovisa en matdagbok vareviga dag men jag tror att jag ska göra det lite oftare. Tänker att jag ska äta regelbundet och i början kanske typ 600kcal om dagen för att sedan trappa upp en bit vartefter jag vänjer mig. Siktar på att gå upp till typ... 45kg? Kanske.

Sjukt nervös inför morgondagen i alla fall. Nu måste jag försöka läsa lite inför föreläsningen imorgon. Läsning är något annat jag inte har orkat med om det är någon som funderar över bokklubben. Läser ingenting utöver det jag måste för att hänga med i skolan.