piercing?

Fråga: Någon som vet vart i Stockholm man kan köpa piercings? Förutom på det där stället som tydligen ska ligga någonstans på Västerlånggatan? För att jag måste snart köpa födelsedagspresent till en vän. Tänkte ta det i samma veva som jag och syster skulle handla hennes fördröjda julklapp, men det känns aldrig som att det kommer att bli av och jag måste köpa en present snart.

Annars har jag en tråkig men ändå skön dag. Ikväll ska jag på informell bjudning hos en engelsk vän. Det kan bli rätt trevligt. Som veg slipper man ändå äta mycket.

håret och bokhyllorna

Scenario: Du ska ut och springa idag, men inte förrän om ett par timmar. Dock vill du desperat tvätta håret JUST NU. Vad gör du?

Det är ju onödigt att tvätta håret om jag ändå kommer att bli svettig igen. Två duschar på en dag är en frivolitet inte ens jag ägnar mig åt. Men usch vad jag hatar mitt hår just nu. Nä, jag får helt enkelt sätta upp det och vara tålmodig.

Trevligt att någon ville veta hur jag har sorterat mina bokhyllor för det var så perfekt att jag väldigt gärna vill berätta det.

Bokhylla 1 (uppifrån och ner): Här börjar all facklitteratur. Astronomi, Matematik, Filosofi, Psykologi, Ekonomi är de ämnen jag har ett par/flera böcker av. De täcker lite mindre än 1,5 hyllmeter, jag köper inte tillräckligt med facklitteratur, det lånar jag på biblioteket. Inom sektionerna är böckerna såklart ordnade enligt alfabetet. Resten av hylla nr två och hylla 3 består av "inspirationsavdelningen", här finns konst- fotografi- film- mode- och sminkböcker. Därefter kommer gamla böcker: böcker som först publicerades på 1700-1900-talet (även lite tidigare grejer som t.ex. Dantes Inferno, men jag har inte så mycket av detta). Här är sorteringen: Frankrike, Nordamerika, Resten av Europa, Ryssland, Storbritannien och Sverige. Alfabetiskt sedan. Den sista hyllan i bokhylla 1 är barn- och ungdomsböcker: Harry Potter, Lemony Snicket, Fransesca Lia Block, Hunger Games, John Green, etc. Ingen Twilight (viktigt att påpeka) Detta fortsätter in på hylla 2. Hylla 2 är efter det bara modern skönlitteratur, (1900-talet och framåt) sorterade efter samma princip som klassikerna med tillägget av Japan (Hagakure finns här med fastän den är gammal och inte en fiktiv bok, kändes bäst), Resten av Asien och Sydamerika. En hyllmeter ägnas även åt Sci-Fi, Vonnegut och P.K. Dick, mest. Här finns även H.G. Wells och Jules Verne fastän de är gamla författare. De är mer sci-fi än gamla typ. Sen har jag en halvstor (tre hyllor, 70cm) bokhylla där jag har samlat Murakami, Atwood, Borges och poesi. De tre författarna för att jag äger så många verk av dem så att det kändes rätt. Mitt dröm "bibliotek" är många bokhyllor som alla är smala (typ en halvmeter) så att jag på ett snyggt sätt kan ha alla författare jag äger många verk av i en sektion. Liksom - den här hyllan är tillägnad Mark Twain och den här hyllan är tillägnad Mishima osv. Hade varit underbart.

Jag har flyttat på mina lexikon och synonymordböcker till skrivbordet, de gör mer nytta där.

Tillräckligt

Oftast är min ledsenhet platsbunden. Dagar då jag mår dåligt över att vara hemma är jag inte hemma, det känns åtminstone lite bättre på andra ställen. Samma sak med skolan eller alla andra platser. Jag undviker dem ibland för att det helt enkelt inte är värt att vara där. Ibland är min ledsenhet bunden till flera ställen, detta händer ofta. Då tar jag så lång tid på mig som möjligt att komma till de platser jag måste vara. Men dagar som denna är min ledsenhet hjärtebunden och jag kan inte fly ifrån den. Så jag ska ta två Propavan och hoppas att den har försvunnit till imorgon så jag kan göra allt det jag måste.

Godnatt

Äsch nu är jag trött på den här dagen. Ska ta en Propavan (har fått starkare grejer, för att jag bad om det - haha. Älska privatläkare) och invänta morgondagen. Också: Kom på att jag skulle ha läst en grej till spanska imorgon men jag har glömt den i skolan. Ajaj. Får försöka hinna det på lunchen imorgon. No food for me

dag tjugosex - dina rädslor

Utöver att jag är rädd för vissa typer av mat är jag väldigt härdad. Är inte rädd för att bli tjock för det antyder att det finns en möjlighet att detta skulle kunna hända. Det gör inte det. Jag äter inte, om jag inte måste. En irrationell rädsla är något som det inte finns belägg att vara rädd för, en rädsla för att bli tjock (alltså tjock på riktigt, tjock är jag ju nu med, men värre) är således en irrationell rädsla. Är ej en irrationell person. För det mesta.

En sak jag faktiskt är rädd för är att människor jag bryr mig om och älskar ska dö eller på annat sätt försvinna. Det är en mycket legitim rädsla.

Jag är även rädd för att jag och andra människor har totalkvaddat mig på ett eller annat sätt. Att jag aldrig kommer att kunna vara ärlig. Att jag aldrig kommer att kunna och våga släppa in någon bakom min yta. Att jag aldrig kommer att kunna älska någon och att någon aldrig kommer att kunna älska mig.

Vad var det jag sa om att vara härdad?

vatten

Vad tysta vi har varit idag, tycker jag. Inte alls så många inlägg som brukar skrivas har skrivit.

Andra har kanske varit upptagna. Jag har bara varit lat, det enda jag har gjort idag i princip är att läsa, promenerat och skrivit brev&mejl. Det enda på riktigt: alltså brutit mot termodynamikens första huvudsats*, alltså inte ätit :D. GPs har varit upptagna. Men det innebär att jag inte har orkat springa. Eller jag vet inte om bristen på lust kom före. I alla fall, idag är min enda träning två timmars rask promenad. Okej det med. Bränner nästan lika många kcal som en timmes springtur.

Imorgon är det skola och det ska faktiskt bli skönt att komma ut bland folk igen. Har återhämtat mig ordentligt nu, det hade jag tekniskt sett igår med.

Nu dricker jag vatten och har inte så mycket mer att skriva.  

* Inte sant ofc, men ett roligt (läs: nördigt) sätt att uttrycka det på :D

dag tjugofem - ett första

Äh, första gången jag bar Sonia Rykiel duger väl gott och väl? :P Det var totalt underbar snygghet.

Orkar faktiskt inte vara personlig VARJE DAG. Är låst.

chilla bruden!

Har inte orkat/haft tid att blogga. Har styrketränat, promenerat i två timmar. Köpt ett par smala mjukisbyxor, på ett H&M i en förort. H&M i förorterna är så deprimerat torftiga, men jag skulle bara ha smala mjukisbyxor att yoga i (har tröttnat på kombon strumpbyxor+adidas-hotpants) så det gjorde inte så mycket. Annars har jag aldrig mjukisbyxor. Har ägt ett par i hela mitt liv, använde de bara till att ha över PJ-byxor när jag frös. Att ha mjukisbyxor är att erkänna sig besegrad (enligt moi ,då). Sen har jag sorterat om mina bokhyllor - till total perfektion. Tog "bara" två och en halv timme, hojta till om ni vill veta hur jag har sorterat dem, tror inte att någon finner detta intressant dock. Rensade ut lite böcker som jag ska ge till myrorna också. Har även skrivit en fabel till engelskan och läst två hundra sidor i 2666 (äntligen! :)) Har minst sagt varit sjukt uppjagad och upptagen. Nu ska jag ta det lugnt. Läsa lite till och sedan somna till Beetlejuice.

Först ska jag bara lägga upp dag tjugofem, när jag väl kommer på vad jag ska skriva om. Vill inte ha något anorexi-relaterat. Dock kommer jag bara på typ "första gången jag svimmade", "första gången jag nådde GW" och "första gången jag fick akut njursvikt" Fail.

zenmornar

Vet ni att jag går och lägger mig 20-22 varje dag om jag inte är ute och ränner? Ibland kan det bli vid elva men aldrig senare. Jag har sådana perioder. Jag är varken morgon- eller kvällsmänniska; jag är både och vid olika perioder. Ibland tröttnar man på nätterna och ibland tröttnar man på mornar. Jag tröttnar tillslut på allt och alla. Är bland mina värsta egenskaper. Anyways till följd av denna tidiga sänggång så vaknar jag mellan fyra och fem på morgonen. Det är just nu underbart. Man känner sig helt ensam i världen (detta gör man aldrig sent på kvällen eftersom att nattmänniskor är vanligare än morgonmänniskor) och kan äta sin frukost i lugn och ro tillsammans med tidningarna (fast idag var det min spanska bok). Man blir zen helt enkelt.

Chili Burn-status: Stoppade i mig dem för ca en och en halv timme sen och inget illamående. Tror att det kommer att gå bra med dem idag. F.ö. så gick dos #2 igår bra den med. Jag tror att jag inte ska dricka dem tillsammans med min C-vitamin utan sparar den brustabletten till kvällen istället. Kan har varit den kombinationen som upprörde magen.

Spanska-status: Har till och med läst två kapitel idag. Detta är förutom matten, det lättaste och roligaste skolarbetet jag har just nu. Alltså fram tills jag ska skriva en recension på den.

Idag ska jag styrketräna. Fler reps än vad jag skrev i schemat i förrgår, men samma intervaller: har slutat få träningsvärk så jag känner att jag kan klara mer. Snart ska jag nog öka antalet reps i en intervall. (Visst använder jag ordet reps korrekt? Det betyder repetition va? Annars får ni säga vad det betyder på riktigt, hehe)

lydig kropp

Efter jag hade varit ute och sprungit hade jag en massa energi och var på bra humör på grund av endorfiner. Då svarade jag på mejl och läste bloggar. Sen ringde min syster och vi pratade. Sen kom morfar på att jag inte hade ätit middag (klockan var kvart i sju :C För sent enligt mig) Så då var jag tvungen att laga mat. Tofu, grönsaker och rågbröd (orkade inte med två kastruller så jag åt bröd istället för bulgur/liknande :P) Åt alla grönsaker och ca halva tofu portionen. Resten var jag tvungen att slänga för jag mådde så illa. Sen la jag mig i min säng och ca dog fram tills ungefär nu. Är fortfarande mycket, mycket trött. Tänkte bara blogga en gång och sen gå och lägga mig igen. Btw, haricots verts har ersatt broccoli som min favoritgrönsak. Önskar att jag  kunde leva på blancherade haricots verts tills jag tröttnar eller dör.<3

Jag har en teori om att jag har en lydig kropp. Eller kanske inte lydig kropp (då hade jag varit pigg nog att plugga just nu) men lydig vikt. Har jag bestämt mig för att rasa i vikt så händer det. Bestämmer jag mig för att stanna i vikt, händer det med. Igår vägde jag 46,1 kg och hatade det. Ett hekto för mycket sen innan. Men idag vägde jag 46,0 igen (har en pålitlig våg och väger mig alltid två gånger för säkerhetsskull, den har aldrig visat två olika vikter på rad). Ett hekto är en trivial skillnad, den syns ju verkligen inte på kroppen men 46,1 var världens misslyckande enligt mig. Mitt problem är dock att jag kommer att behöva väga mig på måndag och kommer att väga 46,0 (förhoppningsvis, stannar här tills jag blir 18, mindre blir säkert mer drastiska åtgärder och mer = fetto) och det är enligt min våg sju hekto mindre än vad jag gjorde för-förra måndagen och skolsköterskans våg visade fyra hekto mindre än min egen så det översätts antagligen till 45,6 eller 45,7 då och jag vill att den ska visa samma siffra (46,3) nästa gång eller t.o.m lite mer. Så jag måste liksom gå upp minst 7 hg i vattenvikt - hur? Tänker klunka vatten innan men jag vet inte om detta är tillräckligt. Hur går man upp i vattenvikt. Min kropp behöver typ binda vatten. Vad bör jag äta? Någon som vet? Fett kanske? Det binder ju vatten Kan tvinga i mig lite nötter. Obscena mängder snabba kolhydrater? Kan möjligtvis tänka mig detta, for the good cause att inte vara fet på studenten.

God natt, peeps

myntinväxling och dramatik

Tanten på banken sa att de inte håller på med myntinväxling under dagen, utan efter stängning. Men jag fick lämna in en inbetalningslapp och så tog hon mina pengar och sa att pengarna kommer att vara inne på mitt konto imorgon. Är det jättekonstigt att jag tror att hon bara ljög och tog ca 800kr (jag hittade en till myntrulle med femkronor, 200kr, och blev överlycklig) ifrån mig? *paranoid*

Mina planer har ändrats lite för dagen. Istället för att plugga svenska så sitter jag och planerar ihop en pjäs. Man vet aldrig när inspirationen slår till men när den gör det måste man passa på. Svenska blir det ikväll. Jag offrar antingen bokläsning eller yoga om det inte finns tid.

:(

Jag köpte Chili Burn för ett tag sen. Tror att det var i fredags. Idag åt jag frukost, som är den enda måltiden jag kan snåla på. Det var en halv portion havregrynsgröt med fyra frysta jordgubbar och psyulliumfrön (ca 85 kcal). Också mina vitaminer, te och två tabletter Chili Burn - enligt anvisningar. Men så börjar jag må illa! Och tillslut så spyr jag. Mår sedan bättre men sedan spyr jag igen men nu mår jag bra. Är helt säker på att jag inte bara har spytt upp CB utan också mina vitaminer :(  Funderar på om det var CBsom gjorde det (men liksom det är grönt te-extrat och chiliextrakt - hur kan man spy av det?) eller om jag har typ vinterkräksjuka. Men hade jag vinterkräk hade jag nog inte mått bra nu, även om jag har fått ut allt som min kropp hade i sig. CB ska tas i samband med måltid. Var en halv portion havregrynsgröt för lite tro? Ska i alla fall ta den andra dosen till min lunch och se vad som händer.

Mitt schema har skjutits upp lite på grund av illamåendet men nu är jag klar med biologin i alla fall. Måste läsa spanska. Men det går rätt bra. Sen i onsdags har jag läst 70 sidor av 250. Läser 1-2 kapitel om dagen. I början var det jobbigt men nu är jag van. Känns riktigt bra.

Toodels!

måndagmorgon

Okej, jag är ledig idag (vilket betyder ingen vägning - whoop!) men ändå klev jag upp tjugo i sex. Det kallar jag disciplin! Sorry för inläggsbomben. Ville bara berätta detta.

Och en annan grej: I helgen hängde jag med en modellvän. Hon är 182, naturligt BMI ca 17 om jag får gissa och SJUKT snygg. Hon brukar klaga på att det bara finns sallad att äta bakom modevisningarna. I fredags åt hon pommes frites med majonnäs och glass och drack öl. Förstå hatkärleken till den bruden. Men hon är bland de roligaste människorna jag har träffat so it's all good

Idag ser min dag ut såhär:
Plugga biologi fram till ca kl 9
Läsa spanska
Gå till banken för att växla in ca 600kr i småmynt (FAAATTIG!)
Handla mat för veckan.
Plugga projekt
Plugga svenska.
Springa
Öva
Läsa vanlig bok.
Yoga

Om jag inte REDAN var så sjukt trött.

dag tjugofyra - något som får dig att gråta

Jag gråter mycket sällan. Sist jag grät var väl i december någon gång när jag blev "tvingad" (egentligen tillfrågad, I guess) att äta. Innan dess var det mycket länge sen. Men alltså nu har jag blivit tvingad till mat i en vecka och två dagar och inte gråtit så mattvång är inget som egentligen får mig att börja gråta.

Filmen Wall-E gjorde mig tårögd i början. Det såg så sorgligt ut när han bara åkte omkring där alldeles ensam :(

Men okej, full disclosure: Min mamma kan (kunde) få mig att börja gråta. Även om slagen och sparkarna var något man blev van vid tillslut så var det lika sårande varje gång. Hon var min mamma, såhär skulle hon inte bete sig. Kvällen hon slängde ut mig så grät jag. Fast egentligen så slängde hon inte ut mig per se, jag var faktiskt den som tänkte flytta därifrån ändå. Men då när jag var på väg ut så ca attackerade hon mig och försökte hindra mig (lång och komplicerad historia). Jag grät, grät och grät. Jag förstår inte varför hon inte såg att jag grät. Särskilt inte när hon tog stryptag och vi var ansikte mot ansikte. Det slutade med att hon slängde ner mig för trappan i trappuppgången. Ett mirakel att jag inte bröt något med tanke på hur smal jag var då. Därför säger jag att hon slängde ut mig. Jag satt och hyperventilerade nästan en hel tunnelbanelinje, nästan ände till ände och sedan hälften tillbaka för att komma till GPs. Ingen omkring mig brydde sig. De var för upptagna i deras fredagsbestyr (det var fredagkväll).

Så, få saker kan numera få mig att börja gråta eftersom att jag aldrig mer tänker träffa min kära mor.

dag tjugotre - något som får dig att må bättre

(Glömde detta igår så vi kör på två stycken på rad igen. Vet inte varför jag gör detta, är rätt ointressant och inte roligt att göra. Menmen)

Åh, är det jätteytligt om jag säger nya kläder eller en perfekt sminkning? Okej, det är det men det finns en massa andra saker som får mig att må bra.

Att lyssna på musik. Särskilt sån musik som man älskar och inte har hört på ett tag (minst ett par månader) och när man hör den skivan igen så känns det nästan som när man hörde den för första gången och allt bara känns helt fantastiskt och hjärtat slår lite fortare. (Alltså hur patetiskt? Ingen man har någonsin fått mitt hjärta att så fortare men ett antal skivor får det?) Då är jag lycklig. Känns som att flyktig lycka är den bästa sorten.

Promenader i Stockholm. Stockholm är Sveriges bästa stad. Att gå i den gör mig typ... mysig i brist på bättre ord.

Och viktnedgång. Känns onödigt att motivera.

Min träning och lite raljerande

Först och främst: Gud jag vill flytta hemifrån nu! Ska nog inte gå på fler lägenhetsvisningar. Kommer nog bara kännas som att sommaren/hösten dröjer för länge då :(

Två andra grejer också: I-landsproblem - sätesvärmarna i mormors bil är FÖR varma. Och när jag är ute och går så stannar jag alltid artigt vid övergångsställen utan stoppljus för att vara trevlig och försäkra mig att bilen kommer att stanna. Brukar bli JÄTTEARG när föraren bara kör på - JAG HAR FÖRETRÄDE. Tydligen är mormor en som kör på :/

Okej så hur jag tränar (om det skulle vara intressant för någon):
Jag springer 11km på ca en timme (lite mindre) 4ggr i veckan
De andra tre dagarna (kör varannan) styrketränar jag på en matta i mitt rum:
250situps
100 armhävningar
100 squats
75 benböj(?) på vardera ben
100 bänkdips (eller whatever)
Plankan så länge som möjligt
Sittande stolen (eller vad det nu kallas) så länge som möjligt.

Allt detta kör jag i intervaller. Har läst att det är bättre att köra många repetitioner i intervaller för att bli starkare men liksom inte biffig. Vill man bygga muskler så ska man köra så länge som man orkar typ. Har bara kört på detta i en och en halv vecka, har blivit starkare (inbillar jag mig i alla fall) men jag ser inte så mycket skillnad på kroppen så det kanske typ funkar? Mest gör jag det för att jag är för lat/svag för att orka 100 armhävningar i sträck.

Nu: Kissie. Jag går in på storbloggarna ca en gång i månaden, endast dagar då jag har mycket tråkigt och verkligen inte kan komma på något annat att göra eller inte orkar något annat än att sitta vid datorn. Så jag är inte så insatt i deras liv. Men i helgen kom Kissie på tal. Hon äter tydligen barnmat. Det jag irriterar mig mest på är inte att hon kanske inspirerar små wannabe-Kissies till svält och liknande tänk (tror faktiskt inte att det finns så många wannabe-Kissies TBH). Det jag irriterar mig på är att hon bantar på ett sånt osnyggt sätt. För det första så är viktnedgång när man är normalviktigt något pinsamt typ, man basunerar inte ut det på Sveriges största blogg, man gör det i hemlighet så när folk helt plötsligt märker att man är smal så är det ca: WOW och så att det inte är lika skämmigt när man misslyckas (jag tar mig till minnes att Kissie försökte banta förut och det gick ca: dåligt). För det andra: barnmat?! Ew. Jag bryr mig inte om att det verkar vara en cool Hollywood-diet. Det är jättemesigt och fult. Plus att det är väl bättre att få i sig lite "riktig" mat så att magen får förbränna den lite istället för i princip färdigtuggad mat. För det tredje så skriver hon typ: "man bör äta vart tredje timme så att matsmältningen håller sig igång". Fakta, lilla vän, fakta. Det är metabolismen du menar. Matsmältningen är något som stängs av om man inte äter på tolv timmar. Och säkerligen stängs den av om man äter två burkar gegga om dagen. Plus att metabolismen saktar ner oavsett om man äter vart tredje timme om man får i sig för få kalorier. Läste även på en skärmdump i Rs blogg (drugofmychoice) att hon i alla fall en gång har kallat sig anorektiker. Usch och fy.

Så: färdig.

Phew

Alltså när man hoppsar ner för Artillerigatan och nynnar/sjunger med till Mrs. Robinson och folk stirrar på en? Får man inte vara glad längre? Visserligen hände detta innan brunchtid så det var inte många ute så det störde mig inte.

I alla fall så har det varit en hektisk helg. Som tur är var jag hypomanisk så jag kunde liksom hantera allt. Nu kom jag nästan nyss hem, bortsett från att jag har läst i min spanskabok, dammat och dammsugit på mitt rum.

Senare ska jag på två lägenhetsvisningar med mormor. Eftersom att 18-årsdagen kryper närmare och närmare har bostadsdelen nästan blivit min favoritdel av tidningen. Mormor har märkt det så hon tänkte att det var något vi kunde göra och inte mig emot. Tror att jag ska vara elak och säga entusiastiska kommentarer och trissa upp priset ännu mer :P

Ytterligare ska jag plugga matte och biologi, yoga, öva, läsa och lyssna på Bach. Efter dessa stressiga dagar med en väldig massa umgänge är jag minst sagt mentalt utmattad så jag ska bara umgås med mig själv de närmsta dagarna och finna lite sinnesro.

Bara så att ni vet: även om jag tvingas äta 1000-1500 kcal per dag (vissa dagar lyckas jag hamna under) så sysslar jag med (relativt) rigorös träning (utöver igår, kunde inte passa in det i schemat). Kommer kanske publicera det senare.

dag tjugotvå - något som gör dig upprörd

Utöver de klassiska grejerna: krig, rasism, fattigdom, kvinnoförtryck, allmänt lidande, förekomsten av våldtäkt och liknande finns det en andra massa grejer som gör mig upprörd. Män som inte hanterar sin 30års-kris på ett värdigt sätt, billigt läppstift,  dåliga tv-serier, existensen av "Vodka Martini", vänsterpartister, brutna naglar, billiga strumpbyxor, dålig musik, niotillfemsekten, flytande eyeliner, gina tricot och listan kan göras mycket längre.

Men i all seriositet (Fast jag var mycket allvarlig med läppstiftet, billigt läppstift har aldrig färgintensitet, hållbarhet eller är kyssäkta. Och flytande eyeliner ÄR det smaklösaste som finns) så är en av alla saker som gör mig upprörd klasstänk. Jag hade en väldigt fattig uppväxt i ett par av Stockholms "fulare" förorter och ganska ofta hade vi inte ordentligt med mat hemma. Men resten av min släkt är överklass och det har resulterat i att jag varken kan sparka uppåt eller spotta nedåt med gott samvete. Men det är något bra, för jag kan bättre basera mina politiska åsikter på fakta än på traditioner, osv.  Klasstänk är något som skiljer människor åt, att märka skillnader i varandra är så mycket lättare än att se vad man faktiskt har gemensamt med andra individer som inte uppfyller den mall man har för en "okej människa "(eller hur man nu ska uttrycka det). Klasstänk är det som får människor att inte lyssna på varandra, fastän det skulle göra en person rikare på erfarenhet och kunskap. Av egen erfarenhet så är det oftast röda människor i medelklassen och nedåt som gör sig skyldig till det mesta av detta klasstänk och motvilja att knyta an. Jag skulle kunna babbla om det här i evigheter men nu orkar jag faktiskt inte det. Jag börjar bli trött igen. Ni kan skriva en kommentar om ni vill fortsätta diskussionen så återkommer jag på söndag.

dag tjugoett - ett till ögonblick

Alla dessa ögonblick, favoritminnen och skit. Har enormt svårt att komma på dem. Denna grej är nog mer för sentimentala fuckers.


Anyways, när jag var yngre var jag riktigt "bra" på att må dåligt. Allting var i svart och vitt för mig. Jag tror att jag är före min tid så att säga, så jag upplevde tonåren när jag var åtta och att jag nu, i tonåren, upplever medelåldern. Det skulle förklara all min likgiltighet inför "livets alla under". När jag gick i trean och var sju/åtta år hade jag en bästa vän. Vi kan kalla henne för Lisa. Lisa och jag var JÄTTENÄRA vänner. Vi var varandras enda kompisar och lekte efter skolan  hos någon av oss varje dag. Oftast var det hos henne eftersom att min mamma var, och är, dum i huvudet. Lisa och jag lekte häst ca varje dag. Jag tyckte inte att det var roligt men det gjorde hon så jag lekte för hennes skull för det var liksom bara roligt att leka med henne. Hon var också jätteduktig på att rita så jag såg upp till henne. Men vi bråkade ca ALLTID. Flera gånger i veckan så hände saker som fick mig att börja gråta (men jag minns faktiskt inte om hon också gjorde det, men jag tror att hon betydde mer för mig än vad jag gjorde för henne, så kanske inte). 

Ett bråk minns jag extra mycket. Jag minns inte vad det handlade om. Men jag minns att det gjorde mig så sjukt förtvivlad att jag inte kunde röra mig alls och bara grät och grät i flera timmar. För det började på morgonen och sen minns jag att det var lunch. Jag ville verkligen inte äta lunch, jag var alldeles för uppriven för det. Men det här var lågstadiet där alla gick på led om två till matsalen. Dock slapp jag just det den dagen. Jag tror att jag hade missat lektionerna och legat på en soffa i lärarrummet eller något och kände mig tillslut rätt lugn. Men sen ville min "fröken" att jag skulle äta lunch och jag vägrade. Så det slutade med att hon släpade mig halvvägs till matsalen tills jag äntligen lyckades dra mig ur hennes grepp om min handled och satte mig i skräddarställning mitt på golvet och skrek i all min förtvivlan "JAG VILL INTE ÄTA LUNCH!"


Jag minns inte om jag någonsin åt lunch den dagen eller hur bråket mellan mig och Lisa klarnades upp men vi blev som vanligt bästa vänner igen. Det enda jag egentligen minns är snoret som blockerade mina näsgångar och hur mycket mina ögon sved. Det faktum att jag skrek det där minns jag inte från mitt perspektiv utan utifrån. Jättekonstigt. I alla fall: no wonder att jag var lite mobbad och bara hade en vän :P

natt

Jag kan av okänd anledning inte sova. Konstigt eftersom att när jag kom hem ikväll så var jag både trött och lite illamående så jag gick och la mig diket även om jag borde pluggat matte och läst ett kapitel spanska. Det var en bra dag i alla fall. Är mycket nöjd med min shopping :D Och pjäsen var riktigt bra! Middagen var ju inte lika rolig. Men ja.

Hos shrinken idag när jag försökte komma på mer än en- eller tvåstaviga svar så insåg jag en sak. Jag ser inte mina problem som riktiga problem man behöver bearbeta osv. Jag avskyr mina problem, mer än allt annat. Jag känner sån skam inför dem. Liksom jag startade en ätstörningsblogg eller whatever men det slutade med att jag skrev mer om läppstift än om min vikt (eller ja, jag skriver i alla fall mer om andra saker än om min viktbesatthet, men kanske inte just läppstift).

Jag såg på tv.nu att kanal fem har börjat visa repriser av the O.C. Kan man inte få gå en dag utan att bli påmind om ens ungdoms snedsteg? Så pinsamt.

Morgondagen och lördag kommer jag att vara super-busy med projekt-äventyr, party och skit så jag kommer att lägga upp både fredagens och lördagens trettidags-grej.

dag tjugo - den här månaden

Den här månaden började tråkigt med ett jullov som inte ville ta slut. Mitt jullov var ganska tråkigt mot slutet för alla jag kunde tänka mig att åka till hade åkt på skidsemester. Så jag gjorde ingenting och försökte samtidigt äta så mycket som möjligt och så lite som möjligt, typ.

Sen började skolan. Den går bra, som vanligt. Jag har jobbat mycket med projektarbete och matte sen jag började och lite engelska och lite ekonomi. Finns inte så mycket mer att säga om det.

Jag har såklart lidit en massa över att ha varit så klantig med viktnedgången att jag blev påkommen och har i förhållande till detta tvingats äta mer än vad jag vill, blivit ledsen och stressad och därför kanske druckit lite för mycket på för kort tid.

Har köpt mer böcker, skivor, strumpbyxor och nagellack än vanligt. Gått i klackar för första gången på hela vintern. Använt mattifyer så mycket att jag börjar tycka att glansigt nagellack är vulgärt (wtf? det som är så snyggt). I alla fall megabra att Essie äntligen kommit tillbaka till Sverige.

Det som är kvar av denna månad är väl idag, som är en mycket rolig dag, mest. Shopping och teater. Men även middag på Hermans och så ska jag ju till shrinken (vilket jag är rätt neutralt inställd till). Upptagen. Resten av månaden blir mer plugg, träning, ätande, läsande. Ja, typ det. Antagligen ett par till utekvällar också, har gått och blivit social också.

espresso och anja

Tänk er att ni dricker en dubbel espresso och sedan glömmer bort sagda espresso och ca 20 minuter senare ba: "Varför är jag så pepp?" Välkommen till mitt liv.

Men jag vill prata om Anja Pärsson (Persson? Har för mig att hon stavar med Ä av någon anledning - skitsamma orkar inte kontrollera). De 2,5 saker jag tog med mig ifrån Vinter OS var 1) Marcus Hellner är sjukt snygg 1,5) Jag vill bli svensk skidåknings motsvarighet till en WAG 2) Anja Pärsson nästan dog/bröt ryggen men tog en medalj dagen efter och folk blev så lyckliga. I förrgår såg jag kort på Idrottsgalan då de delade ut "Årets Prestation" och i den kategorin var Anja nominerad. Men hon vann inte?! Det var en annan snubbe (Ferry, tror jag). Jag vet inte riktigt vad Ferry (?) gjorde som var så speciellt men om man NÄSTAN DÖR eller sabbar sin idrottskarriär och sedan hoppar upp i sadeln (i skidorna) direkt efter trots att man NÄSTAN DOG och är sjukt mörbultad - det är fan DEDIKATION. Då, om något, ska man få pris för Årets Prestation. Det är mina okunniga fem cent.

dag nitton - något du ångrar

Känner för att göra ett krasst skämt i stil med "ånger är för bulimiker" (Verkligen inget illa ment mot ni som lider av detta, jag gör även krassa skämt om anorexi, BDD och andra psykiska besvär jag har nära koppling till/har stark förståelse för).

Men detta är såklart inte sant, det finns mycket jag ångrar. Stora delar av mitt fjortonde och femtonde år önskar jag radera bort. Var ca alkoholist&pillertrillare (ca för att jag fungerade rätt bra i övrigt, klarade ändå skola och allt) och lierade mig med helt fel personer (läs: män). Samtidigt så måste jag ändå säga klichén om att detta har gjort mig till den jag är idag och att det är en jävligt stark person, men jag skäms såklart över det ändå. Borde liksom ha varit smartare än så.

Kanske borde skriva att jag ångrar att jag någonsin började svälta och träna för mycket men man kan bara ångra egna val och jag tror faktiskt att det inte var så mycket ett eget val utan mer ett tvång ifrån min hjärna (om jag var naturvetare så skulle jag nog bli neurolog och studera hjärnorna hos folk med grav anorexi och bulimi, de är nog rätt annorlunda ihopkopplade än hos vanligt folk).

dag arton - din favoritfödelsedag

Också: har folk sånt?

Jag har faktiskt inte haft någon bra födelsedag på väldigt länge och innan dess så var de väldigt medelmåttiga så jag skiter i det här.

dag sjutton - ditt favoritminne

Har folk sånt? Rangordnar de sina minnen och bara vet DET HÄR är det bästa och DET DÄR är nummer tre, osv.?

Jag lever i nuet. Eller ja, sanningen är att jag inte riktigt orkar komma på ett bra minne. För trött. Eller okej, det här är i alla fall ett bra minne. I somras så var jag i Wales i två veckor. Några dagar spenderades vid kusten, i en stad som heter Aberystwyth, som är en stor turist/studentstad. En kväll hade vi en fest på stranden och det var helt enkelt en riktigt bra kväll, jag var på bra humör och hade en fantomförälskelse på en kille som hette Hunter. Han luktade Aqua di Parma och hade välkammat hår. Det bästa med utlänningar är att man bara behöver säga "I'm swedish" och så har man grejat dem. Det var en vacker kväll, men det låter bara lamt.

Tisdag

Ber om ursäkt för uteblivet bloggande, även om jag antagligen inte var så himla saknad de ca 48 timmarna jag inte skrev.

Har inte riktigt varit på topp förstår ni. Gillar ej att äta och gillar ej att tvingas till saker. MEN, en bra sak är att om jag äter ordentligt och inte går ner i vikt (ja, även går upp i vikt så småningom) så får jag träna. Det är en rätt bra deal tycker jag, även om ätandet blir ett problem. Om jag tränar kan ju mer fett försvinna även om jag inte går ner i vikt. Fett är jobbigt. Det jobbiga är att min syster för lön nästa vecka men då ska hon på kurs och känner inte för att stanna kvar och fixa friskis-kortet då - så jag kommer säkert inte att få det förrän veckan EFTER DET. Blir jävligt arg nu. Känns som att jag snuvas på det om och om igen. Har dock gått i två timmar idag och sprungit i en timme. Rätt okej. Men ja, ätit för mycket.

Var hos läkaren och tog prover idag. Ska få svar om ca en vecka (är detta långsamt eller snabbt? Någon som vet?) Har nästan normalt blodtryck. Ja det var det. Läkaren var rätt snygg.

Har gått i klackar idag :D Det är bara svårt på vissa punkter i min färd, där det finns en vattenpöl som täcker hela gångvägen och is som omger den på kanterna.

Hej, du kära anonyma

Du anar inte hur glad jag blev över din kommentar, nästan lite lamt glad, typ som när den mobbade tjejen blir bjuden på sin första fest eller något. Jag har också försökt att ladda ner msn till min dator men det fungerar inte för mig (eller ja, jag är tekniskt handikappad). Och jag orkar tyvärr inte med någon oäkta FB heller :( Gillar inte heller att chatta så mycket för jag är rätt awkward på småprat och kortare meningar. MEN, försmäkta ej! Jag är öppen för mejl på: thedietgrrrl@gmail.com och där kan jag svara fort om jag sitter vid datorn, så att det nästan blir som att chatta (fråga mig inte vad jag ser för skillnad på att chatta och att mejla fort - min hjärna är knäpp). BTW: Jag kan verkligen rekommendera gmail för folk som inte har det, det är smidigare än hotmail tycker jag.

Om du har Comviq kan du också skriva ditt mobilnr i ett mejl och så kan vi smsa en massa också om du vill (såklart även om du inte har Comviq, men inte lika mycket för då blir det dyrt).

söndag

Kirrade ny mobil i eftermiddags. På tal om detta - failsafe för att inte skicka pinsamma fyllesms som man ångrar dagen efter: ta inte med mobilen ut. Potentiellt livsfarligt men inget jag inte är van vid och så slipper man tappa den från Liljeholmsbron (så förlorade jag den förra på nyår, fråga mig inte vad jag gjorde i den delen av stan dock).

Mormor och jag "pratade ut", som hon kallade det, för en stund sen. Jag vet inte riktigt vad det är med min låsta fasad som får folk att blotta sina känslor för mig, men det händer ofta och jag har inget bra sätt att reagera på. Men ja, hon ville veta vad det var hon hade gjort för fel för hon trodde att jag var arg på henne men jag sa att jag inte var det (vilket är sant, jag är bara arg för att mina önskningar inte lyssnas till, vilket inte är hennes fel per se). Resultat: Vi ska på teater på torsdag, En familj, vilket ska bli kul för jag tycker verkligen om amerikansk dramatik. OCH shoppa innan dess. Ett typ nyårslöfte har dock varit att jag inte ska spendera så mycket av andras pengar vilket jag nu har gjort, både igår, idag (mobil) och nu också på torsdag. Men det är så mormor visar tillgivenhet och jag är ledsen nog just nu för att vilja dämpa det med lite konsumtionshets.

dagen efter

Vet fortfarande inte vem som betalade min taxi hem igår. Skorna ska jag laga imorgon tror jag. Jag behöver mer pengar. Kommer inte ha råd med falskleg innan jag fyller 18. Fem tråkiga månader framför mig.

Har ändå gått ner två hekto sen igår, trots århundradets fylla. Idag har jag inte behövt äta annat än frukost, GP har varit borta. Tror inte att de kommer hem på ett tag heller, kanske slipper middagen också, alltså ordentlig middag. Tänker ta något litet i alla fall.

Fråga: Hur pinsamt är det att köpa Chili Burn för ni som vet? För jag tänker att det måste vara sjukt pinsamt. Liksom en stor förlust, (kolla på tjejen som inte kan gå ner i vikt på egen hand. Jävla tjockis.) Tänker så när jag köper Zero också (Kolla på tjejen som är så tjock att hon inte kan dricka vanlig läsk). Egentligen är det så jämt när jag handlar mat eftersom att jag bara handlar nyttiga saker med lågt kaloriinnehåll.

(Vinter)Stockholm, I love you but you're bringing me down

Mirakel: Minns inte mycket av gårkvällen/natten men vaknade ändå i min egen säng utan att ha väckt GP vid hemkomst.

Självklarhet: Sakerna jag minns vill jag glömma

Sorg: Trasiga klackar, såriga fötter.

Framsteg: Har druckit juice. Men såklart i en gimlet och inte straight-up.

dag sexton - din första kyss

Jag var inte så intresserad av att kyssas som ung så jag fick nog min första kyss relativt sent. Jag hade nyss fyllt 14, det var festival och jag var full på vodka. Killen hette Filip (eller kanske Philip), det minns jag. Han hade rött hår, lite skäggstubb och blå-rutig skjorta (sommaren 2007 var jag ung och dum och gillade killar i rutiga skjortor). Jag minns inte så mycket mer av det, inte för att jag var full (så full var jag inte), men för att det inte var vidare speciellt. Jag kände inget pirr i magen eller vad det nu är man ska känna under sin första kyss. Minns att en kompis efteråt sa något i stil med: "Här sitter jag i flera timmar och inget händer och du drar någon på fem minuter" Kände mig snygg då.

- Inte så romantiskt men jag bryr mig inte riktigt.

MVH
Känslokall cyniker.  

dag 15 - dina drömmar

Förstår inte om det är sov-drömmar eller framtidsdrömmar men eftersom att det finns en dag som heter dina ambitioner skulle jag tro att sov-drömmar är det som menas.

Jag går på sömntabletter och av någon anledning så kommer jag ihåg mina drömmar mer sällan på dem än om jag inte går på dem. Fast jag är rätt dålig på att komma ihåg dem ändå, receptbelagd narkotika or no. Oftast minns jag inte hela "historien" utan bara ett par detaljer ur den och de brukar jag också glömma en stund efter jag har vaknat. Förr brukade jag skriva ner vad jag drömde, när jag kom ihåg hela grejen men jag tröttnade på det.

Däremot dagdrömmer jag ofta. Hittar på storslagna framtidsscenarion eller bara berättelser att underhålla mig själv med under en tråkig bussfärd. Jag lever mig helt in i dessa dagdrömmar och blir ledsen när jag inser att jag fortfarande befinner mig i verkligheten.

Vart är jag på väg?

- Jo det ska ni få veta, inte för att det är så roligt eller intressant eller så. Men ja. Känns fel att dela med mig av veckans ångest inför mötet och inte berätta resultatet av det.

Först bara: Ew på att Helena Seger utsågs till Sveriges bäst klädda.

På tisdag ska jag ta prover, på torsdag ska jag gå till shrinken, vilket jag kommer att göra ett tag framöver och varannan vecka ska jag gå och väga mig - men bara hos skolsyster, till en början i alla fall och om jag går upp så slipper jag annat. Summering: Det kunde ha varit värre. Men ja nu tittar de på att jag äter ordentligt och äter upp - det kan inte bli värre än så. 

Sov borta i natt (strax efter sista blogginlägget igår knackade morfar på dörren och jag var tvungen att äta middag, åt inte mycket) och gick hem ifrån stan så jag slapp frukost. Men jag har ätit ett kaneläpple och tre skivor vegansk ost till mellanmål och snart är det dags för lunch.

Jag går till skolan innan de ens kliver upp så jag kan kanske skippa frukost och jag tror att skolan är tillräckligt rörig för att jag ska kunna smita ifrån lunch också. Middagar blir det jobbiga. Och det faktum att jag antingen kommer att gå ner i vikt så mer drastiska åtgärder kommer att tas eller så kommer jag gå upp i vikt. Pest och kolera.


Överväger att sluta blogga.

Fredag

Idag är jag Lady Lazarus, men inte lika dödligt som i död, men något i stil med det.

Mötet gick väl som ett sånt där möte brukar gå. Det spelade ingen roll att jag var där för jag hade ändå ingen rätt att bestämma något :(

Ska nog åka till han som är Ted Hughes till min Plath (men inte på ett romantiskt sätt, ofc) och bli full. Lika bra att bryta min vita månad en kväll som denna. Problemet är bara att jag måste äta så fort jag kliver ut ur rummet, annars får jag inte gå ut :/

dag fjorton - det du hade (har) på dig idag

Långärmad, svart t-shirt
Vit, vadlång, vid kjol.
Svarta strumpbyxor, 100den
Tweedkavaj
Vinterkängor :(
Vinterkappa
Vinröd halsduk
Svart klockhatt

Beskrivning: Antiken möter Sebastian Flyte och vinterkläder.

last day

Sen jag gick upp klockan åtta har jag njutit av mina sista timmar av frihet. Inte ätit. Gjort situps, upphopp och armhävningar. Ska snart ut på en promenad. Mormor och morfar har åkt på en föreläsning (tror jag att det var, har glömt).

Jag tänker vägra. De ska inte få mig att äta. Det jobbiga kommer ju att vara att de definitivt kommer att ha koll på mig osv. Men de kommer ju att ha koll på mig en tid framöver oavsett om jag äter eller inte och då är det lika bra att inte äta tills jag får bestämma över mig själv.

Det jag mest saknar med att bo hos mamma var friheten och att jag kunde vara ifred jämt. För hon var alltid upptagen med annat så det kändes ungefär som att jag bodde ensam. Jag kunde gå ut och springa klockan elva på kvällen om jag kände att jag behövde det och jag behövde inte ens låtsas att jag åt någonting. Jag har verkligen fått världens privatlivs-issues sen jag flyttade hit bara för att jag bor med folk som bryr sig om mig typ. Helst av allt så skulle jag vilja komma fram till någon form av överenskommelse som ena halvan av ett mördarpar säger på någon polisserie, om han berättar så får han bara villkorlig dom. Typ, "Om jag inte går ner mer i vikt så får jag vara ifred." Eller, "Jag kan gå upp ett par kilo, men inte över 49. Det är inte så att jag kommer att dö av att väga 49kg" 

dag tretton - den här veckan

Denna vecka är min första skolvecka sen jullovet. Det har gått rätt bra utöver nivetvad. Det är skönt att göra saker igen även om jag egentligen inte tycker om att vara i skolan bland en massa folk jag inte tycker om eller kan prata med.

Sen kantas veckan av nervositet inför mötet imorgon. Det som är mest irriterande att det är möte imorgon och inte i typ dag, för annars hade jag varit ledig imorgon. Det finns väl inte så mycket att vara nervös inför, jag är nästan helt säker på vad som kommer att hända. Jag väger för lite och måste till en läkare, vägas för jämnan och börja gå till shrinken igen. Och ja, tvingas att äta, ofc. Men det vill jag inte. Men jag vill heller inte att de ska ha koll på mig sådär. Har redan beskrivit detta som förödmjukande. Det är därför jag egentligen är uppjagad, för att mötet kommer innebära förlust, skam och förödmjukelse.

Sen räknar jag matte och läser lite grann. Tar promenader, tar en tupplur i avståndet mellan eftermiddag och kväll. Bär solglasögon inomhus (igår och idag) och har haft blodrött nagellack och as of igår natt: kakaobrunt. Nudeläppstift varje dag. Imorgon kör jag på något lite färggrannare för att se frisk och kry ut, haha.

Får sms jag inte vill svara på. Bloggar, läser bloggar. Fastar. Funderar på chili burn, om det är något jag kommer att våga köpa i en affär - känns pinsamt, men nödvändigt om folk vill göda mig. (Vet ej hur det funkar och om det fungerar alls - har inte behövt sånt innan, kan gå ner i vikt på egenhand)

Gick i klackar och höstjackor i måndags och tisdags men sen kom min nemesis, snön och förstörde allt igen.

Blä

Har fått min mens. Den är alltså nästan-regelbunden. Det är ju klart om man har ätit som jag har gjort de senaste tre veckorna. Har alltså gått upp 1,8 kg i vattenvikt (alltså är det ens möjligt? Händer det någon annan?). Men det är inte så farligt för att jag måste ändå gömma vågen på ett otillgängligt ställe ifall de skulle få för sig att kolla igenom rummet. Men jag har dock sagt att jag inte hade någon aning om att jag vägde så lite eftersom att jag inte väger mig. Vet inte om de tror på det.

Mormor sa att jag måste äta middag idag. Kommer inte att kunna smita. Vill inte. Nu ska jag lägga mig i sängen med min mensvärk och vila innan jag pluggar matte.

ordbomb i natten

Det blev att jag skriver jättemånga inlägg. Soz.

Just nu har jag på mig ett par för stora vita hipsters, uppdragna till midjan fastän de inte borde vara där och en Fugazi t-shirt. Så jävla fashion. :P

"Som stockholmare är jag strikt emot Göteborg som fenomen, av rena principskäl" sa jag. Men ändå kommer han att börja plugga i Göteborg och inte i Stockholm. Joel alltså, bloggkompisen. Det är ännu längre bort än vad han bor nu. Trist, kommer ca aldrig att träffas. Har bestämt mig för att låta bli att fråga någonting om hans olyckliga kärlek. Men varför skulle han skriva det på bloggen egentligen? När han visste att jag var bland de få som skulle läsa (han bytte först från sin första blogg med rätt många läsare till en hemlig blogg där bara ett par fick läsa, jag t.ex. och nu har han igen en öppen blogg men han verkar inte ha så många läsare längre, inga som kommenterar i alla fall), det känns definitivt som en sån där medveten grej man vill berätta om... Var han olyckligt kär och ville hålla det hemligt så skulle han ju inte skriva det. Men tänker jag som en tjej nu? Jag skulle kunna göra det nu och om han inte svarar på det eller liknande så kan jag be om ursäkt och säga att jag var full eller något. Fast att jag går omkring och är full på vardagsnätter är ingenting jag vill att han ska veta, särskilt när jag inte ens är det. Kanske lite fult men jag berättar inte för honom om mina "allvarligare" problem för jag vill ha en "plats" där jag kan låtsas att jag är totalt normal. Jag kanske bara kan säga att det var mitt i natten och att jag bara svamlade lite? Klockan tre på morgonen är ingen bra tid att ta beslut på dock... Kanske frågar imorgon om jag känner för det.

Nu blir det inga fler inlägg den här natten. Jag lovar.

Natt

I skrivandes stund är det två och en halv timme kvar. Fördriver tiden rätt bra med lite yoga-övningar och nagellack.

Först tänker jag, "Jag ska nog ha sex inom en snar framtid" och sen, kanske tre minuter senare så tänker jag, "Jag hatar män". Inte på ett feministiskt sett, blir uttråkad av feminism, men bara allmänt - de är såna besvikelser ibland. Har jag höga krav på mig själv så har jag också ganska höga krav på andra människor och det är sällan någon når upp till dessa, de försöker inte ens att räcka till. Och så fungerar de alla på samma sätt. Är det inte lite tragiskt att jag är så blasé vid min ringa ålder? Kan jag tycka ibland. (BTW, en tjej är out of the question, känner mig inte snygg nog att klä av mig inför en tjej)

Fast egentligen är jag inte en 17-årig flicka. Jag är en mycket gammal gubbe. Alltså det är inte så att det gömmer sig en skallig gubbe med ölkagge och vitt hår på bröstet bakom mina ord. Men jag är tusentals år gammal och är nog i grund och botten en odräglig och bitter gubbe. Så känner jag mig och såna tankar går jag omkring med. Här i trakterna är jag relativt trevlig och vänlig - man ska vara det. Men ni skulle bara veta vad jag håller undan för att försäkra mig om att jag är så omtyckt som möjligt (är dock säker på att saker bubblar fram för jämnan - har jag sagt något som har förnärmat någon gång? Ber om ursäkt.). Vi är ett känsligt släkte vi unga människohonor, och jag vårdar dessa underliga och relativt icke-existerande vänskaper med allt varmt och gulligt som finns inuti mig, inte mycket, alltså. Disclaimer: Ni får konfrontera mig om jag är ett riktigt svin, då blir jag en bättre människa - som alla bör sträva efter att bli.

Haha, vad ÄR det jag svamlar om egentligen? 

Varning/ursäkt

Antingen kommer det här inlägget att bli mycket långt eller så kommer jag att bombardera era bloglovin-feeder med onödig natt-inlägg tills ni är så trötta på mig att ni avföljer. Eller så skriver jag en stund och sedan gör jag lite situps och armhävningar. 

Jag ska inte sova i natt. Jag tänkte vara uppe till fem och sedan gå ut och springa, vaknar GP (GrandPärents, fast ännu lättare för lata lilla jag) så vaknar de. Inget jag tänker bry mig om. Kör på nihilism tills jag vet mitt arma öde fo sho.

Klockan är faktiskt redan ett. Sen sist har jag tittat på Seinfeld, läst och gjort en liten engelska-uppgift (300 ord, verkligen jätteliten). Mindre än fyra timmar kvar.

Idag har jag ätit 600 kcal. Innan hade jag kört på nästan-fasta i tre dagar. Vägde 46,0 i morse. Nästa gång jag äter är när jag blir svimfärdig eller när jag blir tvingad. 46kg låter nog som en ganska bra siffra för många av er. De flesta verkar ha en målvikt på 45kg, de flesta har inte varit i närheten av den vikten heller. På mig är 46kg alldeles för mycket. Jag har rätt liten "ram"/benstomme. 46 bör vara gränsen för att revben ska synas på andra. De gör de inte på mig, fortfarande gömda under oändliga lager av fett. Och jag har fortfarande de äckligaste överarmarna (och som jag märkte igår: axlar - gud vad misslyckat att ha feta AXLAR) någonsin. Relativt slanka ben i alla fall. Nyckelbenen syns men är långt ifrån framträdande. Mina käkben ser okej ut. Ej kindben. Har fortfarande nästan runt huvud rakt framifrån. Uschiamej. Tänker inte bli tvingad till att äta. Kan inte komma på något mer ATM. Utöver FML. Vill gå och dricka vatten men min dörr gnisslar så jag kan inte gå ut förrän jag måste, alltså klockan fem. 

inkräktare

Kvällen artade sig rätt bra. Räknade lite matte och kände på något sätt lite joie de vivre för första gången sen i typ fredags (? Har inte så mycket koll på mina bra och dåliga dagar men söndagen var ett helvete och jag tror att lördagen måste ha varit lite dålig den med i så fall). Gick ner till vardagsrummet för att hänga lite med da grandpärents (mycket lättare och roligare att skriva, kommer kanske kalla dem för det i fortsättningen).  Vi pratade om en massa saker, lättsamma saker och typ politik.


Vi håller tyst om våra problem. Låtsas som om ingenting. Är mycket skönt. MEN (såklart att det finns ett men) sen sa jag att jag tänkte ta en promenad. (Why, Sunshine, WHY?) Och all hell broke loose. Mormor är tydligen "mycket besviken på mig" (BESVIKEN, kunde hon inte bara varit arg eller ledsen, varför säga besviken?) och så fick jag höra att de har lagt ner mycket pengar på att få mig frisk (INTE SOM ATT JAG BAD OM DET) och blablabla. Morfar var tyst. Söta underbara morfar. Om jag måste välja så väljer jag morfar om det inte låter alltför hemskt. Mormor kan vara rätt hatisk och obehaglig ibland. Det slutade med att jag slängde ett glas i väggen. Jag tog upp det för att jag ville slänga det. Men när jag hade slängt det så ångrade jag mig såklart. Sprang upp på mitt rum. Nu sitter jag här. Jag är egentligen inte arg. Eller ledsen. Det mormor sa var ju rätt. Men jag ville bara bort. Och glaset var väl för att få bort lite tankar eller något. Som när man tänker på fel saker och sedan rycker bort ett nagelband eller biter sig jättehårt i tungan eller kliar sig i nacken tills det börjar blöda. Bryta ytspänningen. Men ja, även om jag inte är arg eller ledsen så är jag nu mer uppjagad än någonsin. De har brytit sig in på riktigt nu. Huffin' and puffin', så att säga. Och jag ska ju såklart sabba det ännu mer genom att kasta glas (varför, kära impulser?). Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har smsat en gammal kk som typ är en vän nuförtiden (inte riktigt, men ändå) och frågat om jag kanske kunde få komma och sova hos honom i natt. Han svarade självklart. Jag tyckte att det lät så himla entusiastiskt och skrev att det inte handlade om sex och han skrev att han förstod. Det gör han inte alls. Men om jag inte lugnar ner mig snart så måste jag verkligen bort härifrån. Inte ifrån dem, men ifrån mig själv. Har packat för säkerhetsskull.

Safe as houses behind keyholes and curtains. Haha. Troo dat.

I lättsammare nyheter kan jag berätta att jag drack kaffe på Wayne's för första gången idag. SÅ ÄCKLIGT. Jag vet att det är Svergies svennigaste kedja och väntade mig inte så mycket, men för det priset BÖR kaffet vara drickbart. Men icke. Är maten där likadan? Hur kommer de undan med det? Alltså i typ Stockholm och andra större städer där det finns bra alternativ för inte alltför mycket mer pengar. Liksom hellre några kronor mer för en god blandning.

nerverna

Nervös har blivit mitt allmäntillstånd de senaste dagarna. Jag gillar inte att vara i skolan. Det känns som att alla vet när det egentligen bara är min mentor (som inte är där dessa dagar) och skolsyster (som sitter på sitt rum för det mesta). Förut visste såklart alla, det går inte att gå ner så mycket i vikt som jag gjorde och låtsas om att allt är bra. Det kändes okej ändå. Men nu är det ju meningen att jag ska vara frisk, jag har ju blivit friskförklarad. Då kommer hela nederlaget igen. Skammen. Fy.

Jag har ändå lyckats räkna tre sidor matte idag. Men det är svårt att hitta folk som faktiskt tycker om George Soros till en debatt vi ska ha nästa vecka i Int. Finance. Pratade med min projektmentor också, hon säger att mitt projekt inte är helt kört och att hon har pratat med andra lärare som har sagt ungefär "Kan någon klara det så är det Sunshine" Känns bra. Men jag måste fortfarande göra det. Men inte idag, imorgon. Idag ska jag plugga engelska och räkna en till sida matte. Den här veckan måste jag göra minst två sidor varje dag. Hoppas det kommer att fungera. Jag ligger inte efter i matte men jag vill läsa mer matte än de andra i min klass, alltså Matte D och måste därför räkna dubbelt så mycket. Känns lagom kul att jag var tvungen att lära mig grafisk och numerisk derivering för ca två månader sen nästan på egen hand, bortsett från en kort genomgång av min lärare medan resten av min klass har fått det förklarat FEM GÅNGER på TVÅ DAGAR, alltså ca två timmar i sträck, om och om igen. Hur korkade? Jag brukar ha förståelse för att andra inte har min "begåvning" i matte men jag tycker att detta är löjligt. Den enda kompisen jag har i klassen, som då räknar i takt med alla andra tyckte också att det var drygt. Antiintellektualismen är aldrig så uppenbar som på mattelektioner, folk nästan vägrar att ta sig till något. Det här med att Matte C ger meritpoäng är jättejobbigt för lektionerna befläckas av folk som inte förstår/tycker om matte BARA för 0,5 i merit. Likadant med Spanska 4. (Inte Spanska 5, skönt nog)

dag tolv - innehållet i din väska

Min väska är en av de få grejerna jag har som är gjord av djur. Jag hade så himla svårt att hitta en väska jag tyckte om och så hittade jag den här och blev kär men den var i läder så jag blev osäker. Men det slutade med att jag köpte den (eller, mormor rättare sagt. Jag är fattig som en kyrkråtta) för jag tänkte att det är en bra "investering" med en snygg, praktisk väska som jag älskar och kommer att ha en väldigt lång tid.

Den innehåller:

• Plånbok med alla dess tillbehör: oftast inga pengar, men kvitton (effektiv kapitalallokering!), just nu lite presentkort, klubbkort på olika affärer, penga-kort - ja typ det.
• Mobil
• iPod Touch och hörlurar (BRA hörlurar, vill jag tillägga)
• Nycklar
• En datorväska med lite olika skolmappar och block: just nu engelskamapp, miniräknare, matteblock och projektmapp. (Jag gillar inte att lägga de direkt i väskan för kanterna slits ut och ytorna blir "fläckiga", är pedantisk med mina skolgrejer, eller ja, med alla mina grejer men skolgrejer främst)
• En kalender och penna
• En liten bok om interpunktion (NÖÖÖRD)
• En bok: just nu Anatole France - The revolt of the angels
• Puderdosa
• Läppstift eller läppglans: just nu läppstift, Guerlain KissKiss Baby 260
• Ett hårspänne som jag hade på mig idag men tog av mig när jag skulle gå ut i snön, det är billig skit och jag ville inte att det skulle rosta/förlora färgen

Ja, det är det. Gud vad mycket grejer jag släpar omkring. 

sova snart

Whoa... Dizzy. Åt knappt något igår eller idag (och inte i söndags, ju). Orkar inte bry mig om jag redan är påkommen och jag inte riktigt vet vad som kommer att hända förrän på fredag då det är möte med skolsköterska, mentor och morföräldrar. Känns onödigt, kunde de inte bara skicka mig direkt till shrinken. VI KAN DET HÄR REDAN. Eller jag kan. Mormor och morfar: not so much. Förstår det på något sätt, de kanske hoppas eller tror eller förväntar sig att det inte är så allvarligt och att man inte behöver kontakta någon klinik ännu, vilket man inte gör. Ska inte bli alltför farligt smal, det har jag ju sagt. Fan vad misslyckat att allting (kanske) sabbas nu.

En plötslig tanke jag hade i duschen för en stund sen: Kissie kan ju inte se sina fötter p.g.a tuttarna. Antagligen alltså. Troligtvis. Självklart går det inte. Om hon böjer sig framåt funkar det, men rakryggad och bara lite nedåtkrökt nacke så måste det vara omöjligt.

En rolig grej idag var när min amerikanska Int. finance lärare sa: Why does lowered taxes lead to more work? Yes, I know that saying this in Sweden is like going to Iran and say "There is no Allah". Troo daat. Skämtet gick dock förlorat på min klass typ, de är korkade.

Funderar på om jag ska äta en halv portion gröt imorgon eller om jag ska äta en dl yofu. Alltså jag måste verkligen variera min mat. Men det är ganska svårt när man inte äter animalier eller frukt. Ägg och sånt skulle vara rätt bra frukost. Ska kanske börja äta ägg när jag flyttar hemifrån, i hemlighet så jag fortfarande kan vara vegan utåt sett vilket låter jättelamt och som att jag är vegan på grund av ÄS, men det är inte sant. Jag är vegan på grund av att jag inte gillar att folk behandlar djur som de gör på gårdar. Att man sällan behöver äta offentligt är bara ett pluspris. Men ja, överväger kanske ägg - ibland. För variation.

dag 11 - dina syskon

Jag har bara ett syskon. Min syster. Vi är varandras bästa vänner. Hon är bara två år äldre än mig så vi har väldigt bra kontakt.

När vi var yngre så lekte vi med varandra hela tiden men vi var båda två riktiga skitungar så vi bråkade och slogs hela tiden. Hon vann alltid i våra slagsmål eftersom att hon var två år äldre och mycket starkare än mig, det hindrade mig aldrig att försöka. Vi  har alltid varit väldigt nära men jag tror faktiskt att vi kom ännu närmare varandra när vår kära mor slängde ut henne för fyra år sedan. Vårt förhållande och den tid vi spenderade med varandra när vi inte bodde med varandra blev då så mycket viktigare och betydelsefullare om ni hajar.

När hon var yngre så var min syster mycket skärpt för sin ålder och det var något jag tog efter men jag tror att på grund av att jag gjorde det så tappade hon intresset eller något och när hon började mellanstadiet så slutade hon med att vara den duktiga tjejen och har sen dess kämpat ganska mycket med skolan, men det har nog också varit på grund av vår kära mor, som äldsta barn har hon trots allt behövt dra det tyngre lasset med problem, så jag tror att hon bara blev trött på det. Trots det så har hon nu, bara ett par månader efter hennes student ett välbetalt jobb och jag är jättestolt över henne.

Hon har en pojkvän som hon bor med (avskyr ordet sambo) som oftast behandlar henne som skit. Jag hatar honom av hela mitt hjärta. Hon vet att han behandlar illa och tycker det själv men hon gör inget för hon är kär i honom. På denna punkt är hon alldeles för influerad av vår kära mor. Ytterligare en anledning till varför jag inte tänker bli kär.

Det är så himla skönt att vi har haft varandra under vår uppväxt. Ingen av oss hade klarat sig om vi var ensamma. Jag älskar min syster mer än något annat.

Dag tio - det du hade på dig idag

License to modeblogga? Synd att jag inte har en fungerande kamera. Inte ens en mobilkamera, använder just nu en gammal Nokia 1112, som är typ 3310, fast den har i alla fall vit skärm och inte gul, har för mig att 3310:or hade gul skärm. Anyways, jag kunde inte bestämma mig om jag skulle ta gårdagens outfit eller dagens så jag beskriver båda två.

Igår:
Knälång, matt, svart, plisserad silkeskjol
Vit långärmad t-shirt
Grovstickad mörkgrå-spräcklig polotröja (sitter lite löst/avslappnat eller hur man nu ska beskriva det, inte som något Steve Jobs skulle ta på sig)
Matta, svarta strumpbyxor, 100den
Röda sammetspumps
(+ svart jacka med tjock rävpälskrage, svart klockhatt, svarta pleatherhandskar)

Beskrivning: Wednesday Addams möter rysk lyxhora. Eller skulle Wednesday ta på sig en polotröja? Okej, Wednesday Addams möter grunge möter rysk lyxhora (+ Trollkarlen från Oz?). 

Idag:
Enkel, vit slip
Röd vadlång, finstickad klänning
Matta, svarta strumpbyxor, 100den
Mörbruna ankelstövlar i  "mocka"
Guldarmband
(+ mörkblå cape, svarta pleatherhandskar)

Beskrivning: En röd klänning möter 1800-tals ryttare. Plus "mocka"stövlar

FUUU

Oj vad man missar när man är borta i lite mer än en dag härifrån. ca 80 inlägg från alla "er" (alla jag läser läser inte mig, har rätt dålig statistik :P). Trevliga inlägg som jag vill kommentera. Dock har det bara blivit en handfull på grund av att jag är lat.

Men ja: min ack så svidande frånvaro (som antagligen gick helt omärkt förbi eftersom det bara var en dag och jag inte är så vidare rolig) beror på att jag har blivit påkommen. På lunchrasten igår när jag tittade min skolmejl för första gången sen innan jullovet och såg ett mejl från skolsköterskan. Hon ville träffa mig. Min initiala reaktion var panik; intensiv hjärtklappning och smått darriga händer (är SÅ rädd för skolsköterskor, mer än någon annan "stödperson", beror nog på att det är en kollision mellan skola och ÄS). Men sedan rationaliserade jag bort det eftersom jag verkligen inte såg någon ÄS-anledning till varför hon ville träffa mig utan tänkte att hon säkert bara ville se hur jag mådde eftersom jag har haft lite problem med skolarbetet innan (via depression och frånvaro) och hon brukar tänka så. Jag har ju redan skrivit att jag har blivit påkommen så ni förstår ju vilken riktning det här kommer att ta.

Jag var ju ändå nervös att träffa henne, p.g.a allmän skolsköterske-rädsla, men gick dit ändå efter min sista lektion. Hon var upptagen med en annan elev så jag fick vänta i ett par minuter. Tydligen så har mina morföräldrar kontaktat henne för att de är oroliga över min vikt. Mitt hjärta slog så himla fort då hon sa det och jag visste inte vilken riktning jag skulle vända blicken åt och försökte fokusera på hennes läppar. Jag sa att jag inte förstår varför de tänkte så. Blablabla från hennes sida, enstaka stavelser från min. Vill du ställa dig på vågen för mig, Sunshine? Ytterligare panik. Det var en fråga. Jag kunde ju faktiskt neka. Vad skulle avslöja mig mest, min vikt eller att jag inte ställde mig på vågen alls? Men hon gick fram till vågen. Det var ingen fråga alls, bara ett försök till artighet. 46,3 med kläder på. Min våg visade så sent som på morgonen innan 46,7 - naken, så när som på trosor och min kropp visar ingenting. Det är den värsta vågen som alltid har rätt - för säkerhetsskull. Men 46,3 är inte alls bra och 46,7 hade inte varit mycket bättre. Alldeles för lågt för att man ska få sköta sig själv. Och tänk, det hade i alla fall varit lite "bättre" siffror om jag hade ätit mer än ett granatäpple och två kex i söndags och även varit beredd på det värsta och försökt att klunka i mig så mycket vatten i cafeterian och på toaletten som möjligt innan jag gick till henne. Jahaja, det är alldeles för lite, Sunshine - vad äter du? Massor, faktiskt. Rabblade upp lite mat (som faktiskt var lättare än vanligtvis eftersom jag faktiskt hade ätit ganska ordentligt och inte behövde hitta på saker). Gröt, linsgryta, rågbröd med marmelad (LIKSOM SANT!), bönsallader, bulgur. etc.  Men regeln är ca: anorektiker ljuger alltid om mat så även när jag talar sanning är det lögn (får skylla mig själv - egentligen, men det är frustrerande)  Ljög lite såklart, sa att jag åt frukt (nästan sant) och nötter, rostat bröd och knäckebröd med smör på. Möte med morföräldrar så snart som möjligt. :'C.

Satt kollugn hela vägen hem och tänkte på annat. Ekvationer och primtal, mest. Blir lugn av sånt. När jag kom hem så gick jag in i vartenda rum i huset för att försäkra mig om att jag var ensam hemma. Och när jag kom in i mitt rum så rev jag ner en av mina bokhyllor. Alltså hela bokhyllan, inte bara innehållet. Pang i golvet. Skäms så mycket för det (men är lite stolt för det är ingen IKEA-bokhylla, den är redig i valnötsträ och var överfull med böcker, t.ex Harry Potter på både svenska och engelska (måste magasinera lite, hehe), fem språklexikon, två synonymordböcker och tjocka ryska romaner - HUR ORKADE JAG?). Mirakulöst nog kom inget till skada, varken golvet eller bokhyllan. Ett par böcker blev lite kantstötta men ingen märkbar skillnad. Blev lugnare sen när jag var tvungen att städa upp röran (men bara att lyfta den tunga, men tomma bokhyllan var jättejobbigt, bisarrt). Det är typ så jag har lärt mig att fungera genom min kära mors beteende. Hon skulle alltid slänga och välta saker och sedan lämna rummet. Då brukade jag alltid städa upp keramikskärvorna efter muggar eller fjärrkontrollens utspridda batterier och efteråt kändes allting mycket bättre. Men alltså, bokhyllan var inget planerat, även om det verkar så av att jag innan försäkrade mig om att jag var ensam hemma, det gjorde jag bara eftersom jag var upprörd och ville känna lite total ro. Men när jag kom in i rummet så vällde ett utbrott ut över mig.

Sen satte jag mig i min fåtölj och tänkte. Hur gör jag nu? Jag är ju inte på en farligt låg vikt, kan de verkligen tvinga mig till något? Tekniskt sett ja, men jag fyller 18 om ca fem månader, lite egen makt bör jag ju ha. Jag kommer ju definitivt inte bli inlagd ännu, så lite väger jag ju inte. Om jag inte går ner i vikt alls/väldigt långsamt fram tills jag flyttar hemifrån, då kanske det är okej? Hellre lite för tjocka armar än att gå upp till 52-55 igen. Shrinken blir det definitivt, det kan jag acceptera. Inget annat. Jag vill inte föra matdagbok. Och jag vill inte gå och väga mig en gång i veckan/varannan vecka. Usch. Vill inte heller äta, obvsly, även när jag försöker att äta ordentligt så går det neråt. Det är maten in i mun, ner i magen som är bland det jobbigaste. Om någon sa att jag kunde äta 2000kcal/dag och ändå gå ner kanske 2kg i veckan eller något så skulle jag inte göra det. Något som jag också blir arg på är att mormor och morfar har gått och vetat i flera veckor men inte sagt någonting, får man vara så passiv-aggressiv? M'aidez, s'il vous plaît.

Sorry för all text.

...

Enda vettiga inlägget i Size Hero-"debatten" levereras av Anna Hellsten. Tror att de flesta anorektiker kan relatera.

smsglädje

Hatar min tillvaro just nu och känner mig misslyckad och hemsk (pluggar inte fastän jag MÅSTE). Fick nyss ett sms där det stod att jag inte var en riktig person utan ett koncept på en person. Prettobekana = bäst. Undrar hur länge jag kan vara glad över detta. Jag svarar på depp med att inte äta. Har bara ätit ett (nästan) halvt granatäpple, vilket var frukost klockan halv åtta.

dag nio - din tro

Är ateist. Tycker att religion är något avskyvärt och har verkligen ingen respekt för människor som väljer att leva sitt liv efter heliga skrifter och inte ta något som helst eget moraliskt ansvar. Tror inte på något efter döden. Det finns ingen själ och ingen mening med livet. Gud är död.

Typ det.

Fuck my bad luck

Det här börjar ju bli löjligt: Min systers bil har gått sönder så nu måste hon spendera tusentals kronor, aka alla hennes överblivna pengar på det så jag måste vänta tills hon får lön igen tills jag får mitt friskiskort. Fanfanfanfanfan. Hatar det här.

dag åtta - ett ögonblick

Gud, jag hatar projektarbete.

Ett ögonblick, hmm - kul att jag bara kommer på hemska saker att berätta här. Men jag tror inte att jag skulle kunna göra något hemskt ögonblick full rättvisa så jag tar bara något random jag kan ta mig till minnes.

Det var sent i juni 2009, kväll. Jag var säker på att min eyeliner och mascara hade runnit och suddats till ett hemskt resultat och önskade inget hellre än att titta mig i en spegel och rätta till det men jag visste att han skulle tycka att jag löjlig och ytlig. En man med de kindbenen bör vara ytlig, tänkte jag i just det tillfället. Jag har alltid funderat varför han hade en fin rashund om han inte gillade fåfänga frivoliteter och varför ville han ha mig? Så mycket av min snygghet gick förlorad på mannen som sade sig inte bry sig. Jag hade tidigare spenderat lång tid att försöka förklara att en fin yta inte behövde bero på ett bristande djup; att man kan läsa Calvino och förstå att flytande eyeliner är djävulens påfund - samtidigt och att man till och med var en bättre person för det. Det ville han inte höra på. Klart att jag var fascinerad. Så jag struntade i sminket för att jag inte orkade med att han sa något och tänkte att tillvaron var rätt fin som den var på den där bryggan efter kvällsdoppet för att maderiavinet var sådär perfekt blodrött och att hans blöta skjorta satt snyggt på mig även om han inte brydde sig om det.

Räcker det som ögonblick? Ganska poänglöst, men det var det bästa jag kunde komma på.

Saker jag tänker på istället för projektarbete

ÄS-peeps! Tror ni att behandlingen för ÄS skulle bli bättre eller sämre om man utvidgar begreppet ätstörning, eller ja kanske främst anorexi? Det positiva skulle ju vara att det kanske upptäcks tidigare, inte behöver eskaleras och därmed blir dödsstatistiken bättre. Men jag tycker samtidigt att det skulle minimera problemet att räkna in människor med mindre allvarliga matvanor i samma ram. Jag känner mig verkligen extremt förolämpad när folk som inte har någon ätstörning säger att de har det, det är inte bara jag va?

För några månader sen träffade jag en gammal kompis från högstadiet. Hon hade i nian utvecklat en jätteuppenbar ätstörning (den var i alla fall uppenbar för mig som en fellow anorektiker) på ett sätt som störde mig så himla mycket fastän hon var en av mina bästa vänner (säger inte så mycket för att jag har aldrig haft bra vänner i skolan). Hon var typ en sån tjej som ville må dåligt, ni vet nog vad jag menar, och därför skaffade sig en ätstörning typ (Vill verkligen inte låta elak eller så, men det kändes lite så, just då). Hon fick nog också gå och väga sig hos skolsyster och fick mejl hem om det. Men jag slår vad om att hennes föräldrar brydde sig (okej, nu låter jag ju bara bitter, not my intention). Och som sagt, henne träffade jag nyligen och hon ville krama mig. Fick panik och gjorde det. Men då var jag extremt bitter och tänkte typ, jävla bitch, klart att du ska vara frisk och lycklig. Har säkert förklarat hela grejen jättedåligt men ja, execsum: jag är världens sämsta person någonsin, right?

En till grej, tror ni att det krävs olika behandlingar för pro-anas som för "vanliga" (i brist på annat) anorektiker? För problemen de två sorterna har kan ju komma från extremt olika ställen och det är ju ursprunget till problemen som är nyckeln till att lösa dem.

Sist men inte minst: hur går framgångsrik ÄS-behandling till (har som sagt bara blivit tvångsmatad och känner mig inte riktigt lyssnad på)? Tvånget är ju det värsta. Känns extremt ologiskt med en sjukdom som alltför ofta bottnar i kontrollbehov. + otrevlig personal, någon annan som känner att folk som jobbar på äs-kliniker är jävligt bitchiga allihopa (har bara erfarenhet av två) eller är det bara på grund av mitt sneda perspektiv som indignerad anorektiker?

Alltså, jag tror inte riktigt att jag making sense i det här inlägget, men om ni vill så kan ni dela med er av potentiella åsikter så gott det går. :D Nu ska jag plugga i alla fall två timmar.

granat

För en stund sen skulle jag gå och köpa papaya men de hade de inte på min närmsta mataffär så jag köpte granatäpplen istället. Jag kände mig lite lagom lifestyle för det, liksom första gången jag konsumerar granatäpple utan att kombinera det med sprit :) Sen när saften rann ur (liiite övermogen alltså) så tänkte jag: "Det ser ju precis ut som rödvin!"

Gud, äter jag granatäpple och tittar på tv-serier istället för att plugga projektarbete när jag måste plugga ca 10 timmar projekt bara idag och imorgon :/ Fy på mig.

chillaxing

Nu är jag nyduschad och har filat ner naglarna till perfekt längd och rundhet (fyrkantiga naglar är så fult) och väntar nu på att baslacket ska torka ordentligt. Baslack torkar alltid jättefort. Bra. Snart måste jag plugga projektarbete. Jag hatar mitt projektarbete dels för att jag började på det så sent så nu är det antagligen omöjligt för mig att ens få VG, tror jag. Har också bara haft tre möten med min projektmentor och det är ju jättedåligt det med. Blir rädd. Funderar nästan på att ta ett IG, jobba i höst och endast göra projektarbetet så jag kan få MVG på det och börja plugga vårterminen -12 istället  Ska prata med min projektmentor. :C Tänk om jag hade valt estet istället. Då kunde jag ha fått skrivit låtar, ritat på min serie, gjort en film eller skrivit på ett pjäsmanus - saker som jag älskar att göra. Men nej, jag ska ju såklart ha världens bildningskomplex och vara tvungen att gå på en skola där vartenda en försöker överträffa varandra. Men okej, jag har ju lärt mig mycket och jag hade nog inte riktigt gillat estet ändå, gillar inte folk som medvetet beskriver sig som kreativa. Kreativa på riktigt är ödmjuka om det, om de inte är genier - men vi lever inte i  en genifostrande kultur. Jag är alldeles för elitistisk och ser det mesta "kreativa" som de derivat de är eller som bara yta. Jaja, babbel, babbel babbel.

broccoli

Färsk broccoli är bäst. Den är mycket klarare och färggrannare än fryst broccoli och därmed roligare att äta. Problemet med färsk broccoli är att de bara kommer i 250grams "paket" och att broccoli-innehållet minus stjälken är ca 150g (gissar jag). Det räcker inte så länge om  man äter broccoli nästan vartenda dag och ibland bara broccoli till en måltid (broccoli är den bästa grönsaken, tror jag) så fryst broccoli är the way to go för då får man 800g på en och samma gång och klarar sig i ca tre, fyra dagar om man äter det varje dag. Problemet med fryst broccoli är inte bara färgen (den är egentligen inget problem) men att själva buketterna är så jävla stora. De måste vara framställda av män med Napoleonkomplex. Det är inte praktiskt, jag kan inte få in de allra största buketterna i munnen. Visst det finns kniv och gaffel, men ändå det är irriterande. Det borde ju finnas något märke med mindre buketter. Någon som vet?

Dag sju - din bästa vän

Min bästa vän Ludvig har jag ju nämnt lite kort. Vi är kanske inte bästa vänner längre eftersom att han har spenderat hösten i UK och pluggat och vi har därmed glidit ifrån varandra rejält. Finns inga ursäkter för det särskilt eftersom att Skype, mejl och Twitter finns (inte för att han har Twitter). Mycket sorgligt. I alla fall eftersom jag inte har någon annan i närheten av bästa vän (möjligtvis Joel):

Vi har inte varit vänner så länge bara sen 2008. Ludvig är (eller ja, var typ) alltid där för mig när jag behöver det och jag vill alltid vara där för honom. Dock att jag behöver honom mer än vice versa, mest för att han är lyckligare och mer välanpassad än jag men jag får ändå dåligt samvete över att jag tar mer än vad jag ger. Alltså jag vet inte vad jag ska skriva mer. Jag har svårt för sånt här, känslor alltså. Men ja, jag bryr mig om honom jättemycket och saknar honom jämt. Han kommer inte tillbaka till Stockholm förrän nästa vinter (alltså för gott, han kommer antagligen och förhoppningsvis att komma på besök någon Bank Holiday eller lov) och gud vet vart jag befinner mig då. 

Att röka eller icke röka

Fick tidigare ikväll ett sms om en hemmafest med gångavstånd (alltså gångavstånd enligt min standard, vanliga människor skulle ta buss) och jag ba: Duuude...

Jag har funderat lite på det här med rökning igen. Jag ser ingen fara i de livsförkortande aspekterna för att leva tills man blir hundra känns lite överdrivet ändå. Jag skulle som max klara 55, för ett par år som kulturtant eller något men jag tror egentligen att 35 är min egentliga gräns. (+ att typ ALLA gamlingar får benskörhet, jag kommer ju DEFINITIVT att få det). Men ändå, stackars min syreupptagningsförmåga och därmed kaloriförbränning när jag tränar. Men om man springer regelbundet och ändå röker - då jämnar det väl typ ut sig? (Alltså en riktig fråga, ej hypotetisk, vet du så svara plz :D) Men alltså: imagecigaretter ÄR töntigt även om jag verkar tycka att det är coolt igen. + dålig industri, BORDE inte rättvisemärkta cigaretter ha lanserats ännu? Eller bryr sig inte rökare om detta? I alla fall så velar jag fortfarande om jag ska ersätta min semi-alkoholism med rökande. För alltså: Jag behöver NÅGON oral stimulans, jag blev inte ammad som barn OCH jag äter för vana inte (bortse från den senaste månaden och innan dess nästan hela året :P)

Vad mycket versaler. Jag känner att jag behöver reclaima versalerna i år. Istället för kursivering. Vad tror ni? Andra trendgrejer: Januari och februari kommer att bli ganska röda månader, känner det i fingrarna. Efter november och december som var uteslutande svart, mörkblått och grått (+ lite guld och mörklila här och var, juletider är glammiga tider). Jag har faktiskt rätt många röda kläder, måste plocka fram dem. Eller ja, inte många men tillräckligt många för att göra ca sex veckor lite mera röda. Men jag har varit lite av övertygelsen att färgglatt är för personer utan personlighet de senaste månaderna (dock att sept-halva nov var missmatchat och färggrannt, kombinationen småblommigt och skotskrutigt är faktiskt mer eller mindre fantastisk, särskilt när man känner sig fräck, min höst var fräck, ska kanske köra på det i vår med), men jag börjar känna att det bara gäller överdrivet många smycken. 

Och är min retrometer helt felinställd nu eller kan man börja använda ordet fresh igen? Sist var väl bara 2008, men jag börjar gilla det igen.

Sry för att jag är tråkig och osammanhängande ikväll.

trafikinformation

Jag gillar när man hör saker på trafiknyheterna (?) som man själv har varit med om. Såklart inte olyckor och långa köer men småsaker. Nu åker jag (extremt) sällan bil, behovet finns helt enkelt inte. När man bor i närförort (i sannolikt i framtiden, innanför tullarna) så kan man gå och cykla in till stan och när man inte orkar det (i.e. vintern) så finns det ju kollektivtrafik (men jag hatar det lite grann eftersom jag hatar de flesta människor) och när jag behöver åka bil så kan jag alltid scora skjuts av någon. Därför har jag ännu inte börjat övningsköra. Jag kommer helt enkelt inte behöva en bil. Dock att jag någon gång inom en snar framtid faktiskt kommer att börja övningsköra. Men åter till trafikrapporter (det är nog det som det kallas). Idag åkte jag bil och på Tranebergsbron så körde vi på något och tänkte: vad är det där? Fem minuter senare får vi höra att det var en stor plåtbit. Jag kan inte riktigt förklara vad det är med nämnda händelse som jag gillar men det kan vara att jag känner mig som en del av världen mer än vanligt. Wow vad knäpp jag låter. Jag har i alla fall inget annat att blogga om.

Dumpad

Övergav läsplanen då jag såg att Dumpad gick på tv. Det verkar vara en rätt bra romkom faktiskt, det brukar vara ganska svårt att hitta bra, relativt nya romkoms från Hollywood.

Ca två minuter in i filmen inser jag att jag har samma frisyr som Russell Brand. *borstar håret/fågelboet för första gången på sex veckor*

Dag sex - din dag

Min dag började halv nio, då jag steg upp ur sängen. Sen åt jag frukost. Yofu och knäckebröd, gjorde mig i ordning och därefter tog jag det lungt ett tag och tittade på ett avsnitt av Red Dwarf och läste lite. Sen pluggade jag 15 mattetal och åt ett mellanmål, en liten morot. Sen läste jag lite till och bestämde mig för att gå och handla, fastän det praktiskt taget var snöstorm. Det tog rätt lång tid att gå till affären. Jag handlade sojamjölk, yofu, havrefraiche grönsaker, Coca Cola Zero, tuggummi, bönor, kikärter, linser och tofu. Bashandling alltså. Att gå tillbaka var ännu jobbigare för att jag hade ju kassar och det var ju mer snö på marken.

När jag kom hem så åt jag lunch (typ) havrefraiche och gurkstavar. Därefter tittade jag på ytterligare ett Red Dwarf avsnitt och läste. Sen bloggade jag, drack Cola, bloggade lite till och sedan pluggade jag projektarbete. Skrev ut en blankett från Skatteverket. Kokade soppa. Åt den. Läste. Bloggade. Resten av kvällen ska jag läsa och kanske blogga igen om jag kommer på något. Sen ska jag göra mig i ordning för natten och somna till Seinfeld.

Panik

Gud det är något fel på mig. För ca en timme sen åt jag gurkstavar och dipp gjord på havrefraiche och en väldig massa kryddor (havrefraiche typ suger: hade så mycket kryddor i att det brände i halsen men ändå smakade det inte vidare mycket i sig, mycket konstigt). Inget konstigt där. Lagom mängd kalorier, ca 125.

Men nyss så drack jag ett glas Coca Cola Zero. Wtf? Glömde typ att jag hade ätit en timme innan. Vet att detta egentligen inte kommer att resultera i någon viktuppgång. MEN ÄNDÅ. Jag typ känner min kropps biologiska reaktioner på denna matkombination. DÖR. Trillar av pinn. SERISÖST. Hur kan man vara så korkad? Försöker intala mig själv att det ändå var en timmes mellanrum mellan intagen och att de inte inmundigades samtidigt, men jag känner att maten måste förbrännas helt innan man dricker Zero på det.

Ska göra 200 upphopp nu.

Minnen

Har inte så mycket att skriva idag, utöver att jag lyckades med pärsen att gå till och från Coop Forum (20 min bort) i denna semi-snöstorm. När jag kom tillbaka till vår gata så hade mina fotspår snöat igen.

Men jag har en fråga. Är det någon annan som brukar känna skam/ångest över saker man sa/gjorde när man var typ 13/14? Det händer mig rätt ofta. Känns som att jag borde ha kommit över dem vid det här laget. Men icke. Helt plötsligt kan jag komma och tänka på en viss händelse, som t.ex. när jag var 13 och någon av mina vänner ville att jag skulle äta lunch och jag ställde till en typ scen och bara vägrade och sen låste in mig toaletten. Smart där, Sunshine.

Dag fem - din (Sams) definition av kärlek

Sammie skrev i en kommentar hennes definition av kärlek. Den var så bra att jag nu publicerar den här eftersom jag är osäker på att VARTENDA människa som läser inlägget kommer att klicka in sig bland kommentarerna

kärlek är för mycket, människor kan inte hantera kärlek. den är en utomjordisk enorm jävla cepestor grej som ingen ingen ingen kan behärska. man blir förälskad och sen blir man så övervädligad att man börjat göra störda saker och freak ur och sen slutar man vara förälskad för kärlek är för stort. Typ.

 Spik. Och här kommer en låt om kärlek. Den är fin. Lyssna.

En till lista

Sammie (Sam, känns som jag borde förtydliga detta, haha :D) gjorde en lista förut. Stjäl den av henne nu.

Uppvärmning
 Varför gör du det här testet? - för att jag har tråkigt (+ att jag gillar listor, mest att läsa men ändå)
Lovar du att inte ljuga på någon av frågorna?  Ja
Vem kopierade du tester ifrån? - Sammie 
Tycker du det här ska bli kul? - Mest inte, men lite.
Är du beredd? - Ja

Ärlighetsfrågor
Har du pojkvän/flickvän? - Nej
Har du haft pojkvän/flickvän? Ja men ingen seriös
Har du hånglat med någon? - Ja
Hur många gånger har du hånglat? - För många typ eftersom jag inte kan räkna. 
Har du kramat någon? - Ja
Har du hatat någon? -  Ja
Har du sagt "jag älskar dig" till någon? - Nej
Har du varit kär? - Nej
Är du kär nu? - Nej
I vem? - Ingen.
Kan du vissla? - Oui
Äger du en dildo? - Nej
Äger du mer än 10 par string? - Duuude, inte ens ett.
Äger du mer än 15 par string? - Nej
Äger du mer än 20 par string? - Nej
Äger du en mascara? - Två
Äger du mer än 5 olika foundation/puder produkter? - Nej
du en fjortis? - Nej
du emo? - Nej
Är du brat? - Hmm, skulle inte säga det. Vissa andra tycker dock det (via dialekt)
Gillar du vältränade killar? - Alltså lite, men inte ansträngt vältränade om ni fattar. Lite slimmade, ändå.
Gillar du tjocka/överviktiga killar? Verkligen inte. Gillar du nörd-killar som pluggar - Att vara en pluggis är inte en nörd, men ja, jag tänder på ambition, inte för att jag tänder på något.
Gillar du tjejer?- De är snygga, men irriterande för det mesta
Är du bisexuell? - Är typ asexuell för tillfället, men annars: ja.
Har du över 10 bhar på dig just nu? asså va? nej (x2)
Har du nångång tyckt om någon i din ålder? -  Nej
Kan du köra skoter? - Nej, men snöskoter.
Kan du leka apa? - Aa, det tror jag.
Är du brunett? - Ja, typ
Är du blond? - Fast i guldbrunhetens limbo.
Har du haft svart hår/har du? - I sexan. Var typ goth. Asgrymt.
kan du sätta foten bakom ditt huvud utan att spy? - Känns som en onödig sak att veta men ja.
Vad har du på dig för underkläder? - Vanliga? BH och trosor.
Har du använt kondom när du haft sex? - Ja
Har du sugit av nån?.-  Ja, men jag är asdålig på det (haha, tänkte skriva "suger", gud så lamt). Stoppar av regel inget i munnen.
Har du runkat av någon? - Ja
Vet du vad oral/anal sex är? - Känns som en sak man borde fråga INNAN man frågar om personen har utfört dessa handlingar. Men ja.
Senaste?Vem fick du sms av senast? - Den korkade mannen, svarade inte
Skickade du sms till senast? - Bloggkompisen (döper honom härmed till Joel, orkar ej med kodnamn)
Rinde dig senast? - Syster.
Vem pussade du senast? - Skridskomannen, (ca inget socialt liv)
Vem kramade du senast? - Ludvig
Vad drack du senast? - Te (champagne och flädersmak)
Vem var din senaste kk? - En snubbe. Vi kan kalla honom Carl.
Allergisk mot någonting? - Människor. (Bara idioter, men det finns fler idioter än bra människor)
Är du porrig? - Min sexighet ligger i min flickaktighet. MVH Lolita.
Är du ett sexmonster? - Som sagt, typ asexuell.

Dag fem - din definition av kärlek

Får jag hoppa över den här dagen? Jag skulle jättegärna skriva något semi-fint om vad jag tror kärlek är för något men jag blev bara för ett par timmar sen kallad århundradets cyniker så jag är inte rätt tjej för jobbet.

true story

Början på ett nytt år är som dukat för harmageddon Luften tjocknar av all äcklig och glättig hoppfullhet och fåglar faller ur skyn av rent obehag (eller något). Jag väntar med spänning på nästa händelse och inser att jag kommer att lämna ett fult och tjockt lik vid en eventuell apokalyps så jag går och duschar, lägger på ett extra lager hallonrött läppstift och rufsar till håret ytterligare. Är (nästan) redo för universum nu.

Enda anledningen till att inte har kolat vippen av egen hand ännu är för att det skulle vara en förlust mot resten av mänskligheten (det är jag mot världen, alltid) men om vi alla ska gå hädan samtidigt så känns allting prima skinka.

Ideal

Angående det här med Veckorevyn och Molly Sandén som jag snubblade på i mina dagliga internetbestyr. Min första reaktion när jag såg omslaget var: Hon ser hälsosam ut. Och sen läste jag att detta var hennes drömkropp och sen läste jag att hela dealen med numret var att lura folk för att få dem att inse det här med "sjuka ideal" och att hon typ var sjukt retuscherad. Det är verkligen inget sjukt med hur Molly (som jag var tvungen att googla för att veta vem det var - musiksnobb) ser ut på det där omslaget. Det är mycket nobelt med att agera under devisen: Du duger som du är (men samtidigt som man pushar för "mode-måsten" och produkter för att förbättra sitt utseende blir det bara hyckleri). Seriöst, de flesta tjejer jag känner och känner till ser ut som Molly Sandén på det omslaget, om inte ännu smalare och då pratar jag om tjejer som inte har några ätstörningar och äter helt normalt. Det är inte lite fel att påpeka att alla som ser ut som Molly Sandén (på omslaget) har fallit offer för ett sjukt ideal och man slår inte ett slag för alla mulliga tjejer genom att lura in dem med falska löften för att man tror att man då håller upp en spegel så de ska inse . Slår typ vad om att alla mulligare/tyngre tjejer som läste det där inte kände sig ett uns bättre i relation till sig själva och deras vikt när de hade läst färdigt artikeln.

Det bagatelliserar problemet (alla sorters skönhetsideal, inte bara vikt) att tro att man kan göra allt bra igen bara för att man säger "Du är vacker precis som du är", för ord gör så jävla lite när det kommer till kritan.

Det bör ytterligare klarläggas att jag inte har läst detta nummer (eller något nummer av VR, alls, någonsin) så jag vet typ inte vad jag pratar om. Intervjun med Molly kanske var helt fantastisk och kommer att bota en jävla massa wannarexics.

Advice

Alltså ni vet killen som kanske eller kanske inte är/har varit olyckligt kär i mig? Kan jag ställa frågan "Är du fortfarande olyckligt kär?". Är så väldigt nyfiken om jag har rätt eller inte. Men grejen är att det inte spelar någon roll för även om jag visste så skulle det inte finnas så mycket jag kunde göra åt saken. Och om det var sant att han är/var kär i mig så skulle han säkert känna sig, jag vet inte - förödmjukad, och så skulle vi typ tappa kontakten för han är SÅ blyg.

Ber tydligen om råd till situationer jag redan har svar på... Men ja, jag ville igen skriva av mig. Förlåt för att jag har varit lite tråkig igår och idag.

lyckat

Hela dagen idag har jag tänkt: "Gud vad den här klänningen sitter konstigt, den måste typ ha krympt i tvätten eller något" Och NU märker jag att jag har på mig klänningen bakochfram. Haha.

Dag fyra - det du åt idag.

Titeln får det att låta som ett retrospektiv man gör klockan tio på kvällen, när man är färdig med allt ätande för dagen. Men jag vet ju såklart precis vad jag har kvar att äta via planering. Men här får ni en lista.

2 koppar te
4 glas vatten
1 dl Fanta Zero*
1 portion (nästan, lämnade lite) havregrynsgröt med sojamjölk och kanel
1 skiva danskt rågbröd med fikonmarmelad
1 skiva danskt rågbröd med alfalfagroddar och gurka
2 dl yofu m kanel, ingefära och kardemumma
1 portion linsgryta, två matskedar bulgur och broccoli
(1 skiva danskt rågbröd med tomat)
=755kcal

Här är väl typ förklaringen på varför jag inte skriver det jag äter längre, det är tråkigt att lista så mycket och det varken peppar eller avskräcker någon. Mitt problem är att jag äter för kalorisnål mat, men mat med högt kaloriinnehåll är inte på min tillåtet-lista. Så det blir mycket mat istället :/. Och mycket kolhydrater som ni ser. 

*Bröt min regel att aldrig dricka mina kalorier för att jag kände att lite ombyte kanske är bra. Men det är så SJUKT ÄCKLIGT. Typ surt och nästan lite beskt. Inte värt de 5kcal/dl den faktiskt innehåller.

hell hath no fury like a woman scorned

Han har frågat vad som försiggår i mitt "söta huvud" och sagt att han tänker ta reda på det. Jag tänker att han verkligen inte vill veta. Just nu är det ca 50% anledningar till varför jag inte vill ligga med honom eller ens träffa honom (som beror på honom och inte mina problem) och 50%  hur mycket jag hatar mig själv. Det är även 20% (ja, det är möjligt, är ett geni) som undrar om han känner sig nöjd med sig själv för att det bara var att be om ursäkt för att få mig "bättre tankar". Han tänker antagligen att jag är så ung, naiv och oskyldig medan jag tänker att det kommer att bli roligt att göra honom besviken ännu en gång. Jag måste tänka mindre på honom, han gör mig bara så himla arg.

:/

Okej, jag vet att jag är en lite dålig person nu men det här är ju mitt privata space där jag kan säga vad som helst. Min syster skulle komma hit imorgon eftersom att hon är ledig tors-fre på grund av trettondagsafton. Vi skulle gå på bio (Harry Potter, båda har antingen varit för upptagna eller för fattiga för att ha sett den tillsammans och vi ska se den tillsammans, det är tradition), fixa mitt friskiskort, gå och fika och så skulle vi köpa min julklapp till henne också. Men nu har hon lämnat återbud för att hon inte typ orkar. Så jag måste vänta till på måndag för mitt friskiskort. Och grejen är att jag typ inte får vara sur. För att anledningen till att hon inte orkar är för att hon typ håller på och göra slut med sin pojkvän och måste köpa en lägenhet osv. Men jag är sur.

cigg

Skulle köpa cigaretter idag eftersom jag blev rastlös. Hittade endast en såndär kiosk av typen "säljer antagligen till minderåriga" och gubben där inne bad om leg. Borgeligheten skrattar mig i ansiktet. Mitt falskleg tappade jag bort i början av november på Debban den kvällen Xiu Xiu, Zola Jesus och Former Ghosts spelade (årets konsert, tre av mina topp fem favoritband). Har inte råd med ett nytt. Måste vänta i ca fem månader på att fylla 18. Jaja, jag kommer väl komma i närheten av andra dubiösa kiosker när skolan väl börjar. Hinner säkert ändra mig angående rökning tills dess ändå.

Män är ibland gulliga, men oftast bara korkade - pt. 2

Konversationen var inte slut där. Den fortsatte, vilket jag inte hade något emot, hellre att jag får ut mina aggressioner på en idiot än på någon jag typ tycker om. Jag blev förolämpad med ord som feg, vilsen och barnslig (varning, att frottera sig med äldre män betyder oftast att man blir kallad barnslig när man har rätt, de är barnsliga på det viset) och jag svarade med saker som "Det är du som vill leka med dockor" (möjligtvis det bästa jag har sagt, ca någonsin). Sen när jag skrev att jag hade rätt att förolämpa honom på samma sätt som han förolämpade mig så var det typ: OJ, blev du ledsen? Och ja ba: "Jag skrev att jag var arg för ett antal sms sen" Och han ba: Förlåt, kan jag få en ny chans. Snubben är ju mer borderline än min kära mor. Och sen skrev han: Du är gullig och snällare och känsligare än vad jag trodde från början och jag kan byta min cologne, har du tips? Och jag tänkte: Sen när har självrespekt något med att vara känslig att göra? Men det skrev jag inte för jag var färdigbråkad då. Och nu har han IGEN börjat fråga om vi kan ses. Eftersom jag inte pallade med något mer så skrev jag: Nej, är upptagen. Och han ba: Okej jag hör av mig senare. QUÉ? Alltså jag orkar verkligen inte. Jag menade verkligen inte att jag ville se honom någon annan gång när jag inte var upptagen och ett av mina problem med honom från första början var att han bara vill ha kontakt med mig om vi kan ses, typ samma dag (så han vad, kunde våldta mig?) om inte, så har jag inget att komma med... Lite irriterande. Min kväll känns typ förstörd. Det började lite roande men nu är det bara: Usch.

Som Morrissey sjöng i Heaven knows I'm miserable now: In my life, why do I smile to people I'd much rather kick in the eye.

Ledsen för JÄTTEDÅLIGT bloggande och språk, men jag ville lufta min indignation lite grann.

Män är ibland gulliga, men oftast bara korkade

Alltså jag vet inte om någon annan finner det här roande men nedan kommer en dialog och sedan en smskonversation mellan mig och en man. Ni behöver inte läsa.


Nyårsafton:
Jag: Vad jobbar du med?
Han berättar det.
Jag: Jaha.
Han: Haha, du fattar inte va?
Jag: Jo, jag kanske kommer att utforma de matematiska formlerna som gör ditt jobb överflödigt.
Han: ...

Idag: 
Han: När ska vi ses igen då?
Jag: Jag vet inte.
Han: Varför svarar du aldrig ja eller nej?
Jag: För att jag ärligt talat inte vet.
Han: Okej, säg till när du vet.
Jag: Okej, jag tror faktiskt inte att jag vill alls.
Han: Du tror för mycket, kom hit så jag får knulla dig.
(!!!)
Jag: Okej, jag vill inte alls.
Han: Du vågar inte.
Jag: Quoi? Det har inget alls med saken att göra.
Han: Det har allt med saken att göra. Du är för feg.
Jag: Nu vore det perfekta ögonblicket att övertala mig istället för att förolämpa mig. Du har inte ens frågat varför jag är osäker.
Han: Det har jag visst gjort tre gånger. Väx upp!
(Alltså, inse ironin i att en 34-årig man säger till en 17-åring han försöker ragga upp att växa upp :D)
Jag: 1) Din taktik är korkad, när jag är osäker så ska du försöka övertala mig, inte försöka med samma tricks som inte funkar innan 2) Jag gillade inte din cologne 3) Jag gillade inte sättet du tittade på mig.
Han: Nåja, ha det bra. Och tro inte att du är unik. Du är bara vilsen. Hej då, Dockan.
Jag: Du är ju bara lat, du orkar inte ens försöka övertala mig. Ha det bra själv och tro inte att du är så fantastisk, du är bara patetisk.

Nu är detta ett extra dumt exempel på en man men jag överväger seriöst att ge upp på dem helt och hållet.

Dag tre - dina föräldrar

Mina föräldrar skiljdes när jag var typ ett eller två år och jag har bara träffat min pappa en handfull gånger.

Det var typ världens vårdnadstvist, men mamma vann och jag lärde mig att hata min pappa på grund av henne men nu när jag har vuxit upp så inser jag att han antagligen var en lite bättre person än min kära mor, men som har förstått det kunde han vara väldigt våldsam ibland, men det kanske egentligen bara var en reaktion på min mammas beteende, skitsamma. Nu känns det i alla fall för sent för någon form av återförening, ska jag vara riktigt ärlig och krass bryr jag mig inte så mycket.

Min mamma... Finns väldigt mycket att säga och ändå så lite. Hon har vissa hjärnproblem, främst borderline personlighetsstörning och otroliga aggressioner. På grund av det så känns det som att jag borde vara mer förlåtande över hur hon har behandlat mig och min syster under våra liv men vi fick reda på det så sent i våra liv att bitterheten helt har tagit över. Hon slängde ut min syster när hon var femton och mig när jag var sexton. Tur att vi har våra morföräldrar, de allra bästa i världen. Jag tror att hon har väldigt svårt att se andra människor och andra människors behov vilket är varför jag har kunnat ägna mig så mycket åt min ätstörning utan att bli inlagd och behandlad tidigare/oftare. Att älska andra är nog ett koncept hon inte förstår, men hennes högsta önskan är nog att bli älskad själv, tyvärr isolerar hon sig ifrån alla människor som älskar henne på riktigt. När jag tänker efter så tycker jag så väldigt mycket synd om henne under allt mitt förakt. Jag har ändå en soft spot för henne. Hon är trots allt min mor och när jag tänker på de bra tillfällena som t.ex. när hon överraskade mig med biljetter till en Håkan Hellström-konsert och var på jättebra humör, då saknar jag henne. Min mamma har världens mest smittsamma humör, när det är ett bra humör är allting i världen frid och fröjd.

Jag vill nämna mina morföräldrar här också, eftersom de är mina surrogatföräldrar, eller hur man ska uttrycka det. De är som sagt världens bästa personer och är ett enormt stöd för både mig och min syster. Vi spenderade mycket tid hos dem när vi var yngre också, men när jag var åtta så blev mamma av någon anledning väldigt arg på dem och bröt kontakten med dem; utöver att få dem att hjälpa henne med pengar när det behövdes. Så det var en ganska lång tid då vi inte sågs så ofta. Det var mycket tråkigt. Det är skönt att vi har återfunnit kontakten igen även om det är under mindre trevliga omständigheter. Morfar är typ världens smartaste och om det är någonting jag undrar så är det helt säkert att jag kan fråga honom och få ett långt uttömmande svar på det hela, oavsett om det handlar om bolåneräntor eller Israel/Palestina-konflikten. Mormor och jag brukar ha långa filosofiska diskussioner när vi båda känner för det. Sen jag flyttade hit så har jag känt stabilitet för första gången på flera år och det kommer jag vara dem evigt tacksamma.