Dag ett - Presentera dig själv

Ni får kalla min Sunshine för det här är ju en anonym blogg. Jag är 17 år och bor för närvarande i en närförort till Stockholm med mina morföräldrar som jag har bott hos sen min kära mor dramatiskt slängde ut mig i november 2009. Men under 2011 ska jag fylla 18, ta studenten och flytta hemifrån - det har jag sett fram emot i hela mitt liv.

Jag spenderar min fritid med att plonka på två olika instrument, som tyvärr måste vara hemliga för de är ovanliga och det här är ju som sagt en anonym blogg. Utöver det läser jag i genomsnitt tre böcker i veckan och lite dikter. Jag har dagbokat ända sedan jag var tre år, men jag förstår inte alls vad jag skrev när jag var tre, fyra och fem år dels på grund av dålig handstil och dels för att jag verkade vara helt galen när jag var liten, haha. Jag skriver även dikter och noveller på nästan daglig basis. Det är inget jag brukar basunera ut egentligen för att det får mig att känna mig töntig eftersom att de flesta som skriver är enligt mig ganska töntiga; mest för att de är dåliga på det, men andra tycker det är bra för att de vet inte skillnaden på bra eller dåligt.

Med föregående mening vill jag berätta att jag är väldigt elitistisk som ett resultat av en livstid med bildningskomplex och ett IQ väldigt mycket högre än genomsnittet.

Jag gillar att titta på TV-serier. Mest komedier för min hjärna är ändå ganska simpel.

Jag tänker alldeles för mycket på döden och om jag skulle ta självmord så skulle det vara på grund av att jag inte orkade vänta längre med att se hur det var att dö. True story. Är sjukt otålmodig.

Jag har haft Facebook en väldigt kort tid men med mitt förskaffande av detta nödvändiga ont har jag insett att jag har väldigt många manliga vänner i 20- och 30 års åldern. Antagligen på grund av mitt Elektrakomplex eller att jag har en "gammal själ".

I verkligheten är jag mycket tyst, vilket nog ofta tas som blyghet. Det är nog bara halvt sant. Det beror mer på att jag gillar att observera och att jag har väldigt svårt att klicka med människor. När jag väl har klickat med något pratar jag väldigt mycket och väldigt snabbt. Har däremot svårt att umgås i större grupper oavsett om jag har "klickat" med alla i den gruppen.

Musik är mycket, mycket viktigt för mig. Jag lyssnar på en väldig massa genrer.

Så långt kom jag tills jag var tvungen att berätta om min ÄS. Jag har typ alltid tänkt på min tjocklek. Så länge jag kan minnas. Sedan jag var elva har jag aktivt tänkt på det jag äter och tränat. Men jag tror inte att jag har haft anorexi riktigt så länge. Det kom nog när jag var 13. På grund av min ganska försummande mor så fick jag dock ingen diagnos förrän jag var 15. Personligen tror jag att sjukdomen dels kom på grund av att jag tappade tillhörighet i världen och dels på grund av ett kontroll/perfektionsbehov, som hos alla andra. Jag antar att jag endast har varit pro-ana i lite mer än en månad eftersom att jag aldrig har deltagit i denna värld innan. Kan nog inte ens säga att jag är pro-ana riktigt än, nu heller för att jag tänker ofta att min ÄS är min sämsta egenskap, något som gör mig mindre perfekt. En perfekt människa bör klara av att äta liksom. Men jag tycker ändå att folk som någon gång har haft en ätstörning är på något sätt lite bättre än alla andra. Paradoxalt.

Slutligen är jag VÄLDIGT självupptagen. Beviset ligger i att jag skrev ett sånt här långt inlägg för att presentera mig själv.