Sen jag gick upp klockan åtta har jag njutit av mina sista timmar av frihet. Inte ätit. Gjort situps, upphopp och armhävningar. Ska snart ut på en promenad. Mormor och morfar har åkt på en föreläsning (tror jag att det var, har glömt).
Jag tänker vägra. De ska inte få mig att äta. Det jobbiga kommer ju att vara att de definitivt kommer att ha koll på mig osv. Men de kommer ju att ha koll på mig en tid framöver oavsett om jag äter eller inte och då är det lika bra att inte äta tills jag får bestämma över mig själv.
Det jag mest saknar med att bo hos mamma var friheten och att jag kunde vara ifred jämt. För hon var alltid upptagen med annat så det kändes ungefär som att jag bodde ensam. Jag kunde gå ut och springa klockan elva på kvällen om jag kände att jag behövde det och jag behövde inte ens låtsas att jag åt någonting. Jag har verkligen fått världens privatlivs-issues sen jag flyttade hit bara för att jag bor med folk som bryr sig om mig typ. Helst av allt så skulle jag vilja komma fram till någon form av överenskommelse som ena halvan av ett mördarpar säger på någon polisserie, om han berättar så får han bara villkorlig dom. Typ, "Om jag inte går ner mer i vikt så får jag vara ifred." Eller, "Jag kan gå upp ett par kilo, men inte över 49. Det är inte så att jag kommer att dö av att väga 49kg"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar