socker

I eftermiddags gick jag till den där bästa vännen, Ludvig, som han då heter på den här bloggen sedan i förrgår. Det är ett ganska passande namn, om han i verkligheten hade hetat typ Johan hade han fått ett lika tråkigt och vanligt namn som det, typ Erik.

Vi skulle gå på bio, Ludvig gillar inte film - han tycker att filmer är för långa - men jag ser till att alltid viska "roliga" kommentarer i hans öra så att han inte blir uttråkad, han skrattar nog av artighet. Men när vi tittade på internet och såg att ingen rolig film gick på de två biografer vi kunde tänka oss att släpa oss till så gav vi upp på det och slötittade på Mad Men s3 på kanal 9/sov. Så ja, jag har ännu inte pluggat. Fy för mig. Men skönt var det. Förutom en gång då han sa, "Jag ser att du har gått ner i vikt sen i somras (sist vi sågs var i somras), jag sa inget igår för jag tyckte inte att jag skulle förstöra kvällen". Och jag kunde inte förmå mig med att svara sedligt med t.ex. "Haha, nej det har jag inte" eller typ "Men det är inget att oroa sig för". Mest för att det känns överflödigt nuförtiden, som det inte gör innan man svimmar, får en diagnos eller akut njursvikt. Jag var tyst i ett par ögonblick och sa sedan, "Säg inte till någon." Sen var vi båda tysta i en stund och fortsatte att titta på Mad Men. Kan förstöra hela grejen. Han åker tillbaka till UK tidigt imorgon bitti. Jag ska nog skriva ett mejl till honom om att även om jag går ner i vikt så ska jag inte gå ner farligt mycket - för det är faktiskt sant. Absolut inte längre än 40kg, "gärna" 43kg. Sen åt vi flingor och drack varm choklad (med orginal sojamjölk och inte light - har ALDRIG gjort det). Ville visa att han inte hade så mycket anledning att oroa sig för. Ska jag vara ärlig så känns det bra att någon har märkt något, även om det känns för tidigt.

På vägen hem tog jag en omväg och tänkte lite på gårkvällen (räknade lite på det jag hade druckit, that is). Insåg att jag måste ha druckit minst 300g socker! (!!!) Plus de där jävla flingorna och den varma chokladen. Miljontals kalorier. Nu väntar jag på att herrskapet ska somna ordentligt (de gick och la sig när jag kom hem för 45 min sen, men jag litar inte riktigt på att de har somnat än, hörde morfar harkla sig för en stund sen) så jag kan gå ut och springa. Hoppas det är hyfsat plogat på de vägar jag tänker springa och hoppas att jag inte möter många. Det här känns inte för sjukt av mig, för 300g socker är ju bara sjukt äckligt. Januari blir en vit månad, och februari med för det är i februari jag ska återuppta viktnedgången (och även de dagliga publiceringarna över vad jag äter)