Saker jag tänker på istället för projektarbete

ÄS-peeps! Tror ni att behandlingen för ÄS skulle bli bättre eller sämre om man utvidgar begreppet ätstörning, eller ja kanske främst anorexi? Det positiva skulle ju vara att det kanske upptäcks tidigare, inte behöver eskaleras och därmed blir dödsstatistiken bättre. Men jag tycker samtidigt att det skulle minimera problemet att räkna in människor med mindre allvarliga matvanor i samma ram. Jag känner mig verkligen extremt förolämpad när folk som inte har någon ätstörning säger att de har det, det är inte bara jag va?

För några månader sen träffade jag en gammal kompis från högstadiet. Hon hade i nian utvecklat en jätteuppenbar ätstörning (den var i alla fall uppenbar för mig som en fellow anorektiker) på ett sätt som störde mig så himla mycket fastän hon var en av mina bästa vänner (säger inte så mycket för att jag har aldrig haft bra vänner i skolan). Hon var typ en sån tjej som ville må dåligt, ni vet nog vad jag menar, och därför skaffade sig en ätstörning typ (Vill verkligen inte låta elak eller så, men det kändes lite så, just då). Hon fick nog också gå och väga sig hos skolsyster och fick mejl hem om det. Men jag slår vad om att hennes föräldrar brydde sig (okej, nu låter jag ju bara bitter, not my intention). Och som sagt, henne träffade jag nyligen och hon ville krama mig. Fick panik och gjorde det. Men då var jag extremt bitter och tänkte typ, jävla bitch, klart att du ska vara frisk och lycklig. Har säkert förklarat hela grejen jättedåligt men ja, execsum: jag är världens sämsta person någonsin, right?

En till grej, tror ni att det krävs olika behandlingar för pro-anas som för "vanliga" (i brist på annat) anorektiker? För problemen de två sorterna har kan ju komma från extremt olika ställen och det är ju ursprunget till problemen som är nyckeln till att lösa dem.

Sist men inte minst: hur går framgångsrik ÄS-behandling till (har som sagt bara blivit tvångsmatad och känner mig inte riktigt lyssnad på)? Tvånget är ju det värsta. Känns extremt ologiskt med en sjukdom som alltför ofta bottnar i kontrollbehov. + otrevlig personal, någon annan som känner att folk som jobbar på äs-kliniker är jävligt bitchiga allihopa (har bara erfarenhet av två) eller är det bara på grund av mitt sneda perspektiv som indignerad anorektiker?

Alltså, jag tror inte riktigt att jag making sense i det här inlägget, men om ni vill så kan ni dela med er av potentiella åsikter så gott det går. :D Nu ska jag plugga i alla fall två timmar.