Känner för att göra ett krasst skämt i stil med "ånger är för bulimiker" (Verkligen inget illa ment mot ni som lider av detta, jag gör även krassa skämt om anorexi, BDD och andra psykiska besvär jag har nära koppling till/har stark förståelse för).
Men detta är såklart inte sant, det finns mycket jag ångrar. Stora delar av mitt fjortonde och femtonde år önskar jag radera bort. Var ca alkoholist&pillertrillare (ca för att jag fungerade rätt bra i övrigt, klarade ändå skola och allt) och lierade mig med helt fel personer (läs: män). Samtidigt så måste jag ändå säga klichén om att detta har gjort mig till den jag är idag och att det är en jävligt stark person, men jag skäms såklart över det ändå. Borde liksom ha varit smartare än så.
Kanske borde skriva att jag ångrar att jag någonsin började svälta och träna för mycket men man kan bara ångra egna val och jag tror faktiskt att det inte var så mycket ett eget val utan mer ett tvång ifrån min hjärna (om jag var naturvetare så skulle jag nog bli neurolog och studera hjärnorna hos folk med grav anorexi och bulimi, de är nog rätt annorlunda ihopkopplade än hos vanligt folk).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar