ordbomb i natten

Det blev att jag skriver jättemånga inlägg. Soz.

Just nu har jag på mig ett par för stora vita hipsters, uppdragna till midjan fastän de inte borde vara där och en Fugazi t-shirt. Så jävla fashion. :P

"Som stockholmare är jag strikt emot Göteborg som fenomen, av rena principskäl" sa jag. Men ändå kommer han att börja plugga i Göteborg och inte i Stockholm. Joel alltså, bloggkompisen. Det är ännu längre bort än vad han bor nu. Trist, kommer ca aldrig att träffas. Har bestämt mig för att låta bli att fråga någonting om hans olyckliga kärlek. Men varför skulle han skriva det på bloggen egentligen? När han visste att jag var bland de få som skulle läsa (han bytte först från sin första blogg med rätt många läsare till en hemlig blogg där bara ett par fick läsa, jag t.ex. och nu har han igen en öppen blogg men han verkar inte ha så många läsare längre, inga som kommenterar i alla fall), det känns definitivt som en sån där medveten grej man vill berätta om... Var han olyckligt kär och ville hålla det hemligt så skulle han ju inte skriva det. Men tänker jag som en tjej nu? Jag skulle kunna göra det nu och om han inte svarar på det eller liknande så kan jag be om ursäkt och säga att jag var full eller något. Fast att jag går omkring och är full på vardagsnätter är ingenting jag vill att han ska veta, särskilt när jag inte ens är det. Kanske lite fult men jag berättar inte för honom om mina "allvarligare" problem för jag vill ha en "plats" där jag kan låtsas att jag är totalt normal. Jag kanske bara kan säga att det var mitt i natten och att jag bara svamlade lite? Klockan tre på morgonen är ingen bra tid att ta beslut på dock... Kanske frågar imorgon om jag känner för det.

Nu blir det inga fler inlägg den här natten. Jag lovar.