Jag fattar ej grejen med att festa på Valborg. Jo, om man är typ 13-15 år gammal så fattar jag det, men äldre? Nja... Jag kommer inte riktigt överens med kvällar som man ska vara full på. Är mer av en rebell (HAHA) Jag antar att många av er kommer att dricka så jag hoppas att ni har kul och tar hand om er.
(Vet att det skrivs för sent för att någon ska läsa det i tid, men ändå)
Själv ska jag till MBA, han sa att vi måste prata mer men jag tycker att det kan vänta lite till p.g.a. att vi båda är trötta och för att det finns roligare saker att göra än att prata om våra problem.
lördag 30 april 2011
Hatkärleken till MBA
Det känns som det enda jag skriver om, vilket får mig att hata mig och bloggen desto mer. Liksom: Zzzz. Men i alla fall:
(Varning för ett långt inlägg, förlåt. Men som sagt, MBA-centrerat. Den som inte är intresserad kan bara klicka sig vidare. :) )
Någon gång sa MBA att jag är lika dum som jag är smart och lika elak som jag är snäll. Jag svarade med att han är lika irriterande som han är söt, vilket är asirriterande. (Gud vad vi låter "bedårande" här). Jag har från första början varit ärlig med min ambivalens till hans person och vårt "förhållande" så ingen får någonsin tro att jag har förlett honom. Snarare är det han som har förlett mig. För tydligen gillar han mig VÄLDIGT mycket mer än vad jag trodde och det är därför han blev så arg på mig när jag blev arg på honom, för att han då insåg att jag aldrig kommer att vilja ha honom lika mycket som han vill ha mig. När han sa det smög sig galenskapen på mig som en... ninja och jag började störtgråta (vilket jag också hade gjort i skolan i torsdags, jag är verkligen MESIG atm, vet inte vart jag har mig själv) och hulka som en jävla idiot. Han blev nog ännu mer förvånad än jag men försökte hålla om mig men jag knuffade bort honom och sprang in i sovrummet och låste dörren så jag kunde få gråta i fred och ta mig samman lite (alltså jag tror på allvar att jag är mer besatt av att ha min värdighet i behåll än vad jag är av att gå ner i vikt).
Trots att jag egentligen hatar människor som är krystade så är jag nog världens största hycklare när det gäller sånt. Precis som jag inser att jag är en väldigt social varelse när jag ser/upplever något fantastiskt (som till exempel det senaste DW avsnittet, AMIRITE?! (Tror inte att en enda själ som läser ser på Doctor Who)) och bara vill ringa och prata med någon fastän jag gärna ser mig själv som världens största misantrop, så är det såna där stunder som jag inser att jag spenderar väldigt mycket energi på att vara sval och reserverad, för jag är uppenbarligen inte alls sval och reserverad; jag måste ju vara världens headcase. Gawd.
Men för att återgå: När jag satt på hans säng, hyperventilerade och försökte sluta gråta så började jag smått analysera mig själv. Varför satt jag där och grät? Vad jag efter ett tag insåg och fortfarande tror är att jag inte riktigt förstår varför någon skulle vilja ha mig så när han sa att han ville ha mig så var det något som brast inom mig... Vidare tänkte jag att jag projicerar mitt eget självförakt på andra människor, varför jag inte gillar de flesta och varför jag typ sabbar vänskaper/förhållanden osv. VARFÖR HAR INTE MIN SHRINK SAGT NÅGOT? Ska fan skaffa mig en ny. Egentligen är det inte bra att "diagnosticera sig själv" (dock att jag knappast har gett mig en diagnos) men det här är ju så jävla vettigt att det bara måste vara sant. Nu känner jag mig så himla smart, om än okomplicerad. Mitt psyke är så tunt att jag förstår det själv... Lite pinsamt också, men mest för min shrink.
När jag hade slutat att göra ljud i från mig så knackade han på dörren och frågade om jag mådde bra. Sen sa han att jag fick komma ut om jag kände för det och att han kunde gå iväg och komma tillbaka om jag kände att jag inte orkade prata mer. Vilket var ett "AAWW"-ögonblick för mig. Vad underbar han är. Så jag gick ut trots att eyelinerfläckarna på mina fingrar och knogar vittnade om att jag såg helt fucked up ut. Det är inte meningen att den moderna (och fashionabla) kvinnan ska gråta. Stod där som ett svullet, sotigt fån. Han sa att han gillade mina senaste föreställningar, att det var skönt att se mig visa känslor. Och då blev jag lite arg, det var inte den rätta stunden att säga något sånt, men jag sa inget för jag orkade inte. Jag gick in i badrummet, snöt mig och tänkte: Fan, vad det här var osnyggt då. Sen såg jag mig i spegeln och tänkte: Usch. Men det var inte så mycket att göra åt så jag bara tvättade bort det värsta av eyeliner-katastrofen och gick ut till vardagsrummet igen med svidande salt-ögon.
Han försökte hålla om mig igen men jag ville det inte så jag försökte knuffa bort honom. Han var envis men jag var envisast. Han frågade om jag var arg och jag sa nej, tvärtom men att jag inte ville att han skulle krama mig bara. Han sa att jag gjorde honom så arg och frustrerad. Jag förstod inte vad han menade. Han förklarade att han tyckte det var jobbigt att kyssa, ligga med mig och vara nära mig i allmänhet och ha det i huvudet att jag inte ville det på samma sätt som han. Då kände jag mig verkligen som en hemsk människa och tyckte så jävla synd om honom. För det var ju liksom sant, jag vill i stort sett bara ligga för att jag är kåt eller behöver en egoboost. Jag visste inte vad jag skulle svara med, satt där i soffan och skämdes. Han tog sen fram tequila, gav mig ett glas och förklarade vidare att det jobbigaste med mig var att se mig förstöra mig själv (och syftade då på ätstörning). Stelnade till innan jag hann svälja tequilan och tänkte "Fan, jag behöver verkligen inte en konfrontation nu". Han sa att jag kunde vara lugn, att vi verkligen inte behövde prata om det nu, särskilt inte efter kvällen vi hade haft. Men han ville att jag skulle veta att han tycker att jag borde äta tillräckligt, inte bara tillräckligt för att hålla mig vid liv men också tillräckligt för att inte slita ut hjärnan. "Smarta tjejer är sexiga" sa han och förbättrade stämningen drastiskt och jag var tvungen att skratta genom rädslan och insikten över att han har kommit mig ALLTFÖR nära. Sen bara hängde vi en lång stund, pratade om allt möjligt och drack tequila, jag drack nog mycket mer än honom. Allting kändes så overkligt. Som att vi egentligen inte hade bråkat och brutit ihop. Och som att vi egentligen inte var där... Någon gång närmare morgon än kväll så försökte jag förföra honom och han var ca 100ggr mer svårflörtad än vad jag var i början men han är bara en man så jag lyckades till slut (alltså, jag är alldeles för öppen i den här jävla bloggen, jag tycker det är så jävla pinsamt att snacka sex p.g.a. pryd slampa).
Anledningen till att jag har skrivit det här JÄVLIGT LÅNGA skit-inlägget är att jag antagligen är det som kallas kär. På riktigt. Vad gör jag nu? Ge mig råd på hur man gör när man är en flickvän för jag är totalt efterbliven när det gäller sånt här (och ni vet att det är sant för hur ofta ser ni mig vara så självutplånande, egentligen?). Nu måste jag sova för jag har inte gjort det i natt. Godnatt.
(Varning för ett långt inlägg, förlåt. Men som sagt, MBA-centrerat. Den som inte är intresserad kan bara klicka sig vidare. :) )
Någon gång sa MBA att jag är lika dum som jag är smart och lika elak som jag är snäll. Jag svarade med att han är lika irriterande som han är söt, vilket är asirriterande. (Gud vad vi låter "bedårande" här). Jag har från första början varit ärlig med min ambivalens till hans person och vårt "förhållande" så ingen får någonsin tro att jag har förlett honom. Snarare är det han som har förlett mig. För tydligen gillar han mig VÄLDIGT mycket mer än vad jag trodde och det är därför han blev så arg på mig när jag blev arg på honom, för att han då insåg att jag aldrig kommer att vilja ha honom lika mycket som han vill ha mig. När han sa det smög sig galenskapen på mig som en... ninja och jag började störtgråta (vilket jag också hade gjort i skolan i torsdags, jag är verkligen MESIG atm, vet inte vart jag har mig själv) och hulka som en jävla idiot. Han blev nog ännu mer förvånad än jag men försökte hålla om mig men jag knuffade bort honom och sprang in i sovrummet och låste dörren så jag kunde få gråta i fred och ta mig samman lite (alltså jag tror på allvar att jag är mer besatt av att ha min värdighet i behåll än vad jag är av att gå ner i vikt).
Trots att jag egentligen hatar människor som är krystade så är jag nog världens största hycklare när det gäller sånt. Precis som jag inser att jag är en väldigt social varelse när jag ser/upplever något fantastiskt (som till exempel det senaste DW avsnittet, AMIRITE?! (Tror inte att en enda själ som läser ser på Doctor Who)) och bara vill ringa och prata med någon fastän jag gärna ser mig själv som världens största misantrop, så är det såna där stunder som jag inser att jag spenderar väldigt mycket energi på att vara sval och reserverad, för jag är uppenbarligen inte alls sval och reserverad; jag måste ju vara världens headcase. Gawd.
Men för att återgå: När jag satt på hans säng, hyperventilerade och försökte sluta gråta så började jag smått analysera mig själv. Varför satt jag där och grät? Vad jag efter ett tag insåg och fortfarande tror är att jag inte riktigt förstår varför någon skulle vilja ha mig så när han sa att han ville ha mig så var det något som brast inom mig... Vidare tänkte jag att jag projicerar mitt eget självförakt på andra människor, varför jag inte gillar de flesta och varför jag typ sabbar vänskaper/förhållanden osv. VARFÖR HAR INTE MIN SHRINK SAGT NÅGOT? Ska fan skaffa mig en ny. Egentligen är det inte bra att "diagnosticera sig själv" (dock att jag knappast har gett mig en diagnos) men det här är ju så jävla vettigt att det bara måste vara sant. Nu känner jag mig så himla smart, om än okomplicerad. Mitt psyke är så tunt att jag förstår det själv... Lite pinsamt också, men mest för min shrink.
När jag hade slutat att göra ljud i från mig så knackade han på dörren och frågade om jag mådde bra. Sen sa han att jag fick komma ut om jag kände för det och att han kunde gå iväg och komma tillbaka om jag kände att jag inte orkade prata mer. Vilket var ett "AAWW"-ögonblick för mig. Vad underbar han är. Så jag gick ut trots att eyelinerfläckarna på mina fingrar och knogar vittnade om att jag såg helt fucked up ut. Det är inte meningen att den moderna (och fashionabla) kvinnan ska gråta. Stod där som ett svullet, sotigt fån. Han sa att han gillade mina senaste föreställningar, att det var skönt att se mig visa känslor. Och då blev jag lite arg, det var inte den rätta stunden att säga något sånt, men jag sa inget för jag orkade inte. Jag gick in i badrummet, snöt mig och tänkte: Fan, vad det här var osnyggt då. Sen såg jag mig i spegeln och tänkte: Usch. Men det var inte så mycket att göra åt så jag bara tvättade bort det värsta av eyeliner-katastrofen och gick ut till vardagsrummet igen med svidande salt-ögon.
Han försökte hålla om mig igen men jag ville det inte så jag försökte knuffa bort honom. Han var envis men jag var envisast. Han frågade om jag var arg och jag sa nej, tvärtom men att jag inte ville att han skulle krama mig bara. Han sa att jag gjorde honom så arg och frustrerad. Jag förstod inte vad han menade. Han förklarade att han tyckte det var jobbigt att kyssa, ligga med mig och vara nära mig i allmänhet och ha det i huvudet att jag inte ville det på samma sätt som han. Då kände jag mig verkligen som en hemsk människa och tyckte så jävla synd om honom. För det var ju liksom sant, jag vill i stort sett bara ligga för att jag är kåt eller behöver en egoboost. Jag visste inte vad jag skulle svara med, satt där i soffan och skämdes. Han tog sen fram tequila, gav mig ett glas och förklarade vidare att det jobbigaste med mig var att se mig förstöra mig själv (och syftade då på ätstörning). Stelnade till innan jag hann svälja tequilan och tänkte "Fan, jag behöver verkligen inte en konfrontation nu". Han sa att jag kunde vara lugn, att vi verkligen inte behövde prata om det nu, särskilt inte efter kvällen vi hade haft. Men han ville att jag skulle veta att han tycker att jag borde äta tillräckligt, inte bara tillräckligt för att hålla mig vid liv men också tillräckligt för att inte slita ut hjärnan. "Smarta tjejer är sexiga" sa han och förbättrade stämningen drastiskt och jag var tvungen att skratta genom rädslan och insikten över att han har kommit mig ALLTFÖR nära. Sen bara hängde vi en lång stund, pratade om allt möjligt och drack tequila, jag drack nog mycket mer än honom. Allting kändes så overkligt. Som att vi egentligen inte hade bråkat och brutit ihop. Och som att vi egentligen inte var där... Någon gång närmare morgon än kväll så försökte jag förföra honom och han var ca 100ggr mer svårflörtad än vad jag var i början men han är bara en man så jag lyckades till slut (alltså, jag är alldeles för öppen i den här jävla bloggen, jag tycker det är så jävla pinsamt att snacka sex p.g.a. pryd slampa).
Anledningen till att jag har skrivit det här JÄVLIGT LÅNGA skit-inlägget är att jag antagligen är det som kallas kär. På riktigt. Vad gör jag nu? Ge mig råd på hur man gör när man är en flickvän för jag är totalt efterbliven när det gäller sånt här (och ni vet att det är sant för hur ofta ser ni mig vara så självutplånande, egentligen?). Nu måste jag sova för jag har inte gjort det i natt. Godnatt.
torsdag 28 april 2011
Fundering
Om jag hade hår på andra ställen på kroppen än på huvudet (vilket jag inte har p.g.a. barn av min tid): Skulle jag också tappa stora delar av det håret? Haha, skulle vilja låta håret under armarna växa ut för att testa. Vad sjukt det låter men jag är empiriker.
Annars är receptet för framgångsrikt överpluggande en hyfsad mängd med fett så att mina nervimpulser (tankar, etc.) kan färdas ordentligt, snabbt och säkert genom synapserna. Eller säger man längs med synapserna? Var rätt längesen jag jobbade med det. Hur var det med dessa nervimpulser, förstärkta av vanlig sojamjölk och tryffelolja, nu då? Men det måste vara genom synapserna. Så det så. Jag ser min skiss av nervcellen framför mig.
Berättade för shrinken om min ganska intensiva ät-ångest och hur inkongruent den är med skolarbete och bitchen ba: Men lite ångest har ingen dött av. Om du utsätter dig för den så kommer den tillslut att trubbas av. Stå ut. Kommer den att trubbas av inom tre veckor? För har betyg som ska sättas snart.
Och "Det blir bättre" är en jävligt okänslig kommentar från någon som ska vara mitt mentala stöd och blablabla. Inte för att hon är specialist på ÄS eller så (har andra problem också) MEN ÄNDÅ!
Har inte tid för den här skiten, egentligen.
Imorgon är det mösspåtagning. PEPP!
Annars är receptet för framgångsrikt överpluggande en hyfsad mängd med fett så att mina nervimpulser (tankar, etc.) kan färdas ordentligt, snabbt och säkert genom synapserna. Eller säger man längs med synapserna? Var rätt längesen jag jobbade med det. Hur var det med dessa nervimpulser, förstärkta av vanlig sojamjölk och tryffelolja, nu då? Men det måste vara genom synapserna. Så det så. Jag ser min skiss av nervcellen framför mig.
Berättade för shrinken om min ganska intensiva ät-ångest och hur inkongruent den är med skolarbete och bitchen ba: Men lite ångest har ingen dött av. Om du utsätter dig för den så kommer den tillslut att trubbas av. Stå ut. Kommer den att trubbas av inom tre veckor? För har betyg som ska sättas snart.
Och "Det blir bättre" är en jävligt okänslig kommentar från någon som ska vara mitt mentala stöd och blablabla. Inte för att hon är specialist på ÄS eller så (har andra problem också) MEN ÄNDÅ!
Har inte tid för den här skiten, egentligen.
Imorgon är det mösspåtagning. PEPP!
Metabloggande
En grej jag har funderat på de senaste dagarna är att eftersom att jag bloggar jämförelsevis mycket mindre nu än vad jag gjorde i min bloggs glada ungdom så känner jag att det på något sätt är värt att ta upp något i stil med att jag är förkyld, att jag vet vad dekonstruktion är för något och att jag blir kär i folk p.g.a. deras cologne? Fy vad fult. När jag bloggade 5 miljoner gånger om dagen så tog jag upp allt jag kunde tänka på som jag inte talade om men nu filtrerar jag bort i stort sätt allt för att skriva om saker som inte har någon betydelse? Det som filtreras bort har ju ännu mindre betydelse (hänvisar till inlägg gjorda i december/januari som bevis) men att jag känner att det är värt att logga in och skriva långa inlägg om något idiotiskt bråk med MBA (ska för övrigt träffa honom imorgon för första gången på två veckor) är ju bara... sjukt.
Jag tror att jag saknar min gamla, icke-anonyma blogg där jag skrev om saker jag tyckte om och var intresserad av.
Jag tror att jag saknar min gamla, icke-anonyma blogg där jag skrev om saker jag tyckte om och var intresserad av.
måndag 25 april 2011
ingenting
Alltså jag måste ju äta för att orka med att plugga men jag får sån ångest när jag äter att det inte går att plugga efteråt. Helst av allt så skulle jag vilja göra ingenting. Absolut ingenting. Varva att ligga i solen (med hög spf) med att ligga i skuggan och göra ingenting.
Snart är det sommar och då kan jag göra detta men först kommer tre överjävliga pluggveckor. Kul... Kommer inte att klara alla mina kurser. Så känns det just nu. Särskilt inte Matte D. Det känns omöjligt just nu. Öppnade matteboken för första gången sen jag hade ett möte med min mattelärare förra torsdagen om det jag skulle plugga över lovet och insåg att jag hade glömt bort allting jag skulle kunna...
Snart är det sommar och då kan jag göra detta men först kommer tre överjävliga pluggveckor. Kul... Kommer inte att klara alla mina kurser. Så känns det just nu. Särskilt inte Matte D. Det känns omöjligt just nu. Öppnade matteboken för första gången sen jag hade ett möte med min mattelärare förra torsdagen om det jag skulle plugga över lovet och insåg att jag hade glömt bort allting jag skulle kunna...
fredag 22 april 2011
fråga om alkohol
Jag har aldrig blivit bakis. Jag vet inte om det beror på mina gener (skulle misstänka detta) eller det faktum att jag, pga lågt BMI och aldrig äter tillräckligt, blir full på så pass lite alkohol att min kropp aldrig blir uttorkad av det (låter ju också troligt). Så jag bara undrar: Hur är det med er som också äter för lite? Blir ni någonsin bakfulla? Har läst ett antal bloggar som faktiskt vittnar om att man blir bakis trots näringsbrist men jag skulle gärna vilja ha konkreta exempel på vad folk äter under dagen innan en festkväll och mängden som dricks under kvällen och måendet dagen efter. Skulle vara väldigt tacksam för svar på detta.
F.ö. så mår jag faktiskt märkbart bättre nu.
F.ö. så mår jag faktiskt märkbart bättre nu.
dödsförkylningen
Är nästan lite bättre idag. Ligger bara och sover, svettas, lyssnar på musik, tittar på På rymmen med Pippi Långstrump, äter soppa, dricker isvatten, dricker te. Ja, ni fattar.
Inse fasan jag kände när Absoluta Favoritbandet #1 remixar det andra Absoluta favoritbandet #1 (det går, jag lovar) och jag INTE GILLADE DET. Men sen lyssnade jag en gång till och nu är det allt jag vill höra om jag, gud förbjude, dör snart (ser det som en möjlighet, kvävas av sitt eget slem. Ew).
Inse fasan jag kände när Absoluta Favoritbandet #1 remixar det andra Absoluta favoritbandet #1 (det går, jag lovar) och jag INTE GILLADE DET. Men sen lyssnade jag en gång till och nu är det allt jag vill höra om jag, gud förbjude, dör snart (ser det som en möjlighet, kvävas av sitt eget slem. Ew).
torsdag 21 april 2011
Ack och ve!
Förkyld. Dödsförkyld. Med jätteont i huvudet och fortfarande ont i revbenet/-n. Längst ner, på högra sidan.
Igår smsade MBA mig för första gången sen incidenten i fredags. Han sa att han nu gett mig så mycket space han kan och att han vill träffas och prata och be om ursäkt. Skrev att jag var sjuk men att vi kan se om ett par dagar. Vet inte riktigt om jag vill. Dock
Men nu, SOVA. Godnatt/dag/morgon.
Igår smsade MBA mig för första gången sen incidenten i fredags. Han sa att han nu gett mig så mycket space han kan och att han vill träffas och prata och be om ursäkt. Skrev att jag var sjuk men att vi kan se om ett par dagar. Vet inte riktigt om jag vill. Dock
Men nu, SOVA. Godnatt/dag/morgon.
tisdag 19 april 2011
Kul
Så typ ingen hatar mig? Det är väl också kul. Egentligen. Eller så är folk bara rädda? Eller så är folk tillräckligt smarta för att inte läsa bloggar de inte gillar. Som jag då.
Jag har ont i halsen. Och typ revbenet?
M&M är hemma nu. Det är väl också kul. Egentligen.
Jag har ont i halsen. Och typ revbenet?
M&M är hemma nu. Det är väl också kul. Egentligen.
Appetite for destruction
(Ew, gjorde just en G n' R-referens. Fy vad lame. Passar dock in på inläggets tema så bear with me).
Ända sedan mitt lilla utbrott på MBA så har jag varit, eh, sugen på bråk. Jag har ingen lust att bråka mer med MBA för det skulle liksom betyda att jag brydde mig och det skulle även ha en poäng. Jag vill ha lite meningslöst bråk bara för att få ut lite syrlighet. Jag föreslår: bloggbeef! Så om det finns någon som läser som hatar/ogillar någon aspekt av mig/min blogg så får ni gärna attackera i kommentarerna. Är ni anonyma gör jag en grej av det i mina inlägg och har ni blogg så svarar jag i en kommentar i den. Som vanligt alltså. Det kan vara så att ni är en icke-ana och liksom tänker "BMI 14.4 FY FAN VAD ÄCKLIGT. Skaffa hjälp!" eller att ni hatar att jag växlar mitt språk på engelska på ett osnyggt sätt (gör jag med.) eller tycker att jag är allmänt osympatisk (gör ca hälften av alla jag känner) och liksom bara vill vara elaka för att ni inte gillar mig. Jag välkomnar detta. Men var beredd på att jag kommer vara elak tillbaka (särskilt om ni har en egen blogg så jag har lite stoff att gå på). Men tänk på att jag inte menar det jag kommer att skriva till 100% utan att det bara är lite... ånga... Och jag kommer i alla fall inte ha hard feelings efteråt.
Gud, det känns fel att HOPPAS på att någon hatar/ogillar en. Men ja... Shoot!
Ända sedan mitt lilla utbrott på MBA så har jag varit, eh, sugen på bråk. Jag har ingen lust att bråka mer med MBA för det skulle liksom betyda att jag brydde mig och det skulle även ha en poäng. Jag vill ha lite meningslöst bråk bara för att få ut lite syrlighet. Jag föreslår: bloggbeef! Så om det finns någon som läser som hatar/ogillar någon aspekt av mig/min blogg så får ni gärna attackera i kommentarerna. Är ni anonyma gör jag en grej av det i mina inlägg och har ni blogg så svarar jag i en kommentar i den. Som vanligt alltså. Det kan vara så att ni är en icke-ana och liksom tänker "BMI 14.4 FY FAN VAD ÄCKLIGT. Skaffa hjälp!" eller att ni hatar att jag växlar mitt språk på engelska på ett osnyggt sätt (gör jag med.) eller tycker att jag är allmänt osympatisk (gör ca hälften av alla jag känner) och liksom bara vill vara elaka för att ni inte gillar mig. Jag välkomnar detta. Men var beredd på att jag kommer vara elak tillbaka (särskilt om ni har en egen blogg så jag har lite stoff att gå på). Men tänk på att jag inte menar det jag kommer att skriva till 100% utan att det bara är lite... ånga... Och jag kommer i alla fall inte ha hard feelings efteråt.
Gud, det känns fel att HOPPAS på att någon hatar/ogillar en. Men ja... Shoot!
deconstruction
Haha, satt just och dekonstruerade några människors bloggar. Vi är så jävla okomplicerade. Då menar jag ni eftersom att jag inte kan dekonstruera mitt eget skrivande men jag är ju likadan så jag menar också vi. Någon litt-/konstvetare därute som vill "briljera" får gärna göra likadant med min blogg. Är dock mycket rädd över vad som hittas.
måndag 18 april 2011
dementi och annat.
Vill bara klargöra två grejer från mitt näst senaste inlägg (list-inlägget) p.g.a. anal och var koffeinkickad när jag skrev det så det blev lite fel märkte jag nu: 1) På frågan vilka är viktigast för dig så svarade jag vad som är viktigast för mig. De människor som är viktigast i mitt liv är min syster, Joel och min morfar. Lite Ludvig också men jag klarar mig rätt bra utan honom ändå. Det är ju sorgligt, såklart, men sant. 2) Mitt namn synts i tidningen två gånger, totalt. Skrev en omöjlig mening på den frågan.
Jag är väl den enda i världen som bryr sig om det där men rätt ska vara rätt.
Har nyss kommit ur lite mer än två dagars howardhughesande över en novell jag skriver och bloggade+mani är lika inkongruent som fräknar+sotiga ögon (jepp, jag har fräknar, den enda pigmentförändringen jag får p.g.a spf 30. Utseende kräver framförhållning). Snart ska jag äta lunch/frukost/någonting för första gången sen i fredags. Kul för mig. Kan inte komma på något annat jag vill äta än en halv grapefrukt och kokta morötter (konstig kombo). Efter det ska jag först googla vilka vitaminer och mineraler jag måste få i mig för att få mindre torr hud (mer av allt I guess men det måste finnas ett fokus) inte ens havtornsolja kan hjälpa mig nu :C och till sist så ska jag sova för första gången sen i lördagsförmiddag. Det ska bli kul på riktigt. Efter det ska jag fortsätta söka efter Farina-snubben. Har kommit fram till att han inte har FB. Grejen är att jag inte kan fråga folk som var på festen vem han är eftersom att jag var där i egenskap av MBAs flickvänstyp...
Jag är väl den enda i världen som bryr sig om det där men rätt ska vara rätt.
Har nyss kommit ur lite mer än två dagars howardhughesande över en novell jag skriver och bloggade+mani är lika inkongruent som fräknar+sotiga ögon (jepp, jag har fräknar, den enda pigmentförändringen jag får p.g.a spf 30. Utseende kräver framförhållning). Snart ska jag äta lunch/frukost/någonting för första gången sen i fredags. Kul för mig. Kan inte komma på något annat jag vill äta än en halv grapefrukt och kokta morötter (konstig kombo). Efter det ska jag först googla vilka vitaminer och mineraler jag måste få i mig för att få mindre torr hud (mer av allt I guess men det måste finnas ett fokus) inte ens havtornsolja kan hjälpa mig nu :C och till sist så ska jag sova för första gången sen i lördagsförmiddag. Det ska bli kul på riktigt. Efter det ska jag fortsätta söka efter Farina-snubben. Har kommit fram till att han inte har FB. Grejen är att jag inte kan fråga folk som var på festen vem han är eftersom att jag var där i egenskap av MBAs flickvänstyp...
lördag 16 april 2011
and now don't go asking where we've been
Det finns ingen anonymare offentlig plats än Stockholms tunnelbanesystem. Så när man istället för att långsamt falla isär på hemvägen totalt bryter ihop så tar man tuben istället för en taxi. Där finns bara folk som bryr sig om sina egna problem. Bättre det än att skapa dålig stämning i ett så begränsat utrymme som en taxi. Mina känslor tar plats när de släpps ut.
Jag hade egentligen inte lust att vara på fest igår men jag gick ändå för att MBA ville att jag skulle komma. Var på jättedåligt humör hela kvällen och ville helst därifrån. Efter att ha blivit omkringsläpad bland alla hans vänner (känns verkligen som att vi är ett par när sådant händer). Så satte jag mig och tjurade utan att han märkte något (eller kanske brydde sig). Sen kom en man fram till mig och sa "De bästa tjejerna är de som syns även fast de inte vill det" (Kommer den repliken ifrån en film eller är jättevanlig? Vill inte tro att jag har fallit för ett billigt trick, fast okej, jag har ju det. Det och hans Farina 1709) Vet inte om det var jag eller narcissismen som blev kär men nu försöker jag förgäves hitta honom på FB. Fan att vi inte presenterade oss för varandra.
Sen var jag på väg hem när MBA äntligen kände för att ägna mig lite uppmärksamhet igen. Han sa att jag kunde följa med honom hem och försökte vara charmig, hade händerna kring min midja och fingrade på mina revben (han känner mig för väl... måste nog därifrån). Jag blev arg och skrek på honom i trappuppgången, jag är inte till för att han ska känna sig bra ibland och för att ignoreras när han tycker sig klara sig bra på egenhand. Kallade honom självisk, idiot och en massa andra saker. Han blev nog ännu argare än jag tillslut för när jag fick nog och skulle gå så tog han tag i min arm på ett sätt som vid alla andra tillfällen hade varit sexigt men då bara var obehagligt. Jag stampade på hans fot och hoppades att det skulle börja blöda och sprang därifrån. Har inte hört något från honom. Hoppas inte på det heller.
(WTF?! Slökollar på Bored to death på Canal+ Series och jag ser en reklam för en AMERIKANSK verion på Shameless. Förstår inte varför det skulle behövas. POÄNGEN med serien är väl brittisk diskbänksrealism? Skins går att förstå, det är ett överförbart format (OBS ser inte på någon av verisonerna) men det är ologiskt när det gäller Shameless.)
Har inte kunnat äta idag. Tänker på Farina-snubben och är arg på MBA.
Jag hade egentligen inte lust att vara på fest igår men jag gick ändå för att MBA ville att jag skulle komma. Var på jättedåligt humör hela kvällen och ville helst därifrån. Efter att ha blivit omkringsläpad bland alla hans vänner (känns verkligen som att vi är ett par när sådant händer). Så satte jag mig och tjurade utan att han märkte något (eller kanske brydde sig). Sen kom en man fram till mig och sa "De bästa tjejerna är de som syns även fast de inte vill det" (Kommer den repliken ifrån en film eller är jättevanlig? Vill inte tro att jag har fallit för ett billigt trick, fast okej, jag har ju det. Det och hans Farina 1709) Vet inte om det var jag eller narcissismen som blev kär men nu försöker jag förgäves hitta honom på FB. Fan att vi inte presenterade oss för varandra.
Sen var jag på väg hem när MBA äntligen kände för att ägna mig lite uppmärksamhet igen. Han sa att jag kunde följa med honom hem och försökte vara charmig, hade händerna kring min midja och fingrade på mina revben (han känner mig för väl... måste nog därifrån). Jag blev arg och skrek på honom i trappuppgången, jag är inte till för att han ska känna sig bra ibland och för att ignoreras när han tycker sig klara sig bra på egenhand. Kallade honom självisk, idiot och en massa andra saker. Han blev nog ännu argare än jag tillslut för när jag fick nog och skulle gå så tog han tag i min arm på ett sätt som vid alla andra tillfällen hade varit sexigt men då bara var obehagligt. Jag stampade på hans fot och hoppades att det skulle börja blöda och sprang därifrån. Har inte hört något från honom. Hoppas inte på det heller.
(WTF?! Slökollar på Bored to death på Canal+ Series och jag ser en reklam för en AMERIKANSK verion på Shameless. Förstår inte varför det skulle behövas. POÄNGEN med serien är väl brittisk diskbänksrealism? Skins går att förstå, det är ett överförbart format (OBS ser inte på någon av verisonerna) men det är ologiskt när det gäller Shameless.)
Har inte kunnat äta idag. Tänker på Farina-snubben och är arg på MBA.
fredag 15 april 2011
Snart ska jag väl blogga men nu får ni istället en lista jag snodde av bästa Sammie!
Namn - Sunshine
Piercingar - 3: öronsnibbar&vänster targus
Tatueringar - Zilch
Längd - 166
Hårfärg - Limbobrunett
Vad är du rädd för - Världens framtid (läst för mycket tidningar) och socker.
Vem/vilka vet mest om dig - Bloggläsarna eller syster beroende på vilken del av mig man vill åt.
Gillar du att tvätta - Har hemhjälp.
Gillar du berg-och-dalbana - Ingen i Sverige
Vad ska du göra ikväll - Festa, sakta falla isär på hemvägen, somna dyngrak.
Önskar du att du bodde någon annanstans - Oui
Tänker du på självmord - Något jag föreställer mig ca hela tiden, men aldrig vill göra, om ni fattar.
Vilket shampoo använder du - Kiehl's Amino Acid
Morgon- eller nattmänniska - Bådadera.
Bio- eller promenad - PW
Är du kittlig - Njae
Rädd för insekter - No
Vad gjorde du kl 8 i morse - Pluggade till franskaprov
Nämn något som gjorde dig glad igår - Hmm... Att jag är ensam hemma fram tills tisdag.
Vilka är viktigast för dig - Kultur, främst musik.
Snarkar du - Nej.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja - TIDSRESANDE!!!
Stökigt eller välstädat - Städat.
vad ska du göra imorgon? - Beror på kvällen. Kanske shoppa. Kanske skriva.
Vad gör du om du får hicka - Dricker vatten framåtlutad från motsatt glaskant om ni fattar.
HAR DU NÅGONSIN
Gråtit över en pojke - Nej
Gråtit över en flicka - Nej
Ljugit för någon - Varje dag
Varit i slagsmål - Yes
Blivit arresterad - Nej.
ANTAL
Gånger du varit kär - Ca aldrig
Gånger ditt hjärta brustit - Jamais
Hjärtan brustit på grund av dej - Ingen aning, hänger inte kvar för att fråga.
Personer från grundskolan du har kontakt med - Ingen.
Gånger ditt namn varit med i tidningen - Mitt efternamn är med flera ggr varje vecka. Mitt namn personligen är kanske 2ggr i någon större dagstidning. Håller mig borta från mingelfotografer pga minderårig.
Ärr du har på kroppen - Två.
Vad har du gjort idag - Pluggat franska, twittrat, jobbat (skrivit), dansat, tittat på tv-serier och ätit shiitake-paté.
Brukar du svära mycket - Nej.
Hur tidigt stiger du upp - 04.45 på skoldagar 06.30 andra dagar.
Gillar du att slåss - Nej.
Vad är du allergisk mot - Idioti.
Var har du ont -
Använder du hårspray - Nej, mitt rufs klarar sig bra på egenhand.
Favorit serie - Oavgjort mellan Twin Peaks, DW och Parks&Rec
Håkan hellström eller the ark - Håkan Hellström
Gillar du ketchup -
Är du glad nu - Likgiltig
Var du glad igår - Belåten
Varför - Ensam hemma.
Vad dansar du till - Igår: Atmosphere, Idag: Oni Ayhun, Imorgon: ? Allt som är bra basically.
Stockholm är - världens underbaraste stad.
Göteborg är - Sveriges mest överskattade/lamaste stad.
Kan du sjunga - Yes
Gillar du att sjunga - Oui.
Guld eller silver - Guld.
Spaghetti eller makaroner -
Ett land du helst vill besöka thailand eller hawaii - Ingetdera, kan ej komma på något äckligare och svennigare än Thai och är totalt ointresserad av Hawaii.
VEM
Saknar du - Ludvig och bandet You Say Party
Vill du döda - Alla matspekulanter i världen :C Eller... Alla spekulanter. Plus bankchefer.
Vill du slå - Se ovan. Innan jag arkebuserar dem that is. DE SKA LIDA.
Kysste dig sist - Äcklig snubbe på klubb i Spanien. Besvarade inte kyssen och fick hela hans saliv över mig. Ew.
Vill du kittla - Ingen.
Kramade du sist - MBA.
Hade du senaste en msn konvrsation med - Vet ej. Skaffade Twitter i nian. MSN är förlegat sen forever.
Vill du prata med - Ludvig.
Skrek du på sist - Mormor innan jag rymde hemifrån för ett par veckor sen.
Vill du vara som - Isadora Duncan.
Sårade dig sist - Mormor.
Vill du bli galet full med - Min vän C
Gjorde dig riktigt glad senast - Mitt resultat på HP.
Ringde du senast - Syster.
Är vackrast på jorden - Zac Pennington.
Piercingar - 3: öronsnibbar&vänster targus
Tatueringar - Zilch
Längd - 166
Hårfärg - Limbobrunett
Vad är du rädd för - Världens framtid (läst för mycket tidningar) och socker.
Vem/vilka vet mest om dig - Bloggläsarna eller syster beroende på vilken del av mig man vill åt.
Gillar du att tvätta - Har hemhjälp.
Gillar du berg-och-dalbana - Ingen i Sverige
Vad ska du göra ikväll - Festa, sakta falla isär på hemvägen, somna dyngrak.
Önskar du att du bodde någon annanstans - Oui
Tänker du på självmord - Något jag föreställer mig ca hela tiden, men aldrig vill göra, om ni fattar.
Vilket shampoo använder du - Kiehl's Amino Acid
Morgon- eller nattmänniska - Bådadera.
Bio- eller promenad - PW
Är du kittlig - Njae
Rädd för insekter - No
Vad gjorde du kl 8 i morse - Pluggade till franskaprov
Nämn något som gjorde dig glad igår - Hmm... Att jag är ensam hemma fram tills tisdag.
Vilka är viktigast för dig - Kultur, främst musik.
Snarkar du - Nej.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja - TIDSRESANDE!!!
Stökigt eller välstädat - Städat.
vad ska du göra imorgon? - Beror på kvällen. Kanske shoppa. Kanske skriva.
Vad gör du om du får hicka - Dricker vatten framåtlutad från motsatt glaskant om ni fattar.
HAR DU NÅGONSIN
Gråtit över en pojke - Nej
Gråtit över en flicka - Nej
Ljugit för någon - Varje dag
Varit i slagsmål - Yes
Blivit arresterad - Nej.
ANTAL
Gånger du varit kär - Ca aldrig
Gånger ditt hjärta brustit - Jamais
Hjärtan brustit på grund av dej - Ingen aning, hänger inte kvar för att fråga.
Personer från grundskolan du har kontakt med - Ingen.
Gånger ditt namn varit med i tidningen - Mitt efternamn är med flera ggr varje vecka. Mitt namn personligen är kanske 2ggr i någon större dagstidning. Håller mig borta från mingelfotografer pga minderårig.
Ärr du har på kroppen - Två.
Vad har du gjort idag - Pluggat franska, twittrat, jobbat (skrivit), dansat, tittat på tv-serier och ätit shiitake-paté.
Brukar du svära mycket - Nej.
Hur tidigt stiger du upp - 04.45 på skoldagar 06.30 andra dagar.
Gillar du att slåss - Nej.
Vad är du allergisk mot - Idioti.
Använder du hårspray - Nej, mitt rufs klarar sig bra på egenhand.
Favorit serie - Oavgjort mellan Twin Peaks, DW och Parks&Rec
Håkan hellström eller the ark - Håkan Hellström
Är du glad nu - Likgiltig
Var du glad igår - Belåten
Varför - Ensam hemma.
Vad dansar du till - Igår: Atmosphere, Idag: Oni Ayhun, Imorgon: ? Allt som är bra basically.
Stockholm är - världens underbaraste stad.
Göteborg är - Sveriges mest överskattade/lamaste stad.
Kan du sjunga - Yes
Gillar du att sjunga - Oui.
Guld eller silver - Guld.
Ett land du helst vill besöka thailand eller hawaii - Ingetdera, kan ej komma på något äckligare och svennigare än Thai och är totalt ointresserad av Hawaii.
VEM
Saknar du - Ludvig och bandet You Say Party
Vill du döda - Alla matspekulanter i världen :C Eller... Alla spekulanter. Plus bankchefer.
Vill du slå - Se ovan. Innan jag arkebuserar dem that is. DE SKA LIDA.
Kysste dig sist - Äcklig snubbe på klubb i Spanien. Besvarade inte kyssen och fick hela hans saliv över mig. Ew.
Vill du kittla - Ingen.
Kramade du sist - MBA.
Hade du senaste en msn konvrsation med - Vet ej. Skaffade Twitter i nian. MSN är förlegat sen forever.
Vill du prata med - Ludvig.
Skrek du på sist - Mormor innan jag rymde hemifrån för ett par veckor sen.
Vill du vara som - Isadora Duncan.
Sårade dig sist - Mormor.
Vill du bli galet full med - Min vän C
Gjorde dig riktigt glad senast - Mitt resultat på HP.
Ringde du senast - Syster.
Är vackrast på jorden - Zac Pennington.
onsdag 13 april 2011
Problemet med sangria
Lagom alkad man känner sig när man dricker vodka tonic till frukost. Var tvungen att göra det för att jag hade ca 10 cl kvar och jag härstammar från en lång ätt av stolta alkoholister som har lärt mig att man aldrig slänger sprit och att det inte finns något äckligt svennigare med att ta med sig alkohol till Sverige från ett annat land. Så jävla common.(Privatimportera får man så klart göra, men inte tänka "Sprit är så dyrt i Sverige, nu köper jag med mig 3 liter vodka och åtta vinflaskor") Så ja, jag var smått full hela morgonen när vi skulle tillbaka.
Maten har gått bra som i att jag har fått äta väldigt lite. Blev konfronterad av två klassisar en dag när jag faktiskt höll på att fasta så då misslyckades jag med den. Landade inte på höga kalorier den dagen heller men det kändes hemskt för att jag inte hade planerat att äta.
Alltså jag vet inte längre, nu när jag har nästan 300 olästa blogginlägg från peeps i dessa kvarter så känner jag mig sjukt olustig. Vill inte heller blogga nu. Känner att jag har mått bättre av att inte älta mina issues och läsa om andras issues. Förlåt.
Plus att vi har kommit fram till en massa saker. Mina värden är ca asdåliga och jag borde egentligen läggas in men det är ju lite av ett specialfall eftersom att studenten är om mindre än två månader och det är rentutav FEL att inte låta mig ta studenten nu. Men om jag inte blir bättre så kommer min läkare fixa så jag blir sjukskriven varken får volontärarbeta, arbeta eller gå min drömutbildning i höst. Så ja, jag ska bli bättre. Vilket antigen betyder att jag slutar att blogga här eller bloggar om läppstift och män som vanligt istället. Hehe. Ska tänka.
Problemet med sangria för att återgå till rubriken: Det smakar typ som glögg men mycket friskare och somrigare eftersom det är blandat med juice. Det smakar alltså så sött att man inte fattar att man dricker alkohol och så dricker man tre glas och kan inte stå ordentligt på benen.
Och L, om du läser (känns som en möjlighet) så vill jag att du säger det i skolan. Alltså den L som förstår vad jag säger när jag säger krimskrams, Guapo och pakistanier. :D
måndag 4 april 2011
Mer om betyg (tråkig som jag är)
Alltså, jag gillar verkligen inte folk som har 22.5 och mer eller mindre skryter om det eller tjatar om hur VIKTIGT det är för dem med MVG i allt. (Alltså enda anledningen till att jag själv skriver om det är för att jag är anonym) Särskilt inte när dessa människor är liksom "duktiga elever" det finns inget jag irriterar mig mer på än de duktiga eleverna. Att vara driven är ju jättetråkigt, har aldrig träffat en människa med MVG i allt som har ägnat mycket tid åt det som är intressant. Begåvning är ju så mycket... snyggare i brist på annat. Ändå är det jätteviktigt för mig att få MVG i allt och jag hatar att jag faktiskt inte har det. (Har VG i Spanska 4, på grund av för mycket frånvaro *bad girl*). Det är osymmetriskt om något. Nästan hellre att jag hade haft 50/50 i så fall. Men ja, min betygshets handlar mest om vanor, känner jag. Det blir liksom fel att inte få det, på samma sätt som att det känns fel att inte läsa bloggar det första man gör när man kommer hem.
Det här blir mitt sista inlägg på ett tag då jag åker till Spanien imorgon. Kommer hem på onsdag. Orkar säkert inte blogga förrän på torsdag.
Jobbiga saker: Hur ska jag äta inför folk? Hur ska jag smita undan mat så mycket som möjligt (vi får basically inte vara ensamma)? Hur ska jag kunna få vegansk mat när jag väl äter? Är inte så att jag kan tvinga med folk att äta veganskt varje dag... Aja. Jag löser det.
När jag kommer tillbaka så ska jag se till att blogga så självutplånande som möjligt bara så att vi alla slipper den här skiten.
Ha det bra.
Det här blir mitt sista inlägg på ett tag då jag åker till Spanien imorgon. Kommer hem på onsdag. Orkar säkert inte blogga förrän på torsdag.
Jobbiga saker: Hur ska jag äta inför folk? Hur ska jag smita undan mat så mycket som möjligt (vi får basically inte vara ensamma)? Hur ska jag kunna få vegansk mat när jag väl äter? Är inte så att jag kan tvinga med folk att äta veganskt varje dag... Aja. Jag löser det.
När jag kommer tillbaka så ska jag se till att blogga så självutplånande som möjligt bara så att vi alla slipper den här skiten.
Ha det bra.
söndag 3 april 2011
The smartest girl in the room.
Igår när jag skrev Högskoleprovet så tänkte jag på att jag var den smartaste personen i rummet. Eller mer att jag var, statistiskt sett, den enda som skulle få 2.0. Under natten drog jag tre linor. Hur många av de ca 500/70 000 som också fick tvåkommanoll gjorde det?
Fast alltså 2.0 på HP är inte all that, egentligen. Det är inte så att jag går och blir imponerad när folk säger så. Lika lite som jag blir imponerad när folk har höga betyg. Fast okej, det finns ca inget som imponerar mig.
God natt.
Hur dåligt är inte det här inlägget? Hatar min blogg just idag. Tur att man är anonym ändå.
Fast alltså 2.0 på HP är inte all that, egentligen. Det är inte så att jag går och blir imponerad när folk säger så. Lika lite som jag blir imponerad när folk har höga betyg. Fast okej, det finns ca inget som imponerar mig.
God natt.
Hur dåligt är inte det här inlägget? Hatar min blogg just idag. Tur att man är anonym ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)