Är som sagt inte ALLS lättretlig.
måndag 30 maj 2011
Dammsugare
ÅH, huvudvärken! Att vara hemma tidigt en dag då hela huset ska dammsugas. Min våning, atm. Kill me!
Självtillräckligheten
Jag har lyckats få ett MVG i Matematik D! :D
En klasskamrat som jag blev lite vän med under spanien tvingade mig att äta lunch, förstörde min extas lite. Hur mycket väger tre små potatisar, pingisbollstorlek? Den andra maten (morötter, blomkål, bönor) kan jag uppskatta vikten på men vikt på potatis är ett hål i min bildning. Alltså, det är första gången jag äter skollunch sen någon gång i åttan... Snubblar på mållinjen på ett brutalt vis.
Men som belöning för provet och tröst för lunchen så köpte jag en klänning på Whyred. Vet, jag shoppar när jag är ledsen, jag shoppar när jag är glad. Borde verkligen se om Fight Club. Fast ändå, inte som att jag shoppar mycket eller ofta längre. Kontemplerade dock min konsumtionshets och identitetsbehov under promenaden hem, det gör det säkert mer okej (+ assnygg). Nu ska jag ta en till promenad, läsa lite och sedan gå på bio, belöning nr 2.
En klasskamrat som jag blev lite vän med under spanien tvingade mig att äta lunch, förstörde min extas lite. Hur mycket väger tre små potatisar, pingisbollstorlek? Den andra maten (morötter, blomkål, bönor) kan jag uppskatta vikten på men vikt på potatis är ett hål i min bildning. Alltså, det är första gången jag äter skollunch sen någon gång i åttan... Snubblar på mållinjen på ett brutalt vis.
Men som belöning för provet och tröst för lunchen så köpte jag en klänning på Whyred. Vet, jag shoppar när jag är ledsen, jag shoppar när jag är glad. Borde verkligen se om Fight Club. Fast ändå, inte som att jag shoppar mycket eller ofta längre. Kontemplerade dock min konsumtionshets och identitetsbehov under promenaden hem, det gör det säkert mer okej (+ assnygg). Nu ska jag ta en till promenad, läsa lite och sedan gå på bio, belöning nr 2.
söndag 29 maj 2011
sjunker under ytan
Visste ni att jag har PW:at i sammanlagt 1030 minuter den här veckan. Ca 17 timmar alltså. Igår åt jag några skedar Puttanesca men började tänka på fettet i oliverna och att allt salt skulle få mitt ansikte att svullna så jag slängde kanske 2/3 av min portion. Idag har jag druckit två dl sojamjölk.
Jag tycker att det är jobbigt att andas. Inte: ÅH ÅNGEST! Utan att ta annat än ytliga andetag är för jobbigt.
Jag vet inte riktigt när det hände, när jag försvann. Jag vet att jag i december skrev om att jag inte skulle tappa kontrollen över viktnedgången, att jag i alla fall skulle vara lite hälsosam. Se på mig nu. Jag har inte dokumenterat mina mat- och vikttankar tillräckligt de senaste månaderna så jag kan inte pinpointa inflektionspunkten. Varför har jag gjort såhär, egentligen? Det sker så omedvetet, man fokuserar all sin energi på att inte äta och så märker man inte att ätstörningen äter upp en...
Jag orkar inte ens vara ledsen över det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag vågar inte acceptera hjälp för jag orkar inte med allt tvång. Det skulle nog knäcka mig. Jag vet inte ens om jag vill bli bättre... Hur tragiskt är inte det?
Imorgon har jag matteprov så då tänker jag i alla fall äta frukost. Den kommer att gå på 277kcal hade jag tänkt: Två knäckebröd; ett med marmite och ett med vita bönor i tomatsås (det bästa av två länder, typ), det som blir över av den lilla burken med vita bönor och tre dl sojamjölk. Asmycket, får säkert ont i magen.
På eftermiddagen/kvällen tänker jag gå på bio som belöning för att matten då är över.
Nu ska jag ta en tupplur och sedan räkna mera matte.
Jag tycker att det är jobbigt att andas. Inte: ÅH ÅNGEST! Utan att ta annat än ytliga andetag är för jobbigt.
Jag vet inte riktigt när det hände, när jag försvann. Jag vet att jag i december skrev om att jag inte skulle tappa kontrollen över viktnedgången, att jag i alla fall skulle vara lite hälsosam. Se på mig nu. Jag har inte dokumenterat mina mat- och vikttankar tillräckligt de senaste månaderna så jag kan inte pinpointa inflektionspunkten. Varför har jag gjort såhär, egentligen? Det sker så omedvetet, man fokuserar all sin energi på att inte äta och så märker man inte att ätstörningen äter upp en...
Jag orkar inte ens vara ledsen över det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag vågar inte acceptera hjälp för jag orkar inte med allt tvång. Det skulle nog knäcka mig. Jag vet inte ens om jag vill bli bättre... Hur tragiskt är inte det?
Imorgon har jag matteprov så då tänker jag i alla fall äta frukost. Den kommer att gå på 277kcal hade jag tänkt: Två knäckebröd; ett med marmite och ett med vita bönor i tomatsås (det bästa av två länder, typ), det som blir över av den lilla burken med vita bönor och tre dl sojamjölk. Asmycket, får säkert ont i magen.
På eftermiddagen/kvällen tänker jag gå på bio som belöning för att matten då är över.
Nu ska jag ta en tupplur och sedan räkna mera matte.
Domingo
Haha, jag yttrade just "choklad" lågt för mig själv när jag satt och gjorde numeriska integreringar. Mitt omedvetna är kanske lika uthungrat som mina ben.
Annars så kom morfar hem med senaste numret av Dazed&Confused till mig. Så utöver matte har jag sträckläst den, rekommenderas!
Dagen har varit hyfsat analog om man inte räknar med grafräknaren.
Annars så kom morfar hem med senaste numret av Dazed&Confused till mig. Så utöver matte har jag sträckläst den, rekommenderas!
Dagen har varit hyfsat analog om man inte räknar med grafräknaren.
lördag 28 maj 2011
Blue
Morgonen och förmiddagen spenderades med en termos te, lammullsfilt (hehe, "vegan") och en bok varvat med Joni Mitchell i fruktträdgården. Ibland blåste det till och så föll det lite regndroppar från gårdagens skur på mig men det var bara trevligt. Vissa dagar är bara Joni Mitchell-dagar, oavsett vem som dör. Alltid då jag lyssnar på Joni får jag lust att börja kedjeröka på riktigt, inte bara när jag är nervös men sen kommer jag på att jag inte skulle gilla min röst mer ändå.
Sen har jag dammat och dammsugit på mitt rum, räknat matte och läst lite mer. Nu håller jag på att reducera Puttanesca, den tänker jag äta till middag. Fick snilleblixten att lägga till kronärtskockshjärtan och champinjoner så "binds" såsen ihop utan att pasta blir nödvändigt. Fast jag tycker inte att pasta är nödvändigt till Puttanesca överhuvudtaget, det smakar bättre utan. Vilken är er favoritpastasås?
Fish
Detta är en jättekonstig fundering för att vara jag, särskilt eftersom att jag nyss har läst Äta Djur av Safran Foer och liksom ba: Word! Men alltså jag funderar på att sluta vara vegan, till och med börja äta fisk. För att jag har kommit in i en period då jag mår illa av alla sorters bönor och linser (t.o.m. spyr av att äta det, eller ja, det hände igår kväll men jag vågar inte prova det på ett tag nu) och jag har aldrig varit så vidare förtjust i soja"kött" (även om jag äter det ibland, särskilt vegansk bacon), så tofu är det enda i proteinväg jag kan få i mig utöver sojayoghurt och sojamjölk (och de har knappast många gram proteiner). Jag kan inte börja äta quorn då det är bland det äckligaste man kan äta i matväg. Mat jag verkligen inte äter p.g.a. äckligt (under mitt liv liksom): Falukorv, annan svensk korv, fiskpinnar, kassler, saker med köttfärs, jättemånga sorters ost ex. vanlig man har på smörgåsar, mozzarella, parmesan och halloumi, ris, nudlar och QUORN. Usch nu mår jag illa.
Så ja.. Jag tänkte nog börja äta lite andra saker. Jag bara funderar på om jag måste börja äta/dricka mjölkprodukter igen? Liksom jag vill ju vänja magen åter vid saker jag inte har ätit på flera år, men jag behöver ju inte äta mjölkprodukter så då känns det onödigt att vänja magen vid laktos... Kan man bara börja äta fisk?
Fast alltså, samvetet. Hm... Jag tycker egentligen att vegetarianism/veganism är töntigt. Eller de människorna som förespråkar det ger det ett ganska töntigt/självrättfärdigt ansikte då de predikar för folk som ändå inte kommer att lyssna, egentligen: Antingen känner man medlidande med djuren/miljön/sin kropp eller så gör man det inte och då känns det bara jättejobbigt att lyssna på dessa människor (trots att jag är en av dem...). Det är ju såklart viktigt att fortfarande få ut information om vegetarianism/veganism för att nå folk som faktiskt kan "konverteras" men den hätska debatten som djurrättsaktivister för med folk som inte bryr sig gör mig så trött/deprimerad. Plus att så fort man säger till okänd-människa-som-är-dum-i-huvudet att man är vegan så hamnar man per automatik i en hätsk debatt om att det är idioti att inte äta kött på grund av djurrättsaktivisters polemik. Och man ba: ORKA! Jag bryr mig inte om du lever på kött, kan du bara sluta bry dig om att jag lever på sojabönsprodukter?
Så ja.. Jag tänkte nog börja äta lite andra saker. Jag bara funderar på om jag måste börja äta/dricka mjölkprodukter igen? Liksom jag vill ju vänja magen åter vid saker jag inte har ätit på flera år, men jag behöver ju inte äta mjölkprodukter så då känns det onödigt att vänja magen vid laktos... Kan man bara börja äta fisk?
Fast alltså, samvetet. Hm... Jag tycker egentligen att vegetarianism/veganism är töntigt. Eller de människorna som förespråkar det ger det ett ganska töntigt/självrättfärdigt ansikte då de predikar för folk som ändå inte kommer att lyssna, egentligen: Antingen känner man medlidande med djuren/miljön/sin kropp eller så gör man det inte och då känns det bara jättejobbigt att lyssna på dessa människor (trots att jag är en av dem...). Det är ju såklart viktigt att fortfarande få ut information om vegetarianism/veganism för att nå folk som faktiskt kan "konverteras" men den hätska debatten som djurrättsaktivister för med folk som inte bryr sig gör mig så trött/deprimerad. Plus att så fort man säger till okänd-människa-som-är-dum-i-huvudet att man är vegan så hamnar man per automatik i en hätsk debatt om att det är idioti att inte äta kött på grund av djurrättsaktivisters polemik. Och man ba: ORKA! Jag bryr mig inte om du lever på kött, kan du bara sluta bry dig om att jag lever på sojabönsprodukter?
Inlägg av typen Har Redan Lästs Innan Det Blivit Skrivet
Så nyss så blev jag abrupt väckt av jag-vet-inte-vad och det första jag brutalt slås av är mina lårs allmänna groteskhet. Så jävla äcklelfeta. Varför sover jag inte i byxor? Och nu har de [lår-musklerna] såklart börjat skaka och vara ännu värdelösare. Jag behöver en ny kropp, en som jag inte har misshandlat till den punkt att jag inte kan tåla den klockan fyra på morgonen. Behöver börja om.
fredag 27 maj 2011
Viernes
Dagens tankar:
Urban Outfitters måste ha Stockholms kåtaste klientel? Eller? Jag vet inte... Går inte i äckelaffärer, det kan vara värre på typ... ställen där de säljer Ed Hardy? Hursomhelst, UO, kåtaste affären jag frekventerar (dock sällan)
Kan man gå på Cosmonova ensam? Ensambio är en grej jag gör ofta men IMAX-ensambio känns inte helt okej. Särskilt inte när man är för gammal för att gå dit från början om man inte har typ småsyskon eller barn man vaktar för pengar att gå med... Men jag älskar Cosmonova, inget är mer barndomstryggt än Naturhistoriska+Cosmonova och Dramaten.
Fick ett sms från MBA i morse det stod: "Har läst halva. Intressant." Vet ej vad det betyder, vågar inte fråga. (Men det låter inte dåligt, eller hur? Är det bara jag som hoppas på för mycket?)
Jag hoppas på att det är dåligt väder imorgon också för att jag tror inte att jag orkar segla men jag vågar inte lämna återbud. Eller jo, det tror jag. Kan säga att jag behöver plugga matte, det är delvis sant (dock att jag skulle hinna göra det på söndag...)
Okej, det var typ det. Annars har jag bara ätit tofugryta+haricots verts och räknat matte idag. Tänk att man blir färdig med hela gymnasiehelvetet på måndag :D
Nu ska jag läsa/ta en tupplur (alltså ska läsa men jag kommer att somna mitt i ett kapitel p.g.a. inte sovit bra)
Urban Outfitters måste ha Stockholms kåtaste klientel? Eller? Jag vet inte... Går inte i äckelaffärer, det kan vara värre på typ... ställen där de säljer Ed Hardy? Hursomhelst, UO, kåtaste affären jag frekventerar (dock sällan)
Kan man gå på Cosmonova ensam? Ensambio är en grej jag gör ofta men IMAX-ensambio känns inte helt okej. Särskilt inte när man är för gammal för att gå dit från början om man inte har typ småsyskon eller barn man vaktar för pengar att gå med... Men jag älskar Cosmonova, inget är mer barndomstryggt än Naturhistoriska+Cosmonova och Dramaten.
Fick ett sms från MBA i morse det stod: "Har läst halva. Intressant." Vet ej vad det betyder, vågar inte fråga. (Men det låter inte dåligt, eller hur? Är det bara jag som hoppas på för mycket?)
Jag hoppas på att det är dåligt väder imorgon också för att jag tror inte att jag orkar segla men jag vågar inte lämna återbud. Eller jo, det tror jag. Kan säga att jag behöver plugga matte, det är delvis sant (dock att jag skulle hinna göra det på söndag...)
Okej, det var typ det. Annars har jag bara ätit tofugryta+haricots verts och räknat matte idag. Tänk att man blir färdig med hela gymnasiehelvetet på måndag :D
Nu ska jag läsa/ta en tupplur (alltså ska läsa men jag kommer att somna mitt i ett kapitel p.g.a. inte sovit bra)
still bruised
Haha, när jag satt på tuben till Marianne insåg jag att jag hade skrivit Sveagatan i förra inlägget. Sveagatan? Vart ligger den? Jag är uppenbarligen ingen Hjalmar. Trist. Haha, orka att jag bryr mig.
Marianne blev sugen på Madeleine-kakor, det var det enda hon kunde tänka på sa hon. Så det slutade med att vi bakade det. Ironiskt då, som sig bör. Bakning alltså, så töntigt. Dock att ironin var töntig också. Vi var meta-ironiska över det. Nej, okej, jag bara skojade.
Ikväll kom M&M hem. Bra, för att jag har saknat morfar. Också tur att jag hann nyktra till lite grann på vägen hem. Var endast lite salongs och jag tror inte det märktes. Inte för att jag tror att de skulle bli arga.
Vi pratade om min studentmottagning, vad vi ska bjuda på och vilka som kommer. Tydligen så kommer den personen jag hatar mest i hela världen att komma och jag kan inte säga något om hur fel det är. Min eventuelle pojkvän kan inte vara där men den värsta människan jag har träffat kan det. Får man skippa sin egen studentmottagning? Det ska ju vara en glad dag.
(Skrev detta igår men glömde att publicera det, slarvigt.)
Marianne blev sugen på Madeleine-kakor, det var det enda hon kunde tänka på sa hon. Så det slutade med att vi bakade det. Ironiskt då, som sig bör. Bakning alltså, så töntigt. Dock att ironin var töntig också. Vi var meta-ironiska över det. Nej, okej, jag bara skojade.
Ikväll kom M&M hem. Bra, för att jag har saknat morfar. Också tur att jag hann nyktra till lite grann på vägen hem. Var endast lite salongs och jag tror inte det märktes. Inte för att jag tror att de skulle bli arga.
Vi pratade om min studentmottagning, vad vi ska bjuda på och vilka som kommer. Tydligen så kommer den personen jag hatar mest i hela världen att komma och jag kan inte säga något om hur fel det är. Min eventuelle pojkvän kan inte vara där men den värsta människan jag har träffat kan det. Får man skippa sin egen studentmottagning? Det ska ju vara en glad dag.
(Skrev detta igår men glömde att publicera det, slarvigt.)
torsdag 26 maj 2011
i betraktan av djupet där skuggan tätnar
Om någon såg mig så var jag bruden som svimmade på Sveagatan i förmiddags. Jag hade varit på biblioteket och pluggat integraler och styrde kursen mot Gamla Stan när det svartnade för ögonen. Fick hjälp av ett snällt äldre par, allt var väldigt pinsamt. Inte det mest intressanta som hände idag tror jag. För att jag var ju på väg mot Gamla Stan, nivetvart. Jag återtog min kurs efter the-drama-i-hadn't-been-craving och väl framme gled jag ner Positive Disintegration av Kazimierz Dabrowski i hans brevinkast. (Stalker, much?)
Så antingen har jag:
KÄNNER MIG SÅ LEVANDE! Och ångerfylld, varför kan jag inte ha normala reaktioner som leder till normalt agerande?
Resten av dagen har jag promenerat, kedjerökt (terapeutiskt syfte), läst Brideshead Revisited (dito), "solat" (med spf 50, långärmat, solbrillor och hatt), skrivit dikter, haft mitt sista möte med shrinken (ej så vemodigt som jag hade föreställt mig), ätit gazpacho (favoritsoppa!) och nu ska jag åka till Marianne och dricka vin.
Snart kommer han hem. Jag undrar om han kommer att ringa mig direkt eller läsa först? Nerverna.
Så antingen har jag:
- Inte gjort skillnad alls
- Bidragit till att förkorta limbot vi har levt i
- Skrivit på min dödsdom
KÄNNER MIG SÅ LEVANDE! Och ångerfylld, varför kan jag inte ha normala reaktioner som leder till normalt agerande?
Resten av dagen har jag promenerat, kedjerökt (terapeutiskt syfte), läst Brideshead Revisited (dito), "solat" (med spf 50, långärmat, solbrillor och hatt), skrivit dikter, haft mitt sista möte med shrinken (ej så vemodigt som jag hade föreställt mig), ätit gazpacho (favoritsoppa!) och nu ska jag åka till Marianne och dricka vin.
Snart kommer han hem. Jag undrar om han kommer att ringa mig direkt eller läsa först? Nerverna.
onsdag 25 maj 2011
Dientes
Alltså nu kommer vi överens här och nu om att det faktum att jag glömde bort att ta med mig plånboken, låsa ytterdörren och borsta tänderna(!) i morse har allt att göra med en tankspridd hjärna tillhörandes ett geni och inte generellt mentalt förfall. Okej? Okej.
Matteprovet gick bra.
Idag frågade min mattelärare mig om jag mådde bra och sa att jag kunde få göra provet en annan dag istället. Jag tror att anledningen var att jag inte hade highlighter och därmed inte hade någon lyster i ansiktet annars var jag mig själv. Omedvetna pikar på ens utseende, urk.
De senaste dagarnas väder: symbol för MBAs ambivalens. Orka.
Det är asjobbigt att vara kär. Det gör ont och är utmattande. Men också suveränt.
Miércoles
Saker jag har kvar att göra i skolan:
Matteprov om trigonometri
Matteprov om derivatan av trigonometriska funktioner, differential ekvationer och integraler
Spanskaredovisning
Matteprojekt om integraler.
Jag checkade ut för sommarlov den 29:e april. Jag känner inte att det är så mycket men det är ju ändå två LIVSVIKTIGA prov, som jag verkligen inte behandlar som livsviktiga. Jag satsar typ på VG på första provet (är inte ens säker på att jag klara det...) och MVG på det andra så att jag kanske kan kombinera de två till ett MVG. Hursomhelst så har jag inte övat vidare mycket på det jag ska ha om ett par timmar utöver alla tal jag redan har gjort. Tänkte ta extra-matteboken som snäll-läraren lånade mig och göra lite tal 08.00-08.30. Tänker även att det inte är hela världen att få ett VG till eftersom att jag redan har ett i Sp4, symmetrin och chansen att komma in på drömutbildningen via betyg var sabbad redan förra året liksom (dock är jag FORTFARANDE bitter)... Hursomhelst, jag känner själv att jag har ca inget att göra i skolan och det är ju nästan sant. Ingen panik som alla andra i klassen har i alla fall.
Jag hade bara lust att blogga, soz för att det blev så tråkigt.
Idag ska jag:
PW:a i 90 min (Inne i stan, <3)
Plugga spanska
Ha "redovisning" om mitt projekt (alltså jag har inte ens tänkt på det sen jag blev klar i mars...)
Ha matteprov
Tänka på MBA
Matteprov om trigonometri
Matteprov om derivatan av trigonometriska funktioner, differential ekvationer och integraler
Spanskaredovisning
Matteprojekt om integraler.
Jag checkade ut för sommarlov den 29:e april. Jag känner inte att det är så mycket men det är ju ändå två LIVSVIKTIGA prov, som jag verkligen inte behandlar som livsviktiga. Jag satsar typ på VG på första provet (är inte ens säker på att jag klara det...) och MVG på det andra så att jag kanske kan kombinera de två till ett MVG. Hursomhelst så har jag inte övat vidare mycket på det jag ska ha om ett par timmar utöver alla tal jag redan har gjort. Tänkte ta extra-matteboken som snäll-läraren lånade mig och göra lite tal 08.00-08.30. Tänker även att det inte är hela världen att få ett VG till eftersom att jag redan har ett i Sp4, symmetrin och chansen att komma in på drömutbildningen via betyg var sabbad redan förra året liksom (dock är jag FORTFARANDE bitter)... Hursomhelst, jag känner själv att jag har ca inget att göra i skolan och det är ju nästan sant. Ingen panik som alla andra i klassen har i alla fall.
Jag hade bara lust att blogga, soz för att det blev så tråkigt.
Idag ska jag:
PW:a i 90 min (Inne i stan, <3)
Plugga spanska
Ha "redovisning" om mitt projekt (alltså jag har inte ens tänkt på det sen jag blev klar i mars...)
Ha matteprov
Tänka på MBA
tisdag 24 maj 2011
Martes
Jag är astrött i kroppen men önskar ändå att jag kunde gå ut och springa.
Konstruktiva grejer jag har gjort idag:
Skrivit ett par sidor spanska för hand
Skrivit rent gårdagens och dagens spanska-sidor (sammanlagt 18) på datorn (Gawd, vad det var tråkigt)
Övat integraler
Tagit sammanlagt 3h PW. (Halva imorse, halva tidigare ikväll)
Lånat böcker
Handlat mat
Andra grejer jag har gjort idag:
SMS:at med MBA
Borstat håret
Druckit kaffe
Slutat med pillz.
Ätit 907kcal
Impulsköpt en skiva, Austra - Feel it break
Eller jag hade alltid tänkt att köpa skivan men jag tänkte beställa den p.g.a. mycket billigare men så befann jag mig i närheten av en skivaffär och tänkte, "Varför inte?", så blev det som det blev... Intressant.
F.ö. så älskar jag integraler, det enda vettiga och roliga i Matte D. Hatar verkligen trigonometrin. Det som brukade vara roligt med matematik (alla abstrakta begrepp) blev bara jättehemskt när Sinus och Cosinus äntrade mitt liv... Imorgon har jag prov på det (trig) och sen ska det förhoppningsvis vara ute ur mitt liv. Då ska jag dricka champagne.
Nu slog kaffet jag drack för en halvtimme sen till. Ska sovrumsdansa :)
"Vardagsbetraktelse"
Ohändelserik dag, det enda jag kan säga är att jag var för tunt klädd så folk kollade snett. Men här får ni en tanke jag tänkte idag, som jag är säker på att jättemånga har tänkt:
Bibliotek är en så sjuk grej; jag kan alltså gå in där, flanera bland en massa böcker, plocka åt mig så många som jag vill och sedan lämna stället UTAN ATT BETALA! Helt galet och helt fantastiskt. Bibliotek = <3<3
Tänk att idiotregeringen vill sälja dem. Gillar inte något av partierna men jag tror att Alliansens (endast (M)?) kulturpolitik gör dem till de värsta partierna utöver (SD) och alla andra radikala små partier (Vänsterpartiet inräknat)... Dock att allt skulle vara förlåtet om (FP) kunde sätta igång att förstatliga skolorna istället för att lalla omkring med skolk i betyget.
Jag, idag
Fast jag dansar inte för att jag har kommit över Jordan Catalano utan för att jag är så kär i MBA.
Vet att jag lägger upp rätt många videos nuförtiden. Men kom igen det här är awesome.
måndag 23 maj 2011
jag gillar honom för mycket
Jag tänkte åka till honom ikväll efter middagen men han ville inte ha mig där. Han ville tänka. Jag blir rädd för att jag måste ju behöva honom så mycket mer än vice versa för att jag skulle inte ens kunna överväga att vara utan honom om jag hade det valet efter gårdagen. Nu sitter jag här i min ensamhet och sniffar på mina lakan med jämna mellanrum och önskar att jag inte hade varit tvungen att duscha i morse så att jag hade kunnat gå omkring i hans smuts hela dagen (Assåee...)
Sen har jag pluggat spanska idag som jag sa men det gick as-segt... Ofokuserad.
Jag har alldeles för lätt för att bli besatt av saker. Mina besattheter svalnar ganska fort. Hur vet man om det man känner är äkta? Eller jag vet att det är äkta men hur vet jag att det är bestående?
Ludvigs familj är så fin. Ett par timmar lite då och då när man får känna sig normal är aldrig fel.
Har ni tänkt på hur dirty det är att jungfruben (ni vet, gem-aktiga saker) heter just jungfruben?
Intag:
10 st torr-rostade mandlar (vet inte om smaken var värd ångesten men det smakade rätt bra.)
2 st hemgjorda bönbiffar (ganska små)
Ca en dl sallad
Några msk salsa verde
En liten potatis.
Sen har jag pluggat spanska idag som jag sa men det gick as-segt... Ofokuserad.
Jag har alldeles för lätt för att bli besatt av saker. Mina besattheter svalnar ganska fort. Hur vet man om det man känner är äkta? Eller jag vet att det är äkta men hur vet jag att det är bestående?
Ludvigs familj är så fin. Ett par timmar lite då och då när man får känna sig normal är aldrig fel.
Har ni tänkt på hur dirty det är att jungfruben (ni vet, gem-aktiga saker) heter just jungfruben?
Intag:
10 st torr-rostade mandlar (vet inte om smaken var värd ångesten men det smakade rätt bra.)
2 st hemgjorda bönbiffar (ganska små)
Ca en dl sallad
Några msk salsa verde
En liten potatis.
söndag 22 maj 2011
hosed up
Haha, det här blir mitt fjärde inlägg för dagen. Som på den gamla goda tiden. Som inte ens är gammal då feb-maj försvann i ett nafs.
Okej så jag tänkte skolka imorgon, innan lunch. Inte för att jag inte kan matten men för att jag inte vågar möta min spanskalärare/mentor med information om att jag inte har gjort det jag ska göra (för jag gjorde samma sak hela förra veckan). Då tänkte jag sätta mig någonstans på ett kafé/bibliotek i någon förort (gillar inte att plugga på stadsbiblioteket) och plugga spanska. Efter lunch har jag ett engelska prov jag gör bäst att gå på då engelska läraren inte är lika flexibel som matteläraren. Spanskan fortsätter jag med på eftermiddagen tills jag ska till Ludvigs föräldrar på middag. Om jag hinner/får göra matteprovet efter jag har haft engelska så ska jag göra det också...
Fan om jag misslyckas med att få MVG i Spanska när det är det enda jävla plugg jag har dessa veckor.
Har svurit som en borstbindare dessa dagar.
Under dagen tänkte jag äta tio mandlar också. Intressant.
Ätit en banan och känner mig således som en val.
Sen är det här bland det roligaste på YouTube.
Okej så jag tänkte skolka imorgon, innan lunch. Inte för att jag inte kan matten men för att jag inte vågar möta min spanskalärare/mentor med information om att jag inte har gjort det jag ska göra (för jag gjorde samma sak hela förra veckan). Då tänkte jag sätta mig någonstans på ett kafé/bibliotek i någon förort (gillar inte att plugga på stadsbiblioteket) och plugga spanska. Efter lunch har jag ett engelska prov jag gör bäst att gå på då engelska läraren inte är lika flexibel som matteläraren. Spanskan fortsätter jag med på eftermiddagen tills jag ska till Ludvigs föräldrar på middag. Om jag hinner/får göra matteprovet efter jag har haft engelska så ska jag göra det också...
Fan om jag misslyckas med att få MVG i Spanska när det är det enda jävla plugg jag har dessa veckor.
Har svurit som en borstbindare dessa dagar.
Under dagen tänkte jag äta tio mandlar också. Intressant.
Ätit en banan och känner mig således som en val.
Sen är det här bland det roligaste på YouTube.
....
Jag vill bara tacka lite generellt för alla fina kommentarer jag har fått den här helgen. De har faktiskt hjälpt att veta att någon läser och uppskattar och bryr sig! <3<3
Nu ska jag däremot sova. Sedan plugga matte. Jag har prov på halva matte D imorgon, jag hatar trigonometri.
Nu ska jag däremot sova. Sedan plugga matte. Jag har prov på halva matte D imorgon, jag hatar trigonometri.
skriver en roman; lolita, av lolita denna gång...
Att peta i öppna köttsår knappt ett dygn efter de har åsamkats kanske inte är det klokaste man kan göra. Särskilt inte när "scenen" utspelar sig i ens "flickrum" där det finns Lemony Snicket-böcker i bokhyllorna och bl.a. en Rolo Tomassi-poster på väggen när köttsåren från första början orsakades av det faktum att man är född -93. Men jag kände att jag var tvungen att göra någonting för att inte gå under. Först tyckte jag att vi kunde sitta utomhus men det blåste för mycket för att vara behagligt och solens strålar skulle inte ha passat stämningen. Så vi hamnade i mitt rum med neddragen rullgardin då alla andra platser i huset också kändes konstiga, främmande. Han i fåtöljen och jag vankades av och an i rummet. Minst sagt konstigt.
Jag har tagit mycket mer skada av det här än vad jag skulle vilja och antagligen mer än honom då han är min första riktiga kärlek så om han inte vågar eller orkar stanna kvar så bör han bryta av allting nu så fort som möjligt så det gör mindre ont. Sa det till honom, kände mig så himla undergiven. Försökte hålla mig så distanserad från situationen som möjligt för att inte falla isär för miljonte gången, bara det krävde en enorm kraftansamling. Känslor=uthållighetsträning. Tänk att vi för bara ett par veckor sen hade ett liknande sammanbrott då han trodde att jag inte kände lika mycket som honom, se på oss nu. Han sa att han skämdes över sig själv för att han inte borde försökt "lägga beslag" (URSÄKTA?! är ej egendom!) mig från första början och att han förstod att jag var arg över hans agerande. När han sa att han bara inte kunde låta bli mig och tänkte på mig hela tiden så blev jag så oerhört ledsen för jag förstår inte vad det är han ser i mig, jag förtjänar det inte (för perspektiv på saken så är jag bruden som gråter i hans sovrum, svimmar och ber om mattehjälp, verkligen inte förhållande-material, mer vilsekommen hundvalp som han måste ta hand om). Fick asdåligt samvete, fortsatte att hålla mig samman.
Jag inser nu hur totalt ointressant och tråkigt det här måste vara för alla andra. Förlåt, men jag bearbetar.
Satte mig på sängen och stirrade rakt framför mig, vågade inte möta hans blick fastän jag kände dess fokus på mig (alltså, förlåt för den tarvliga formuleringen, har läst för många dåliga romaner tror jag). Funderade en stund på om jag skulle förklara hur jag ser på mitt personliga värde för honom. Det tog nog en evighet att verbalisera hela skiten då det är den jävla elefanten i rummet som man har dragits med 24/7 i sju år och dränker allt som eventuellt kan blossa upp till ett förhållande eller lycka med sin feta snabel fylld med självförakt istället för vatten. Under tiden började jag gråta, men en tyst och stilla nästan-värdig gråt och inte psychogirl-hyperventilationsgråten som jag har gjort mig mer eller mindre känd för de senaste månaderna (? minns ej när mina fördämmningar släppte, kan ha varit ett halvår sen, kan ha varit en månad sen...). Han hukade sig framför mig och torkade mina tårar (i efterhand: ELEKTRAKOMPLEXET, DÖR AV SKAM!!! att det här är mitt liv) och ba: känn inte så, om något så är det jag som ska ha dåligt samvete, du har hela livet framför dig och så slösar du bort dina intensivaste känslor på mig. Jag tänkte typ: "Åh, älskade självutplånande själsfrände". Märklig känsla att vara ledsen och lycklig på samma gång. Han frågade varför jag log jag svarade att han var precis som mig. Fick sån lust att kyssa honom, klä av honom, känna honom *harlequin*. Han hejdade mig och ba: Vänta, vi löser inget genom att knulla... Men asså finns det verkligen en lösning överhuvudtaget? Förstör inte stunden nu.
Det var det bästa sex jag någonsin har haft, euforiskt och ångestladdat på samma gång. Det var för skönt för att jag skulle bry mig om smärtan i revbenet.
Asså, det här inlägget blev till något jag inte hade tänkt mig. Spårade vid elektrakomplexet. Vissa saker bör vara osagda, egentligen.
Inget är egentligen löst och jag vet fortfarande inte vad han tänker göra men jag fick känna mig fullständigt lycklig en stund. Ska mjölka detta. Så sjukt trött. Har ätit 2dl linser och ca 3.5 dl naturell sojayoghurt idag.
Jag har tagit mycket mer skada av det här än vad jag skulle vilja och antagligen mer än honom då han är min första riktiga kärlek så om han inte vågar eller orkar stanna kvar så bör han bryta av allting nu så fort som möjligt så det gör mindre ont. Sa det till honom, kände mig så himla undergiven. Försökte hålla mig så distanserad från situationen som möjligt för att inte falla isär för miljonte gången, bara det krävde en enorm kraftansamling. Känslor=uthållighetsträning. Tänk att vi för bara ett par veckor sen hade ett liknande sammanbrott då han trodde att jag inte kände lika mycket som honom, se på oss nu. Han sa att han skämdes över sig själv för att han inte borde försökt "lägga beslag" (URSÄKTA?! är ej egendom!) mig från första början och att han förstod att jag var arg över hans agerande. När han sa att han bara inte kunde låta bli mig och tänkte på mig hela tiden så blev jag så oerhört ledsen för jag förstår inte vad det är han ser i mig, jag förtjänar det inte (för perspektiv på saken så är jag bruden som gråter i hans sovrum, svimmar och ber om mattehjälp, verkligen inte förhållande-material, mer vilsekommen hundvalp som han måste ta hand om). Fick asdåligt samvete, fortsatte att hålla mig samman.
Jag inser nu hur totalt ointressant och tråkigt det här måste vara för alla andra. Förlåt, men jag bearbetar.
Satte mig på sängen och stirrade rakt framför mig, vågade inte möta hans blick fastän jag kände dess fokus på mig (alltså, förlåt för den tarvliga formuleringen, har läst för många dåliga romaner tror jag). Funderade en stund på om jag skulle förklara hur jag ser på mitt personliga värde för honom. Det tog nog en evighet att verbalisera hela skiten då det är den jävla elefanten i rummet som man har dragits med 24/7 i sju år och dränker allt som eventuellt kan blossa upp till ett förhållande eller lycka med sin feta snabel fylld med självförakt istället för vatten. Under tiden började jag gråta, men en tyst och stilla nästan-värdig gråt och inte psychogirl-hyperventilationsgråten som jag har gjort mig mer eller mindre känd för de senaste månaderna (? minns ej när mina fördämmningar släppte, kan ha varit ett halvår sen, kan ha varit en månad sen...). Han hukade sig framför mig och torkade mina tårar (i efterhand: ELEKTRAKOMPLEXET, DÖR AV SKAM!!! att det här är mitt liv) och ba: känn inte så, om något så är det jag som ska ha dåligt samvete, du har hela livet framför dig och så slösar du bort dina intensivaste känslor på mig. Jag tänkte typ: "Åh, älskade självutplånande själsfrände". Märklig känsla att vara ledsen och lycklig på samma gång. Han frågade varför jag log jag svarade att han var precis som mig. Fick sån lust att kyssa honom, klä av honom, känna honom *harlequin*. Han hejdade mig och ba: Vänta, vi löser inget genom att knulla... Men asså finns det verkligen en lösning överhuvudtaget? Förstör inte stunden nu.
Det var det bästa sex jag någonsin har haft, euforiskt och ångestladdat på samma gång. Det var för skönt för att jag skulle bry mig om smärtan i revbenet.
Asså, det här inlägget blev till något jag inte hade tänkt mig. Spårade vid elektrakomplexet. Vissa saker bör vara osagda, egentligen.
Inget är egentligen löst och jag vet fortfarande inte vad han tänker göra men jag fick känna mig fullständigt lycklig en stund. Ska mjölka detta. Så sjukt trött. Har ätit 2dl linser och ca 3.5 dl naturell sojayoghurt idag.
*
arg = stark
ledsen = svag
och jag är så jävla svag. Det känns som om jag sakta kvävs. Och jag oroar mig över det faktum att jag inte har ätit sen i förrgår och samtidigt tar en masa paracetamol. Leverskador. Jag har nog ätit alldeles för lite de dagar jag har tagit pillren så nu har jag lite panik. Kan inte äta men vill. Jag bjöd över honom nyss för att jag behöver honom. Det bådar inte gott. Jag tror att han måste få mig att äta. Jag orkar inte.
Jag har skrivit ett par dikter. Känner mig så töntig när jag skriver det... Känner mig ännu töntigare för att jag publicerar den av dem nu. Men den är på franska så många av er kommer inte att förstå. Det känns alltid tryggare att skriva på något annat än svenska. Mina dikter är oftast på engelska eller franska.
un homme qui me fait gélé, vide.
Den har inget namn. De som förstår franska ser nog att den haltar lite.
ledsen = svag
och jag är så jävla svag. Det känns som om jag sakta kvävs. Och jag oroar mig över det faktum att jag inte har ätit sen i förrgår och samtidigt tar en masa paracetamol. Leverskador. Jag har nog ätit alldeles för lite de dagar jag har tagit pillren så nu har jag lite panik. Kan inte äta men vill. Jag bjöd över honom nyss för att jag behöver honom. Det bådar inte gott. Jag tror att han måste få mig att äta. Jag orkar inte.
Jag har skrivit ett par dikter. Känner mig så töntig när jag skriver det... Känner mig ännu töntigare för att jag publicerar den av dem nu. Men den är på franska så många av er kommer inte att förstå. Det känns alltid tryggare att skriva på något annat än svenska. Mina dikter är oftast på engelska eller franska.
tu m'as changé, m'as tourné.
les espaces entre les doigts sont des canyons
devant moi, il y a toujours une place pour toi
en attendant prudemment.
parfois j'oublie que
mes racines n'arretent plus
juste au dessous de moi –
que j'aie laissé la porte ouverte, que
tu sois au fond de moi après avoir grimper sous la peau .
je pourrai avoir n'importe qui, ma mère ma dit
quand j'étais jeune –
et j'avais te choisi quand même.
Den har inget namn. De som förstår franska ser nog att den haltar lite.
lördag 21 maj 2011
I wish that everytime he touched me left a mark
Jag vill verkligen inte vara ledsen. Jag vill verkligen inte vara den som blir ledsen över någon annans idioti/hänsynslöshet/mesighet/osäkerhet, det är sånt man blir arg över. Jag tycker inte riktigt att det är okej att bli ledsen över sånt. Ändock har min ilska ersatts av bedrövelse och tårar. Patetiken... Och de grejer jag brukar göra när jag är upprörd är att dricka eller att träna (intensivt, promenader funkar inte). Dricka kan jag inte p.g.a. smärtstillande och träna kan jag inte p.g.a. smärtstillande inte fungerar fullt ut. Istället dricker jag isvatten och tuggar på isen tills munnen domnar bort. Jag har gjort slut på isen i ismaskinen. MBA har också åkt tillbaka till Stockholm (bra, inte ska han vara kvar i Köpenhamn, det förtjänar han inte). Min syster svarar inte i telefon och jag står nog inte tillräckligt nära Marianne för att gråta ut i hennes armar. Istället använder jag musik som terapi.
EMA har ju drabbats av den där blogg-hyperbolen som alltid får mig att vara lite vaksam men jag såg ändå jättemycket fram emot hennes debut Past Life Martyred Saints för att jag älskade (älskar) Gowns' Red State och jag blev verkligen inte besviken när den landade i min brevlåda (eller ja, hos posten) förra onsdagen. Min favoritskiva än så länge och den lämnar mig med känslan att det kommer vara svårt för andra skivor att överträffa den i år trots att det har kommit ut så himla mycket bra denna vinter/vår.
Jag är verkligen extremt svag för riktigt viscerala (det här ordet behövs verkligen på svenska...) texter som den som är tidigare medveten om Xiu Xius diskografi har noterat. Det ger verkligen en blottande känslomässig verklighetsförankring i en låt/bok/whathaveyou som jag verkligen kan relatera till. Denna faiblesse och mindre besatthet har antagligen sitt ursprung i min ätstörning. *psykolog*
Just nu är spår 6, Marked, det enda som får mig att stå ut med tillvaron. Köp detta album, varmt rekommenderat.
EMA har ju drabbats av den där blogg-hyperbolen som alltid får mig att vara lite vaksam men jag såg ändå jättemycket fram emot hennes debut Past Life Martyred Saints för att jag älskade (älskar) Gowns' Red State och jag blev verkligen inte besviken när den landade i min brevlåda (eller ja, hos posten) förra onsdagen. Min favoritskiva än så länge och den lämnar mig med känslan att det kommer vara svårt för andra skivor att överträffa den i år trots att det har kommit ut så himla mycket bra denna vinter/vår.
Jag är verkligen extremt svag för riktigt viscerala (det här ordet behövs verkligen på svenska...) texter som den som är tidigare medveten om Xiu Xius diskografi har noterat. Det ger verkligen en blottande känslomässig verklighetsförankring i en låt/bok/whathaveyou som jag verkligen kan relatera till. Denna faiblesse och mindre besatthet har antagligen sitt ursprung i min ätstörning. *psykolog*
Just nu är spår 6, Marked, det enda som får mig att stå ut med tillvaron. Köp detta album, varmt rekommenderat.
eating through fuses faster than I can back up my presets
Alltså jag har varit så obeskrivligt arg i flera timmar nu, kan verkligen inte lugna ner mig. Därför har man en blogg att spy galla i.
Han gör mig så jävla förvirrad. Ena stunden så fingrar han på mina rev- och höftben när jag ligger bredvid honom (och de sticker ut onaturligt mycket) som om han gillar det och andra stunden så blir han arg för att jag "ser ut som en trettonåring" [SIC!] - Vem fan är så dum i huvudet? (Och dude... C-kupa...) Han säger att han inte orkar med det längre och att jag måste äta mer (och när han säger det så är han sorgsen kramar mig och stryker mig över håret.) Sen är han arg igen och säger att han avskyr hur jag förvränger hans blick bara för att jag är jag. (Alltså för att han gillar mig så jävla mycket så börjar han avsky mig? ORKA!!!) Sen: Du måste förstå att jag nu har blivit killen som har en sjuttonåring... Jag är nästan arton. ...en sjuttonåring på mitt hotellrum. Ilskan jag kände i det ögonblicket var en sån där överväldigande ilska jag inte har känt sedan jag bodde med mamma, den sorten som gör så att det svartnar och blixtrar färger framför ögonen och man blir asrädd (Någon annan som har känt det någon gång? Verkligen THE obehagligaste jag vet). Varför ska han reducera mig till någon jävla klyschig tonårstjej som inte förstår någonting för i samma stund som han gör sig själv till *den där mannen* blir jag *den där bruden* HAT! (Okej, jag var den tjejen för kanske 4-2 år sedan men JAG växer i alla fall upp!!!) Du får det att låta tarvligare än vad det är. Kom igen du vet att det här är opassande på så många nivåer. Men det var du som presenterade mig för dina vänner, varför gjorde du det om du skäms så jävla mycket över mig? Jag gjorde så gott jag kunde för att försöka normalisera situationen. Det går inte längre.
Det är inte det faktum att han känner så som jag blir arg över, jag tycker att det är något han verkligen är berättigad till MEN han är den som har varit den drivande kraften i det här förhållandet (mest för att jag var relativt sval i början), han borde definitivt inte ha agerat efter de känslor han hade om han tyckte att de var "fel" från första början. Så fruktansvärt jävla svinigt att gå in i ett förhållande man inte inte vågar vara i SÄRSKILT när man gör det med någon som jag som inte litar på eller knyter an till folk och han om någon förstår mig. Sen är han definitivt INTE berättigad att klaga på min vikt då jag bara är ett par kilo lättare än då vi först började umgås seriöst och väger lika mycket som jag gjorde när vi blev "tillsammans" för tre veckor sen. Han VISSTE vad han gav sig in på.
F.ö. är det så mesigt att gå och oroa sig för vad andra tycker.
Kul att man var tvungen att spendera 1200 fucking spänn på en jävla tågbiljett hem också.
Nu ska jag fortsätta ignorera hans samtal och sms som säger att vi måste reda ut det här eftersom att han älskar mig. Tycker att det är upp till honom att reda ut de känslokval han har och lämna mig utanför då jag inte mirakulöst kan bli 10-15 år äldre eller 10 kg tyngre på ett par dagar. Om han älskar mig så borde det vara tillräckligt. Jävla svin alltså!
Tänker fortsätta vara arg i väntan på det som kan kallas hjärtesorg men som jag hoppas aldrig slår till då Julia är den tråkigaste karaktären i litteraturhistorien typ och detta kan liknas vid skiten. Vill mycket hellre vara Ofelia, hon kände i alla fall saker på riktigt.
Han gör mig så jävla förvirrad. Ena stunden så fingrar han på mina rev- och höftben när jag ligger bredvid honom (och de sticker ut onaturligt mycket) som om han gillar det och andra stunden så blir han arg för att jag "ser ut som en trettonåring" [SIC!] - Vem fan är så dum i huvudet? (Och dude... C-kupa...) Han säger att han inte orkar med det längre och att jag måste äta mer (och när han säger det så är han sorgsen kramar mig och stryker mig över håret.) Sen är han arg igen och säger att han avskyr hur jag förvränger hans blick bara för att jag är jag. (Alltså för att han gillar mig så jävla mycket så börjar han avsky mig? ORKA!!!) Sen: Du måste förstå att jag nu har blivit killen som har en sjuttonåring... Jag är nästan arton. ...en sjuttonåring på mitt hotellrum. Ilskan jag kände i det ögonblicket var en sån där överväldigande ilska jag inte har känt sedan jag bodde med mamma, den sorten som gör så att det svartnar och blixtrar färger framför ögonen och man blir asrädd (Någon annan som har känt det någon gång? Verkligen THE obehagligaste jag vet). Varför ska han reducera mig till någon jävla klyschig tonårstjej som inte förstår någonting för i samma stund som han gör sig själv till *den där mannen* blir jag *den där bruden* HAT! (Okej, jag var den tjejen för kanske 4-2 år sedan men JAG växer i alla fall upp!!!) Du får det att låta tarvligare än vad det är. Kom igen du vet att det här är opassande på så många nivåer. Men det var du som presenterade mig för dina vänner, varför gjorde du det om du skäms så jävla mycket över mig? Jag gjorde så gott jag kunde för att försöka normalisera situationen. Det går inte längre.
Det är inte det faktum att han känner så som jag blir arg över, jag tycker att det är något han verkligen är berättigad till MEN han är den som har varit den drivande kraften i det här förhållandet (mest för att jag var relativt sval i början), han borde definitivt inte ha agerat efter de känslor han hade om han tyckte att de var "fel" från första början. Så fruktansvärt jävla svinigt att gå in i ett förhållande man inte inte vågar vara i SÄRSKILT när man gör det med någon som jag som inte litar på eller knyter an till folk och han om någon förstår mig. Sen är han definitivt INTE berättigad att klaga på min vikt då jag bara är ett par kilo lättare än då vi först började umgås seriöst och väger lika mycket som jag gjorde när vi blev "tillsammans" för tre veckor sen. Han VISSTE vad han gav sig in på.
F.ö. är det så mesigt att gå och oroa sig för vad andra tycker.
Kul att man var tvungen att spendera 1200 fucking spänn på en jävla tågbiljett hem också.
Nu ska jag fortsätta ignorera hans samtal och sms som säger att vi måste reda ut det här eftersom att han älskar mig. Tycker att det är upp till honom att reda ut de känslokval han har och lämna mig utanför då jag inte mirakulöst kan bli 10-15 år äldre eller 10 kg tyngre på ett par dagar. Om han älskar mig så borde det vara tillräckligt. Jävla svin alltså!
Tänker fortsätta vara arg i väntan på det som kan kallas hjärtesorg men som jag hoppas aldrig slår till då Julia är den tråkigaste karaktären i litteraturhistorien typ och detta kan liknas vid skiten. Vill mycket hellre vara Ofelia, hon kände i alla fall saker på riktigt.
"This is the worst vacation ever, I am going to cut open your forehead with a roofing shingle" - Xiu Xiu, I Broke Up (SJ)*relaterar*
fredag 20 maj 2011
renowned for compounding numbers
Okej, så jag kommer hem glad över att det sista provet i Ma C var avklarat och gick förträffligt bra och vill gärna berätta det för mina morföräldrar; då hittar jag en lapp på köksön: "Hej, vi fick sådan lust att åka till *******, vi kommer hem nästa vecka. Ha det så bra i Köpenhamn! Glöm inte att låsa. /M&M"
M&M visste att jag hade viktigt prov i dag och de är inte ens intresserade av att veta hur det gick. Inte för att det är någon överraskning att det gick bra, MEN ÄNDÅ. Känner mig så älskad.
Så dagens ångest är tudelad; i morse orkade jag inte smörja in benen, särskilt eftersom att jag behövde dra på mig 20den silkesstrumpbyxor p.g.a. kallt och det är jätte obekvämt att dra på sig dem med kladdiga ben. Jag tänkte att jag ändå inte kommer att vara ute särskilt länge i solen så att huden inte kan ta någon skada. Men på grund av provet så har jag ju ätit en massa idag och då bestämde jag mig för att ta en promenad som blev två timmar lång för att jag ville bränna lite... Jag var lyckligt ovetande om att jag inte hade smörjigt in benen tills jag satte mig på tuben hem. Så ja, ångest över BÅDE matintag och träning. Eller ja, inte träning per se men resultatet av träningen. Dock att två timmar solexponering under 20dens antagligen inte är jättefarligt men sånt lystrar inte irrationella rädslor och tvångstankar till.
Nu måste jag dra.
M&M visste att jag hade viktigt prov i dag och de är inte ens intresserade av att veta hur det gick. Inte för att det är någon överraskning att det gick bra, MEN ÄNDÅ. Känner mig så älskad.
Så dagens ångest är tudelad; i morse orkade jag inte smörja in benen, särskilt eftersom att jag behövde dra på mig 20den silkesstrumpbyxor p.g.a. kallt och det är jätte obekvämt att dra på sig dem med kladdiga ben. Jag tänkte att jag ändå inte kommer att vara ute särskilt länge i solen så att huden inte kan ta någon skada. Men på grund av provet så har jag ju ätit en massa idag och då bestämde jag mig för att ta en promenad som blev två timmar lång för att jag ville bränna lite... Jag var lyckligt ovetande om att jag inte hade smörjigt in benen tills jag satte mig på tuben hem. Så ja, ångest över BÅDE matintag och träning. Eller ja, inte träning per se men resultatet av träningen. Dock att två timmar solexponering under 20dens antagligen inte är jättefarligt men sånt lystrar inte irrationella rädslor och tvångstankar till.
Nu måste jag dra.
torsdag 19 maj 2011
Kära verkligheten, gå en skrivarkurs.
Att känna negativa känslor i en konstant, långsam och oupphörlig takt blir så trist och förutsägbart. Till slut märker man det inte, det är ju inget fel på ens allmäntillstånd. Men sen träffar man någon som man inte har träffat på länge, ser på sig själv med den människans ögon och tänker: "Kanske något är fel ändå."
Klart att jag fick reaktionen "Hur mår du egentligen?" av Ludvigs mamma när jag sprang in i henne på stan i förmiddags då mina bara ben (varför?) nedkörda i boots, den svarta kappan jag hade virat kring kroppen och fågelboet på huvudet definitivt skrek "TYCK SYND OM MIG!!!" Det är ju inget man förstår inuti sin egen bubbla. Försökte förgäves göra det bästa av situationen men jag insåg själv att hon som praktiskt taget varit min surrogatmamma under en tid inte skulle gå på min charader. Hon såg jätteorolig ut, kramade mig och kallade mig lilla gumman Nu är jag bjuden på middag på måndag och segling nästa helg. Kommer definitivt att kännas awkward. Hatar verklighetens övertydliga symbolik och så kan jag inte låta bli att hata mig själv för att jag uppenbarligen (verkar) må/r tillräckligt dåligt för att vara ömkansvärd. Kan jag inte bara få förtränga det igen? Hade jag inte varit känslokall hade jag dock börjat gråta av tacksamhet över det faktum att någon bryr sig. Särskilt efter gårdagen.
Idag har jag inte ätit så att jag ska kunna äta ordentligt imorgon p.g.a. prov och sedan middag för att jag ska resa bort över helgen.
Nu ska jag lyssna på Atmosphere och sova typ. Har asont i revbenet. Kommer definitivt att behöva piller till provet och helgen. När någon bjuder en på en resa till Köpenhamn så ska man faktiskt... bjuda till. de Beauvoir hade varit så stolt över mig...
Klart att jag fick reaktionen "Hur mår du egentligen?" av Ludvigs mamma när jag sprang in i henne på stan i förmiddags då mina bara ben (varför?) nedkörda i boots, den svarta kappan jag hade virat kring kroppen och fågelboet på huvudet definitivt skrek "TYCK SYND OM MIG!!!" Det är ju inget man förstår inuti sin egen bubbla. Försökte förgäves göra det bästa av situationen men jag insåg själv att hon som praktiskt taget varit min surrogatmamma under en tid inte skulle gå på min charader. Hon såg jätteorolig ut, kramade mig och kallade mig lilla gumman Nu är jag bjuden på middag på måndag och segling nästa helg. Kommer definitivt att kännas awkward. Hatar verklighetens övertydliga symbolik och så kan jag inte låta bli att hata mig själv för att jag uppenbarligen (verkar) må/r tillräckligt dåligt för att vara ömkansvärd. Kan jag inte bara få förtränga det igen? Hade jag inte varit känslokall hade jag dock börjat gråta av tacksamhet över det faktum att någon bryr sig. Särskilt efter gårdagen.
Idag har jag inte ätit så att jag ska kunna äta ordentligt imorgon p.g.a. prov och sedan middag för att jag ska resa bort över helgen.
Nu ska jag lyssna på Atmosphere och sova typ. Har asont i revbenet. Kommer definitivt att behöva piller till provet och helgen. När någon bjuder en på en resa till Köpenhamn så ska man faktiskt... bjuda till. de Beauvoir hade varit så stolt över mig...
onsdag 18 maj 2011
Nothing is either good or bad, but thinking makes it so
Jag åkte hem mycket tidigare än vad jag ville för att jag skulle plugga spanskahelvetet men jag lyssnar bara på Crass och läser noveller. Tror ändå inte att jag kommer att kunna sova i natt så det är väl inte hela världen just i denna sekund.
När jag uttryckte min irritation över spanskaplugget till MBA så fick jag "Inget är gott eller ont i sig självt, vårt tycke gör det till endera" och då blev jag arg för jag har aldrig haft ett ögonblick så Smiths-aktigt och jag kom över den skiten när jag var sexton. Jag svarade "Spanska är ett fängelse" och fick tyst på honom.
Kan inte avgöra om jag har ätit för mycket eller för lite idag. Är extremt förvirrande att hålla sig på denna gräns. 2 dl sojamjölk, 1/2 nästan-normalportion middag och sedan tre timmars promenad (utspritt). Igår vägde jag mig och stod då på 41,4. Bra och dåligt på samma gång. Insåg nyss att det var jättelängsen jag skrev om min vikt och la till etiketten vikt, kanske borde göra det för folk som snabbt vill veta hur mycket jag väger...
Svar till anonym: Jag bröt inte revbenet, jag knäckte det. Eller, jag fick en spricka men det är lättare att säga att jag knäckte det. Hursomhelst så hände det när jag tog årets första dopp i sjön (ja, det var askallt och idiotiskt men jag fick sån lust att göra det) men eftersom att det egentligen är för tidigt att bada så har vi inte tagit ut badtrappan till bryggan så jag var tvungen att använda ren kroppsstryka för att komma upp på bryggan och då spände jag några muskler i torson och på grund av att jag spände dem så fick jag en spricka i revbenet. Kände mig så heroisk när jag drog mig upp på bryggan trots smärtan. Jag är säkert så tuff att jag kan sy ihop mina egna sår om jag behöver det.
Speaking of, så har jag tagit det som jag har bestämt blir min sista Citodon. Hoppas verkligen att det har börjat läka och inte gör lika ont utan piller som innan.
Varför kan inte mina inlägg handla om en grej och bara en grej?
När jag uttryckte min irritation över spanskaplugget till MBA så fick jag "Inget är gott eller ont i sig självt, vårt tycke gör det till endera" och då blev jag arg för jag har aldrig haft ett ögonblick så Smiths-aktigt och jag kom över den skiten när jag var sexton. Jag svarade "Spanska är ett fängelse" och fick tyst på honom.
Kan inte avgöra om jag har ätit för mycket eller för lite idag. Är extremt förvirrande att hålla sig på denna gräns. 2 dl sojamjölk, 1/2 nästan-normalportion middag och sedan tre timmars promenad (utspritt). Igår vägde jag mig och stod då på 41,4. Bra och dåligt på samma gång. Insåg nyss att det var jättelängsen jag skrev om min vikt och la till etiketten vikt, kanske borde göra det för folk som snabbt vill veta hur mycket jag väger...
Svar till anonym: Jag bröt inte revbenet, jag knäckte det. Eller, jag fick en spricka men det är lättare att säga att jag knäckte det. Hursomhelst så hände det när jag tog årets första dopp i sjön (ja, det var askallt och idiotiskt men jag fick sån lust att göra det) men eftersom att det egentligen är för tidigt att bada så har vi inte tagit ut badtrappan till bryggan så jag var tvungen att använda ren kroppsstryka för att komma upp på bryggan och då spände jag några muskler i torson och på grund av att jag spände dem så fick jag en spricka i revbenet. Kände mig så heroisk när jag drog mig upp på bryggan trots smärtan. Jag är säkert så tuff att jag kan sy ihop mina egna sår om jag behöver det.
Speaking of, så har jag tagit det som jag har bestämt blir min sista Citodon. Hoppas verkligen att det har börjat läka och inte gör lika ont utan piller som innan.
Varför kan inte mina inlägg handla om en grej och bara en grej?
som busschaufförer
Jag brukar möta de trötta ögonen hos andra unga honor med tunna ben och blåaktiga läppar. Vi ser på varandra med igenkännande blickar när vi passerar varandra, vi hälsar nästan under all eyeliner, delar ögonblicksförståelse precis som busschaufförer gör i mötande. Jag älskar dessa ögonblick. Ensamheten är mindre påtaglig.
En enorm chansning: Om bruden i Tsumori Chisato som jag passerade tidigare ikväll på Prästgatan är en läsare så får du mer än gärna mejla. (Jag var hon i guldiga sneakers och svart hatt med den blonda TRAD-snubben.)
En enorm chansning: Om bruden i Tsumori Chisato som jag passerade tidigare ikväll på Prästgatan är en läsare så får du mer än gärna mejla. (Jag var hon i guldiga sneakers och svart hatt med den blonda TRAD-snubben.)
Arv och miljö
Jag kan bli fruktansvärt svartsjuk på människor med bra föräldrar. I alla fall pappor. Och en bra pappa för mig = någon som finns där. Vet inte riktigt varför jag inte blir avundsjuk på andras mammor, kanske är det för att jag helt enkelt struntar i min egen mor. Fast Former Ghosts - Mother och Her Space Holiday - Sleepy California är båda låtar som påverkar mig oerhört mycket så det är nog inte grejen heller.
Ibland brukar jag tänka: "Tänk om..." och undrar hur lycklig jag skulle vara om jag inte hade haft min uppväxt. Mina föräldrar har aldrig velat ha mig och aldrig varit ett stöd, det måste ju ha påverkat mig men samtidigt är jag en ganska glad person, om än missanpassad (vilket jag dock inte kan skylla på mina föräldrar...) jag ser mig själv inte alls som någon som mår sämre än de allra flesta trots att jag helst av allt skulle vilja radera de få minnen jag har från min barndom och alla från min tidiga ungdom också. I högstadiet fick man ju lära sig att en människa alltid är en blandning av sina gener och sin miljö. Jag tror att jag har fått väldigt många bra gener, tänk om jag hade fått de jobbiga grejerna i min släkt, borderline, manideppet och beroendegenerna.
Var det någon annan som läste den där artikeln om Kerstin Thorvall i SvD i lördags som alla vurmade för då och verkade ha glömt dagen därpå? Jag började läsa den till mitt frukost-te men stängde igen tidningen i affekt när jag kom till att Thorvalls känslor för sina barn gick fram och tillbaka likt svallvågor. Dåliga föräldrar är något jag inte tål. Men i förrgår tog jag fram den bilagan igen och läste klart. I slutet hade någon av Thorvalls söner sagt att de inte hatar henne längre för att man inte kan hata någon som inte kan leva. Det gav genklang hos mig och jag funderade länge på om det verkligen var rätt av mig att hysa agg mot min egen mor. Idag hade en låda kommit till mig, den var ifrån mummy dearest och innehöll saker från min barndom, saker jag inte tog med mig när jag flyttade för över 1,5 år sedan. Hon har alltså officiellt rensat ur mig ur hennes liv.
Hon har inte ägnat en tanke åt att jag tar studenten om ett par veckor eller att jag blir vuxen eller att jag faktiskt önskar att jag behövde henne och ville att hon skulle vara med och fira min student. Men hur mycket jag än vill att jag vill så vill jag inte *poet*. Det är klart att jag kan hysa agg då. Ärligt talat, så känns bitterheten så mycket bättre än urskuldrandet. Jag vet att jag är avskyvärd men jag trivs med det och jag kan alltid trösta mig med att jag faktiskt mår bra.
Ibland brukar jag tänka: "Tänk om..." och undrar hur lycklig jag skulle vara om jag inte hade haft min uppväxt. Mina föräldrar har aldrig velat ha mig och aldrig varit ett stöd, det måste ju ha påverkat mig men samtidigt är jag en ganska glad person, om än missanpassad (vilket jag dock inte kan skylla på mina föräldrar...) jag ser mig själv inte alls som någon som mår sämre än de allra flesta trots att jag helst av allt skulle vilja radera de få minnen jag har från min barndom och alla från min tidiga ungdom också. I högstadiet fick man ju lära sig att en människa alltid är en blandning av sina gener och sin miljö. Jag tror att jag har fått väldigt många bra gener, tänk om jag hade fått de jobbiga grejerna i min släkt, borderline, manideppet och beroendegenerna.
Var det någon annan som läste den där artikeln om Kerstin Thorvall i SvD i lördags som alla vurmade för då och verkade ha glömt dagen därpå? Jag började läsa den till mitt frukost-te men stängde igen tidningen i affekt när jag kom till att Thorvalls känslor för sina barn gick fram och tillbaka likt svallvågor. Dåliga föräldrar är något jag inte tål. Men i förrgår tog jag fram den bilagan igen och läste klart. I slutet hade någon av Thorvalls söner sagt att de inte hatar henne längre för att man inte kan hata någon som inte kan leva. Det gav genklang hos mig och jag funderade länge på om det verkligen var rätt av mig att hysa agg mot min egen mor. Idag hade en låda kommit till mig, den var ifrån mummy dearest och innehöll saker från min barndom, saker jag inte tog med mig när jag flyttade för över 1,5 år sedan. Hon har alltså officiellt rensat ur mig ur hennes liv.
Hon har inte ägnat en tanke åt att jag tar studenten om ett par veckor eller att jag blir vuxen eller att jag faktiskt önskar att jag behövde henne och ville att hon skulle vara med och fira min student. Men hur mycket jag än vill att jag vill så vill jag inte *poet*. Det är klart att jag kan hysa agg då. Ärligt talat, så känns bitterheten så mycket bättre än urskuldrandet. Jag vet att jag är avskyvärd men jag trivs med det och jag kan alltid trösta mig med att jag faktiskt mår bra.
tisdag 17 maj 2011
a lovelife under two shadows
Alltså, idag hade han godis igen! Fruktnappar denna gång. Behövde inte äta något eftersom att jag inte svimmade men det är en sån konstig grej, vilken vuxen man har godis i fickan? Y'know, utöver pedofiler? Jag frågade honom om det och han undrade varför jag inte hade märkt något innan, för tydligen så har han det 24/7. Min pojkvän är en vuxen mansversion av Rayanne Graff i Paul Smiths. Man lär sig något varje dag.
Jag återhämtat mig från min panik, ekonomiprovet kommer att gå bra, matten är inte alls svår och jag har skrivit ca en tredjedel av spanskanovellen.
Annars har jag i övrigt haft en produktiv dag, även om jag bara fick småsaker gjorda: Jag bokade in en lunch ( :O! ) med en professor på mitt framtida lärosäte så jag kan komma dit väl förberedd, bokade in en tid med en ny shrink *ansvarsfull*, hämtat post (nya böcker!), haft en debatt om DSK (eller mer reaktionerna på händelserna) och impuls-shoppat två Fred Perry-pikéer. Vet inte riktigt vad man kan kombinera dem med så att man inte ser tragiskt angofilisk ut/som ett skinhead men jag ville ha dem just då... Kanske lämnar tillbaka dem?
Nu ska jag läsa Lie down in darkness och sedan sova.
Jag återhämtat mig från min panik, ekonomiprovet kommer att gå bra, matten är inte alls svår och jag har skrivit ca en tredjedel av spanskanovellen.
Annars har jag i övrigt haft en produktiv dag, även om jag bara fick småsaker gjorda: Jag bokade in en lunch ( :O! ) med en professor på mitt framtida lärosäte så jag kan komma dit väl förberedd, bokade in en tid med en ny shrink *ansvarsfull*, hämtat post (nya böcker!), haft en debatt om DSK (eller mer reaktionerna på händelserna) och impuls-shoppat två Fred Perry-pikéer. Vet inte riktigt vad man kan kombinera dem med så att man inte ser tragiskt angofilisk ut/som ett skinhead men jag ville ha dem just då... Kanske lämnar tillbaka dem?
Nu ska jag läsa Lie down in darkness och sedan sova.
Soz för att man inte är en bättre person...
Är det någon som har en novell på spanska till Spanska 5 de har fått MVG på, ca 1,5-2 sidor?
Känner mig bara väldigt panisk och överväldigad p.g.a. matteprov, ekonomiprov och hatar min spanskalärare/mentor (som aldrig har varit något stöd i vare sig spanska eller generellt TROTS MENTOR) vilket är varför jag känner att det är JÄTTEJOBBIGT att överhuvudtaget börja på helvetet. Om någon är generös nog att bistå mig med det så har jag en massa annat skolarbete jag kan återgälda tjänsten med. Typ bokanalyser i engelska och svenska, krönikor, debattartiklar, talmanus, etc. Bara att fråga vad som behövs så kan jag kolla... Kan även föra över pengar. Har aldrig fuskat mitt liv men eftersom att jag växlar min tid mellan sömn, tårar och matte så ser jag ingen annan möjlighet.
Nu ska man till MBA för att gråta och bli förhörd på ekonomiprov och matte. Roligt liv man har.
Känner mig bara väldigt panisk och överväldigad p.g.a. matteprov, ekonomiprov och hatar min spanskalärare/mentor (som aldrig har varit något stöd i vare sig spanska eller generellt TROTS MENTOR) vilket är varför jag känner att det är JÄTTEJOBBIGT att överhuvudtaget börja på helvetet. Om någon är generös nog att bistå mig med det så har jag en massa annat skolarbete jag kan återgälda tjänsten med. Typ bokanalyser i engelska och svenska, krönikor, debattartiklar, talmanus, etc. Bara att fråga vad som behövs så kan jag kolla... Kan även föra över pengar. Har aldrig fuskat mitt liv men eftersom att jag växlar min tid mellan sömn, tårar och matte så ser jag ingen annan möjlighet.
Nu ska man till MBA för att gråta och bli förhörd på ekonomiprov och matte. Roligt liv man har.
måndag 16 maj 2011
Juxtaposition
I sommar fyller jag vuxen och flyttar hemifrån. Jag ska också ha håret i inbakade flätor, fräknar, blekrosa läppar och klä mig i Versus S/S11. Det är mycket logiskt med tanke på dipolmomentet mitt liv kommer att vara.
Onödigt bloggande, min schtick, särskilt när det bara är typ NittiLeaks(som jag halvkollar på) och Pirates of bore på TV.
Jag vill gärna veta en oviktig grej om folk som läser: Om ni skulle lobotomera (?) en skiva eller verk ifrån er hjärna bara så att ni skulle kunna få höra den/det för första gången igen, vilken/vilket skulle det vara då? I mitt fall Xiu Xiu - Knife Play. Har roterat i lurarna hela dagen.
Onödigt bloggande, min schtick, särskilt när det bara är typ NittiLeaks(som jag halvkollar på) och Pirates of bore på TV.
Jag vill gärna veta en oviktig grej om folk som läser: Om ni skulle lobotomera (?) en skiva eller verk ifrån er hjärna bara så att ni skulle kunna få höra den/det för första gången igen, vilken/vilket skulle det vara då? I mitt fall Xiu Xiu - Knife Play. Har roterat i lurarna hela dagen.
Kvällens fundering
Varför är det inte någon som kommer på en kemisk förening som stimulerar sköldkörteln och samtidigt INTE skadar hjärtat. Man tycker att det inte borde vara så svårt. Då skulle alla kunna vara smala och ätstörningar skulle inte finnas.
Vill alltså inte trilla drömföreningen själv (eller jo, men bara lite) utan tänker mer "filosofiskt"/"psykologiskt" folk utvecklar ÄS bl.a för att bli distingerade, inte normala, bättre än folk som är tjocka. Om alla var smala (via T3 i blodet, kanske inte så hälsosamt det heller) så skulle problemen försvinna.
Och dum fråga: Om man ser lite blod i avföringen, bör man kontakta läkare då?
Vill alltså inte trilla drömföreningen själv (eller jo, men bara lite) utan tänker mer "filosofiskt"/"psykologiskt" folk utvecklar ÄS bl.a för att bli distingerade, inte normala, bättre än folk som är tjocka. Om alla var smala (via T3 i blodet, kanske inte så hälsosamt det heller) så skulle problemen försvinna.
Och dum fråga: Om man ser lite blod i avföringen, bör man kontakta läkare då?
high-fructose corn syrup panic.
Dagens intag:
7 sura Skittles: 4 gula, 2 röda och 1 grön.
Äckel.
Jag ville egentligen inte äta någonting alls idag för att en okänd-man-som-borde-vara-gammal-nog-att-veta-bättre gick förbi och viskade "Värst vad du var sexig då" i mitt öra i morse när jag korsade ett övergångsställe på Grev Turegatan så jag kände inte riktigt för att bli ytterligare påmind om att jag är en kropp (+ att om man är sexig så är man för tjock, *logik*). Men i eftermiddags så träffade jag MBA efter mycket om och men; jag ville ses eftersom vi inte har setts på en massa dagar för att jag har varit för trött men han ba: "Jag måste jobba" och jag ville inte stanna och vänta på honom. Tillslut övertygade jag honom om att sluta lite tidigare men oj, vad jag fick ångra det när jag svimmade (i typ 2 sek!) och han tvingade i mig lite Skittles som han hade i kavajfickan. Dels innehåller de majssirap vilket är DET VÄRSTA man kan äta, alltså det onyttigaste som finns på hela jorden utöver typ... radioaktiva isotoper. Dels var det extremt awkward. Gick hela vägen hem ifrån stan. Inte jättelångt, såklart, men tillräckligt långt för att vara en grej jag sällan gör. BTW, känns så medvetet att ha Skittles i fickan, typ: "Bäst att ha de här ifall min flickvän svimmar..."
Annat: Idag hade vi en vikarie på matten. En kille som gick på skolan för tre år sen eller något. Tror att han gillade mig. Jag var lite bitchig när han försökte förklara grejer, tyckte att han förklarade fel och blev irriterad och kände att jag visste bättre och sen hjälpte jag till när han hjälpte andra elever (FÖR HAN HJÄLPTE DEM FEL! Var arg). Ja, alltså jag vet, jag är världens douche. Men han fortsatte att vara snäll och sen hjälpte han mig med två mattetal istället för att ta en rast emellan lektioner (jag hade inte ens frågat om hjälp).
Nu ska jag möbelshoppa på vinden. :)
7 sura Skittles: 4 gula, 2 röda och 1 grön.
Äckel.
Jag ville egentligen inte äta någonting alls idag för att en okänd-man-som-borde-vara-gammal-nog-att-veta-bättre gick förbi och viskade "Värst vad du var sexig då" i mitt öra i morse när jag korsade ett övergångsställe på Grev Turegatan så jag kände inte riktigt för att bli ytterligare påmind om att jag är en kropp (+ att om man är sexig så är man för tjock, *logik*). Men i eftermiddags så träffade jag MBA efter mycket om och men; jag ville ses eftersom vi inte har setts på en massa dagar för att jag har varit för trött men han ba: "Jag måste jobba" och jag ville inte stanna och vänta på honom. Tillslut övertygade jag honom om att sluta lite tidigare men oj, vad jag fick ångra det när jag svimmade (i typ 2 sek!) och han tvingade i mig lite Skittles som han hade i kavajfickan. Dels innehåller de majssirap vilket är DET VÄRSTA man kan äta, alltså det onyttigaste som finns på hela jorden utöver typ... radioaktiva isotoper. Dels var det extremt awkward. Gick hela vägen hem ifrån stan. Inte jättelångt, såklart, men tillräckligt långt för att vara en grej jag sällan gör. BTW, känns så medvetet att ha Skittles i fickan, typ: "Bäst att ha de här ifall min flickvän svimmar..."
Annat: Idag hade vi en vikarie på matten. En kille som gick på skolan för tre år sen eller något. Tror att han gillade mig. Jag var lite bitchig när han försökte förklara grejer, tyckte att han förklarade fel och blev irriterad och kände att jag visste bättre och sen hjälpte jag till när han hjälpte andra elever (FÖR HAN HJÄLPTE DEM FEL! Var arg). Ja, alltså jag vet, jag är världens douche. Men han fortsatte att vara snäll och sen hjälpte han mig med två mattetal istället för att ta en rast emellan lektioner (jag hade inte ens frågat om hjälp).
Nu ska jag möbelshoppa på vinden. :)
The crack in time (mitt revben)
Hehe, det är så här jag föreställer mig sprickan i revbenet. Det gör skiten uthärdlig :)
Doktorn (hehe, igen. Asså ni fattar inte vad jag skriver om men det gör inget.) sa att de första dagarna är värst när man skadar revbenet och att det sakta börjar läka efter det och att man inte känner av det alls efter ett par veckor och att man bör kunna göra allt man kunde innan (t.ex. träna som jag ändå inte får/bör) efter 1-2 månader. Så nu har jag bestämt mig att stressfrakturshelvetet officiellt har börjat läka sig själv. Inte för att jag tror att jag har mindre ont idag än say, fredags, men jag slår vad om att jag har kommit förbi min smärtas terrasspunkt. Så det så. Tänker nog knapra pillz tills på onsdag och sen vara done with dat shit. Jag vet att jag antagligen läker lite långsammare än de flesta människor så jag hoppas inte på att vara symptomfri inom en månad men jag kommer nog kunna åka flak utan att... gråta av smärta? Inte för att det kommer att göra mig vidare lycklig. Fast okej, jag tror att jag kommer att vara glad på flaket jag är väldigt bra på att suga åt mig andra människors energi om jag känner att det är värt det.
Alltså jag sover mer än någonsin och är typ i ett konstant slummertillstånd men ändå så har jag RINGAR under ögonen. Gawd.
söndag 15 maj 2011
Förstå saligheten!
Jag ska med största säkerhet flytta hemifrån i juli! Min plan var hela tiden att flytta härifrån i augusti/september när jag har ett studiemedel och kanske ett deltidsjobb så jag kan betala hyra och klara mig själv eftersom jag för ett ganska långt tag sen bestämde mig för att inte köpa en lägenhet i första taget då lägenhetspriserna förmodligen kommer att sjunka (även om vi inte upplever en bubbla) under de tre-fyra åren jag kommer att bo i min första lägenhet och jag känner inte riktigt för att göra en förlust på några hundra papp. *pengasavvy*
Men nyss så pratade jag med morfar och han sa att om jag vill så kan han betala hyran och räkningarna de två första månaderna så att jag varken behöver vänta tills jag pluggar eller behöver ta ifrån mina egna tillgångar. Han sa att han förstår hur viktigt det är med en egen lägenhet för mig och jag kunde inte låta bli att le så himla stort och fånigt som man bara kan göra i såna situationer. Ler fortfarande samma extatiska leende. Alltså jag är så himla lycklig just nu. Om sex till tio veckor har jag antagligen flyttat hemifrån.
Och ja, jag vet att jag tar ut lyckan i förskott eftersom att jag ATM inte har någon aning om ifall någon flyttar ifrån de fastigheter där morfar har kontakter (för ingen flyttar ifrån våra fastigheter, inte för att "vi" äger många) men det är ändå ganska troligt att detta händer så don't fuckin' rain on my parade eftersom att jag också försöker att förtränga att morfar också sa att han vill att "jag tar hand om mig" och att detta förslag antagligen kommer ifrån toppen (mormor) som inte orkar med mig längre (vi har personligheter som inte riktigt kommer överens fastän vi älskar varandra).
Men nyss så pratade jag med morfar och han sa att om jag vill så kan han betala hyran och räkningarna de två första månaderna så att jag varken behöver vänta tills jag pluggar eller behöver ta ifrån mina egna tillgångar. Han sa att han förstår hur viktigt det är med en egen lägenhet för mig och jag kunde inte låta bli att le så himla stort och fånigt som man bara kan göra i såna situationer. Ler fortfarande samma extatiska leende. Alltså jag är så himla lycklig just nu. Om sex till tio veckor har jag antagligen flyttat hemifrån.
Och ja, jag vet att jag tar ut lyckan i förskott eftersom att jag ATM inte har någon aning om ifall någon flyttar ifrån de fastigheter där morfar har kontakter (för ingen flyttar ifrån våra fastigheter, inte för att "vi" äger många) men det är ändå ganska troligt att detta händer så don't fuckin' rain on my parade eftersom att jag också försöker att förtränga att morfar också sa att han vill att "jag tar hand om mig" och att detta förslag antagligen kommer ifrån toppen (mormor) som inte orkar med mig längre (vi har personligheter som inte riktigt kommer överens fastän vi älskar varandra).
Se till fågeln och inte till fjäderskruden
(Utkast från 6/5)
Jag vill gärna tänka att vi - människor med självbildsproblem/kalori-issues/matångest/whathaveyou - är på något vis smartare än alla andra. Alltså inte generellt sett men att vi som grupp förstår något om utsida och insida som andra inte gör. Att vi inser att våra problem är en hanterings-strategi som utvecklas på grund av att vi inte är nöjda med andra aspekter av våra liv, att vi förstår att någon som är jättesmal inte är snygg bara för att hen är jättesmal.
Men sen började Kissie äta barnmat.
Det här är någonting jag har velat ta upp ända sen jag först läste i någon blogg att Kissie blev snygg när hon blev smal, men jag pallade inte. Nu pallar jag, men det känns inte jätte-aktuellt eftersom det var ett tag sen jag sist läste det i någon blogg. Men skitsamma. Viktigt.
Alltså om man tyckte att Kissie var snygg från början så är allting helt i sin ordning. Det är ju klart en subjektiv värdering som alla har rätt till. Men är alla andra som tyckte att hon var ful först och nu har blivit snygg helt jävla korkade och genomytliga (fniss, oxymoron) idioter? Alltså sorry till de personer som känner sig träffade men jag blir verkligen upprörd över denna reaktion på någons tragiska nedgång.
K kan tappa hur många kilo som helst och förstora brösten bäst hon vill men det döljer verkligen inte faktumet att hon inte har det där det-et (som väldigt många har) som gör snygga människor till snygga. Mänsklig energi/ett "inre väsen"/whatever.
Och där insåg jag hur motbjudande dogmatisk jag var/höll på att bli så jag avbröt inlägget. Men nu skiter jag i min motbjudande dogmatik och publicerar det ändå. Min indignation känner ingen hänsyn.
Alltså rätta mig om jag har fel men det krävs väl inte mycket hjärnkapacitet att förstå att hon inte är snyggare bara för att hon är smal? Att jag prackar på min moral på andra så här är motbjudande men det är det också motbjudande (och, som sagt, rentutav korkat) att projicera sin egen självbild på andra (som jag vet att Kissie har gjort sig skyldig till också men hon gjorde det i ett syfte, om än motbjudande och korkat det med)
Jag kan också tillägga att något som är intressant med Kissie är att hon aktivt arbetar för att bli känd samtidigt som hon verkligen inte kan föra sig i offentliga sammanhang. Man får liksom känslan av att hon är så vilse att man bara kan tycka synd om henne. (Fast jag har bara sett henne i en situation där hon var lite som fisken ur vattnet så jag är knappast en auktoriet).
(+ Att hon är fortfarande URUSEL på att sminka sig. Har ingen respekt för människor som använder smink men inte förstår hur det ska användas.)
SÅ! Äntligen nu kan jag sluta ha tankarna kring Kissie och övergå till viktigare saker. Som till exempel mina nya fina nagellack och att försöka tänka bort min stressfraktur. Jag är särbegåvad, det bör fungera. Eller ja, inte.
Jag vill gärna tänka att vi - människor med självbildsproblem/kalori-issues/matångest/whathaveyou - är på något vis smartare än alla andra. Alltså inte generellt sett men att vi som grupp förstår något om utsida och insida som andra inte gör. Att vi inser att våra problem är en hanterings-strategi som utvecklas på grund av att vi inte är nöjda med andra aspekter av våra liv, att vi förstår att någon som är jättesmal inte är snygg bara för att hen är jättesmal.
Men sen började Kissie äta barnmat.
Det här är någonting jag har velat ta upp ända sen jag först läste i någon blogg att Kissie blev snygg när hon blev smal, men jag pallade inte. Nu pallar jag, men det känns inte jätte-aktuellt eftersom det var ett tag sen jag sist läste det i någon blogg. Men skitsamma. Viktigt.
Alltså om man tyckte att Kissie var snygg från början så är allting helt i sin ordning. Det är ju klart en subjektiv värdering som alla har rätt till. Men är alla andra som tyckte att hon var ful först och nu har blivit snygg helt jävla korkade och genomytliga (fniss, oxymoron) idioter? Alltså sorry till de personer som känner sig träffade men jag blir verkligen upprörd över denna reaktion på någons tragiska nedgång.
K kan tappa hur många kilo som helst och förstora brösten bäst hon vill men det döljer verkligen inte faktumet att hon inte har det där det-et (som väldigt många har) som gör snygga människor till snygga. Mänsklig energi/ett "inre väsen"/whatever.
Och där insåg jag hur motbjudande dogmatisk jag var/höll på att bli så jag avbröt inlägget. Men nu skiter jag i min motbjudande dogmatik och publicerar det ändå. Min indignation känner ingen hänsyn.
Alltså rätta mig om jag har fel men det krävs väl inte mycket hjärnkapacitet att förstå att hon inte är snyggare bara för att hon är smal? Att jag prackar på min moral på andra så här är motbjudande men det är det också motbjudande (och, som sagt, rentutav korkat) att projicera sin egen självbild på andra (som jag vet att Kissie har gjort sig skyldig till också men hon gjorde det i ett syfte, om än motbjudande och korkat det med)
Jag kan också tillägga att något som är intressant med Kissie är att hon aktivt arbetar för att bli känd samtidigt som hon verkligen inte kan föra sig i offentliga sammanhang. Man får liksom känslan av att hon är så vilse att man bara kan tycka synd om henne. (Fast jag har bara sett henne i en situation där hon var lite som fisken ur vattnet så jag är knappast en auktoriet).
(+ Att hon är fortfarande URUSEL på att sminka sig. Har ingen respekt för människor som använder smink men inte förstår hur det ska användas.)
SÅ! Äntligen nu kan jag sluta ha tankarna kring Kissie och övergå till viktigare saker. Som till exempel mina nya fina nagellack och att försöka tänka bort min stressfraktur. Jag är särbegåvad, det bör fungera. Eller ja, inte.
800 kr
Samtal i natt klockan ~02.30 (Innan hade vi pratat om döden och när vi ska dö):
Jag: Asså, jag har aldrig legat med en miljardär. Det är ju något man måste hinna med också.
Marianne: Jag har sugit av en, gills det?
Jag: Vem?
M: **** ****
J: Han är väl bara arvtagare? Det gills inte alls. Hade inte gjort det om han hade haft miljarder på banken just nu heller. Penetration är ett måste.
Vi har slagit vad om vem som kan dra en miljardär först. Hon har också pojkvän ATM så det sker väl inte i första taget för någon av oss men ändå, fett kul vad. Svenska miljarder är tillräckligt men utländska miljarder ger plus i kanten (alltså en svensk med två miljarder kr är bra men t.ex. en amerikan med 1 miljard USD är ju bättre).Synd att jag har MBA annars hade mitt sommarlov antagligen blivit ett jätteintressant äventyr. Hade kunnat skriva en asdålig chicklit-bok.
Detta betyder ju dock att man måste bli tjock nog att anses som sexig enligt de flesta män, för att vara på den säkra sidan, vet inte om jag klarar detta. Men sex-appeal är ändå inte ett failsafe när man är snygg nog att vara en acquired taste. Dock att jag har bröst. Män är så zzzz. Känner dock att jag behöver vinna det här vadet, jag har bara tre grejer där jag överträffar henne i och det är jeansstorlek, HP-poäng, betyg. Måste liksom... komma ikapp. Fast rent objektivt (HAHA) så vi är i alla fall lika snygga. Önskar att jag var lång. Konstig vänskap när det handlar om att överträffa varandra men jag tycker det är suveränt.
I alla fall så vann jag ett annat vad igår. Vi slog vad om vem som skulle vinna och jag gissade (läs analyserade) rätt. M gissade på Irland. Blev 800 kronor rikare. Ska spendera dem på nagellack och en extra tub spf 50 om jag orkar ta mig till NK idag. Vilket jag måste orka för det är dubbla poäng och sista dagen för det, inte asviktigt men praktiskt. Smsade detta till Ludvig och skröt. Han svarade "Haha 800 spänn är inget. Du har ingen aning om hur mycket pengar jag kommer att få iom ESC" (Någon trist aktie-crap...) Jag svarade "Bitch, jag vann i alla fall mina pengar på merit"
F.ö. så hade Marianne köpt broccoli för min skull. Fint :) En vegetarisk lins-curry innehåller annars bara tillåtna grejer, utöver olja som grejerna steks i. Ingen större ångest faktiskt särskilt med tanke på att jag fick äta den mängd jag ville utan att hon kommenterade/stämningen blev konstig. Linser är så mycket godare och bättre än bönor.
Jag tror att jag älskar Marianne.
Haha, vi får helt enkelt leva med en tråkig (och extremt korkad!) blogg. Den är ju i alla fall anonym.
Jag: Asså, jag har aldrig legat med en miljardär. Det är ju något man måste hinna med också.
Marianne: Jag har sugit av en, gills det?
Jag: Vem?
M: **** ****
J: Han är väl bara arvtagare? Det gills inte alls. Hade inte gjort det om han hade haft miljarder på banken just nu heller. Penetration är ett måste.
Vi har slagit vad om vem som kan dra en miljardär först. Hon har också pojkvän ATM så det sker väl inte i första taget för någon av oss men ändå, fett kul vad. Svenska miljarder är tillräckligt men utländska miljarder ger plus i kanten (alltså en svensk med två miljarder kr är bra men t.ex. en amerikan med 1 miljard USD är ju bättre).Synd att jag har MBA annars hade mitt sommarlov antagligen blivit ett jätteintressant äventyr. Hade kunnat skriva en asdålig chicklit-bok.
Detta betyder ju dock att man måste bli tjock nog att anses som sexig enligt de flesta män, för att vara på den säkra sidan, vet inte om jag klarar detta. Men sex-appeal är ändå inte ett failsafe när man är snygg nog att vara en acquired taste. Dock att jag har bröst. Män är så zzzz. Känner dock att jag behöver vinna det här vadet, jag har bara tre grejer där jag överträffar henne i och det är jeansstorlek, HP-poäng, betyg. Måste liksom... komma ikapp. Fast rent objektivt (HAHA) så vi är i alla fall lika snygga. Önskar att jag var lång. Konstig vänskap när det handlar om att överträffa varandra men jag tycker det är suveränt.
I alla fall så vann jag ett annat vad igår. Vi slog vad om vem som skulle vinna och jag gissade (läs analyserade) rätt. M gissade på Irland. Blev 800 kronor rikare. Ska spendera dem på nagellack och en extra tub spf 50 om jag orkar ta mig till NK idag. Vilket jag måste orka för det är dubbla poäng och sista dagen för det, inte asviktigt men praktiskt. Smsade detta till Ludvig och skröt. Han svarade "Haha 800 spänn är inget. Du har ingen aning om hur mycket pengar jag kommer att få iom ESC" (Någon trist aktie-crap...) Jag svarade "Bitch, jag vann i alla fall mina pengar på merit"
F.ö. så hade Marianne köpt broccoli för min skull. Fint :) En vegetarisk lins-curry innehåller annars bara tillåtna grejer, utöver olja som grejerna steks i. Ingen större ångest faktiskt särskilt med tanke på att jag fick äta den mängd jag ville utan att hon kommenterade/stämningen blev konstig. Linser är så mycket godare och bättre än bönor.
Jag tror att jag älskar Marianne.
Haha, vi får helt enkelt leva med en tråkig (och extremt korkad!) blogg. Den är ju i alla fall anonym.
lördag 14 maj 2011
Nothing Hurts
Tror att Male Bonding är bland det bästa som har kommit ut ur de senaste årens grunge/noise-revival.
Anyways... Kan tycka att det knäckta revbenet kom lite lägligt ändå för att igår fick jag erbjudandet att köpa en överbliven biljett till Primavera av en vän till en vän och hade jag inte varit skadad så hade det varit jävligt svårt att tacka nej och jag hade varit tvungen för jag har matteprov de dagarna.
Fast ja, Citodon är inte kul. Förstår inte hur folk kan gå och bli beroende av det. Uppåt är ju det som gäller. Fast ja, man måste ju använda det länge eller mycket för att bli hooked och jag tar helst inga alls då jag är lite irrationellt rädd för paracetamol. På tal om det: På högstadiet (typ sjuan-åttan) hade jag en klasskamrat som "knarkade" Alvedon, Ipren, etc. WTF? Dels lamt (redan då) och dels har det knappast nån effekt, eller? Och folk som försöker ta självmord med Alvedon? Liksom det är väl inte svårt att få tag i Tradolan?
M&M ska ha fest här ikväll. Morfar frågade om jag ville vara med och sa att det kunde vara bra att "få kontakter". Jag vill inte ha kontakter och jag vill verkligen inte knyta dessa kontakter när jag går och vinglar på pillz. Så därför har jag gjort planer med Marianne (vad jag kommer att kalla modellen, hon påminner mig om bruden i Pierrot le Fou). Vi ska se på ESC (alltså jag gillar verkligen den stora finalen, tycker det är jätteintressant) och hon ska laga indiskt. Hon vet om mina issues (alla vet om mina issues, min skräddare vet om mina issues.) så det kommer kännas konstigt att äta, men ändå bra hoppas jag. Ska inte äta av riset eller brödet dock. Det vägrar jag. Men jag kommer ha jättekul innan jag (antagligen) somnar alldeles för tidigt. Måste se poängutdelningen, jag gillar den nästan allra bäst, utöver alla bidrag ifrån Balkan, särskilt forna Jugoslavien.
Anyways... Kan tycka att det knäckta revbenet kom lite lägligt ändå för att igår fick jag erbjudandet att köpa en överbliven biljett till Primavera av en vän till en vän och hade jag inte varit skadad så hade det varit jävligt svårt att tacka nej och jag hade varit tvungen för jag har matteprov de dagarna.
Fast ja, Citodon är inte kul. Förstår inte hur folk kan gå och bli beroende av det. Uppåt är ju det som gäller. Fast ja, man måste ju använda det länge eller mycket för att bli hooked och jag tar helst inga alls då jag är lite irrationellt rädd för paracetamol. På tal om det: På högstadiet (typ sjuan-åttan) hade jag en klasskamrat som "knarkade" Alvedon, Ipren, etc. WTF? Dels lamt (redan då) och dels har det knappast nån effekt, eller? Och folk som försöker ta självmord med Alvedon? Liksom det är väl inte svårt att få tag i Tradolan?
M&M ska ha fest här ikväll. Morfar frågade om jag ville vara med och sa att det kunde vara bra att "få kontakter". Jag vill inte ha kontakter och jag vill verkligen inte knyta dessa kontakter när jag går och vinglar på pillz. Så därför har jag gjort planer med Marianne (vad jag kommer att kalla modellen, hon påminner mig om bruden i Pierrot le Fou). Vi ska se på ESC (alltså jag gillar verkligen den stora finalen, tycker det är jätteintressant) och hon ska laga indiskt. Hon vet om mina issues (alla vet om mina issues, min skräddare vet om mina issues.) så det kommer kännas konstigt att äta, men ändå bra hoppas jag. Ska inte äta av riset eller brödet dock. Det vägrar jag. Men jag kommer ha jättekul innan jag (antagligen) somnar alldeles för tidigt. Måste se poängutdelningen, jag gillar den nästan allra bäst, utöver alla bidrag ifrån Balkan, särskilt forna Jugoslavien.
torsdag 12 maj 2011
Fuck my life
Så har man fått en spricka i revbenet också. Ska inte benskörhet hända i alla fall lite in i framtiden? Typ i trettioårsåldern. Har i alla fall fått trevliga smärtstillande, nu ska jag sova på dem.
onsdag 11 maj 2011
Livet och vikten
På fredag ska jag till skräddaren. Så förödmjukande. Vilket är varför jag bara har druckit en halv liter sojamjölk idag och inte kommer att äta tills jag har varit där. Känns bäst. Annars så äter jag ca 900-1200 kcal om dagen. Det funkar rätt bra. Har ju såklart gått upp, 0,8kg på tre veckor och väger därför 41,6kg, BMI 14,8. (Hehe, jag insåg att jag hade gjort engelska komman och var tvungen att ända det. Så anal är jag :/ ) Tänker fortsätta gå upp tills jag inte har en sjukskrivning hängande illavarslande över mig, drömutbildning är på spel. Fett stolt att jag förstår att det verkligen är värt det. Dock är det väl inte bra att äta p.g.a. någonting istället för allmän friskhet.
Igår fick jag brev från soc via min kära mor (hon är fortfarande min målsman och jag är fortfarande skriven på hennes adress, för att soc förut inte orkade fixa med henne och mig och blablabla, det har gjort mitt liv till ett logistiskt helvete). Skolan har då gjort en anmälan på blåmärksincidenten som de är pliktskyldiga till om de misstänker att ett barn far illa (alltså varför kan jag bara inte få vara 18). Men mötet som de vill att jag kommer på är en dag jag inte kan. Så jag hoppas att det går att ändra datum och att det inte finns tid till ett möte innan jag fyller 18 och att jag därmed kommer vara off the hook för då är jag inte längre ett barn som far illa. (Vilket jag såklart inte var från början).
Mormor och morfar är ute på gården i ett par dagar och hänger/donar. Så jag är ensam hemma. Nu måste jag plugga spanska fastän jag inte vill p.g.a. hatar min spanskalärare över allt annat på jorden (inte sant men han är helt olidlig)
Igår fick jag brev från soc via min kära mor (hon är fortfarande min målsman och jag är fortfarande skriven på hennes adress, för att soc förut inte orkade fixa med henne och mig och blablabla, det har gjort mitt liv till ett logistiskt helvete). Skolan har då gjort en anmälan på blåmärksincidenten som de är pliktskyldiga till om de misstänker att ett barn far illa (alltså varför kan jag bara inte få vara 18). Men mötet som de vill att jag kommer på är en dag jag inte kan. Så jag hoppas att det går att ändra datum och att det inte finns tid till ett möte innan jag fyller 18 och att jag därmed kommer vara off the hook för då är jag inte längre ett barn som far illa. (Vilket jag såklart inte var från början).
Mormor och morfar är ute på gården i ett par dagar och hänger/donar. Så jag är ensam hemma. Nu måste jag plugga spanska fastän jag inte vill p.g.a. hatar min spanskalärare över allt annat på jorden (inte sant men han är helt olidlig)
söndag 8 maj 2011
-
Inte för att jag tror att folk undrar varför jag inte skriver men här kommer en förklaring:
För ett par dagar sen (ons/tors om jag minns rätt) så fick jag frågan om jag hade alkoholproblem av en nära bekant (alltså inte vän men inte heller jätteytlig bekant. Limbovän). Och jag ba: nej. Vilket såklart var sant, jag har inget i närheten av alkoholproblem. Men grejen är att jag skulle kunna ha det. Jag är precis den självupptagna personen som drar på sig ätstörningar, depression och alkoholism. Det känns verkligen som att dessa hjärnåkommor är de mest självupptagna (nota bene: personlighetsstörningar är inte inräknat då hade ju såklart histrioniker och narcissister varit medräknade såklart) åkommor man kan ha, vilket definitivt är det skamligaste med dem också. Och det hjälper liksom inte att fläka ut varje oviktig detalj om sitt liv på en värdelös blogg. Så liksom nu när jag är typ kär (Fast jag tvivlar lite, när man är kär så saknar man personen man är kär i när hen reser bort va? Jag gjorde inte det.) så vill jag verkligen inte vara en självupptagen person, jag vill vara någon som kan bry sig om andra också. Fast y'know försvinner inte, ska i alla fall bli bättre på att kommentera hoppas jag.
För ett par dagar sen (ons/tors om jag minns rätt) så fick jag frågan om jag hade alkoholproblem av en nära bekant (alltså inte vän men inte heller jätteytlig bekant. Limbovän). Och jag ba: nej. Vilket såklart var sant, jag har inget i närheten av alkoholproblem. Men grejen är att jag skulle kunna ha det. Jag är precis den självupptagna personen som drar på sig ätstörningar, depression och alkoholism. Det känns verkligen som att dessa hjärnåkommor är de mest självupptagna (nota bene: personlighetsstörningar är inte inräknat då hade ju såklart histrioniker och narcissister varit medräknade såklart) åkommor man kan ha, vilket definitivt är det skamligaste med dem också. Och det hjälper liksom inte att fläka ut varje oviktig detalj om sitt liv på en värdelös blogg. Så liksom nu när jag är typ kär (Fast jag tvivlar lite, när man är kär så saknar man personen man är kär i när hen reser bort va? Jag gjorde inte det.) så vill jag verkligen inte vara en självupptagen person, jag vill vara någon som kan bry sig om andra också. Fast y'know försvinner inte, ska i alla fall bli bättre på att kommentera hoppas jag.
tisdag 3 maj 2011
Being human sucks serious ass.
Idag är en dag då jag seriöst tvivlar på min förmåga att gå i skolan, ta studenten, prata med folk, gå upprätt och allmänt leva. Kokainöverdos hade suttit fint just nu. Eller ja, kokain i allmänhet.
måndag 2 maj 2011
I want to fuck you like an animal
En grej som är värd att blogga om (enligt mig): Idag har jag återupptäckt NINs The Downward Spiral. Så grym! En av de bästa, eller hur? Skulle nog platsa på en öde-ö-lista of mine...
Sen en inte-så-värd-grej att blogga om: Idag hade jag en liten muntlig presentation i Matte där jag skulle skriva på tavlan. Så jag sträckte mig upp och skrev det jag skulle skriva och presentationen gick ju bra (en sån där IG-G-uppgift man bara måste göra för att visa att man kan prata om matte eller whatever). Men alltså efteråt (Här bör det tilläggas att jag bar en kortärmad blus...) så ville min lärare prata med mig och hade en illavarslande ton i rösten. Jag tänkte "men alltså jag äter faktiskt, det är inte så att jag kan gå upp fem kilo på tre veckor" men det var inte alls det han ville prata om. Det var så att han under min presentation hade sett de blåmärken jag har på mina överarmars undersida och undrade om jag hade en pojkvän som slår mig. SÅ JÄVLA PINSAMT! Liksom vad skulle jag ha svarat på det? "Alltså han gör mig inte mer illa än vad jag vill..." Gawd. Och inget man säger i den situationen fungerar ju som en ursäkt (Hade jag faktiskt sagt precis så, så hade det också verkat som en dålig ursäkt skulle jag tro.)
Så ja, nu är jag, i mina lärares ögon, inte bara den anorektiska tjejen som är deprimerad och börjar gråta i skolan utan också hon som blir misshandlad. WTF? Jag mår inte ens dåligt, egentligen.
Nu väntar jag alltså först på mejl ifrån skolsköterskan (snart slipper jag henne i alla fall) och brev från soc (det är väl de man kontaktar i såna situationer? Kvinnojouren?). FML.
Sen en inte-så-värd-grej att blogga om: Idag hade jag en liten muntlig presentation i Matte där jag skulle skriva på tavlan. Så jag sträckte mig upp och skrev det jag skulle skriva och presentationen gick ju bra (en sån där IG-G-uppgift man bara måste göra för att visa att man kan prata om matte eller whatever). Men alltså efteråt (Här bör det tilläggas att jag bar en kortärmad blus...) så ville min lärare prata med mig och hade en illavarslande ton i rösten. Jag tänkte "men alltså jag äter faktiskt, det är inte så att jag kan gå upp fem kilo på tre veckor" men det var inte alls det han ville prata om. Det var så att han under min presentation hade sett de blåmärken jag har på mina överarmars undersida och undrade om jag hade en pojkvän som slår mig. SÅ JÄVLA PINSAMT! Liksom vad skulle jag ha svarat på det? "Alltså han gör mig inte mer illa än vad jag vill..." Gawd. Och inget man säger i den situationen fungerar ju som en ursäkt (Hade jag faktiskt sagt precis så, så hade det också verkat som en dålig ursäkt skulle jag tro.)
Så ja, nu är jag, i mina lärares ögon, inte bara den anorektiska tjejen som är deprimerad och börjar gråta i skolan utan också hon som blir misshandlad. WTF? Jag mår inte ens dåligt, egentligen.
Nu väntar jag alltså först på mejl ifrån skolsköterskan (snart slipper jag henne i alla fall) och brev från soc (det är väl de man kontaktar i såna situationer? Kvinnojouren?). FML.
söndag 1 maj 2011
le rêve blanc
När jag skrev att jag var peppad inför mösspåtagningen var jag såklart ironisk (eller, såklart? Vet inte men det känns inte som att jag skriver så mycket om saker som gör mig exalterad här och att det var lite out-of-place) eftersom att jag inte är sentimental. Tyckte att hela grejen var fett onödig, jag kände inte att det var världens markör för att vi kommer att ta studenten om mindre än 40 dagar. Men apropos studenten: Den enda riktiga jämnåriga (eller hon är fortfarande 2 år äldre) vän jag har (de i skolan kan jag endast förära med lite hövlighet, och jag vet, jag måste bli bättre på det där) går, sorgligt nog, inte i min skola och vi träffas alltför sällan. Men jag har skrivit om henne en gång här i alla fall. Hon är modell om det låter bekant. Hon tar också studenten i år och vi hade en pakt om att vi skulle köpa onödigt dyra studentklänningar och ha på oss dem och våra mössor på oss på flaket och inte byta om, fastän de kommer att förstöras av champagne och billig öl. Jag tror att hon sa något om att de borde bära ärren efter vår förlorade barndom (inte undra på att jag gillar henne!). Hon sa även att det var fett logiskt för att man aldrig har vita, finare klänningar på sig vanligtvis. Men det är inte sant i mitt fall, vita klänningar, under sommaren, är min klädversion av haricots verts (något jag äter ca varje dag). Och så köpte jag min klänning; en vit chloe-dröm i plisserad crêpe, skir nog att kallas avslöjande och lång nog att kallas blygsam. Dens öde var förseglat från början där den hängde tålmodigt i min garderob. Men dagarna gick och jag smälte. Det är omöjligt att jag kommer att låta den förstöras. Så inse min lycka när modellen (är det det jag kommer att kalla henne här? lamt) smsar och säger att hon inte vill förstöra sin klänning. Fan, jag önskar att vi var BFFs.
Mössan kommer att ryka ändå. Den är ful som stryk.
Mössan kommer att ryka ändå. Den är ful som stryk.
stupid face
Alltså noradrenalinet och dopaminet i min kropp får mig att uppskatta Rory&Amys förhållande så mycket mer.
Jag vet att ni inte vet vad jag pratar om men se till att sluta kolla på Skins och ta tag i Doctor Who istället :) Ni kommer att bli så lyckliga, jag lovar.
Ja, det här är verkligen mitt liv och min blogg. Quelle tristesse.
Jag vet att ni inte vet vad jag pratar om men se till att sluta kolla på Skins och ta tag i Doctor Who istället :) Ni kommer att bli så lyckliga, jag lovar.
Ja, det här är verkligen mitt liv och min blogg. Quelle tristesse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)