Att peta i öppna köttsår knappt ett dygn efter de har åsamkats kanske inte är det klokaste man kan göra. Särskilt inte när "scenen" utspelar sig i ens "flickrum" där det finns Lemony Snicket-böcker i bokhyllorna och bl.a. en Rolo Tomassi-poster på väggen när köttsåren från första början orsakades av det faktum att man är född -93. Men jag kände att jag var tvungen att göra någonting för att inte gå under. Först tyckte jag att vi kunde sitta utomhus men det blåste för mycket för att vara behagligt och solens strålar skulle inte ha passat stämningen. Så vi hamnade i mitt rum med neddragen rullgardin då alla andra platser i huset också kändes konstiga, främmande. Han i fåtöljen och jag vankades av och an i rummet. Minst sagt konstigt.
Jag har tagit mycket mer skada av det här än vad jag skulle vilja och antagligen mer än honom då han är min första riktiga kärlek så om han inte vågar eller orkar stanna kvar så bör han bryta av allting nu så fort som möjligt så det gör mindre ont. Sa det till honom, kände mig så himla undergiven. Försökte hålla mig så distanserad från situationen som möjligt för att inte falla isär för miljonte gången, bara det krävde en enorm kraftansamling. Känslor=uthållighetsträning. Tänk att vi för bara ett par veckor sen hade ett liknande sammanbrott då han trodde att jag inte kände lika mycket som honom, se på oss nu. Han sa att han skämdes över sig själv för att han inte borde försökt "lägga beslag" (URSÄKTA?! är ej egendom!) mig från första början och att han förstod att jag var arg över hans agerande. När han sa att han bara inte kunde låta bli mig och tänkte på mig hela tiden så blev jag så oerhört ledsen för jag förstår inte vad det är han ser i mig, jag förtjänar det inte (för perspektiv på saken så är jag bruden som gråter i hans sovrum, svimmar och ber om mattehjälp, verkligen inte förhållande-material, mer vilsekommen hundvalp som han måste ta hand om). Fick asdåligt samvete, fortsatte att hålla mig samman.
Jag inser nu hur totalt ointressant och tråkigt det här måste vara för alla andra. Förlåt, men jag bearbetar.
Satte mig på sängen och stirrade rakt framför mig, vågade inte möta hans blick fastän jag kände dess fokus på mig (alltså, förlåt för den tarvliga formuleringen, har läst för många dåliga romaner tror jag). Funderade en stund på om jag skulle förklara hur jag ser på mitt personliga värde för honom. Det tog nog en evighet att verbalisera hela skiten då det är den jävla elefanten i rummet som man har dragits med 24/7 i sju år och dränker allt som eventuellt kan blossa upp till ett förhållande eller lycka med sin feta snabel fylld med självförakt istället för vatten. Under tiden började jag gråta, men en tyst och stilla nästan-värdig gråt och inte psychogirl-hyperventilationsgråten som jag har gjort mig mer eller mindre känd för de senaste månaderna (? minns ej när mina fördämmningar släppte, kan ha varit ett halvår sen, kan ha varit en månad sen...). Han hukade sig framför mig och torkade mina tårar (i efterhand: ELEKTRAKOMPLEXET, DÖR AV SKAM!!! att det här är mitt liv) och ba: känn inte så, om något så är det jag som ska ha dåligt samvete, du har hela livet framför dig och så slösar du bort dina intensivaste känslor på mig. Jag tänkte typ: "Åh, älskade självutplånande själsfrände". Märklig känsla att vara ledsen och lycklig på samma gång. Han frågade varför jag log jag svarade att han var precis som mig. Fick sån lust att kyssa honom, klä av honom, känna honom *harlequin*. Han hejdade mig och ba: Vänta, vi löser inget genom att knulla... Men asså finns det verkligen en lösning överhuvudtaget? Förstör inte stunden nu.
Det var det bästa sex jag någonsin har haft, euforiskt och ångestladdat på samma gång. Det var för skönt för att jag skulle bry mig om smärtan i revbenet.
Asså, det här inlägget blev till något jag inte hade tänkt mig. Spårade vid elektrakomplexet. Vissa saker bör vara osagda, egentligen.
Inget är egentligen löst och jag vet fortfarande inte vad han tänker göra men jag fick känna mig fullständigt lycklig en stund. Ska mjölka detta. Så sjukt trött. Har ätit 2dl linser och ca 3.5 dl naturell sojayoghurt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar