eating through fuses faster than I can back up my presets

Alltså jag har varit så obeskrivligt arg i flera timmar nu, kan verkligen inte lugna ner mig. Därför har man en blogg att spy galla i.

Han gör mig så jävla förvirrad. Ena stunden så fingrar han på mina rev- och höftben när jag ligger bredvid honom (och de sticker ut onaturligt mycket) som om han gillar det och andra stunden så blir han arg för att jag "ser ut som en trettonåring" [SIC!] - Vem fan är så dum i huvudet? (Och dude... C-kupa...) Han säger att han inte orkar med det längre och att jag måste äta mer (och när han säger det så är han sorgsen kramar mig och stryker mig över håret.) Sen är han arg igen och säger att han avskyr hur jag förvränger hans blick bara för att jag är jag. (Alltså för att han gillar mig så jävla mycket så börjar han avsky mig? ORKA!!!) Sen: Du måste förstå att jag nu har blivit killen som har en sjuttonåring... Jag är nästan arton. ...en sjuttonåring på mitt hotellrum. Ilskan jag kände i det ögonblicket var en sån där överväldigande ilska jag inte har känt sedan jag bodde med mamma, den sorten som gör så att det svartnar och blixtrar färger framför ögonen och man blir asrädd (Någon annan som har känt det någon gång? Verkligen THE obehagligaste jag vet). Varför ska han reducera mig till någon jävla klyschig tonårstjej som inte förstår någonting för i samma stund som han gör sig själv till *den där mannen* blir jag *den där bruden* HAT! (Okej, jag var den tjejen för kanske 4-2 år sedan men JAG växer i alla fall upp!!!) Du får det att låta tarvligare än vad det är. Kom igen du vet att det här är opassande på så många nivåer. Men det var du som presenterade mig för dina vänner, varför gjorde du det om du skäms så jävla mycket över mig? Jag gjorde så gott jag kunde för att försöka normalisera situationen. Det går inte längre.


Det är inte det faktum att han känner så som jag blir arg över, jag tycker att det är något han verkligen är berättigad till MEN han är den som har varit den drivande kraften i det här förhållandet (mest för att jag var relativt sval i början), han borde definitivt inte ha agerat efter de känslor han hade om han tyckte att de var "fel" från första början. Så fruktansvärt jävla svinigt att gå in i ett förhållande man inte inte vågar vara i SÄRSKILT när man gör det med någon som jag som inte litar på eller knyter an till folk och han om någon förstår mig. Sen är han definitivt INTE berättigad att klaga på min vikt då jag bara är ett par kilo lättare än då vi först började umgås seriöst och väger lika mycket som jag gjorde när vi blev "tillsammans" för tre veckor sen. Han VISSTE vad han gav sig in på.

F.ö. är det så mesigt att gå och oroa sig för vad andra tycker.

Kul att man var tvungen att spendera 1200 fucking spänn på en jävla tågbiljett hem också.

Nu ska jag fortsätta ignorera hans samtal och sms som säger att vi måste reda ut det här eftersom att han älskar mig. Tycker att det är upp till honom att reda ut de känslokval han har och lämna mig utanför då jag inte mirakulöst kan bli 10-15 år äldre eller 10 kg tyngre på ett par dagar. Om han älskar mig så borde det vara tillräckligt. Jävla svin alltså!

Tänker fortsätta vara arg i väntan på det som kan kallas hjärtesorg men som jag hoppas aldrig slår till då Julia är den tråkigaste karaktären i litteraturhistorien typ och detta kan liknas vid skiten. Vill mycket hellre vara Ofelia, hon kände i alla fall saker på riktigt.

"This is the worst vacation ever, I am going to cut open your forehead with a roofing shingle" - Xiu Xiu, I Broke Up (SJ)

*relaterar*