Visste ni att jag har PW:at i sammanlagt 1030 minuter den här veckan. Ca 17 timmar alltså. Igår åt jag några skedar Puttanesca men började tänka på fettet i oliverna och att allt salt skulle få mitt ansikte att svullna så jag slängde kanske 2/3 av min portion. Idag har jag druckit två dl sojamjölk.
Jag tycker att det är jobbigt att andas. Inte: ÅH ÅNGEST! Utan att ta annat än ytliga andetag är för jobbigt.
Jag vet inte riktigt när det hände, när jag försvann. Jag vet att jag i december skrev om att jag inte skulle tappa kontrollen över viktnedgången, att jag i alla fall skulle vara lite hälsosam. Se på mig nu. Jag har inte dokumenterat mina mat- och vikttankar tillräckligt de senaste månaderna så jag kan inte pinpointa inflektionspunkten. Varför har jag gjort såhär, egentligen? Det sker så omedvetet, man fokuserar all sin energi på att inte äta och så märker man inte att ätstörningen äter upp en...
Jag orkar inte ens vara ledsen över det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu, jag vågar inte acceptera hjälp för jag orkar inte med allt tvång. Det skulle nog knäcka mig. Jag vet inte ens om jag vill bli bättre... Hur tragiskt är inte det?
Imorgon har jag matteprov så då tänker jag i alla fall äta frukost. Den kommer att gå på 277kcal hade jag tänkt: Två knäckebröd; ett med marmite och ett med vita bönor i tomatsås (det bästa av två länder, typ), det som blir över av den lilla burken med vita bönor och tre dl sojamjölk. Asmycket, får säkert ont i magen.
På eftermiddagen/kvällen tänker jag gå på bio som belöning för att matten då är över.
Nu ska jag ta en tupplur och sedan räkna mera matte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar