Se till fågeln och inte till fjäderskruden

(Utkast från 6/5)

Jag vill gärna tänka att vi - människor med självbildsproblem/kalori-issues/matångest/whathaveyou - är på något vis smartare än alla andra. Alltså inte generellt sett men att vi som grupp förstår något om utsida och insida som andra inte gör. Att vi inser att våra problem är en hanterings-strategi som utvecklas på grund av att vi inte är nöjda med andra aspekter av våra liv, att vi förstår att någon som är jättesmal inte är snygg bara för att hen är jättesmal.


Men sen började Kissie äta barnmat.


Det här är någonting jag har velat ta upp ända sen jag först läste i någon blogg att Kissie blev snygg när hon blev smal, men jag pallade inte. Nu pallar jag, men det känns inte jätte-aktuellt eftersom det var ett tag sen jag sist läste det i någon blogg. Men skitsamma. Viktigt.

Alltså om man tyckte att Kissie var snygg från början så är allting helt i sin ordning. Det är ju klart en subjektiv värdering som alla har rätt till. Men är alla andra som tyckte att hon var ful först och nu har blivit snygg helt jävla korkade och genomytliga (fniss, oxymoron) idioter? Alltså sorry till de personer som känner sig träffade men jag blir verkligen upprörd över denna reaktion på någons tragiska nedgång.


K kan tappa hur många kilo som helst och förstora brösten bäst hon vill men det döljer verkligen inte faktumet att hon inte har det där det-et (som väldigt många har) som gör snygga människor till snygga. Mänsklig energi/ett "inre väsen"/whatever.

 Och där insåg jag hur motbjudande dogmatisk jag var/höll på att bli så jag avbröt inlägget. Men nu skiter jag i min motbjudande dogmatik och publicerar det ändå. Min indignation känner ingen hänsyn.

Alltså rätta mig om jag har fel men det krävs väl inte mycket hjärnkapacitet att förstå att hon inte är snyggare bara för att hon är smal? Att jag prackar på min moral på andra så här är motbjudande men det är det också motbjudande (och, som sagt, rentutav korkat) att projicera sin egen självbild på andra (som jag vet att Kissie har gjort sig skyldig till också men hon gjorde det i ett syfte, om än motbjudande och korkat det med)

Jag kan också tillägga att något som är intressant med Kissie är att hon aktivt arbetar för att bli känd samtidigt som hon verkligen inte kan föra sig i offentliga sammanhang. Man får liksom känslan av att hon är så vilse att man bara kan tycka synd om henne. (Fast jag har bara sett henne i en situation där hon var lite som fisken ur vattnet så jag är knappast en auktoriet).

(+ Att hon är fortfarande URUSEL på att sminka sig. Har ingen respekt för människor som använder smink men inte förstår hur det ska användas.)

SÅ! Äntligen nu kan jag sluta ha tankarna kring Kissie och övergå till viktigare saker. Som till exempel mina nya fina nagellack och att försöka tänka bort min stressfraktur. Jag är särbegåvad, det bör fungera. Eller ja, inte.