-

Inte för att jag tror att folk undrar varför jag inte skriver men här kommer en förklaring:

För ett par dagar sen (ons/tors om jag minns rätt) så fick jag frågan om jag hade alkoholproblem av en nära bekant (alltså inte vän men inte heller jätteytlig bekant. Limbovän). Och jag ba: nej. Vilket såklart var sant, jag har inget i närheten av alkoholproblem. Men grejen är att jag skulle kunna ha det. Jag är precis den självupptagna personen som drar på sig ätstörningar, depression och alkoholism. Det känns verkligen som att dessa hjärnåkommor är de mest självupptagna (nota bene: personlighetsstörningar är inte inräknat då hade ju såklart histrioniker och narcissister varit medräknade såklart) åkommor man kan ha, vilket definitivt är det skamligaste med dem också. Och det hjälper liksom inte att fläka ut varje oviktig detalj om sitt liv på en värdelös blogg. Så liksom nu när jag är typ kär (Fast jag tvivlar lite, när man är kär så saknar man personen man är kär i när hen reser bort va? Jag gjorde inte det.) så vill jag verkligen inte vara en självupptagen person, jag vill vara någon som kan bry sig om andra också. Fast y'know försvinner inte, ska i alla fall bli bättre på att kommentera hoppas jag.