torsdag 24 februari 2011

Sportlov

Ikväll reser jag bort, ska bli jätteroligt, men jag hatar att flyga. Ej flygrädd men jag hatar att sitta inne i ett plan... Blir stressad och sjukt rastlös. Kommer tillbaka nästa fredag. Då får vi se hur mitt liv blir...

tisdag 22 februari 2011

Panik

Vikt: 42,5kg.

Kollade nyss skolmejlen. Skolsyster har skrivit att jag bör komma och väga mig imorgon eftersom jag nu har missat två stycken måndagar på grund av sjukdom och sedan ledighet. Inse paniken. Måste liksom gå upp mer än tre kg i typ vatten på ett par timmar. Det är ju omöjligt och nu vet jag inte vad jag ska göra. *hyperventilerar*

Igår åt jag en apelsin. Det var pinsamt: jag var med MBA som har yttrat sina misstankar eftersom jag har varit med honom jättemycket och han inte har sett mig äta ordentligt och jag är "väldigt smal" (inte sant). Och jag har sagt att jag har lite issues, men att det inte är något att oroa sig för (har sagt att jag bara inte gillar att äta inför folk, sant men liksom inte hela sanningen. Jag önskar att jag kunde maskera allting bättre, men jag har börjat känna att det är onödigt...). Men igår så kunde jag inte riktigt fokusera blicken och inte tänka ordentligt, blev typ bara öh, uhm, osv. när jag försökte sätta ord på tankarna. Och han tog mig i armen och typ "drog" mig till köket och skar upp en apelsin och ba: "Nu äter du den här". Hade det inte varit så pinsamt så hade det varit jävligt sexigt.

måndag 21 februari 2011

ja, ni...

Kom hem klockan sju igår kväll. Somnade i soffan, vaknade 07.37 på morgonen. UTAN att vakna under natten. Enda gången jag vaknade var när mobillarmet ringde 04.45, som det gör mån-tors. Insåg att jag var ledig (ingen vägning den här veckan heller, yay), stängde av det och somnade igen.

Så jag har sovit i över tolv timmar. Är fortfarande för konstig (kan inte förklara det på bättre sätt än konstig) för att plugga. Säg något som får mig att rycka upp mig, plz.

Ska kanske äta något nu.

söndag 20 februari 2011

feel that lööövee

SMS från E: "Asså, mindervärdeskomplexet man känner när man träffar dig - det känns inte när man läser din blogg"

Haha. Det är lite trevligt att ha någon som man "känner" som läser ens blogg men också rätt lamt om vi blir typ BFFs på grund av detta.

Nu har jag kommit hem från en 2,5h PW och ska väl äta frukost nu. Fråga: Om man äter det första målet för dagen vid lunchtid men man äter "frukostmat" (en halv portion råggröt, fem hallon och 0,25dl lättsojamjölk) är det frukost eller lunch då. (Det är i alla fall inte brunch, en brunch inkluderar blandandet av alkohol med apelsinjuice, Bloody Marys och en distinkt doft av knaprigt bacon.). Hursomhelst, ska äta gröt typ nu. Och nu har jag varit ensam i över ett dygn och tycker att det är dags för mig att umgås med folk igen, efter jag har duschat. Skulle inte ha något emot att vara ensam ett dygn till men jag behöver jämvikt och det får jag inte om jag sitter ensam för länge.

istid (onödigt inlägg)

Jag vägrar gå utanför dörren. Inte ens för att hämta tidningen; 37 steg till brevlådan innebär 37 steg tillbaka och om jag fryser i de 22 graderna jag har inomhus, hur brutalt blir inte de -18 som det är utomhus? Nej, jag läste ändå aldrig DN igår, den klarar jag mig på så länge. Tittar även på barnprogram, Fairly Odd Parents och digitalboxen säger att Svampbob börjar snart. Kommer således sitta här ett tag till. Vet inte om det är en tyst protest eller bara lathet. Ska någon gång under dagen ta mig en dusch då jag inte gjorde det igår.

2 jobbiga grejer

1) När man inte kan sova, trots piller. Hatar dessa nätter. Drivs långsamt, ack så långsamt, till vansinne.

2) När man läser en blogg (häromkring) och upptäcker faktafel (lögn, that is). Världens krig utspelar sig mellan den perfektionistiska besserwissern (en irriterande egenskap) och den väluppfostrade etikettpersonen (en mesig egenskap) inuti mig. Låter alltid den senare vinna, har ingen aning om varför - jag är inte rädd för att vara ärlig, kritisk och illa omtyckt i verkliga livet men jag är jätterädd för det - anonymt - på internet? Ironin i detta när folk säger att näthat är samhällets fiende #1. Folk som läser och vet att de brukar försköna saker: Tänk på att jag antagligen vet... (Insert mean laughter). Nej då, så illa är det inte. Det spelar inte någon roll för mig egentligen, utöver den inre konflikt det skapar i mig. Fortsätt som ni gör, älskar er ändå.

lördag 19 februari 2011

Offentlig kommunikation, posörer och kusin

Hej E: Jag tänkte kalla honom för Polacken på grund av efternamnet men MBA blir ju mer kryptiskt (fler har ju MBAs än polskt ursprung, tror jag) och är lättare att skriva. Och du har rätt, jag hade inte velat hälsa på dig ikväll. Gillar ensamheten men mejla ditt mobilnr så kan vi höras om ett annat tillfälle. Typ tors/fre. (Förutsatt att du står för alkoholen, måste spara pengar och snyltar på alla atm. Haha. Du har ju råd.) Och ja, jag åt tomaten till slut. Skulle du skaffa blogg så skulle jag definitivt läsa. Hoppas morgondagen blir bättre.

______________________________________________________________________

Om någon undrar hur jag och E känner varandra så är det för att vi känner ca samma folk helt enkelt. Stockholm är världens minsta stad. (Eller vår umgängeskrets är världens minsta i princip.)

Igår hängde vi (jag, MBA och två andra) med en tjej som pratade om att hon inte ville bli kär men trodde att hon höll på att bli kär. Det var ett väldigt tjat om att hon inte ville bli kär. Sådana uttalanden är så fruktansvärt falska. Jag och MBA pratade om detta idag. Vi kom fram till att folk som inte vill bli kära aldrig är medvetna om att de blir kära förrän de typ är fast (han pratade utifrån egen erfarenhet, jag pratade från sekundär). Folk som medvetet säger "Åh, jag är inte typen som blir kär, jag vill inte bli det" har ju såklart tänkt på det alldeles för mycket och säger sånt på grund av något sorts image-problem. Jag är en typ som inte skulle ha något emot att bli kär men blir inte det p.g.a. iskall mor, men det sa jag inte. Det skulle definitivt bli awkward att prata om kärlek ur eget perspektiv med en potentiell sängkamrat. Det är våra två cent om "ofrivillig" kärlek. Har ni några?

I andra nyheter såg jag på FB att en kokssnortande, skattesmitande kusin som bor i Schweiz just nu kommer till Stockholm i slutet av mars. Ska bli mycket trevligt att inte vara det svartaste fåret i familjen. Är de facto det svarta fåret p.g.a. min kära mor (the power of DNA, syster är också svartare än andra) och lite saker jag gjorde som ung och dum, är egentligen mycket tråkig och skötsam men etiketter är svåra att sudda bort.

Många inlägg idag

Ikväll har jag bestämt mig för att stanna hemma eftersom det är så sällan jag är helt jätte-ensam hemma och det vill jag njuta av. Dricker grönt te och tittar på Melodifestivalen, aka programmet med Sveriges pinsammaste skämtskrivare. Stänger alltså av, känner inget behov av att veta vad kvällstidningarna skriver om imorgon.

Känner att jag behöver skriva något svält-relaterat för att behålla nischen på bloggen. Idag har jag inte ätit något, funderar på om jag ska äta en tomat nu. Vågar typ inte eftersom jag inte har tränat idag eller kommer att kunna göra det imorgon (det är väl lika kallt som vanligt då.). Men alltså, jag kommer inte att gå upp i vikt av att äta en tomat och jag kommer ändå inte ha gått ner mer tills imorgon om jag inte äter. Men alltså, jag vill inte riktigt äta. Så då gör jag inte det.

En annan grej: Bröst. Fy bubblan. Trogna läsare (haha) kanske minns hur jag var överlycklig över att ha gått från D-kupa till C på typ två veckor. Då vägde jag ca 52kg. Nu väger jag ca 8kg mindre och har fortfarande denna jävla C-kupa. (Visserligen bytt från 70 till 65 vilket är en liten skillnad i kupstorlek enl. underlig BH-vetenskap). Hatar mina bröst, varför blir de inte mindre? Bröst är så himla äckligt och fult. Bort med dem. Men okej, det är väl lite bättre att ha snygga C-kupor än typ "punkterade" A-kupor. Hoppas i alla fall att jag kan se lite mer proportionerlig ut.

Var Bukowski anorektiker?

"If you try, go all the way. Otherwise, don't even start. This could mean losing girlfriends, wives, relatives and maybe even your mind. It could mean not eating for three or four days. It could mean freezing on a park bench. It could mean jail. It could mean derision. It could mean mockery--isolation. Isolation is the gift. All the others are a test of your endurance, how much you really want to do it. And you'll do it, despite rejection and the worst odds. And it will be better than anyhting else you can imagine. If you're going to try, go all the way. There is no other feeling like that. You will be alone with the gods and the nights will flame with fire. You will ride life straight to perfect laughter. It's the only good fight there is."
-Charles Bukowski, Factotum

 Svar nej, såklart. Men visst känner vi igen oss? Vill poängtera att jag inte försöker låta pro-ana alls nu, utan mest bara lustig. (Och ge boktips.)

Nu håller jag på och läser Factotum för tredje gången. Sist var för lite mer än ett år sedan. Första gången jag läste den var när jag var 14 och tänkte då att jag och Bukowski skulle ha varit själsfränder om han var yngre (+ y'know, levande) och vi befann oss på samma plats. Tänker likadant nu. Ett av mina livsmål är att läsa allt han har skrivit. Han är en av de författare/poeter jag kan relatera mest till, inte den absoluta favoriten (är lite svårt att bestämma sig men jag tror att det är B.S. Johnson), vilket folk tycker är konstigt p.g.a. att Bukowski var en misogyn*, alkoholiserad slusk och jag är en "fin ung dam". Men så är det.

* Det finns så himla många bra/begåvade människor som besitter/besatt helt avskyvärda drag/åsikter, typ Philip Larkin, Knut Hamsun, Strindberg, Michel Houellebecq, Wagner (fast han är bara lite bra) och listan fortsätter... Det är lite jobbigt egentligen. Det tar emot att tycka om det som är bra med dem på något vis.

Mina favoritungdomsserier

En lista på mina favoritungdomsserier, på tal om att jag hatar de flesta av dem:
  1. Brideshead Revisited (1981)
  2. My So Called Life (1994-1995)
  3. Freaks and Geeks (2000)
  4. Veronica Mars (2004-2007)
  5. (Gossip Girl, 2007-)
Detta är de enda fyra (fem) bra ungdomsserierna som finns.

Lite tillägg: Brideshead är ju faktiskt inte riktat till tweens-ungdomar men det handlar om ungdomar så jag tycker att det gills och hade jag inte tagit med den hade listan blivit lite kort. Plus att den är underbar vilket är en bedrift i sig då saker som baserar sig på böcker oftast inte blir fantastiska. Freaks and Geeks och My So Called Life är bäst för att de inte på något sätt påminner om andra ungdomsserier och inte får mig att skämmas över att vara tonårig. Sättet som andra serier är skrivna på är så korkade och MGN det bara blir och jag finner det extremt förolämpande att det typ är meningen att jag ska gilla dem. Gossip Girl är med som parentes då det åtminstone inte har de pretentioner som The O.C. och One Tree Hill har. Men det är ändå inte bra.

Också: jag har inte sett en enda minut av Greek, nya 90210 eller The Secret Life of the American Teenager så jag vet inte om dessa är bra. Annars har jag sett stora delar av alla andra jag känner till (eller, det fanns nog många fler  på typ 80/90-talen utöver BH 90210 jag inte ens har hört talas om, så, ja...)

Clone High är en tecknad ungdomsserie som är rätt rolig, men inte vidare bra om ni fattar...

Utmanad

Sammie utmanade moi, så nu genomför jag denna utmaning.

4 TV-program jag ser:
Parks & Recreation
The Office
30 Rock
Doctor Who (fast det är uppehåll nu, men eftersom det är absoluta favoritserien så bör den vara med här.)

4 saker jag har gjort idag:
Läst SvD
Fyllt på fågelmatsbordet (eller vad det nu heter, en grej man hänger i träd så fåglar kommer och äter så de inte svälter ihjäl på vintern, jag tror att ni fattar)
Varit på NK, handlat parfym
Umgåtts med snubben jag antar att jag måste hitta på ett alias till. *tänker*


4 saker jag längtar efter:
Sportlovet
Studenten (Innebär både sommar och vuxenhet)
Dagen då James Webb-teleskopet skickas ut i rymden (MVH Lite av en rymdnörd)
Spanien-resan

4 saker på önskelistan:
Plusgrader (liksom I'll take what I can get, t.o.m nollstrecket känns avlägset nu :C)
En egen lägenhet
Minst 1.9 på HP
Ett huvud jag förstår mig på (eget, that is)

(Inser att 3 av 4 definitivt kommer att hända, ganska snart allihopa. Lycklig!)
(Det sistnämnda är det som möjligtvis inte kommer att hända)

4 saker jag avskyr:
Posörer (främst ur vad jag kallar niotillfem-sekten, men typ alla egentligen)
Vänsterpartister (i alla fall de jag har träffat/läst/debatterat med, handlar ej om personen, utan vänsterpartismen)
De allra flesta ungdomsserierna på TV
Extremkyla som gör att jag inte klarar av att vara ute p.g.a äter för lite.

4 personer jag utmanar:
Hm, alla som vill.

oui, jag grät

Opera är ursäkten att gråta för att folk som inte gråter ska gråta. Folk som inte kan gråta åt verkliga ting. Folk som jag alltså. Den ljusgråa ögonskuggan jag hade under ögonen satt perfekt ändå.

Den (Orphée) var bra, även om jag hade lite synpunkter på själva idéen och formatet.

Eftersom att det var så kallt så åkte jag antingen taxi eller fick skjuts hela dagen igår. Har ändå gått ner tre hekto.  Känns bra att se 43.

Igår var vi på ett kafé, en brud före oss beställde en chailatte. Alltid när jag hör någon beställa chailatte så tänker jag på att jag har läst att de innehåller 357kcal på Espresso House. Vet inte om det är sant (SÅ mycket pulver eller sirap kan de ju inte hälla i, right? Mjölken bidrar inte med så många kcal, även om det är röd mjölk), men att sådana myter ens kan skapas om en dryck är tillräckligt för att jag ska låta bli dem.Vi var visserligen på ett riktigt kafé som använde te istället för sirap eller pulver. Ändå. Jag drack lapsang. Tänkte att lapsang skulle nog vara rätt passande som latte. Mitt sällskap drack kaffe, espresso och en dubbel espresso (de var tre, stycken alltså, annars hade det blivit lite för mycket koffein). Jag avskyr att vara enda tedrickaren i en grupp människor.

Igår kväll, efter operan åkte vi till (klubb). Träffade någon som läser min blogg, blev först skräckslagen men hon är snäll så allt är lugnt. (Hej E, tack så mycket för att du sa det direkt till mig och inte typ lämnade en kryptisk kommentar eller liknande. Hoppas det gick bra med den där snubben. Han såg fab ut.) Är egentligen förvånad över att det inte har hänt innan; jag är ju inte direkt hemlig med vem jag är. Om det finns andra som vet vem jag är och läser så skriv gärna ett mejl, känns bättre för lilla paranoian då.

Kom hem vid sex (via taxi) somnade på divanen i vardagsrummet (inse latheten i att inte orka gå upp två våningar, är dålig på att vara full). Vaknade nio och nu sitter jag här, på divanen igen (men med benen på bordet, känns rebelliskt) Ska fixa Sammies utmaning lite senare idag.

torsdag 17 februari 2011

Favoritfärger

Mina favoritfärger, i den ordning de har varit i evigheters evigheter (är en tusenårig själ) och vad för plats de har i mitt liv.

  1. Alice-blått (färg på mina väggar)
  2. Svart (färg på vintergarderoben och ca 1/3 av höstgarderoben)
  3. Vitt (färg på halva sommargarderoben)
  4. Mörkblått i olika nyanser, främst safir och yale. (färg på några av mina favoritplagg, nuvarande nagellack, många strumpbyxor)
  5. Blodrött (vin, tyget min fåtölj är klädd i - enda färgen i mitt rum, utöver de blånästanvita väggarna)
Trevlig information vi lär oss om mig. Vet ej temat på nästa lista men var säkra på att det kommer en till.

inget skepp på mitt hav

När jag stod i dörren så sa han att han tycker att jag borde sova över någongång. Jag svarade att jag håller min värdighet i alltför hög aktning för det. Han skrockade och sa att jag kanske borde vara lite snäll ibland. Jag ryckte på axlarna och gick. Tog en promenad men tröttnade (kalla tår, ben och kinder) och hoppade på tuben redan vid Rådis (hade bara gått ifrån Gamla Stan). Nu sitter jag här i min ensamhet och vårdar huvudvärk med flädergin. Rätt fab det med.

Ska väl sova snart. Alternativt öva.

vrider och vänder korta tankar

Börjar känna mig lite exalterad inför COS-öppningen. Men alltså bara lite. Är H&M hur man än vrider och vänder på det. 

Februari är typ världens mest späckade event-månad (hatar ordet event). Börjar tröttna på folket man träffar. Gratissprit är dock alltid kul. Goodiebags är lamt hur man än vrider och vänder på det, och så ses man som avvikande om man inte pallar att ta någon. Fy.

Semlor kan omöjligtvis vara gott. Semel-säsongen är för lång.

Börjar tänka på studentklänning. Vill ej ha fult och billigt men den kommer att dränkas i moët hur man än vrider och vänder på det. (lamheten i detta, skäms).

Det är för kallt ute.

Jag är dum i huvudet, hur man än vrider och vänder på det.

Men imorgon ska jag på Orphée. Ser fram emot detta.

Nu ska jag iväg på annat. Ångrar mitt klädväl (tunn klänning) men pallar ej att byta. Fan vad jag är ointressant när jag inte orkar med det här (bloggcrap). Liksom mer än vanligt.

Favoritgrönsaker

En lista på mina favoritgrönsaker

  1. Haricots verts 
  2. Brysselkål
  3. Minimajs
  4. Broccoli
  5. Alfalfagroddar
  6. Spenat
  7. Rädisor
  8. Gurka
  9. Tomat
  10.  Paprika (ej grön)
Tror jag. Har inte ägnat mycket tanke åt det nu, inser jag. Men typ. Nästa lista: Mina favoritfärger. Känner att jag behöver något att blogga om. 

annoying

Saker jag irriterar mig på:

Folk som tror sig veta vad jag behöver
Folk som säger "Om du behöver komma bort någon gång så finns jag här, du får komma hit när du vill" (Ser det ut som att jag är en person som "behöver komma bort"? Vill inte vara en sån person. Vill vara lycklig.)
Folk som reducerar mig till endast klichéer.

Igår hängde jag men en person som gjorde allt det här. Även fast har är totalt genomsnäll så kan jag inte låta bli att lista sakerna jag ogillar med honom i huvudet när jag är med honom. Det är typ fel på mig. Folk bör vara jävligt glada över att de inte får möta vidden av min elakhet.

Nu ska jag snart ta mig ut på morgonpromenaden. Har varit uppe sen kvart i fem. Bästa tiden på dygnet. Sovit ca tre timmar i  natt. Idag ska jag vara glad. 

onsdag 16 februari 2011

caffeine

Börjar nu inse misstaget i att dricka tre koppar kaffe inom loppet av en timme.

MVH
Stirrig och skakig idiot


Och anonym: Du har rätt. Det var åtta stavelser i andra frasen i min haiku. Så går det när man är arrogant och inte ägnar mycket tid eller tanke åt stavelse-räkning, my bad. Dock rätt lamt att sitta och räkna stavelser i en haiku som obvsly var ett skämt och lägga till en jätteledsen (?) gubbe på det. Tänk på det du.

Egentligen är jag ganska emot smileys i allmänhet, inte i dessa trakter dock (känner att jag behöver verka trevlig osv. när jag oftast inte är det). 


måndag 14 februari 2011

jaha

Så var det JÄTTELÄNGESEN jag bloggade/läste andras bloggar. Orkar inte med datorn, har ett riktigt liv etc. Fast inte idag. Är mycket förkyld, ont i halsen och elände. (Alltså jag orkar inte ens skriva ordentligt idag, ursäkta mig). Ont i halsen är det värsta jag vet eftersom att jag inte kan äta halstabletter (onödiga kalorier, alla kalorier som inte intas vid legitima måltider alternativt gör dig full är onödiga kalorier). Min frukost idag blev bara hostmedicin, trots att den var sockerfri, det måste ju ändå vara någon kalori i 25 ml hostmedicin tror jag.

Jag väger nu 44,2 och kan inte gå upp tillräckligt i vattenvikt för att lura skolsyster, men det behöver jag inte tänka på idag (egentligen vägningsdag) eftersom att jag är sjuk och inte i skolan. Dock att jag får ångest över att inte vara i skolan för jag hade en viktig projektgrej att göra idag och mattelektion och grupparbete. Jag är redan efter i matte för att jag inte har kunnat plugga i helgen (hög feber) och grupparbetet nästan hänger på mig, (och en annan tjej, men vi har meningsskiljaktigheter och jag känner mig maktlös och bara VET att grupparbetet blir misslyckat av att jag inte är där). Man bör inte få ångest när man har en ordentlig anledning till att inte plugga/vara i skolan men det är jättejobbigt ändå. Ska försöka orka jobba med matte idag i alla fall.

I övermorgon bitti (kan man säga så? tidigt onsdag morgon i alla fall) så åker GPs till Malta men bara i  en vecka (de brukar åka på semester minst två veckor ungefär annars, särskilt när de inte har varit utomlands på två månader). Det ska bli så himla skönt, även om jag hade velat ha lite mera tid ensam. Vet inte om det är paranoia som pratar men det känns som att det beror på mig och mina problem. Att de inte vågar lämna mig ensam för länge. (Varför vet jag inte, tycker att en stillastående vikt i fem veckor låter ganska bra, även om det är en låg vikt, enligt andra). Får hursomhelst dåligt samvete över att jag inte fungerar som en vanlig person och samtidigt blir jag arg för att de är så misstänksamma - och alltså, jag vet inte ens om jag har rätt.

Fortfarande inte fått friskiskortet ännu, syster vill vänta tills hon får lön. :C Tränade inte alls förra veckan på grund av äckeltöande i början följt av glashalka följt av förkylning (och hemskt jävlaskitmycket snö!!). Är i alla fall inte tjock men det känns ändå jävligt dåligt.

måndag 7 februari 2011

Frågor

Finns det andra som har svårt att titta på tv på grund av att folk äter så jävla mycket i reklamer och i själva serierna?

Är ni snygga eller fula när ni vaknar? Jag ser precis likadan ut när jag vaknar på morgonen som under dagen. Det är väl upp till andra att avgöra om det är snyggt eller fult men ja... Eller jag sminkar mig ju de flesta dagarna, så då ser jag annorlunda ut än när jag vaknar, men jag sminkar mig inte för att bli snyggare, utan för att just se annorlunda ut/maskera mig.

Det är inte fel av mig att känna mig förorättad när folk ber mig att tipsa om viktnedgång (här på bloggen, folk är finkänsligare i verkligheten) va? Jag känner att det inte bara okänsligt utan och korkat. Liksom åh, hur ska jag gå ner i vikt? Jag vet, jag frågar en ätstörd! Vad för svar kan man egentligen vänta sig?

söndag 6 februari 2011

oreos

Idag var jag och handlade. Papaya och yofu bland annat. Gick förbi kakhyllan och såg att det fanns chokladöverdragna Oreos. Fy fan vad äckligt! Liksom: "Hej, här har vi jättemycket socker och skit, VI DOPPAR DET I CHOKLAD!" Nu är det inte så mycket min äs som talar skulle jag säga. Det känns bara så jävla overkill, typ som dubbelfriterade pommes frites eller något. Chokladen är nog inte ens god, eftersom att det är sån där choklad som man drar över saker i fabriker - alltså billig och äcklig. Hur orkar folk? Är inte poängen med Oreos att man ska doppa den i mjölk. Med chokladöverdraget förlorar de sitt syfte nästan. Var tvungen att inspektera förpackningen närmare - detta var ÄS som talade. En kaka innehåller 113kcal. Så ett snack-pack innehåller 226kcal. Sånt brukar väl amerikanska kids få med sig i sina lunchlådor. Typ en juicekartong, en smörgås och ett snack-pack Oreos eller en twinkie. 1/3 av deras lunch är typ mer än mitt önskade dagintag. Haha, egentligen.

lördag 5 februari 2011

i

Jag sa ju att jag var tillbaka. Men jag inser att det inte finns så mycket att skriva om, det har det inte gjort på rätt länge egentligen. Bloggen tappar ju sitt syfte när jag äter så mycket som jag gör och inte går ner i vikt. Det är nog inte så intressant om jag bara skriver saker som "Idag ska jag plugga" "Jag är fattig, måste spara pengar till Spanien som jag ska åka till i april" "Det finns människor som gör mitt liv jobbigt just nu" (varför jag försvann ett tag) "Jag är mycket stolt över att jag aldrig har varit i länder som Egypten, Turkiet eller Thailand" osv.

Dock kan jag berätta att förutom en kopp kaffe i tisdags inte har druckit något onyttigt. Alltså inte mycket kaffe, ingen Zero eller Pepsi Max, ingen alkohol. Men idag är det lördag... Skulle kännas bra att hålla nollan så att säga men mitt liv ser typ ut såhär: Jag isolerar mig i flera dagar för att jag tycker det är skönt, sen blir jag otroligt rastlös och känner ett behov att vara kring folk och så, det blir som hetsumgänge eller något och jag gör dumma saker och folk gör mig ledsen och så måste jag isolera mig igen. Ond cirkel. Jag har ingen social balans i mitt liv. Det är mitt största problem, tror jag.

torsdag 3 februari 2011

balans

När jag var 14 och hade kommit in i anorexi-tänket eller vad man ska kalla det var allting väldigt lugnt i mina ätstörningstankar eller hur man ska uttrycka det. Jag åt mycket mindre än andra och tränade mer än andra men jag tyckte inte det var jobbigt alls och jag hade egentligen ingen ångest över min tjockhet så länge jag inte behövde äta. Men sen blev jag påkommen och allting stigmatiserades och förstorades upp till något monster (antagligen fick problemet sin rättmätiga storlek) och för att folk trodde/tyckte att jag var ätstörd så kändes det som att jag på något plan var tvungen att vara ätstörd, om det låter vettigt. Så jag började känna ångest för allting som jag stoppade i mig och började att väga mig varje dag, detta hade jag inte gjort innan. Det var egentligen inte förrän jag blev påkommen som allting eskalerade på allvar (dock att jag inte klandrar någon av de som ville hjälpa mig, de brydde sig ju om mig). Blablabla. Vad jag vill säga är att jag vill hitta tillbaka till den balansen som fanns innan jag blev påkommen, och jag tror att jag är på god väg att komma dit, men jag tror att det krävs att jag blir helt självständig och inte har människor som vakar över mig som hökar för att fullständigt komma dit. 46 kg (fortfarande, är som sagt både bra och dåligt) är lite för mycket för att jag ska vara helt cool med det hela men det är skönt att veta att jag inte behöver anstränga mig så mycket för att hålla mig här eftersom att jag ändå inte kommer att kunna gå ner mer utan att helvetet släpper lös. Eller ja, jag anstränger ju mig rätt mycket, med träning och mina försök till att äta så lite som möjligt.

Tror inte att jag låter vettig just nu, men det var lite tankar i alla fall

ladida

min kjol är för stor
min midja är det likaså
nu äter jag ej

 ---

Svenska är det svåraste språket att skriva haikus på typ. Eller jag antar att spanska och liknande är svårt det med, på grund av alla små bindningsord. Men alltså min TALANG! Haha.

Jag mådde lite illa hela morgonen. Men jag tänkte att det inte var någon fara, att det skulle gå över. Men sen går det på en brud på tuben med en grej från McDonald's och den stinker över hela vagnen. Min kinder började vattnas sådär som de gör när man mår illa och VET att man kommer att spy. När kinderna vattnas bär det av till toalettstolen direkt. Fick ca panik och svalde saliven (?) hela tiden och tvingade magen att samarbeta i en station till (då jag skulle av liksom). När jag kom fram trodde jag verkligen att jag skulle spy men kämpade emot lite till (att spy på en tunnelbaneplattform i rusningstrafik är under mig) och sprang till pressbyrån för att köpa bröd (vet att torrt bröd ska lugna magen och typ suga upp magsafterna). Men när jag hade betalt brödet så kände jag inget mer. 10kr förlorade jag på en annan bruds typ Egg McMuffin (eller vad det nu var). Som jag skrev till Sammie efter incidenten: Vem äter sånt offentligt? Eller alls?Har fortfarande brödet i väskan.

Är nog "tillbaka" nu. Skulle be om ursäkt eller något men jag är inte så arrogant. Tror inte riktigt att någon har saknat mig, finns så många andra ÄS-bloggar (för många tycker jag, ska rensa bort de som jag inte tycker om och de som inte intresserar mig)

Skriver mer senare.

tisdag 1 februari 2011

j'ai une tristesse empathique

Jag skrev att det han skrev var oroväckande, men på ett bra sätt. Han mår skit och lät mig veta det, det är bra. "När det verkligen är illa är man tyst om det" skrev jag och önskade att han skulle lyssna. Läsa mellan raderna. Istället blev den gröna pricken bredvid hans namn grå. Han loggade ut. Jag ville gråta.

Vi kan förstås ha i åtanke att han är kille och det sägs att det är omöjligt för dem att förstå/bry sig om subtila meddelanden som det jag skrev. Men just nu är jag för ledsen att tänka så. Känner mig så ignorerad. Vill skrika på honom. Jag kommer inte att säga något alls.

Kanske borde förklara min frånvaro på något sätt men jag orkar inte. Skriver nog snart igen. När jag är färdig med att vara ledsen.

Btw, "Han" är Joel. Den där bloggkillen. Om ni minns.