När jag stod i dörren så sa han att han tycker att jag borde sova över någongång. Jag svarade att jag håller min värdighet i alltför hög aktning för det. Han skrockade och sa att jag kanske borde vara lite snäll ibland. Jag ryckte på axlarna och gick. Tog en promenad men tröttnade (kalla tår, ben och kinder) och hoppade på tuben redan vid Rådis (hade bara gått ifrån Gamla Stan). Nu sitter jag här i min ensamhet och vårdar huvudvärk med flädergin. Rätt fab det med.
Ska väl sova snart. Alternativt öva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar