tråkigt

Denna blogg har noll underhållingsvärde för mig och för andra så att jag tror att jag lägger ner den.

natten so far

lyckades tvinga pv att prata med mig ett tag, i övrigt läste jag ett kaptiel inför den nya kursen och till sist har jag kliat upp vänster arm. Eller jag har inte kliat upp den men det ser ut som om jag blivit attackerad av en katt. Förstår inte riktigt hur det gick till pga har väldigt korta naglar så det borde ju inte se ut som om en katt har rivit mig med vassa klor. Nu borde avsnittet komma upp snart. Tills dess ska jag väl fortsätta läsa.

upd: tydligen så är det ett två timmars avsnitt så att jag får vänta ännu längre vilket betyder att jag kan ge upp på att titta på det denna morgon pga vill hellre ta en promenad isf.

nattugglande

Lol, har sedan senaste inlägget klickat omkring på bloggar och hittat tre inlägg som jag ville kommentera 2long, didn't read på (inte för att det spelar ngn roll men det var "vanliga" bloggar så att ingen känner sig utpekad). Så jag tänkte bara be om ursäkt för mitt inlägg som jag skrev typ nyss som ingen kommer att orka läsa pga 2long.

I natt vill jag inte sova, vet inte varför men jag kommer nog inte att göra det. Ska istället städa och läsa i nya skolboken och vänta på att nya madmen-avsnittet kommer ut på någon streamingsajt och sedan ta en promenad. Sen ska jag jobba hela dagen och lyssna på radio.

Igår natt var jag "tvungen" att ta några tuggor vit marsipantårta ovanpå massa alkohol fastän jag hade på mig en så fin klänning att jag inte ville förstöra vad som var en så perfekt trevlig kväll/natt så idag har jag inte ätit. Eftersom att jag ska jobba imorgon är jag tvungen att äta lunch. Vet inte vad det ska bli är nervös. Tänker att jag måste ta mig i kragen och börja äta bättre, en svältvecka emellanåt räcker gott och väl.  

Kanske skriver en massa inatt pga uttråkning/vilja att hålla mig vaken fastän fysiskt oförmögen pga är en gammal tant nuförtiden.

Söndag

Om jag har räknat rätt så hade jag min åttonde tenta i fredags så vid det här laget har jag fått pejl på pre- och post-tentaritualerna jag har ådragit mig. T.ex. att bära extra fina kläder (vilket inte är speciellt svårt när jag har anammat denna stil: oupphörlig rotation av fyra oformliga helsvarta outfits+suraste uppsynen ni någonsin sett, it's awful); känna sig snygg -> självförtroende -> bättre resultat (inbillar jag mig) (plus att när man efteråt känner extasen av att inte ha pressen av skolarbete i huvudet och är fri att ta sig an världen kommer man se kickass ut när man gör det, inbillar jag mig). Tentafrukosten är imperativ och identisk, grötcocktail (blandning av fiberhavregryn, rågmjöl, vetegroddar och krusakli ihopkokt) med blåbär och sojamjölk. Ta tuben till uni istället för att promenera. Koffeintabletter, en liten tetra tropicana för blodsockret när det behövs, ny flaska vatten, osv. Efteråt handlar det mycket om att maxa frihetskänslan, för allt guld i världen inte diskutera svaren med kamraterna (man vill ej börja noja i tider av avslappning), köpa något fint (...), dricka alkohol (särskilt pga att jag är världens stugsittare nowadays så blir det liksom SPÄNNANDE och man tänker WOW, jag har ett LIV av alla saker, lol).

Vi har ju också kvällen innan en tenta, som även den innebär mycket intrikata förberedelser. Jag har även speciella underkläder. Är som en idrottsman i mina vidskepelser. Någon som har liknande vanor inför tentor och prov?

F.ö. Är det någon som har ett tips på gott knäckebröd? I min värld existerar bara Falu råg-rut (indoktrinering av morfar, när vi var små och skulle äta lunch när vi var på besök så var det filmjölk, socker, ingefära och falu råg-rut som gällde) och jag har tröttnat på att få sår i munnen. Vad äter ni? Eller alla knäckebröd kanske ger sår i munnen om man är vek som jag?

NU kommer vi till min verkliga blogganledning: Var på ett galej med Ludvig i fredags och mot slutet så erbjöd sig en kompis till honom att skjutsa hem oss (han var nykter, no worries liksom) och även fast jag, trots utflugen ur boet, är curlad i denna bemärkelse: taxipengar så accepterade jag pga vore oartigt att neka (alltså wut?!). Har träffat killen rätt många gånger, alltid i grupp så jag har inte riktigt tänkt på honom speciellt mycket utöver att han är trevlig och ganska rolig. Men ni vet hur det kan vara med personer man bara umgås med ihop med andra. Pinsam tystnad, intetsägande kallprat osv. Precis så var det efter han hade släppt av Ludvig. Och jag bara tänkte oh god kill me now och tröstade mig med tanken på att jag bara bor ett par minuter från Ludvig. Sen ba detta: Han tar min hand och jag blir helt nollställd så jag tror att det dröjer ganska många sekunder för mig att dra bort den. (Eller så kändes det bara som det) Trodde att fördelen med att ha pojkvän var att slippa dissa personer. Är urusel på att dissa på ett "finkänsligt" sätt, kan bara vara syrlig och elak och det vill(och kan) man inte vara om man inte ogillar personen. Jag frågar om han vet att jag har pojkvän, han svarar ja och jag frågar vad han tror att han håller på med i så fall. Han svarar att han inte trodde att det var speciellt seriöst pga åldersskillnaden. Jösses, tänker jag och vet inte vad jag ska svara så jag säger inget alls. Han säger, jag har lite rätt va? Så nu svarar jag absolut inte.

Vi befann oss alltså i den pinsammaste av de pinsamma tystnaderna. Så då övergav jag hela finkänslighetsgrejen och öppnade dörren för att traska hem själv. Han hoppade själv ut ur bilen och sa vänta. Så jag väntade. Han ba förlåt, jag borde inte ha sagt något. Sen sa han att han var lite förälskad i mig och bara tänkte satsa för att se vad som hände men att vi kunde glömma det och bad om ursäkt igen. När han sa det så slogs jag av tanken att en liten del av mig önskade att han skulle hångla upp mig där och då (beror på dessa tre grejer: 1) vill antagligen hämnas på pv för det där att han nästan legat med någon annan, 2) har bekräftelsebehov ibland och om någon säger att en är förälskad i en..., ni vet, 3) en av de första gångerna jag hade bra sex var på en motorhuv och också 4) han såg extremt snygg ut just som han bad om ursäkt och kanske 5) behöver lite drama/action/whathaveyou i vad som mer och mer känns som ett inrutat förhållande-liv fastän det knappast är ett inrutat-förhållande liv). Sen återgick vi till den där pinsamma tystnaden i typ 5min bilfärd och sen kom jag hem. Tänker nog hålla mig borta från att umgås med Ludvig tillsammans med hans kompisar på ett tag, bara för att det inte ska bli awkward.

Idag berättade jag för mina uni-kompisar om ovanstående. Eller bara det där med att han tog min hand och sedan sa att han var förälskad i mig (det andra kändes lite för privat, plus att de inte vet om åldersskillnaden, hehe...). En av dem sa såhär, att jag är så liten och söt, typen man blir kär i och vill ta hand om. Och alltså, sötheten är ju typ smickrande (även om jag föredrar snygg/sexig anyday om jag måste vara något av det men helst av allt skulle jag vilja vara sådär skrämmande vacker som så få människor är... tänker att de slipper ganska mycket av sån här skit) men alltså det andra... jag är verkligen inte typen man blir kär i, det vet ju ni. Jag är elak och jobbig och få människor står ut med mig. Och jag behöver framförallt inte tas om hand, om det är något jag kan så är det att reda mig själv. Det är asjobbigt att folk som är "ute efter" en söt och vän flickvarelse är de som attraheras av mig för jag kan verkligen inte attraheras av den typen av människa (typ killar som tror att de är snälla och kallar sig feminister fastän de har så sjukt många förväntningar på vad en kvinna ska/bör vara.), faktum är att jag tycker de är ganska så... äckliga...

if your body is wrong and you regret residing in it

Alltså jag vill egentligen inte skriva det här, eller vill och vill... Det känns olämpligt numera. Lina skrev för ett ganska långt tag sedan om att känna ångest när man läser att någon annan har ätit mycket mindre än vad man själv har ätit och det kan ju vara så sant, särskilt dagar som man mår dåligt, så jag vill inte riktigt skriva om saker som eventuellt ger ångest/är "triggande" men alltså samtidigt vill jag vara ärlig och detta är faktiskt något jag behöver lufta...

I lördags såg jag på mig själv i spegeln och kom till insikt över min egen groteskhet och gick sönder. Bröt totalt ihop över anledningar som borde anses triviala men som var förödande. Sen dess har jag inte ätit och idag mår jag bra. Liksom jättefuckingmegafantastiskt i jämförelse. Det är första gången på jättelänge som jag går mer än en dag utan mat och jag fattar inte varför om jag ska vara ärlig. Älskar att känna suget i magen och hur musklerna skälver, men det borde ju inte kännas såhär. Vill inte att det ska kännas såhär, faktiskt. Även om jag länge nu gått och mått dåligt så fort jag har blivit lämnad till mig själv och inte andra så vill jag inte ha det såhär, för ärligt talat så trodde jag att jag var på bättringsvägen äs-mässigt, även om det var för att jag mådde dåligt över andra variabler än de kropps- och näringsmässiga så kändes det bra att inte oroa sig över mat som man brukar göra, känna sig normal.

Jösses, kan inte ens skriva det här utan att börja gråta. Någon med liknande erfarenheter? Alltså perioder som man är (relativt) fri och sedan bara slungas tillbaka på värsta möjliga sätt?

phew

Sådär, då var alla åtaganden klara. Eller de var det igår och idag har jag bara lodat omkring.

Märk detta skifte: Är vaken 03.30. Tror vi att jag är ute ur min svacka? Jag tänker anta detta och därmed eventuellt köra slut på mig själv de kommande dagarna då intensivt tentaplugg bör äga rum.

Lol, kan inte komma på  mer att skriva så jag ska väl kanske börja plugga redan nu?

gud i helvete

^ Min favoritsvordom just nu. Smaka på det, utbrist det i förskräckt förvåning, slå i tån i ett bordsben och förbanna världen med: Gud i helvete! Så himla tillfredsställande.

I övrigt har även denna dag varit värre än gårdagen. Har inte bara varit sur utan även ansatt av en stickig obehagskänsla i hela bålen under eftermiddagen och kvällen, önskar att jag kunde gråta över det men det går inte heller. Sen känns nästan alla människor i hela världen ointressanta och irriterande och jag hatar att de gillar mig när jag bara vill sänka de totalt med något jätteelakt uttalande om något de antagligen har komplex över. Vet inte varför jag vill det men det vill och därför vill jag stanna inne men det kan jag inte för jag har åtaganden och det är det sämsta med mitt liv dessa dagar fastän det borde vara det bästa och roligaste.

totalt humörmässigt förfall

Idag har varit en så jävla överjävlig dag. Ingen speciell anledning än mig själv/mina satans signalsubstanser. Har varit... tjurig hela dagen, på gränsen till arg och även ledsen. Uttråkad också. Är på ett sånt där humör då man bara vill släppa allt och dra till någon liten småstad, ta in på ett hotell/vandrarhem och bara tjura tills det går över. Om det inte vore för att jag har en miljon uppdrag och grejer att göra imorgon-tisdag så skulle jag nog göra det.

PLUS att jag har jätteont i magen+uppsvälld efter gårdagen.

stuff

Åh, jag hatar att vänta. Pv hämtar mig för en "aktivitet" om typ 20 min och jag orkar inte vänta på sånt. Blir så sjukt rastlös.

Idag åt jag lunch på restaurang utan att överhuvudtaget tänka på kalorierna när jag åt och jag åt upp precis allt även om det enligt min mening var alldeles för mycket couscous och inte speciellt gott (men inte äckligt heller) och även fast jag blev mätt efter typ halva. Visserligen är jag sjukt uppsvälld nu och tänker att jag aldrigaldrigaldrig mer ska äta något men jag ser det ändå som en personlig seger att jag klarade av det. Kommer dock inte att äta imorgon, detta vet jag med säkerhet. Kanske på inte torsdag heller.

Hehe, vill ni veta varför jag åt? Pga jag och mina studiekamrater pluggade och sedan kom en tjej som en av dem känner sen innan och vi har träffats ett par gånger och jag ogillar henne ganska mycket för att... hon verkar ogilla mig. Öga för öga. Sen blev det så att de bestämde sig för att äta lunch. Och den tjejen brukar titta på mig som om hon "vet", och med lite avsmak uppblandad med avundsjuka. Ni vet den blick jag menar, antingen får ni den eller så ger ni den. Tidigare har hon sagt att hon kan äta vad hon vill utan att bli tjock och jag svarade då "jag med" bara för att jävlas* så idag åt jag en hel portion för att jag agerade en sådan person som kan äta vad hon vill och det var så jävla hilarious. Så, detta var månadens missunnsamma bikt. Lite dåligt förklarat pga är stressad men jag kanske utvecklar senare ikväll om jag får lust och tid och ork.

*Alltså jag vet att det är korkat. Att man egentligen ska stå enad front och feminism och blablabla, men det är ju så skönt att bara HATA lite ibland...

rygg och axlar

Jag har så otroligt svag rygg och axlar. Är ju svag i allmänhet, men alltså känner så ofta att det är jobbigt att hålla mig upprätt. Uschusch.

Tänkte bara skriva ett litet inlägg om att jag har haft det bra de senaste dagarna. Tycker om när det blir så att man motvilligt släpar sig upp och tar en omvägspromenix till uni vid halv åtta-tiden, komma fram lite energized från sagda promenad och träffa sina vänner som bjuder på kaffe prata om grejs och inse att det inte borde vara så jobbigt att kliva upp ur sängen pga livet är rätt soft. Sen pluggar man ett par timmar och sedan fortsätter livet med annat grejs som är roligt eftersom man vistas utanför boets trygga lugna väggar och upplever något annat än sig själv och kommer hem så pass sent att man bara kan göra sig i ordning och gå och lägga sig för ny dag. Hoppas att jag kan fortsätta tänka såhär. Nu ska jag iväg och träffa pv första gången sen i måndags.

Haha, vilket töntigt inlägg.