Söndag

Om jag har räknat rätt så hade jag min åttonde tenta i fredags så vid det här laget har jag fått pejl på pre- och post-tentaritualerna jag har ådragit mig. T.ex. att bära extra fina kläder (vilket inte är speciellt svårt när jag har anammat denna stil: oupphörlig rotation av fyra oformliga helsvarta outfits+suraste uppsynen ni någonsin sett, it's awful); känna sig snygg -> självförtroende -> bättre resultat (inbillar jag mig) (plus att när man efteråt känner extasen av att inte ha pressen av skolarbete i huvudet och är fri att ta sig an världen kommer man se kickass ut när man gör det, inbillar jag mig). Tentafrukosten är imperativ och identisk, grötcocktail (blandning av fiberhavregryn, rågmjöl, vetegroddar och krusakli ihopkokt) med blåbär och sojamjölk. Ta tuben till uni istället för att promenera. Koffeintabletter, en liten tetra tropicana för blodsockret när det behövs, ny flaska vatten, osv. Efteråt handlar det mycket om att maxa frihetskänslan, för allt guld i världen inte diskutera svaren med kamraterna (man vill ej börja noja i tider av avslappning), köpa något fint (...), dricka alkohol (särskilt pga att jag är världens stugsittare nowadays så blir det liksom SPÄNNANDE och man tänker WOW, jag har ett LIV av alla saker, lol).

Vi har ju också kvällen innan en tenta, som även den innebär mycket intrikata förberedelser. Jag har även speciella underkläder. Är som en idrottsman i mina vidskepelser. Någon som har liknande vanor inför tentor och prov?

F.ö. Är det någon som har ett tips på gott knäckebröd? I min värld existerar bara Falu råg-rut (indoktrinering av morfar, när vi var små och skulle äta lunch när vi var på besök så var det filmjölk, socker, ingefära och falu råg-rut som gällde) och jag har tröttnat på att få sår i munnen. Vad äter ni? Eller alla knäckebröd kanske ger sår i munnen om man är vek som jag?

NU kommer vi till min verkliga blogganledning: Var på ett galej med Ludvig i fredags och mot slutet så erbjöd sig en kompis till honom att skjutsa hem oss (han var nykter, no worries liksom) och även fast jag, trots utflugen ur boet, är curlad i denna bemärkelse: taxipengar så accepterade jag pga vore oartigt att neka (alltså wut?!). Har träffat killen rätt många gånger, alltid i grupp så jag har inte riktigt tänkt på honom speciellt mycket utöver att han är trevlig och ganska rolig. Men ni vet hur det kan vara med personer man bara umgås med ihop med andra. Pinsam tystnad, intetsägande kallprat osv. Precis så var det efter han hade släppt av Ludvig. Och jag bara tänkte oh god kill me now och tröstade mig med tanken på att jag bara bor ett par minuter från Ludvig. Sen ba detta: Han tar min hand och jag blir helt nollställd så jag tror att det dröjer ganska många sekunder för mig att dra bort den. (Eller så kändes det bara som det) Trodde att fördelen med att ha pojkvän var att slippa dissa personer. Är urusel på att dissa på ett "finkänsligt" sätt, kan bara vara syrlig och elak och det vill(och kan) man inte vara om man inte ogillar personen. Jag frågar om han vet att jag har pojkvän, han svarar ja och jag frågar vad han tror att han håller på med i så fall. Han svarar att han inte trodde att det var speciellt seriöst pga åldersskillnaden. Jösses, tänker jag och vet inte vad jag ska svara så jag säger inget alls. Han säger, jag har lite rätt va? Så nu svarar jag absolut inte.

Vi befann oss alltså i den pinsammaste av de pinsamma tystnaderna. Så då övergav jag hela finkänslighetsgrejen och öppnade dörren för att traska hem själv. Han hoppade själv ut ur bilen och sa vänta. Så jag väntade. Han ba förlåt, jag borde inte ha sagt något. Sen sa han att han var lite förälskad i mig och bara tänkte satsa för att se vad som hände men att vi kunde glömma det och bad om ursäkt igen. När han sa det så slogs jag av tanken att en liten del av mig önskade att han skulle hångla upp mig där och då (beror på dessa tre grejer: 1) vill antagligen hämnas på pv för det där att han nästan legat med någon annan, 2) har bekräftelsebehov ibland och om någon säger att en är förälskad i en..., ni vet, 3) en av de första gångerna jag hade bra sex var på en motorhuv och också 4) han såg extremt snygg ut just som han bad om ursäkt och kanske 5) behöver lite drama/action/whathaveyou i vad som mer och mer känns som ett inrutat förhållande-liv fastän det knappast är ett inrutat-förhållande liv). Sen återgick vi till den där pinsamma tystnaden i typ 5min bilfärd och sen kom jag hem. Tänker nog hålla mig borta från att umgås med Ludvig tillsammans med hans kompisar på ett tag, bara för att det inte ska bli awkward.

Idag berättade jag för mina uni-kompisar om ovanstående. Eller bara det där med att han tog min hand och sedan sa att han var förälskad i mig (det andra kändes lite för privat, plus att de inte vet om åldersskillnaden, hehe...). En av dem sa såhär, att jag är så liten och söt, typen man blir kär i och vill ta hand om. Och alltså, sötheten är ju typ smickrande (även om jag föredrar snygg/sexig anyday om jag måste vara något av det men helst av allt skulle jag vilja vara sådär skrämmande vacker som så få människor är... tänker att de slipper ganska mycket av sån här skit) men alltså det andra... jag är verkligen inte typen man blir kär i, det vet ju ni. Jag är elak och jobbig och få människor står ut med mig. Och jag behöver framförallt inte tas om hand, om det är något jag kan så är det att reda mig själv. Det är asjobbigt att folk som är "ute efter" en söt och vän flickvarelse är de som attraheras av mig för jag kan verkligen inte attraheras av den typen av människa (typ killar som tror att de är snälla och kallar sig feminister fastän de har så sjukt många förväntningar på vad en kvinna ska/bör vara.), faktum är att jag tycker de är ganska så... äckliga...