Har blivit erbjuden ett jobb. Yep, så bra är jag. (Läs: så mycket vill folk vara omtyckta av mina morföräldrar :C ) Men alltså, jag måste på grund av formaliteter SÖKA jobbet jag redan har fått. Ni vet, CV, Personligt brev, anställningsintervju, proper klädsel, vara älskvärd, munter och SÄLJA SÄLJA SÄLJA! Så nu håller jag på och skriver ett personligt brev. Det går inte så bra. Helst av allt vill jag skriva:
"Jag är en lat, ointresserad och avskyvärd person. När livet ger mig citroner gör jag inte lemonad, jag kastar tillbaka dem. Oftast lyssnar jag inte på vad folk säger för att jag är för upptagen med att tänka på mig själv"
Eftersom jag redan har fått jobbet bör jag kunna göra detta men jag kommer inte att våga. Eller jo, kanske för att se vad som händer, tänja folks gränser.
Men jag ska nog tacka nej, tror jag. Visst jag "behöver" ett jobb. Men det är inte så att jag blir vräkt och hamnar hos Kronofogden och svälter ihjäl (det sistnämnda klarar jag dock på egen hand utan ekonomiska incitament, har-har) om jag inte skaffar mig ett jobb. Jag tänker att det finns andra som behöver jobbet mer. Enda anledningen till att jag behöver jobba är för att finansiera min kulturkonsumtion och eh, min Miu Miu-fäbless. Och jag är osäker på om jag verkligen vill jobba i sommar. Jag vill nog helst av allt bara frivilligarbeta på någon organisation och ta det lugnt, segla och kanske hinna med en resa till Frankrike, England eller L.A. Antagligen något av de förstnämnda på grund av flygutsläpp (dåligt samvete mer än: ÅH NU RÄDDAR VI VÄRLDEN, KOM IGEN!)
Alltså att bli en lite (OBS lite!) äldre mans fru nr. 2 eller 3 skulle vara så soft. Det är den idealiska karriären för en ointresserad, lat, bildad och alltför syrlig ung kvinna. Men då kom folk och gjorde det TRENDIGT. Plus att jag skulle bli uttråkad och ta en älskarrinna/älskare efter en månad eller ta ett jobb och så var det förgäves. Men jag skulle ha ett fint parkettgolv och en trappa som inte knarrar. Skulle inte vara värt det.
Alltså ibland skriver jag så pinsamma saker här.
Idag har jag ätit helt okej, inte överdrivet lite och inte överdrivet mycket så att jag blir alltför mätt ca 700kcal. Jag har aldrig gillat grapefrukt men jag såg en i fruktskålen idag och tänkte Why not? För den kändes lite mjuk och skulle antagligen slängas inom någon dag ändå så om jag inte gillade den så var det inte hela världen. Men jag tyckte om den. Så ja, det måste jag lägga på minnet: jag gillar nästan övermogna grapefrukter.
Va? Är klockan redan sex? Vad hände med min eftermiddag :C
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
yr life-force is running out
När jag sitter och pluggar, särskilt när skriver längre uppsatser/texter så händer det liksom att jag blir... uttråkad av mig själv. Liksom som när jag satt dagar i ända och skrev processrapporten till mitt projekt (vilket låter pietetsfullt och nobelt men det var typ: skriva två meningar, tänka för mycket, skriva två till, tänka "vad fan menar denna mall, som om jag har varit medveten om mina metoder och crap?!", bli frustrerad och lägga av en stund) så tröttnade jag så fort på mitt eget skrivande och mig själv mer än själva arbetet. Någon som förstår? Snart får jag antagligen en IG-varning i en av mina kurser men det låter värre än vad det egentligen är för att min mentor har pratat med läraren i fråga om att jag ska få uppskov på uppsatsen ifråga tills efter Spanien (folk tycker synd om mig :( ) Och när jag väl gör uppsatsen så kommer det vara lysande. MVH Självgod. Mycket tragiskt att det enda jag är bra på i hela världen är skolarbete. Det kommer ju att ta slut om ett tag (fyra år till dock, längtar så himla mycket till uni). F.ö. så är det inte säkert att jag får en IG-varning, skulle jag få bestämma så skulle jag inte få det just för att jag är aktiv på lektionerna och analyserar saker osv. Förra året fick jag ett VG i filosofi bara på grund av min eminenta uppenbarelse (OBS, sarkasm) och sen gjorde jag den uppsatsen som krävdes och så hade jag MVG. Har ju inte samma lärare nu som jag hade i filosofi men ändå...
Jag gillar betyg. Mycket bra sätt att mäta sitt eget människovärde i. Ej andras, är inte en hemsk människa. Tänk när man inte får betyg längre :C
Idag har jag ätit ca 1100 kcal och tre hemmagjorda bondkakor p.g.a. morfar. Hur många kcal är det? 300? Ångrar dem, men accepterar. Vi säger att jag landar på 1500 för att vara på den säkra sidan. Se, jag kan också vara ansvarsfull, jag somnade och sov (låg död) i två timmar när jag kom hem från skolan så jag såg till att äta lite mer än vanligt just för att jag visste att jag skulle behöva plugga idag. Är fortfarande sjuktligt mätt och uppsvälld. *sexigt* Tricket är att inte tänka på det man äter, stänga av och bara göra. Kommer dock inte att göra det imorgon för att nu har jag fått energi i mig så det står sig en dag till (alltså, ska äta men inte lika mycket och sannerligen inte bondkakor)
Nu har jag skrivit sådär mycket att jag börjar tråka ut mig själv, även i bloggen (annars händer det bara i uppsatser), så jag bör väl sluta nu för om jag har tråkigt, hur har inte ni det vid det här laget? Plus att jag vill egentligen inte sova såhär sent. Imorgon måste jag se till att plugga tidigare på dagen.
Jag gillar betyg. Mycket bra sätt att mäta sitt eget människovärde i. Ej andras, är inte en hemsk människa. Tänk när man inte får betyg längre :C
Idag har jag ätit ca 1100 kcal och tre hemmagjorda bondkakor p.g.a. morfar. Hur många kcal är det? 300? Ångrar dem, men accepterar. Vi säger att jag landar på 1500 för att vara på den säkra sidan. Se, jag kan också vara ansvarsfull, jag somnade och sov (låg död) i två timmar när jag kom hem från skolan så jag såg till att äta lite mer än vanligt just för att jag visste att jag skulle behöva plugga idag. Är fortfarande sjuktligt mätt och uppsvälld. *sexigt* Tricket är att inte tänka på det man äter, stänga av och bara göra. Kommer dock inte att göra det imorgon för att nu har jag fått energi i mig så det står sig en dag till (alltså, ska äta men inte lika mycket och sannerligen inte bondkakor)
Nu har jag skrivit sådär mycket att jag börjar tråka ut mig själv, även i bloggen (annars händer det bara i uppsatser), så jag bör väl sluta nu för om jag har tråkigt, hur har inte ni det vid det här laget? Plus att jag vill egentligen inte sova såhär sent. Imorgon måste jag se till att plugga tidigare på dagen.
tisdag 29 mars 2011
"Fett håller huden fräsch"
Eller vad jag nu skrev. Känner mig jättekorkad/ytlig över att ha skrivit något sådant när jag fick en jättebra, vetenskaplig kommentar till samma inlägg. Är det samma Bella som visste vad Riotgrrrl är? Är det samma Bella som skrev på nyckelben.blogspot.com? Hursomhelst så finns det antingen en riktigt bra Bella eller flera bra Bellor. Bra det. Tack så mycket för den informativa kommentaren.
I alla fall så gör inte hjärtat ont längre. Händer det igen så ska jag verkligen gå till en läkare. Känns inte bra att veta att man möjligtvis har hjärtsvikt och tro det eller ej, det har jag aldrig haft förut, mina njurar ska vi däremot inte prata om. Men jag Wikipediade (lite grann, blev uttråkad så jag slutade - wow framställer mig i sån intelligent dager idag...) och det där med ödem, känns inte riktigt som att det stämmer in på mig. Jag är inte uppsvälld av vätska eller så: det blir inte gropar i huden när jag trycker på den, bara avtryck ifrån nageln som stannar kvar ganska mycket längre än ett par sekunder som de vanligtvis gör. Men det kanske är en mild form av pittingödem, vad vet jag?
Sen vill jag också understryka att hjärtat slår de 56 slagen/minut som de mer eller mindre alltid gör under vila. Om det nu är något som skulle motbevisa hjärtsvikts-möjligheten.
Och jag ska såklart sluta spy, har väl sagt det en gång innan men jag har i alla fall spytt mindre sen dess och att jag spyde två gånger idag var för att jag bara avbröt den första gången men sedan återupptog den. Är egentligen inte någon som spyr, särskilt eftersom att jag egentligen inte kan spy (ordentligt). Vet inte vad som har tagit åt mig.
Har pratat med morföräldrarna idag och jag ska i alla fall få åka till Spanien nästa vecka, vilket känns bra. Det är ju liksom onödigt om jag skulle bli "straffad" eftersom att man bara känner sig mer värdelös då.
Det var lite nytt om mitt hjärta, min kräkreflex och mig. Nu måste jag sova. Kan inte komma ihåg senaste gången jag satt tryggt och lugnt på mitt rum och somnade efter klockan tio. Haha. Imorgon har jag matteprov. Det kommer att gå jättebra.
I alla fall så gör inte hjärtat ont längre. Händer det igen så ska jag verkligen gå till en läkare. Känns inte bra att veta att man möjligtvis har hjärtsvikt och tro det eller ej, det har jag aldrig haft förut, mina njurar ska vi däremot inte prata om. Men jag Wikipediade (lite grann, blev uttråkad så jag slutade - wow framställer mig i sån intelligent dager idag...) och det där med ödem, känns inte riktigt som att det stämmer in på mig. Jag är inte uppsvälld av vätska eller så: det blir inte gropar i huden när jag trycker på den, bara avtryck ifrån nageln som stannar kvar ganska mycket längre än ett par sekunder som de vanligtvis gör. Men det kanske är en mild form av pittingödem, vad vet jag?
Sen vill jag också understryka att hjärtat slår de 56 slagen/minut som de mer eller mindre alltid gör under vila. Om det nu är något som skulle motbevisa hjärtsvikts-möjligheten.
Och jag ska såklart sluta spy, har väl sagt det en gång innan men jag har i alla fall spytt mindre sen dess och att jag spyde två gånger idag var för att jag bara avbröt den första gången men sedan återupptog den. Är egentligen inte någon som spyr, särskilt eftersom att jag egentligen inte kan spy (ordentligt). Vet inte vad som har tagit åt mig.
Har pratat med morföräldrarna idag och jag ska i alla fall få åka till Spanien nästa vecka, vilket känns bra. Det är ju liksom onödigt om jag skulle bli "straffad" eftersom att man bara känner sig mer värdelös då.
Det var lite nytt om mitt hjärta, min kräkreflex och mig. Nu måste jag sova. Kan inte komma ihåg senaste gången jag satt tryggt och lugnt på mitt rum och somnade efter klockan tio. Haha. Imorgon har jag matteprov. Det kommer att gå jättebra.
vi bär alla våra kors
Om man känner en strålande smärta i hjärtat, bör man säga till någon då? För den är inte så allvarlig, kanske en femma på en skala 1-10. Jag kan göra saker men den går liksom inte över (har känt den i en halvtimme). Den känns vid varje hjärtslag i atriet, I guess, och strålar sedan vidare till resten av hjärtat, eller ja, den högra ventrikeln tror jag. Fettbrist? Fast jag äter ganska mycket fett ändå, även om jag inte äter fettrik mat så får jag i mig en del fett... Har större motvilja till carbs. Fett är viktigt för att hålla huden fräsch.
Jag är jättekissnödig men jag har redan varit på toaletten och spytt i två omgångar den här eftermiddagen så jag tror att det verkar misstänksamt om jag går dit igen. De brukar inte vara hemma såhär dags.
Andra åkommor: Är det ätstörningsrelaterat att nagelmärken (alltså, om man trycker nageln mot huden så det blir en liten grop eller ett märke) inte försvinner på en gång utan tar rätt många minuter på sig att försvinna? Eller att märken från hans tänder tar flera timmar på sig att försvinna? Är det cirkulationsrelaterat sånt där? Kommer blåmärkena jag har ta sjukt många veckor på sig att försvinna? Jag får nya/värre nästan varje dag liksom.
Jag är jättekissnödig men jag har redan varit på toaletten och spytt i två omgångar den här eftermiddagen så jag tror att det verkar misstänksamt om jag går dit igen. De brukar inte vara hemma såhär dags.
Andra åkommor: Är det ätstörningsrelaterat att nagelmärken (alltså, om man trycker nageln mot huden så det blir en liten grop eller ett märke) inte försvinner på en gång utan tar rätt många minuter på sig att försvinna? Eller att märken från hans tänder tar flera timmar på sig att försvinna? Är det cirkulationsrelaterat sånt där? Kommer blåmärkena jag har ta sjukt många veckor på sig att försvinna? Jag får nya/värre nästan varje dag liksom.
måndag 28 mars 2011
nät
Jag tror att jag på något sätt har blivit inlurad i vad folk kallar ett förhållande. Hur tar jag mig ut utan att sluta träffa honom?
Någon som läste det där om Nannyakuten i SvD idag? Folk på Twitter ba: skandal! Det värsta jag fann i artikeln var "Vasastan är det nya Östermalm". Sen när? Kanske i trendighet och därmed bostadspriser men det är långt ifrån samma sak. Känner mig nästan förnärmad. Vasastan är ju för radikalvänstern ur strebermedelklassen. De värsta människorna som finns i princip. Och så är det en massa Odd Molly och Marimekko där, smaklösa jävlar. Vasastan är inte det nya Östermalm. Ew.
Någon som läste det där om Nannyakuten i SvD idag? Folk på Twitter ba: skandal! Det värsta jag fann i artikeln var "Vasastan är det nya Östermalm". Sen när? Kanske i trendighet och därmed bostadspriser men det är långt ifrån samma sak. Känner mig nästan förnärmad. Vasastan är ju för radikalvänstern ur strebermedelklassen. De värsta människorna som finns i princip. Och så är det en massa Odd Molly och Marimekko där, smaklösa jävlar. Vasastan är inte det nya Östermalm. Ew.
bråk
Behandling är jobbigt. Det är helt jävla hemskt. Jag vill att folk omkring mig ska förstå att jag inte vill gå igenom all den där skiten om jag inte vet/känner att det är på riktigt, att jag faktiskt vill bli frisk och bra. Jag vill inte att andras resurser och arbete och inte heller min egen effort ska vara förgäves.
Därför är jag arg idag. Inte så mycket på grund av: "Nej jag ska inte bli tjock! *rymmer hemifrån* *gråter*, etc." Men jag har ju "missbrukat deras förtroende" och blablabla "Men Sunshine, kan du inte bete mig som en vuxen så ska du inte behandlas därefter" VERKLIGEN, DEN KLYSCHAN?
Jag förtjänar bättre än så.
När jag är arg så ser jag på brutala filmer. Ikväll ska jag se Salò. Är jävligt smart men inte så himla komplicerad.
Tänk om jag inte får åka till Spanien?
Därför är jag arg idag. Inte så mycket på grund av: "Nej jag ska inte bli tjock! *rymmer hemifrån* *gråter*, etc." Men jag har ju "missbrukat deras förtroende" och blablabla "Men Sunshine, kan du inte bete mig som en vuxen så ska du inte behandlas därefter" VERKLIGEN, DEN KLYSCHAN?
Jag förtjänar bättre än så.
När jag är arg så ser jag på brutala filmer. Ikväll ska jag se Salò. Är jävligt smart men inte så himla komplicerad.
Tänk om jag inte får åka till Spanien?
söndag 27 mars 2011
Finn två fel
Ser det ut som att jag äter Fransk Chokladtårta? Nej, trodde inte det.
Nu är allting nästan över. Släkt och vänner har alltså varit här och fikat. Typ kafferep. Vi brukar inte göra sånt. Vi (de) håller fester. Men jaja. Tog en kanelbulle och drack ett glas osockrad sojamjölk, det fanns Cola Light men eftersom att jag skulle äta en kanelbulle med x gram fett (och som såklart innehåller socker också) i så tänkte jag inte spä på skiten med aspartam liksom. Morfar frågade om jag ville ha tårta och frågade om jag skulle äta kakor eller en till bulle flera gånger. Han såg så ledsen ut så att jag tog en till bulle tillslut. Dumt, egentligen. Mest för att de inte får tro att jag har gått och blivit mesig.
Nu är det middag snart. Kusinen som jag inte har träffat sen jag var fem och inte alls kommer ihåg är i alla fall asskön.
Ska nog åka till MBA senare. Orkar inte vara här
Nu är allting nästan över. Släkt och vänner har alltså varit här och fikat. Typ kafferep. Vi brukar inte göra sånt. Vi (de) håller fester. Men jaja. Tog en kanelbulle och drack ett glas osockrad sojamjölk, det fanns Cola Light men eftersom att jag skulle äta en kanelbulle med x gram fett (och som såklart innehåller socker också) i så tänkte jag inte spä på skiten med aspartam liksom. Morfar frågade om jag ville ha tårta och frågade om jag skulle äta kakor eller en till bulle flera gånger. Han såg så ledsen ut så att jag tog en till bulle tillslut. Dumt, egentligen. Mest för att de inte får tro att jag har gått och blivit mesig.
Nu är det middag snart. Kusinen som jag inte har träffat sen jag var fem och inte alls kommer ihåg är i alla fall asskön.
Ska nog åka till MBA senare. Orkar inte vara här
WT(F)?!
Asså guud... Vad gör man om ens syster kommer hem (vad det nu betyder) och ser lite... orange ut? Plus AKRYLNAGLAR. I FRANSK MANIKYR! Jag vågade inte fråga om orangeheten berodde på BuS eller om hon bara solat flitigt i solarium av rädsla för att hon skulle tro att jag dömde henne (vilket jag gör, men i tystnad). Hur som helst. Jag måste spendera eftermiddagen/tidig kväll med att titta på henne. Vill ca skratta. Men också gråta. Syster har alltid varit farligt nära white trash, hon har en vän som fick barn vid 19 års ålder, hennes pojkvän spelar CS och de gillar t.ex. Green Day och äter thai-mat farligt ofta typ. Men syster har ändå alltid hållit sig närmare gränsen för behaglig än WT. Men inte längre.
Kommer antagligen att behöva äta en hembakt kanelbulle idag. INGET mer (till fika, kommer att behöva äta middag också, kusin från Schweiz ska hit också...) Ack och ve! Två timmars PW kommer det i alla fall att bli.
Kommer antagligen att behöva äta en hembakt kanelbulle idag. INGET mer (till fika, kommer att behöva äta middag också, kusin från Schweiz ska hit också...) Ack och ve! Två timmars PW kommer det i alla fall att bli.
lördag 26 mars 2011
lipofil
Lipofil betyder fettlöslig. Lipos betyder fett. Men fil betyder typ vän ifrån grekiskans philia. Känns fel.
I torsdags natt så sov jag över hos MBA. Och han liksom skedade (hemskt ord) mig. Kan man säga så? "Vi skedade" låter fel för jag var liksom inte med på det hela och tänkte mest: "WTF? Släpp mig!" Fast jag sa inget. Det var ytterst obehagligt. Antar att det är sånt som känns "mysigt" när man är kär? Hudkontakt stör mig i allmänhet, tbh. Enda anledningen till att jag tolererar sånt under sex är för att jag är så uppe i varv att jag inte bryr mig. Ska jag sluta skriva om sånt här? Känner mig dum.
Jag får inte vara vegan längre. Laktovegetarian, it is.
I torsdags natt så sov jag över hos MBA. Och han liksom skedade (hemskt ord) mig. Kan man säga så? "Vi skedade" låter fel för jag var liksom inte med på det hela och tänkte mest: "WTF? Släpp mig!" Fast jag sa inget. Det var ytterst obehagligt. Antar att det är sånt som känns "mysigt" när man är kär? Hudkontakt stör mig i allmänhet, tbh. Enda anledningen till att jag tolererar sånt under sex är för att jag är så uppe i varv att jag inte bryr mig. Ska jag sluta skriva om sånt här? Känner mig dum.
Jag får inte vara vegan längre. Laktovegetarian, it is.
Nehej
Igår var jag med MBA under dagen, vi var på Lust och Last på Nationalmuseum. Intressant. Inte så givande kanske, insåg att jag kanske saknar de "gränser" vars plats som Nationalmuseum ville att jag skulle ta reda på (konstig mening, men ni fattar nog). *whore*/*avtrubbad* Sen på kvällen var jag på studentskiva. (Dåligt falskleg, funkade). Alla andra hade roligare än jag. Har bestämt mig för att dricka mindre för att min kropp inte kan hantera det lika bra som vanligt nuförtiden. Fast jag hade inte haft jämförelsevis roligare bara för att jag var full eftersom att jag bara tyckte om en person på hela klubben, anledningen till att jag var där liksom.
Idag åkte jag ensam ut till Sumpan för att se på Phil Collins: The world won't listen. Rekommenderas till alla the Smiths-fans.
Teori jag har: Folk på pendeln är fulare än folk på tuben.
Så idag såg jag fram emot att ha resten av helgen helt öppen till att göra ca ingenting. Titta på dåliga filmer, ligga i sängen, ta ett par PWs. Ni fattar. Men nej, nu inser jag att det är en vecka kvar till HP så jag kommer att sitta och plugga in grekiska förled och öva på att förstå medicinska texter (min enda svaghet) istället. Eller ja, jag behöver inte sitta hela tiden med det men ändå.
Idag åkte jag ensam ut till Sumpan för att se på Phil Collins: The world won't listen. Rekommenderas till alla the Smiths-fans.
Teori jag har: Folk på pendeln är fulare än folk på tuben.
Så idag såg jag fram emot att ha resten av helgen helt öppen till att göra ca ingenting. Titta på dåliga filmer, ligga i sängen, ta ett par PWs. Ni fattar. Men nej, nu inser jag att det är en vecka kvar till HP så jag kommer att sitta och plugga in grekiska förled och öva på att förstå medicinska texter (min enda svaghet) istället. Eller ja, jag behöver inte sitta hela tiden med det men ändå.
torsdag 24 mars 2011
Cardiac Arrest
Är inte mycket av ett fan till någon av dem men den här låten av Teddybears med Robyn är ju jättebra.
Shake your bonemaker
Andra saker jag tänker på: Har aldrig träffat någon med bakning som intresse som är intressant. Jag vet inte om bakning gör folk tråkiga men detta är min empiri. De är nog det (tråkiga) då deras intresse endast följer trender med typ cupcakes och makroner. Alltså seriöst: varför kallas de macarons överallt? Har ätit såna sedan barnsben och vi har alltid kallat dem för makroner, trots att mormor är från Frankrike. Lame.
Och på tal om musik: De som fattar skämtet i bloggens mejl-adress får gärna bli min bästis :)
Shake your bonemaker
Andra saker jag tänker på: Har aldrig träffat någon med bakning som intresse som är intressant. Jag vet inte om bakning gör folk tråkiga men detta är min empiri. De är nog det (tråkiga) då deras intresse endast följer trender med typ cupcakes och makroner. Alltså seriöst: varför kallas de macarons överallt? Har ätit såna sedan barnsben och vi har alltid kallat dem för makroner, trots att mormor är från Frankrike. Lame.
Och på tal om musik: De som fattar skämtet i bloggens mejl-adress får gärna bli min bästis :)
välbefinnandestorsdag
Idag har jag:
Middag. Blä. Slutade med tandborsten i halsen ändå. Något ni bör veta om mig: Är lika dålig på att få mig själv att spy som jag är på fellatio; och det är helluva dåligt! *classy* Finner det omöjligt att slappna av i musklerna som kräver dessa skillz. Så ja, jag måste sluta med det. Eller kanske sluta med att äta altogheter. Håller på att utveckla Mickey Rourke-röst. Vilket är sexigt men jag är sopran så det går ej ihop... :/
- Framfört ett tal, MVG
- Gjort ett prov i biologi, kan inte bli annat än MVG
- Fått betyg på mitt projekt, MVG
- Varit hos shrinken
- Varit på yoga
Middag. Blä. Slutade med tandborsten i halsen ändå. Något ni bör veta om mig: Är lika dålig på att få mig själv att spy som jag är på fellatio; och det är helluva dåligt! *classy* Finner det omöjligt att slappna av i musklerna som kräver dessa skillz. Så ja, jag måste sluta med det. Eller kanske sluta med att äta altogheter. Håller på att utveckla Mickey Rourke-röst. Vilket är sexigt men jag är sopran så det går ej ihop... :/
onsdag 23 mars 2011
Kalorifilosofier
Haha jag bläddrade i Den vegetariska kokboken liksom Den rutiga kokbokens vegetariska motsvariget Den är grönrutig istället *kreativt*. I den står det typ: "om du vill gå ner i vikt så ska du äta en fettsnål och kolhydratrik kost." *fnizz*
Andra grejer: varför kallas bönor och linser för proteinrik mat när förhållandet mellan carb och protein är lika stort? Visst, det är mer protein i linser än t.ex. ris. Men det är inte proteinrikt. Likadant med nötter: Varför säger folk att de är proteinrika när de innehåller 50% fett och nästan lika många gram carbs som protein?
Mormor hade köpt vanilj-yofu istället för naturell. Som om jag skulle äta den? *fniss*
Jag ska läsa lite nu (läser om Zarathustra, så bra) och sedan sova. Intressant.
Andra grejer: varför kallas bönor och linser för proteinrik mat när förhållandet mellan carb och protein är lika stort? Visst, det är mer protein i linser än t.ex. ris. Men det är inte proteinrikt. Likadant med nötter: Varför säger folk att de är proteinrika när de innehåller 50% fett och nästan lika många gram carbs som protein?
Mormor hade köpt vanilj-yofu istället för naturell. Som om jag skulle äta den? *fniss*
Jag ska läsa lite nu (läser om Zarathustra, så bra) och sedan sova. Intressant.
portobello
Så var den här eftermiddagen förstörd. Nyss var jag och spydde. *glamour* Fylld portobello-svamp (eller, det blir väl bara fylld portobello). Kom inte så långt innan jag såg blod på tandborsthuvudet (kör på det istället, jag lägger stor omsorg vid min manikyr) och då bestämde jag mig för att sluta. Jag hade inte tagit i eller så men ändå kom det blod. Nu gör det jätteont i halsen. Önskar jag kunde plåstra.
tisdag 22 mars 2011
Vinterpäls
Jag var nyss tvungen att halvt rensa avloppet i badkaret på det hår som har ackumulerats de sista dagarna. Det var alltså mitt hår, men det goes without saying... Det var verkligen inte en vacker syn. Jag hade ju såklart inte verktygen till att göra det ordentligt men jag behövde bara stoppa fingrarna i avloppet och så fick jag upp en myriad av guldbruna hårklumpar. Lagom äckligt. Och sorgligt. Varför gör jag detta egentligen? Jag fångar upp en massa hårstrån med händerna varje gång jag drar händerna genom håret (och jag har en typ tvångstanke om att dra händerna genom håret tills jag inte får fler hårstrån i händerna - varför kan jag inte bara låta de vara.) Och igår på matten så var jag tvungen att plocka bort en massa hår från min tröja och matteläraren sa "Fäller du vinterpäls?" och jag ba: "Haha, jaa, det är ju dags nu". Det hade ju faktiskt varit roligt om det inte var så jävla hemskt... Jag har faktiskt väldigt vackert hår, det är det bästa på min kropp, tjockt och lockigt och det börjar bli lagom långt igen sen jag klippte det axellångt i somras. Och nu går det down the drain, igen. Bokstavligen.
Not ready
Om mindre än två veckor befinner jag mig i Barcelona på skolresa. I Barcelona är det sommarvärme just nu. Som Sverige är i maj-juni. Jag är inte alls redo för kjolväder, det kräver mentalt stålsättande som blöta, smutsiga, och framförallt miserabla mars-Stockholm och senare dammiga och nykära april-Stockholm förbereder en för. Jag vill inte dimpa ner i BCN såhär. Armar. Jag har världens fetaste armar.
Allt det här insåg jag idag.
Jag kan köra på knälånga och vadlånga kjolar och undvika att titta mig i skyltfönster, etc. för att inte tänka på benen (bara ben ser mycket tjockare ut än strumpbyxklädda ben) men ARMARNA! Vad gör jag med dem? De är inte redo för kortärmat. Jag ska kolla igenom sommargarderoben och se vad jag kan rota fram för klänningar och överdelar som kanske skyler min allmänna groteskhet.
Allt det här insåg jag idag.
Jag kan köra på knälånga och vadlånga kjolar och undvika att titta mig i skyltfönster, etc. för att inte tänka på benen (bara ben ser mycket tjockare ut än strumpbyxklädda ben) men ARMARNA! Vad gör jag med dem? De är inte redo för kortärmat. Jag ska kolla igenom sommargarderoben och se vad jag kan rota fram för klänningar och överdelar som kanske skyler min allmänna groteskhet.
Shell Games
Årets hittills bästa text kommer ur Bright Eyes' Shell Games:
Egentligen kan jag inte hålla med fullt ut om att Sisyfos-myten har något med galenskap att göra men det funkar verkligen vice versa. (För mig, iaf, har-har) Liksom man svälter för att göra sig själv nöjd (eller mer för att hantera skit om man ska vara ärlig) och sen måste man äta för att göra andra nöjda (eller mindre nojiga) och sen måste man börja om igen. Egentligen gillar jag inte att ta texter och forma dem till sin egen livssituation, som en person som "skriver" själv så tar jag i princip illa vid mig, men ja, det är något jag tänker på varje gång jag hör denna låt. *lame*
"At the architect who imagined this*relaterar*
For the everyman, blessed Sisyphus
Slipping steadily into madness
Now that's the only place to be free"
Egentligen kan jag inte hålla med fullt ut om att Sisyfos-myten har något med galenskap att göra men det funkar verkligen vice versa. (För mig, iaf, har-har) Liksom man svälter för att göra sig själv nöjd (eller mer för att hantera skit om man ska vara ärlig) och sen måste man äta för att göra andra nöjda (eller mindre nojiga) och sen måste man börja om igen. Egentligen gillar jag inte att ta texter och forma dem till sin egen livssituation, som en person som "skriver" själv så tar jag i princip illa vid mig, men ja, det är något jag tänker på varje gång jag hör denna låt. *lame*
måndag 21 mars 2011
strife
Alltså ibland, typ idag, så kan jag känna att det skulle vara lika bra om man dog av svält eller svältrelaterade sjukdomar bara för att känna att det inte är... förgäves. Eller för att på något sätt helga eller rättfärdiga denna kamp. Det är en läskig känsla egentligen. Mer om detta senare, eller imorgon. Jag måste ta mig samman först. Och skriva ett citattal. Om ni skulle skriva ett citattal (ett tal där ett citat av någon spelar viktig roll typ) om/för/till precis vad ni ville vad skulle ni skriva om? Och vilket citat skulle ni använda? Om ni kan komma på något bara på direkten, behöver mest av allt ett ämne, jag är dålig på att komma på ämnen.
söndag 20 mars 2011
trappan
Alltså när man mitt i natten (det känns som det, morföräldrarna gick och la sig för två timmar sen, wtf?) blir helt panisk och känner att man MÅSTE springa. Men det går inte för helvetesjävlaskittrappan knarrar som om den ska ge vika, och bara på natten, som om den VILL sabba för en (eller ja, den knarrar jämt, men MER på natten, jag LOVAR). Önskar att GPs hade renoveringsdille som vilken annan person som bor i den närförort vi bor i. Vilket de egentligen har, köket är bara nåt år gammalt t.ex. Men trappan är 100 000 år, självklart. Det är så "vackert hantverk", som om man bryr sig om hur en jävla trappa ser ut?
Propavan har långsam effekt. Orkar inte vänta. Ångest^googolplex. Igen, överdrift. Men ändå. Nu ska jag se på reprisen av SVTs frågesport med femteklassare. Finns inget annat bra att se.
Propavan har långsam effekt. Orkar inte vänta. Ångest^googolplex. Igen, överdrift. Men ändå. Nu ska jag se på reprisen av SVTs frågesport med femteklassare. Finns inget annat bra att se.
runaway
En förklaring på varför jag "rymde hemifrån" eftersom att jag har tråkigt och det finns inget i närheten bra på tv just nu. Förra söndagen brakade helvetet löst. Eller ja, jag överdriver, det var inte så farligt men jag är så histrionisk att jag överdriver precis allting. De började prata om att sjukskriva (hell to the no, mindre än tre månader kvar och jag ska sjukskrivas?! hur ologiskt?) och lägga in mig (liksom lägga in, kunde de inte börja med matdagböcker och vagga in mig i falsk säkerhet?) och jag tappade greppet lite och vi började bråka. Tillslut har jag retat upp mormor så himla mycket att hon säger att "det är något allvarligt fel i mitt huvud". Och jag drog därifrån. Jag hade inte ens mobilen med mig, min väska låg på mitt rum, två trappor upp, det passade inte med min dramatiska utgång. Det enda jag hade var SL-kortet och husnycklar i jackfickan. Det verkar nog som en jättebarnslig och överdriver reaktion men jag är väldigt impulsdriven när jag blir arg, eller när jag känner något överhuvudtaget. Folk får kritisera mig hur mycket de vill, men rena förolämpningar det accepterar jag inte, särskilt inte från människor som ska älska mig ovillkorligt. + Att det var något i stil vad min kära mor brukade säga och ja... sånt gör ont. Btw: Någon annan som inser hur ironiskt det är att borderline-morsan säger det till sin dotter? F.ö. tycker jag att mormors kommentar inte bara var förolämpande men också otroligt överdriven. Visst jag har ganska extrema kalori-issues men "allvarligt fel i mitt huvud?" typ som att jag var en sociopat eller något.
Kommer ni ihåg när jag för ett par veckor sen skrev att MBA hade sagt något i stil med att jag får komma till honom när jag känner att jag behövde komma bort och jag skrev att jag tyckte det var irriterande att han sa sånt? Och att sånt inte skulle behövas. Haha så fel jag hade. Jag drog alltså till honom och stannade där tills i förmiddags. Mormor och morfar och jag har hälsat på varandra och det är lite awkward men vi vet alla bättre än att ta upp någonting just nu (vi är så jäkla låsta att det nästan är tragiskt, men så jävla skönt att vi alla har samma inställning till detta, tänk om de hade velat prata om saker). Eller ja, jag kan tänka mig att mormor bubblar något inom en snart framtid.
Så ja... Jag har basically varit en sambo den här veckan. Det har faktiskt varit rätt soft. Antagligen för att det var med MBA och inte någon annan. Trots att jag fortfarande ogillar honom halvt så är vår relation en typ hälsosam, fungerande grej. För ja, det är en "grej", vi är inte bara vänner, vi har inget förhållande, vi är mer än KKs (och fram till i fredags hade vi inte ens sex), kan inte riktigt komma på en ordentlig definition för det, platoniskt med lite krydda, kanske? Jag har såklart varit tvungen att förklara saker för honom, om anorexi vilket var så himla konstigt. Förstår inte riktigt vad han ser i mig efter det. Eller innan det, för den delen, är inte vid en kroppsvikt som kan anses sexig liksom och han verkar inte vara någon med en skinny-fetish eller så, i så fall döljer han det jävligt bra.
Kommer ni ihåg när jag för ett par veckor sen skrev att MBA hade sagt något i stil med att jag får komma till honom när jag känner att jag behövde komma bort och jag skrev att jag tyckte det var irriterande att han sa sånt? Och att sånt inte skulle behövas. Haha så fel jag hade. Jag drog alltså till honom och stannade där tills i förmiddags. Mormor och morfar och jag har hälsat på varandra och det är lite awkward men vi vet alla bättre än att ta upp någonting just nu (vi är så jäkla låsta att det nästan är tragiskt, men så jävla skönt att vi alla har samma inställning till detta, tänk om de hade velat prata om saker). Eller ja, jag kan tänka mig att mormor bubblar något inom en snart framtid.
Så ja... Jag har basically varit en sambo den här veckan. Det har faktiskt varit rätt soft. Antagligen för att det var med MBA och inte någon annan. Trots att jag fortfarande ogillar honom halvt så är vår relation en typ hälsosam, fungerande grej. För ja, det är en "grej", vi är inte bara vänner, vi har inget förhållande, vi är mer än KKs (och fram till i fredags hade vi inte ens sex), kan inte riktigt komma på en ordentlig definition för det, platoniskt med lite krydda, kanske? Jag har såklart varit tvungen att förklara saker för honom, om anorexi vilket var så himla konstigt. Förstår inte riktigt vad han ser i mig efter det. Eller innan det, för den delen, är inte vid en kroppsvikt som kan anses sexig liksom och han verkar inte vara någon med en skinny-fetish eller så, i så fall döljer han det jävligt bra.
uppochner
Det låter ganska tragiskt när man förklarar för folk att jag inte bor med min mamma etc. (det är ytterst sällan jag talar om det för att det känns awkward, vilket folk misstolkar som att jag tycker det är "jobbigt" och "påfrestande" men det är inte sant, hela grejen känns pinsam egentligen). Men det är inte så tragiskt, eftersom att jag inte direkt bryr mig eller vet något annat. Det finns en tragisk aspekt i att inte ha ordentliga föräldrar (och senare ganska blasé morföräldrar som inte riktigt förstår hur de bry sig eftersom att det var längesen de behövde göra det): Tonårsupproret blir inget uppror då det inte finns något att göra uppror mot. Det var lite filosofi från mig på en söndagseftermiddag.
Min frånvaro beror på att jag inte har haft min egen dator då jag har bott hos MBA den senaste veckan (alltså vem över 12års ålder rymmer hemifrån? Jag är så fruktansvärt FÅNIG ibland.) och jag har inte vågat läsa bloggar eller blogga själv av rädsla för att missa något när jag raderade den komprometterande historiken. Alltså inte för att jag tror att någon bryr sig om att jag har varit borta.
Ett urval av saker jag har gjort i veckan:
Jag antar att alla ni har druckit den nya Fun Light-smaken vid det här laget? Visst smakar den som den gröna festis-smaken som enligt uppgift på flaskan hade kaktussmak? Vad hände med Festis egentligen? Finns de kvar? Kommer någon ihåg den där Festis-reklamen som typ hade människor i underliga komplicerade och extravaganta situationer och så sa en massa människor, "I am a Festis". Helt jättekonstig reklam.
Nu ska jag läsa ikapp de bloggar (människor) jag gillar jättemycket och sedan bara go with da flow på resten.
Min frånvaro beror på att jag inte har haft min egen dator då jag har bott hos MBA den senaste veckan (alltså vem över 12års ålder rymmer hemifrån? Jag är så fruktansvärt FÅNIG ibland.) och jag har inte vågat läsa bloggar eller blogga själv av rädsla för att missa något när jag raderade den komprometterande historiken. Alltså inte för att jag tror att någon bryr sig om att jag har varit borta.
Ett urval av saker jag har gjort i veckan:
- Skolkat varje dag. Gud vad jag har haft tråkigt; jag har skolkat eller varit sjukskriven (mest skolkat) halva min gymnasietid, men knappt något i trean bara någon lektion/någon dag och jag förstår inte hur jag klarade av det. Även om jag inte går i skolan mer än tre timmar om dagen i fyra dagar så känns det som tre timmar jag verkligen BEHÖVER trots att jag hatar gymnasiehelvetet och inte alls har kul eller alls tycker om mina klasskamrater, vissa hatar jag. Istället har jag:
- Sprungit Djurgården runt åtta gånger. MVH Tigerblood.
- Löst korsord (så lamt)
- Tittat på tredje säsongen av Seinfeld
- Tittat på ganska många Jim Jarmusch-filmer
- Läst böcker
- Nästan enbart druckit mina kalorier, jag vet: har JAG, av alla människor fått i mig flytande kalorier som inte är hjärncellsdödande? Men jag får så fruktansvärt ont i magen av riktig mat nowadays så jag har liksom kompromissat. Räknar dubbelt kaloriantal, även om det antagligen är lite överdrivet. 50% kändes underdrivet.
- Räknat matte (detta eviga "bekymmer" <--- nördigaste citationstecknen jag har gjort)
- Haft sex. Alltså wow, kändes bra att jag äntligen lyckades eller vad man nu ska säga, är det någon annan som har upplevt >1,5års torka och sen bara lyckats? Känns typ som att bestiga Mt. Everest skulle jag tro. Kan ha något med att MBA har varit den enda potentiella sexpartner (är det bara jag som hatar detta ord?) som jag har berättat om mina problem för (och för att jag gjorde ett genombrott hos shrinken i torsdags, men så mycket credit ska jag inte ge henne).
Jag antar att alla ni har druckit den nya Fun Light-smaken vid det här laget? Visst smakar den som den gröna festis-smaken som enligt uppgift på flaskan hade kaktussmak? Vad hände med Festis egentligen? Finns de kvar? Kommer någon ihåg den där Festis-reklamen som typ hade människor i underliga komplicerade och extravaganta situationer och så sa en massa människor, "I am a Festis". Helt jättekonstig reklam.
Nu ska jag läsa ikapp de bloggar (människor) jag gillar jättemycket och sedan bara go with da flow på resten.
söndag 13 mars 2011
sunday
Tidigt i morse befann jag mig på Fridhemsplans tunnelbaneperrong (för ickestockholmare: den är underjordisk) och skulle behöva vänta på tuben i sex satans minuter. Tände en smoke. Men klart som korvspad att det finns en bitter kärring typ Agda, ~75, där klockan halv åtta på en söndagsmorgon. Hon går fram till mig och ba: "Här får man inte röka" Jag bara stirrade argt på henne men hon fortsatte att terra moi (för att förtydliga också, hon stod ca 10m ifrån mig när jag tände den, alltså knappast i farozonen för passiv rökning) Förstod hon inte att jag knappast var på humör för det? Så jag slängde skiten bara för att hon skulle lämna mig ifred. Gick istället till en Selectaautomat för att köpa Zero så jag kunde ha något att göra. Enda gången jag har handlat i en Selectamaskin var för ca tre år sen mitt i natten och då köpte jag kondomer med en kille, kan inte komma på något mer tarvligt. Självklart så jag trycker fel nummer; 64 istället för 65 och får Fanta Lemon. Tjugan jag betalade den med var mina enda kontanter plus att jag inte kunde handla en till läsk via mobilen om jag redan hade köpt en - det skulle ju se konstigt ut (hatar mig själv för min barnslighet). När jag kom hem åkte innehållet ner i handfatet. Moget.
När jag kom hem la jag mig i sängen och tittade på nyhetsmorgon. The Ark var med och sjöng en lugn version av It takes a fool to remain sane (visst heter den så). Då tänkte jag på att artister&band kan ha så himla alternativ framtoning som helst så länge de låter mainstream. Ex. The Ark, Lady Gaga, Jared Leto, Green Day, Avril Lavigne (Sk8r Boi-åren, nu är hon väl full on-mainstream?), MCR, osvosvosv. Sånt är tråkigt.
Tidigare ikväll satt jag med morfar och rökte cigarr (eller jag rökte inte, men morfar gjorde det). Vi pratade statshemligheter och pojkar typ. Det var angenämt.
Idag åt jag en scone för att den var gjord på vegansk grädde, "för min skull" :C Aldrig mer eftermiddagste hos min moster, alltså.
Jag brukar aldrig spy regelbundet. Men nu måste jag. Tänker inte bli tjock med mindre än tre månader till studenten.
När jag kom hem la jag mig i sängen och tittade på nyhetsmorgon. The Ark var med och sjöng en lugn version av It takes a fool to remain sane (visst heter den så). Då tänkte jag på att artister&band kan ha så himla alternativ framtoning som helst så länge de låter mainstream. Ex. The Ark, Lady Gaga, Jared Leto, Green Day, Avril Lavigne (Sk8r Boi-åren, nu är hon väl full on-mainstream?), MCR, osvosvosv. Sånt är tråkigt.
Tidigare ikväll satt jag med morfar och rökte cigarr (eller jag rökte inte, men morfar gjorde det). Vi pratade statshemligheter och pojkar typ. Det var angenämt.
Idag åt jag en scone för att den var gjord på vegansk grädde, "för min skull" :C Aldrig mer eftermiddagste hos min moster, alltså.
Jag brukar aldrig spy regelbundet. Men nu måste jag. Tänker inte bli tjock med mindre än tre månader till studenten.
I'll need these fingers for crossing (ni fattar)
Ont i halsen (ni fattar)
Ge mig bloggtips, bloggar om personer som svälter som faktiskt är intressanta. Har unfollwat en massa idag. Kanske har jag tröttnat på hela grejen... Vet inte. Men skriv alla som ni tycker är intressanta och era egna också. Så kanske jag hittar något kul.
Idag ska jag på eftermiddagste hos en moster. Kan bli trevligt.
Gud den här bloggen är så fruktansvärt tråkig.
Jag är så himla trött. Ska vila ett slag.
Ge mig bloggtips, bloggar om personer som svälter som faktiskt är intressanta. Har unfollwat en massa idag. Kanske har jag tröttnat på hela grejen... Vet inte. Men skriv alla som ni tycker är intressanta och era egna också. Så kanske jag hittar något kul.
Idag ska jag på eftermiddagste hos en moster. Kan bli trevligt.
Gud den här bloggen är så fruktansvärt tråkig.
Jag är så himla trött. Ska vila ett slag.
lördag 12 mars 2011
Movienight
När jag inte kan ta hand om mig själv så finns det andra som gör det (ett litet innuendo, med betoning på litet)
Berättade om min metafysiska kris för MBA (vet ej varför, probs för att han är den enda som skulle lyssna) och han ba: "Kom hit så tittar vi på Pasolini och dricker gin. Ta med dig Anaïs Nin [vi har snackat en massor om bra sex i litteratur och jag har rekommenderat Nin och Reyes, reds anm]" Jag typ BORDE vara kär i honom. Vi är typ själsfränder. Vilket nog är förklaringen till att jag hatar honom till hälften. Säger att jag inte klarar av tunnelbanan och han svarar att han hämtar mig. Som sagt: hatar honom. Men man tackar inte nej till Pasolini och gin.
Berättade om min metafysiska kris för MBA (vet ej varför, probs för att han är den enda som skulle lyssna) och han ba: "Kom hit så tittar vi på Pasolini och dricker gin. Ta med dig Anaïs Nin [vi har snackat en massor om bra sex i litteratur och jag har rekommenderat Nin och Reyes, reds anm]" Jag typ BORDE vara kär i honom. Vi är typ själsfränder. Vilket nog är förklaringen till att jag hatar honom till hälften. Säger att jag inte klarar av tunnelbanan och han svarar att han hämtar mig. Som sagt: hatar honom. Men man tackar inte nej till Pasolini och gin.
åkommor
Just nu:
Extrem må-illa mättnad efter 0.75portion havregrynsgröt
Ändå sugen på paté
Typ feber, eller bara värme ifrån all mat jag har ätit idag. MVH Påtvingad fetma.
Kronisk trötthet
Kronisk lathet
Kronisk ledsenhet.
Sak jag tycker är tråkig: Att alla låtsas highbrows har förstört melodifestivalogillande med deras nervösa mellobashande. Det finns folk som är totalt ointresserade utan att döma andra.
Extrem må-illa mättnad efter 0.75portion havregrynsgröt
Ändå sugen på paté
Typ feber, eller bara värme ifrån all mat jag har ätit idag. MVH Påtvingad fetma.
Kronisk trötthet
Kronisk lathet
Kronisk ledsenhet.
Sak jag tycker är tråkig: Att alla låtsas highbrows har förstört melodifestivalogillande med deras nervösa mellobashande. Det finns folk som är totalt ointresserade utan att döma andra.
fredag 11 mars 2011
tears
Alltså när man börjar gråta framför en lärare vill man på något sätt förklara: Jag är inte skör eller överkänslig, bara jävligt arg för att allting som kan gå fel gör det hela jävla tiden och jag är så jävla trött på det (plus hormoner och kanske lite undernärd aka lättretlig). Men ja... istället börjar man hyperventilera och låser in sig på en toalett. FYI: Idag hade jag zuperzalta tårar, blev sjukt rödsprängd och det svider fortfarande i ögon och ansikte.
Så jag ska sova nu och hoppas att jag på något vis vaknar upp som en balanserad människa. Imorgon måste jag upp väldigt tidigt för en lördag morgon.
Så jag ska sova nu och hoppas att jag på något vis vaknar upp som en balanserad människa. Imorgon måste jag upp väldigt tidigt för en lördag morgon.
torsdag 10 mars 2011
kallt
Ack vad min inre perfektionist&besserwisser skriker när jag läser vissa inlägg från den här sortens bloggar. Suck. Men jag inser att vi inte är riktiga vänner och det är inte min business att ifrågasätta saker och ting här.
Idag har jag frusit som en... apa på arktis. Bra liknelse.
Jag har mens men ändå inte. Eller jag tror att jag har mens, grejen är bara att jag inte har själva mensen...
Bevis: 1) Jag har fått en kvissla vid tinningen (tur att den sitter på ett ställe som knappt syns). Orenheter får jag bara när jag har mens, inte varje gång jag har mens men de gånger jag får en finne/etc. är de gånger jag har mens. 2) Jag hade något som kändes som mensvärk - men ändå inte, tidigare idag. 3) Jag bröt ihop på affären idag när det inte fanns passionsfrukt - den enda frukten jag äter nuförtiden. Hormoner bör vara enda förklaringen/ursäkten till att detta händer. Dock att en jättefab kille som såg ut att vara typ ingenjör (har utvecklat en liten fäbless för KTH:are, bara för att vi skulle vara så himla inkompatibla) såg mig, typ "tröstade" mig och rekommenderade fikon istället. Blev lite kär. Kom över honom tio minuter senare. Men alltså, jag älskar Östermalm, som en liten by mitt i Stockholm. (Hade varit hos shrinken, fortfarande inget nytt ang. viktnedgången, undrar om skolsyster har glömt att säga till någon?)
Annars har jag varit på yoga idag, promenerat i två timmar, varit i skolan och ätit sammanlagt 705kcal. Ligger plus 277 (räknar ej med yoga för att jag inte yogar på det sättet, jag yogar för andningens skull.) Ska kanske äta något mer, även fast klockan är halv tio...
Imorgon måste jag springa en massa ärenden och skriva ett personligt brev till ett jobb jag ska söka. Tråkigt. Men en bra nyhet är att jag tror att jag har fått tillbaka Joel nu... Han sitter inte helt på kroken tror jag, men nästan.
Idag har jag frusit som en... apa på arktis. Bra liknelse.
Jag har mens men ändå inte. Eller jag tror att jag har mens, grejen är bara att jag inte har själva mensen...
Bevis: 1) Jag har fått en kvissla vid tinningen (tur att den sitter på ett ställe som knappt syns). Orenheter får jag bara när jag har mens, inte varje gång jag har mens men de gånger jag får en finne/etc. är de gånger jag har mens. 2) Jag hade något som kändes som mensvärk - men ändå inte, tidigare idag. 3) Jag bröt ihop på affären idag när det inte fanns passionsfrukt - den enda frukten jag äter nuförtiden. Hormoner bör vara enda förklaringen/ursäkten till att detta händer. Dock att en jättefab kille som såg ut att vara typ ingenjör (har utvecklat en liten fäbless för KTH:are, bara för att vi skulle vara så himla inkompatibla) såg mig, typ "tröstade" mig och rekommenderade fikon istället. Blev lite kär. Kom över honom tio minuter senare. Men alltså, jag älskar Östermalm, som en liten by mitt i Stockholm. (Hade varit hos shrinken, fortfarande inget nytt ang. viktnedgången, undrar om skolsyster har glömt att säga till någon?)
Annars har jag varit på yoga idag, promenerat i två timmar, varit i skolan och ätit sammanlagt 705kcal. Ligger plus 277 (räknar ej med yoga för att jag inte yogar på det sättet, jag yogar för andningens skull.) Ska kanske äta något mer, även fast klockan är halv tio...
Imorgon måste jag springa en massa ärenden och skriva ett personligt brev till ett jobb jag ska söka. Tråkigt. Men en bra nyhet är att jag tror att jag har fått tillbaka Joel nu... Han sitter inte helt på kroken tror jag, men nästan.
onsdag 9 mars 2011
bokmärke
Jag hatar romantik. Det är bland det tråkigaste jag vet. Om någon skulle köra Cusack i Say Anything på mig så skulle hen ha fått ett lexikon i huvudet (eller i alla fall i hens riktning, jag är dålig på att skikta och träffa). Det går inte att vara råååmantisk på ett vis som inte känns som en simulerad Hollywood-fadäs, det är ju faktiskt själva essenssen av romantik. Kärlek på riktigt ska vara något spontant och äkta.
Idag gav MBA mig ett bokmärke när vi sågs för eftermiddagskaffe och sa "Jag har märkt att du använder kvitton som bokmärken så jag tänkte att du kanske behövde ett". Det hade Mumin-motiv och såg ut som ett sånt som de säljer i kassan på typ NKs bokavdelning. Jag kan verkligen föreställa mig hur han stod där i kassan på typ NKs bokavdelning och skulle betala för whatever och såg dessa bokmärken och fick en "strålande" idé om hur han ska få mig att smälta lite grann. Bokmärket (som då är billigt) säger typ: Jag har märkt din lilla egenhet med kvitto som bokmärken (har inte alla detta, bokmärke som bokmärke, whatever liksom, och jag är ändå en person som kör på cigarettetui.) så jag köpte ett, men det är en helt avslappnad och spontan grej, bara något jag plockade upp. *Insert charmigt leende.* Zzzzz.
Okej, jag erkänner att jag läser lite för mycket i det här men ni fattar vart jag kommer ifrån, right? Fast jag tycker att ambivalens är en bra känsla, jag gillar MBA mycket, han är en skön snubbe men det finns så mycket med honom som irriterar mig. Sånt gillar jag av okänd anledning.
Anyways. Idag ligger jag på minus, kalorimässigt. ~(-144). Jag kör omedvetet (eller jo, medvetet men inte med flit) på en varannan dag-diet. Det är inte bra. Varannan dag-dieter funkar ju asbra för viktnedgång, i alla fall på mig (bättre än >500kcal/dag skulle jag gissa på). Jag ska ju inte gå ner mer i vikt. I morse vägde jag 42.8. Kommer att väga mindre imorgon. Men alltså det finns ingen som tvingar mig att äta längre (börjar ärligt talat tro att de har slutat att bry sig/gett upp) och det är ytterst svårt att äta ordentligt när man inte behöver göra det för att hålla skenet uppe. Nu ska jag planera morgondagens mat och jag ska banne mig komma upp i minst 800. (Måste kanske byta namn på bloggen. Sunshine Starves 1/2 the time?)
Det var allt jag hade att berätta. Nu ska jag räkna Trigonometri <--- Tråkigaste matte-området någonsin.
Nej just ja: En "rolig" allitteration jag kom på när jag sprang i motvind tidigare idag: "Fet flicka flyr från flegma". Var tvungen att hitta något motiverande som jag kunde distrahera mig med, särskilt under den första halvan (5km) som jag dels sprang i motvind och dels frös lite i början av (brukar springa i fyra lager, ett linne, en löpartröja, en löparväst till vintern, plus en tunn löparjacka som egentligen passar bättre till vår/höst - har tagit bort västen). Tänkte hela tiden att jag ville sluta springa, men så kom jag på denna "geniala" alliteration och skrockade för mig själv. När den det lustiga hade tagit slut så var jag piggare och närmare rundans vändning så då räckte de nattsvarta housebeatsen till att driva mig på. Men det som skulle blivit en mil blev bara åtta km för att jag verkligen inte orkade mera, fick nästan kramp. Men ja, jag ligger på minus och jag använder det som ursäkt (+ att jag har sprungit mycket oregelbundet/inte alls på sistone på grund av förkylning, kyla, blött och resa).
Idag gav MBA mig ett bokmärke när vi sågs för eftermiddagskaffe och sa "Jag har märkt att du använder kvitton som bokmärken så jag tänkte att du kanske behövde ett". Det hade Mumin-motiv och såg ut som ett sånt som de säljer i kassan på typ NKs bokavdelning. Jag kan verkligen föreställa mig hur han stod där i kassan på typ NKs bokavdelning och skulle betala för whatever och såg dessa bokmärken och fick en "strålande" idé om hur han ska få mig att smälta lite grann. Bokmärket (som då är billigt) säger typ: Jag har märkt din lilla egenhet med kvitto som bokmärken (har inte alla detta, bokmärke som bokmärke, whatever liksom, och jag är ändå en person som kör på cigarettetui.) så jag köpte ett, men det är en helt avslappnad och spontan grej, bara något jag plockade upp. *Insert charmigt leende.* Zzzzz.
Okej, jag erkänner att jag läser lite för mycket i det här men ni fattar vart jag kommer ifrån, right? Fast jag tycker att ambivalens är en bra känsla, jag gillar MBA mycket, han är en skön snubbe men det finns så mycket med honom som irriterar mig. Sånt gillar jag av okänd anledning.
Anyways. Idag ligger jag på minus, kalorimässigt. ~(-144). Jag kör omedvetet (eller jo, medvetet men inte med flit) på en varannan dag-diet. Det är inte bra. Varannan dag-dieter funkar ju asbra för viktnedgång, i alla fall på mig (bättre än >500kcal/dag skulle jag gissa på). Jag ska ju inte gå ner mer i vikt. I morse vägde jag 42.8. Kommer att väga mindre imorgon. Men alltså det finns ingen som tvingar mig att äta längre (börjar ärligt talat tro att de har slutat att bry sig/gett upp) och det är ytterst svårt att äta ordentligt när man inte behöver göra det för att hålla skenet uppe. Nu ska jag planera morgondagens mat och jag ska banne mig komma upp i minst 800. (Måste kanske byta namn på bloggen. Sunshine Starves 1/2 the time?)
Det var allt jag hade att berätta. Nu ska jag räkna Trigonometri <--- Tråkigaste matte-området någonsin.
Nej just ja: En "rolig" allitteration jag kom på när jag sprang i motvind tidigare idag: "Fet flicka flyr från flegma". Var tvungen att hitta något motiverande som jag kunde distrahera mig med, särskilt under den första halvan (5km) som jag dels sprang i motvind och dels frös lite i början av (brukar springa i fyra lager, ett linne, en löpartröja, en löparväst till vintern, plus en tunn löparjacka som egentligen passar bättre till vår/höst - har tagit bort västen). Tänkte hela tiden att jag ville sluta springa, men så kom jag på denna "geniala" alliteration och skrockade för mig själv. När den det lustiga hade tagit slut så var jag piggare och närmare rundans vändning så då räckte de nattsvarta housebeatsen till att driva mig på. Men det som skulle blivit en mil blev bara åtta km för att jag verkligen inte orkade mera, fick nästan kramp. Men ja, jag ligger på minus och jag använder det som ursäkt (+ att jag har sprungit mycket oregelbundet/inte alls på sistone på grund av förkylning, kyla, blött och resa).
tisdag 8 mars 2011
uppdatering
Idag har jag PW:at i två timmar och ätit ~769kcal. Så jag ligger plus ~230kcal. Det är nog lagom. Ska ju inte gå ner så mycket mer. Dock att jag insåg att jag hade ätit för lite under dagen när jag kom hem klockan fem och åt 50g vegansk ost. Det "sjuka" är ju normalt hos mig så det kändes sjukt att äta ca 240kcal bara för att man var tvungen. Morföräldrarna säger inget ännu heller. Superkonstigt.
Jag mejlade äntligen det där mejlet till Joel sen gick jag ut på en timmes PW och nu när jag kom tillbaka vågade jag inte logga in på min vanliga mejladress i rädsla för att han har svarat så jag loggade in på bloggens. Jag har inte så mycket mer att säga. Utöver att jag faktiskt inte är efter i matte (jo en sida men det tar jag igen imorgon), som jag trodde att jag var.
Jag är jättetrött i armarna. (Och jag har inte använt dem idag...)
Jag mejlade äntligen det där mejlet till Joel sen gick jag ut på en timmes PW och nu när jag kom tillbaka vågade jag inte logga in på min vanliga mejladress i rädsla för att han har svarat så jag loggade in på bloggens. Jag har inte så mycket mer att säga. Utöver att jag faktiskt inte är efter i matte (jo en sida men det tar jag igen imorgon), som jag trodde att jag var.
Jag är jättetrött i armarna. (Och jag har inte använt dem idag...)
måndag 7 mars 2011
kras
Jag har tappat min eyeliner i golvet. Jag har tappat den i golvet oräkneliga gånger. Men nu har jag tappat den i golvet så att den gick sönder (Hur? Men framförallt: varför?) Att spendera hundratals kronor på en ny eyeliner känns inte lockande särskilt eftersom att jag måste spara all min deg till Spanien. Men jag måste ha en eyeliner. Det här är i alla fall ett trevligare problem än mina andra. Känner mig förkrossad. Nu måste jag städa upp eyeliner. Hoppas det inte lämnar fläckar.
weird
Nyss drack jag upp min kopp Lapsang (ids inte att skriva souchong) med en skvätt mjölk (ytterligare bevis på hälsosamhet, annars är mjölken i teet onödiga kalorier). Lapsang är det enda teet jag har mjölk i men konnässörer kanske skulle protestera? Kinesiska teer ska väl traditionellt sätt inte ha mjölk i sig? Eller gäller det bara grönt? Har ingen aning men hursomhelst så dricker jag mitt Lapsang med mjölk, ibland, det är gott utan också. Sen orkar jag inte riktigt göra så mycket mer. Läste om Marine Le Pen och var arg. Kontemplerar om ingenting och allting. Bör plugga projektarbete men jag "ska börja sen". Jag brukar inte vanligtvis förhala viktiga saker så mycket men det blir så ibland när man känner sig lite överväldigad. Jag har nu förstått vidden av allt jag måste göra, inte så mycket i skolväg, egentligen (om man bortser från matte), men det är andra saker, söka sommarjobb, söka utbildningar (dels några utomlands då man måste skriva ansökningsbrev och vara jättekokett - fy bubblan), öva till HP, andas, städa, ha perfekt målade naglar. Okej nu lät det inte så fruktansvärt jobbigt (därför la jag till saker som att städa och måla naglarna, haha) men det känns som det. När man lägger till saker som matte och projekt och perifera problem (ja, de är perifera när skola och framtid finns med i bilden - så töntig är jag) som t.ex. bästa vänner som lämnar en i sticket och morföräldrar som är konstiga. Och att brain är lite trött pga för lite kolhydrater.
För mormor, i alla fall, beter sig konstigt. Hon pratar knappt med mig och suckar ljudligt när jag är nära. Det känns så medvetet som det går. Jag tror inte att hon orkar med mig längre. Att ha mig här gör henne illa till mods och trött. Detta är bara min tolkning av hennes beteende de senaste dagarna. Har inte pratat med henne om det (och tänker såklart inte göra det, vad tar ni oss för - en normal familj?). En annan sak som är jättekonstig är att ingen har nämnt att jag väger två (gick upp hela fem hekto under lovet, vet inte hur SÅ mycket åt jag inte) kilo mindre än vad jag bör. Trodde först att de bara ignorerade det tills vi kom till en mer officiell miljö men skolsyster har inte skrivit till mig om något möte, eller läkartid och shrinken har inte heller kontaktat mig. Förstår ni vad sjukt, egentligen? Det är välkommet - svälter inte för uppmärksamhet - men det konfunderar mig något så otroligt. Det är nog bara lugnet före stormen.
Har förresten börjat röka lite smått igen. Om jag måste vänta längre än fyra-fem min på kollektivtrafik och det är obekvämt/opraktiskt att gå till nästa station så tar jag en smoke. Galoises. För jag hatar att vänta. Blir något panisk av det och det hjälper mer med en cig än att göra saker på mobilen. Det händer ändå så sällan att jag får vänta så pass länge att jag inte ser det skadliga i det. Kanske tre gånger under en vecka. Det är inte ens ett paket i månaden. Lyckas hålla mig från att röka fler på ett makalöst sätt.
Haha, trodde att jag inte hade något att skriva om och så blir det ett sånt här långt inlägg. Hur tolkar vi det?
För mormor, i alla fall, beter sig konstigt. Hon pratar knappt med mig och suckar ljudligt när jag är nära. Det känns så medvetet som det går. Jag tror inte att hon orkar med mig längre. Att ha mig här gör henne illa till mods och trött. Detta är bara min tolkning av hennes beteende de senaste dagarna. Har inte pratat med henne om det (och tänker såklart inte göra det, vad tar ni oss för - en normal familj?). En annan sak som är jättekonstig är att ingen har nämnt att jag väger två (gick upp hela fem hekto under lovet, vet inte hur SÅ mycket åt jag inte) kilo mindre än vad jag bör. Trodde först att de bara ignorerade det tills vi kom till en mer officiell miljö men skolsyster har inte skrivit till mig om något möte, eller läkartid och shrinken har inte heller kontaktat mig. Förstår ni vad sjukt, egentligen? Det är välkommet - svälter inte för uppmärksamhet - men det konfunderar mig något så otroligt. Det är nog bara lugnet före stormen.
Har förresten börjat röka lite smått igen. Om jag måste vänta längre än fyra-fem min på kollektivtrafik och det är obekvämt/opraktiskt att gå till nästa station så tar jag en smoke. Galoises. För jag hatar att vänta. Blir något panisk av det och det hjälper mer med en cig än att göra saker på mobilen. Det händer ändå så sällan att jag får vänta så pass länge att jag inte ser det skadliga i det. Kanske tre gånger under en vecka. Det är inte ens ett paket i månaden. Lyckas hålla mig från att röka fler på ett makalöst sätt.
Haha, trodde att jag inte hade något att skriva om och så blir det ett sånt här långt inlägg. Hur tolkar vi det?
söndag 6 mars 2011
Sex
Idag hände det. Vi (jag och MBA) satt och pratade och jag drog ett dåligt skämt och helt plötsligt sådär som sånt händer så grovhånglar vi och jag tänker "Äntligen!" Hade nästan börjat tro att han inte var intresserad av mig. Efter en stund så drar han av mig klänningen (Gud vad jag hatar vintern, att bli avklädd och ha strumpbyxor uppdragna till midjan är så fult! Och nej, jag slutar inte tänka estetiskt i stundens hetta, är för mycket av en perfektionist) och jag hinner knäppa upp ett par knappar på hans skjorta men så säger han "Vänta, vänta" och tar tag i mina händer. "Ska vi inte tänka på det här?" Jag tänker typ "Wtf? Du är man, det är meningen att du ska ha så mycket blod i kuken att du inte kan tänka!" Mina inre monologer, alltid lika classy. Jag undrar vad det finns att tänka på, vi har trots allt umgåtts i flera veckor och tanken måste ha slagit honom någon gång, särskilt eftersom att han har frågat om jag ville sova över så många gånger. Men ja: Jag är trots allt bara 17 och blablabla. Hatar dessa argument, har man känt mig i över en månad så tycker jag att man vid det här laget borde ha förstått att jag inte är någon blåögd tonåring som tänder på män i sin trettioårskris. (+ Fyller 18 om nästan tre månader om det skulle få honom att känna sig bättre)
Vi redde inte ut någonting om det (vet inte ens vad det är han vill reda ut) och ögonblicket hade passerat så efter en stund gick jag. När jag satt på tuben fick jag smset: "Okej, nu ångrar jag mig lite. Förlåt." I efterhand kan jag nästan tänka att hans omtanke är lite söt ändå. Men den känns så himla onödig. Kan ta hand om mig själv, thankyouverymuch. Omtanken är ändå något avskyvärt. Funderar om mitt bekräftelsebehov är fyllt ännu. Samtidigt har jag inte lust att sluta hänga med honom. Dock att det blir awkward. Hans fel. *funderar*
Vi redde inte ut någonting om det (vet inte ens vad det är han vill reda ut) och ögonblicket hade passerat så efter en stund gick jag. När jag satt på tuben fick jag smset: "Okej, nu ångrar jag mig lite. Förlåt." I efterhand kan jag nästan tänka att hans omtanke är lite söt ändå. Men den känns så himla onödig. Kan ta hand om mig själv, thankyouverymuch. Omtanken är ändå något avskyvärt. Funderar om mitt bekräftelsebehov är fyllt ännu. Samtidigt har jag inte lust att sluta hänga med honom. Dock att det blir awkward. Hans fel. *funderar*
lördag 5 mars 2011
Denna blåsiga dag då man sörjer förlorad vänskap är Marianne Faithfull det perfekta soundtracket. Är det verkligen ingen som har något råd till mig angående Joel? Helst av allt vill jag armbåga mig tillbaka in i hans inbox/liv.
Ska kanske till MBA idag. Vet inte. Det faktum att han bor i Gamla Stan är så off-putting (Gamla Stan är nästan den värsta delen av Stockholm) orkar inte ta mig dit.
Det blåser för mycket för att jag ska orka springa idag. Plus att det är lite för halt på vissa ställen. Dock att jag kommer att äta ca 700kcal sammanlagt. Känns inte bra. Har dock tagit en timmes promenad. så jag är inte helt lat idag.
Ska kanske till MBA idag. Vet inte. Det faktum att han bor i Gamla Stan är så off-putting (Gamla Stan är nästan den värsta delen av Stockholm) orkar inte ta mig dit.
Det blåser för mycket för att jag ska orka springa idag. Plus att det är lite för halt på vissa ställen. Dock att jag kommer att äta ca 700kcal sammanlagt. Känns inte bra. Har dock tagit en timmes promenad. så jag är inte helt lat idag.
fredag 4 mars 2011
Break up-letter
Ett sånt där brev som folk i klyschiga filmer och tv-serier gör till sin gamla pojkvän (det är alltid tjejer som gör dem) efter en svidande kärlekshistoria där de skriver ner alla deras känslor och tankar om kärlekshistorian och pojkvännen för att sedan slänga brevet och vara "själsligt" renad av denna process. Gjorde ett sånt brev, till Joel. Bröt ihop och hyperventilerade två gånger. Grät stilla en gång. Det är inget långt brev. Mitt ansikte svider och min näsa är slemmig. Känner mig inte själsligt renad alls. Hatar Hollywood. Vill skicka det. Är det elakt? Om det ser ut såhär:
Alltså snälla, ge mig råd. Och länka det gärna på era bloggar för jag behöver många råd (och jag har inte många läsare).
Skicka eller inte skicka, med motivering. Kommer säkert att bli för otålmodig och skicka det på egenhand, men då skriver jag ett inlägg om det. Nu ska jag ta pillz och sova.
Först och främst vill jag inleda med att jag ber om ursäkt för att jag inte kan känna mer empati för dina känslor. Det är omöjligt att göra om man aldrig har känt så själv. Känner mig jätteelak som skriver detta men jag behöver ha det sagt.
Först var jag ledsen över det du skrev. Jätteledsen. Nu är jag lite arg tror jag. Jag tänkte typ att vi kunde vara vänner för evigt (känns jättefånigt att skriva och i efterhand var väl det lika naivt och fånigt som det ser ut i skrift) men nu har du gått och förstört det. (Detta är då den elaka biten, vilket är onödigt att förklara) Det känns verkligen som att något har gått sönder. Jag förstår att du gjorde det av ren självbevarelsedrift, även om jag inte förstår känslorna bakom mekanismen så förstår jag mekanismen i sig. Men alltså, du kommer aldrig att skriva till mig igen, även fast du blir kär i någon annan, det är jag 99% säker på. Jag tror att lika lite som jag förstår varför du ville (och inte ville) sluta skriva så förstår du nog lika lite hur ledsen jag har blivit av det här.
Jag har en irrationell rädsla för att folk jag bryr mig om ska gå och dö. Jag tänker på det jätteofta och har mardrömmar om det. Det var därför jag ville att du skulle skriva ibland så att jag skulle veta att du var vid liv (kul att det tog jävligt många timmar för dig att svara också, trodde liksom verkligen att du var död då...). Men jag har insett att du inte behöver göra det, yay för dig - som uppenbarligen inte vill det. Egentligen så kunde du lika gärna ha varit död, för jag kan skriva till dig lika lite hursomhelst. (Men alltså, ta i trä! Och håll dig borta från typer med yxor.)
Det känns som att jag skriver till en främling
Det jobbigaste med det här är väl att du inte är kär i mig på riktigt (inte för att underminera dina känslor eller så), du tänker bara på mig som kanske något mer än en vän eftersom att jag är snäll mot dig (ibland, är rätt syrlig vid andra tillfällen, fast det vet du redan) och inte för att jag är underbar (för det är jag ju inte). Och här kommer bristen på empati igen/fortfarande: Det gör jätteont att du raderar bort mig för något som inte ens är äkta.
Alltså snälla, ge mig råd. Och länka det gärna på era bloggar för jag behöver många råd (och jag har inte många läsare).
Skicka eller inte skicka, med motivering. Kommer säkert att bli för otålmodig och skicka det på egenhand, men då skriver jag ett inlägg om det. Nu ska jag ta pillz och sova.
the best looking girls are staying inside
Ni får gärna underhålla mig i kväll. Känns som att jag kommer att behöva det. Börjar redan bli lite för manisk.
Bra grej: Fick 38 poäng på På Spåret ikväll. Dock att PR är 39. Är mycket lam. Det är min schtick.
I alla fall, mitt sportlov: Ytterst angenämt utöver att bristen på struktur gjorde mig lite väl utmattad ibland. Har övrig tid varit nästintill hypomanisk i en hel vecka. Med matsituationen har jag varit mer eller mindre laissez-faire. Inte räknat kalorier under måltidens gång, men vid sänggång. Visserligen inte ätit lika mycket som andra (fast det gör vi ju aldrig) eller lika ofta, men inte skapat dålig stämning (wow) har dock varit tvungen att spy ett par gånger på grund av... ja, för mycket mat vid ett och samma tillfälle. Har 4/6 dagar tränat bort nästan all mitt intag (räknar ej med alkohol, vilket man känner att man kanske borde eftersom det är så mycket kcal i men jag har aldrig gått upp i vikt av detta gift så jag känner mig rätt trygg i att inte räkna med det). Räknar med att ha gått upp ett par hekto i alla fall (vägde 43.4 vid hemkomst, väntar med spänning på morgonvikten) känns nästan okej eftersom jag har fått stenhårda lårmuskler och att jag p.g.a. detta kommer att ha lite ökad energiåtgång. I alla fall: Det jag vill komma fram till med min ytterst långrandiga monolog är ännu en långrandig monolog: Jag känner mig väldigt "frisk". Låter konstigt och det finns inte en enda läkare eller shrink i världen som skulle kalla mig frisk men grejen är att jag inte känner så mycket ångest över det som jag stoppar i mig. Annars är all mat, oavsett om det är broccoli eller vitt bröd, en fiende som får en att känna sig värdelös. Men jag känner det inte längre. Jag äter när jag äter, det är mycket mindre än alla andra och långt ifrån hälsosamma mängder men det är inte jobbigt när jag gör det. Framförallt så tänker jag att ca 42kg är en ganska bra vikt. Här kan jag lära mig att må bra. Inte för att andra vill det men det är en viktig insikt för mig typ. Hit men inte längre.
(OBS att semester och verklighet inte är samma sak och att jag reserverar för attitydändring när söndagen kommer. Lassiez-faire funkar inte i verkligheten. Men jag hoppas att jag fortfarande kan tänka såhär, och leva såhär. Hade varit bekvämt)
Bra grej: Fick 38 poäng på På Spåret ikväll. Dock att PR är 39. Är mycket lam. Det är min schtick.
I alla fall, mitt sportlov: Ytterst angenämt utöver att bristen på struktur gjorde mig lite väl utmattad ibland. Har övrig tid varit nästintill hypomanisk i en hel vecka. Med matsituationen har jag varit mer eller mindre laissez-faire. Inte räknat kalorier under måltidens gång, men vid sänggång. Visserligen inte ätit lika mycket som andra (fast det gör vi ju aldrig) eller lika ofta, men inte skapat dålig stämning (wow) har dock varit tvungen att spy ett par gånger på grund av... ja, för mycket mat vid ett och samma tillfälle. Har 4/6 dagar tränat bort nästan all mitt intag (räknar ej med alkohol, vilket man känner att man kanske borde eftersom det är så mycket kcal i men jag har aldrig gått upp i vikt av detta gift så jag känner mig rätt trygg i att inte räkna med det). Räknar med att ha gått upp ett par hekto i alla fall (vägde 43.4 vid hemkomst, väntar med spänning på morgonvikten) känns nästan okej eftersom jag har fått stenhårda lårmuskler och att jag p.g.a. detta kommer att ha lite ökad energiåtgång. I alla fall: Det jag vill komma fram till med min ytterst långrandiga monolog är ännu en långrandig monolog: Jag känner mig väldigt "frisk". Låter konstigt och det finns inte en enda läkare eller shrink i världen som skulle kalla mig frisk men grejen är att jag inte känner så mycket ångest över det som jag stoppar i mig. Annars är all mat, oavsett om det är broccoli eller vitt bröd, en fiende som får en att känna sig värdelös. Men jag känner det inte längre. Jag äter när jag äter, det är mycket mindre än alla andra och långt ifrån hälsosamma mängder men det är inte jobbigt när jag gör det. Framförallt så tänker jag att ca 42kg är en ganska bra vikt. Här kan jag lära mig att må bra. Inte för att andra vill det men det är en viktig insikt för mig typ. Hit men inte längre.
(OBS att semester och verklighet inte är samma sak och att jag reserverar för attitydändring när söndagen kommer. Lassiez-faire funkar inte i verkligheten. Men jag hoppas att jag fortfarande kan tänka såhär, och leva såhär. Hade varit bekvämt)
Don' you go rounin' roun' to re ro
High 5 till den som fattar refen! :)
Klockan 18.00-19.00 är dygnets konstigaste tid, utöver 04.00-05.30 (på festnätter). Det är varken eftermiddag eller kväll. Limbo. Ibland är det något jag hatar. Ibland är det något jag älskar. Ikväll älskar jag det. Kan just nu bestämma mig för vad jag vill: stanna inne eller gå ut. Lutar åt det tidigare, men har glitterkilklackarna redo.
Idag fikade jag med syster. På Espresso House av alla ställen. Hennes val, ofc. Stod och velade längre än nödvändigt mellan en espresso och en Zero. Blev tillslut en Zero. Syster beställde en chailatte och en mudcake (vilket är typ, kladdkaka? lamt). Hon har BMI kring 19. Detta har väl jag med om jag äter ordentligt. Tänker alltid på detta när jag endast beställer något att dricka och hon beställer något normalt. Är känner mig avundsjuk och överlägsen samtidigt. Jag finner det attraktivt att inte äta. Ingen annan gör det. Skit samma. Inte det jag vill skriva om. Så jag beställer Coca Cola Zero. Den inkompetenta jäveln bakom disken ger mig en vanlig. Vill inte göra det till en deal framför syster (vi är supernära varandra men mina kaloriproblem pratar jag inte om). Vill helst av allt gråta. Jag drack en klunk. Klagade på att den var varm och inte smakade något (vilket var sant, fika aldrig på EH, barn) gav syster flaskan (en liten 33cl flaska för 23spänn om jag minns rätt) för att demonstrera, hon drack och höll med. Drack sedan två små klunkar till och lämnade resten, typ två tredjedelar.
Det jag tänker skriva om nu är veckans stora förtvivlan. För ett par dagar sen fick jag ett mejl ifrån Joel. Han med bloggen om ni minns. Han har typ gjort slut med mig. Tydligen är han kär i mig (som jag misstänkte) och ledsen över att jag inte kommer att känna samma sak så han vill inte längre skriva med mig för det gör för ont. Han skrev att det hade känts bättre om han hade haft kompisar och så men nu har han inte det så han har helt enkelt raderat mig ur hans liv. Är förkrossad över detta, har till och med gråtit. Mycket lite men vid tre kontemplativa tillfällen. Han är min bästa vän och nu har han "lämnat" mig. Jag har verkligen svårt att känna empati för hans känslor eftersom det är känslor som jag aldrig har upplevt. Så jag är mest arg och ledsen för min egen skull. Jag vet att det säkert är fel men jag kan inte riktigt reagera på annat sätt. Idag smsade jag honom och skrev att jag ville att han skulle skriva ibland så jag visste att han levde (Irrationell rädsla jag har: att folk jag bryr mig om ska gå och dö, om han skulle dö så skulle jag aldrig få reda på det. Egentligen spelar det inte så stor roll för om han ändå är ute ur mitt liv så är han det. Han kunde lika gärna vara död.). Han tog alltför god tid på sig att svara (så att det kändes medvetet) och skrev "Jag vet inte. Kanske" (Fast han kanske bara inte visste vad han ville säga). Har även sagt att han ska skriva till mig igen när han blir kär i någon annan så vi kan bli vänner igen. (Något jag inser i efterhand antagligen var lite väl okänsligt, men jag vet inte sånt).
Klockan 18.00-19.00 är dygnets konstigaste tid, utöver 04.00-05.30 (på festnätter). Det är varken eftermiddag eller kväll. Limbo. Ibland är det något jag hatar. Ibland är det något jag älskar. Ikväll älskar jag det. Kan just nu bestämma mig för vad jag vill: stanna inne eller gå ut. Lutar åt det tidigare, men har glitterkilklackarna redo.
Idag fikade jag med syster. På Espresso House av alla ställen. Hennes val, ofc. Stod och velade längre än nödvändigt mellan en espresso och en Zero. Blev tillslut en Zero. Syster beställde en chailatte och en mudcake (vilket är typ, kladdkaka? lamt). Hon har BMI kring 19. Detta har väl jag med om jag äter ordentligt. Tänker alltid på detta när jag endast beställer något att dricka och hon beställer något normalt. Är känner mig avundsjuk och överlägsen samtidigt. Jag finner det attraktivt att inte äta. Ingen annan gör det. Skit samma. Inte det jag vill skriva om. Så jag beställer Coca Cola Zero. Den inkompetenta jäveln bakom disken ger mig en vanlig. Vill inte göra det till en deal framför syster (vi är supernära varandra men mina kaloriproblem pratar jag inte om). Vill helst av allt gråta. Jag drack en klunk. Klagade på att den var varm och inte smakade något (vilket var sant, fika aldrig på EH, barn) gav syster flaskan (en liten 33cl flaska för 23spänn om jag minns rätt) för att demonstrera, hon drack och höll med. Drack sedan två små klunkar till och lämnade resten, typ två tredjedelar.
Det jag tänker skriva om nu är veckans stora förtvivlan. För ett par dagar sen fick jag ett mejl ifrån Joel. Han med bloggen om ni minns. Han har typ gjort slut med mig. Tydligen är han kär i mig (som jag misstänkte) och ledsen över att jag inte kommer att känna samma sak så han vill inte längre skriva med mig för det gör för ont. Han skrev att det hade känts bättre om han hade haft kompisar och så men nu har han inte det så han har helt enkelt raderat mig ur hans liv. Är förkrossad över detta, har till och med gråtit. Mycket lite men vid tre kontemplativa tillfällen. Han är min bästa vän och nu har han "lämnat" mig. Jag har verkligen svårt att känna empati för hans känslor eftersom det är känslor som jag aldrig har upplevt. Så jag är mest arg och ledsen för min egen skull. Jag vet att det säkert är fel men jag kan inte riktigt reagera på annat sätt. Idag smsade jag honom och skrev att jag ville att han skulle skriva ibland så jag visste att han levde (Irrationell rädsla jag har: att folk jag bryr mig om ska gå och dö, om han skulle dö så skulle jag aldrig få reda på det. Egentligen spelar det inte så stor roll för om han ändå är ute ur mitt liv så är han det. Han kunde lika gärna vara död.). Han tog alltför god tid på sig att svara (så att det kändes medvetet) och skrev "Jag vet inte. Kanske" (Fast han kanske bara inte visste vad han ville säga). Har även sagt att han ska skriva till mig igen när han blir kär i någon annan så vi kan bli vänner igen. (Något jag inser i efterhand antagligen var lite väl okänsligt, men jag vet inte sånt).
hemkomst
Da bitch is back. Det är skönt. Stockholm gör en så trött ibland men det är alltid lika skönt att komma tillbaka.
Oj vad jag har att berätta. Eller ja, det är kanske, två-tre grejer. Är osäker på om jag ska fläka ut all min skam och olycka. (En grej är bra, två grejer är hemska).
Men nu vill syster på fika och hon är aldrig ledig från jobbet så det bangar man inte på.
Oj vad jag har att berätta. Eller ja, det är kanske, två-tre grejer. Är osäker på om jag ska fläka ut all min skam och olycka. (En grej är bra, två grejer är hemska).
Men nu vill syster på fika och hon är aldrig ledig från jobbet så det bangar man inte på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)