Ni får gärna underhålla mig i kväll. Känns som att jag kommer att behöva det. Börjar redan bli lite för manisk.
Bra grej: Fick 38 poäng på På Spåret ikväll. Dock att PR är 39. Är mycket lam. Det är min schtick.
I alla fall, mitt sportlov: Ytterst angenämt utöver att bristen på struktur gjorde mig lite väl utmattad ibland. Har övrig tid varit nästintill hypomanisk i en hel vecka. Med matsituationen har jag varit mer eller mindre laissez-faire. Inte räknat kalorier under måltidens gång, men vid sänggång. Visserligen inte ätit lika mycket som andra (fast det gör vi ju aldrig) eller lika ofta, men inte skapat dålig stämning (wow) har dock varit tvungen att spy ett par gånger på grund av... ja, för mycket mat vid ett och samma tillfälle. Har 4/6 dagar tränat bort nästan all mitt intag (räknar ej med alkohol, vilket man känner att man kanske borde eftersom det är så mycket kcal i men jag har aldrig gått upp i vikt av detta gift så jag känner mig rätt trygg i att inte räkna med det). Räknar med att ha gått upp ett par hekto i alla fall (vägde 43.4 vid hemkomst, väntar med spänning på morgonvikten) känns nästan okej eftersom jag har fått stenhårda lårmuskler och att jag p.g.a. detta kommer att ha lite ökad energiåtgång. I alla fall: Det jag vill komma fram till med min ytterst långrandiga monolog är ännu en långrandig monolog: Jag känner mig väldigt "frisk". Låter konstigt och det finns inte en enda läkare eller shrink i världen som skulle kalla mig frisk men grejen är att jag inte känner så mycket ångest över det som jag stoppar i mig. Annars är all mat, oavsett om det är broccoli eller vitt bröd, en fiende som får en att känna sig värdelös. Men jag känner det inte längre. Jag äter när jag äter, det är mycket mindre än alla andra och långt ifrån hälsosamma mängder men det är inte jobbigt när jag gör det. Framförallt så tänker jag att ca 42kg är en ganska bra vikt. Här kan jag lära mig att må bra. Inte för att andra vill det men det är en viktig insikt för mig typ. Hit men inte längre.
(OBS att semester och verklighet inte är samma sak och att jag reserverar för attitydändring när söndagen kommer. Lassiez-faire funkar inte i verkligheten. Men jag hoppas att jag fortfarande kan tänka såhär, och leva såhär. Hade varit bekvämt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar