"At the architect who imagined this*relaterar*
For the everyman, blessed Sisyphus
Slipping steadily into madness
Now that's the only place to be free"
Egentligen kan jag inte hålla med fullt ut om att Sisyfos-myten har något med galenskap att göra men det funkar verkligen vice versa. (För mig, iaf, har-har) Liksom man svälter för att göra sig själv nöjd (eller mer för att hantera skit om man ska vara ärlig) och sen måste man äta för att göra andra nöjda (eller mindre nojiga) och sen måste man börja om igen. Egentligen gillar jag inte att ta texter och forma dem till sin egen livssituation, som en person som "skriver" själv så tar jag i princip illa vid mig, men ja, det är något jag tänker på varje gång jag hör denna låt. *lame*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar