weird

Nyss drack jag upp min kopp Lapsang (ids inte att skriva souchong) med en skvätt mjölk (ytterligare bevis på hälsosamhet, annars är mjölken i teet onödiga kalorier). Lapsang är det enda teet jag har mjölk i men konnässörer kanske skulle protestera? Kinesiska teer ska väl traditionellt sätt inte ha mjölk i sig? Eller gäller det bara grönt? Har ingen aning men hursomhelst så dricker jag mitt Lapsang med mjölk, ibland, det är gott utan också. Sen orkar jag inte riktigt göra så mycket mer. Läste om Marine Le Pen och var arg. Kontemplerar om ingenting och allting. Bör plugga projektarbete men jag "ska börja sen". Jag brukar inte vanligtvis förhala viktiga saker så mycket men det blir så ibland när man känner sig lite överväldigad. Jag har nu förstått vidden av allt jag måste göra, inte så mycket i skolväg, egentligen (om man bortser från matte), men det är andra saker, söka sommarjobb, söka utbildningar (dels några utomlands då man måste skriva ansökningsbrev och vara jättekokett - fy bubblan), öva till HP, andas, städa, ha perfekt målade naglar. Okej nu lät det inte så fruktansvärt jobbigt (därför la jag till saker som att städa och måla naglarna, haha) men det känns som det. När man lägger till saker som matte och projekt och perifera problem (ja, de är perifera när skola och framtid finns med i bilden - så töntig är jag) som t.ex. bästa vänner som lämnar en i sticket och morföräldrar som är konstiga. Och att brain är lite trött pga för lite kolhydrater.

För mormor, i alla fall, beter sig konstigt. Hon pratar knappt med mig och suckar ljudligt när jag är nära. Det känns så medvetet som det går. Jag tror inte att hon orkar med mig längre. Att ha mig här gör henne illa till mods och trött. Detta är bara min tolkning av hennes beteende de senaste dagarna. Har inte pratat med henne om det (och tänker såklart inte göra det, vad tar ni oss för - en normal familj?). En annan sak som är jättekonstig är att ingen har nämnt att jag väger två (gick upp hela fem hekto under lovet, vet inte hur SÅ mycket åt jag inte) kilo mindre än vad jag bör. Trodde först att de bara ignorerade det tills vi kom till en mer officiell miljö men skolsyster har inte skrivit till mig om något möte, eller läkartid och shrinken har inte heller kontaktat mig. Förstår ni vad sjukt, egentligen? Det är välkommet - svälter inte för uppmärksamhet - men det konfunderar mig något så otroligt. Det är nog bara lugnet före stormen.

Har förresten börjat röka lite smått igen. Om jag måste vänta längre än fyra-fem min på kollektivtrafik och det är obekvämt/opraktiskt att gå till nästa station så tar jag en smoke. Galoises. För jag hatar att vänta. Blir något panisk av det och det hjälper mer med en cig än att göra saker på mobilen. Det händer ändå så sällan att jag får vänta så pass länge att jag inte ser det skadliga i det. Kanske tre gånger under en vecka. Det är inte ens ett paket i månaden. Lyckas hålla mig från att röka fler på ett makalöst sätt.

Haha, trodde att jag inte hade något att skriva om och så blir det ett sånt här långt inlägg. Hur tolkar vi det?