Sex

Idag hände det. Vi (jag och MBA) satt och pratade och jag drog ett dåligt skämt och helt plötsligt sådär som sånt händer så grovhånglar vi och jag tänker "Äntligen!" Hade nästan börjat tro att han inte var intresserad av mig. Efter en stund så drar han av mig klänningen (Gud vad jag hatar vintern, att bli avklädd och ha strumpbyxor uppdragna till midjan är så fult! Och nej, jag slutar inte tänka estetiskt i stundens hetta, är för mycket av en perfektionist) och jag hinner knäppa upp ett par knappar på hans skjorta men så säger han "Vänta, vänta" och tar tag i mina händer. "Ska vi inte tänka på det här?" Jag tänker typ "Wtf? Du är man, det är meningen att du ska ha så mycket blod i kuken att du inte kan tänka!" Mina inre monologer, alltid lika classy. Jag undrar vad det finns att tänka på, vi har trots allt umgåtts i flera veckor och tanken måste ha slagit honom någon gång, särskilt eftersom att han har frågat om jag ville sova över så många gånger. Men ja: Jag är trots allt bara 17 och blablabla. Hatar dessa argument, har man känt mig i över en månad så tycker jag att man vid det här laget borde ha förstått att jag inte är någon blåögd tonåring som tänder på män i sin trettioårskris. (+ Fyller 18 om nästan tre månader om det skulle få honom att känna sig bättre)

Vi redde inte ut någonting om det (vet inte ens vad det är han vill reda ut) och ögonblicket hade passerat så efter en stund gick jag. När jag satt på tuben fick jag smset: "Okej, nu ångrar jag mig lite. Förlåt." I efterhand kan jag nästan tänka att hans omtanke är lite söt ändå. Men den känns så himla onödig. Kan ta hand om mig själv, thankyouverymuch. Omtanken är ändå något avskyvärt. Funderar om mitt bekräftelsebehov är fyllt ännu. Samtidigt har jag inte lust att sluta hänga med honom. Dock att det blir awkward. Hans fel. *funderar*