onsdag 13 april 2011

Problemet med sangria

Lagom alkad man känner sig när man dricker vodka tonic till frukost. Var tvungen att göra det för att jag hade ca 10 cl kvar och jag härstammar från en lång ätt av stolta alkoholister som har lärt mig att man aldrig slänger sprit och att det inte finns något äckligt svennigare med att ta med sig alkohol till Sverige från ett annat land. Så jävla common.(Privatimportera får man så klart göra, men inte tänka "Sprit är så dyrt i Sverige, nu köper jag med mig 3 liter vodka och åtta vinflaskor") Så ja, jag var smått full hela morgonen när vi skulle tillbaka. 

Maten har gått bra som i att jag har fått äta väldigt lite. Blev konfronterad av två klassisar en dag när jag faktiskt höll på att fasta så då misslyckades jag med den. Landade inte på höga kalorier den dagen heller men det kändes hemskt för att jag inte hade planerat att äta. 

Alltså jag vet inte längre, nu när jag har nästan 300 olästa blogginlägg från peeps i dessa kvarter så känner jag mig sjukt olustig. Vill inte heller blogga nu. Känner att jag har mått bättre av att inte älta mina issues och läsa om andras issues. Förlåt.

Plus att vi har kommit fram till en massa saker. Mina värden är ca asdåliga och jag borde egentligen läggas in men det är ju lite av ett specialfall eftersom att studenten är om mindre än två månader och det är rentutav FEL att inte låta mig ta studenten nu. Men om jag inte blir bättre så kommer min läkare fixa så jag blir sjukskriven varken får volontärarbeta, arbeta eller gå min drömutbildning i höst. Så ja, jag ska bli bättre. Vilket antigen betyder att jag slutar att blogga här eller bloggar om läppstift och män som vanligt istället. Hehe. Ska tänka.

Problemet med sangria för att återgå till rubriken: Det smakar typ som glögg men mycket friskare och somrigare eftersom det är blandat med juice. Det smakar alltså så sött att man inte fattar att man dricker alkohol och så dricker man tre glas och kan inte stå ordentligt på benen.

Det tog mig ca sex dagar att lära mig att kalla kyparna för Señor och inte Garçon. Annars är jag basically femspråkig vid det här laget. Slå det om ni kan.


Och L, om du läser (känns som en möjlighet) så vill jag att du säger det i skolan. Alltså den L som förstår vad jag säger när jag säger krimskrams, Guapo och pakistanier. :D

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar