dag åtta - ett ögonblick

Gud, jag hatar projektarbete.

Ett ögonblick, hmm - kul att jag bara kommer på hemska saker att berätta här. Men jag tror inte att jag skulle kunna göra något hemskt ögonblick full rättvisa så jag tar bara något random jag kan ta mig till minnes.

Det var sent i juni 2009, kväll. Jag var säker på att min eyeliner och mascara hade runnit och suddats till ett hemskt resultat och önskade inget hellre än att titta mig i en spegel och rätta till det men jag visste att han skulle tycka att jag löjlig och ytlig. En man med de kindbenen bör vara ytlig, tänkte jag i just det tillfället. Jag har alltid funderat varför han hade en fin rashund om han inte gillade fåfänga frivoliteter och varför ville han ha mig? Så mycket av min snygghet gick förlorad på mannen som sade sig inte bry sig. Jag hade tidigare spenderat lång tid att försöka förklara att en fin yta inte behövde bero på ett bristande djup; att man kan läsa Calvino och förstå att flytande eyeliner är djävulens påfund - samtidigt och att man till och med var en bättre person för det. Det ville han inte höra på. Klart att jag var fascinerad. Så jag struntade i sminket för att jag inte orkade med att han sa något och tänkte att tillvaron var rätt fin som den var på den där bryggan efter kvällsdoppet för att maderiavinet var sådär perfekt blodrött och att hans blöta skjorta satt snyggt på mig även om han inte brydde sig om det.

Räcker det som ögonblick? Ganska poänglöst, men det var det bästa jag kunde komma på.