I skrivandes stund är det två och en halv timme kvar. Fördriver tiden rätt bra med lite yoga-övningar och nagellack.
Först tänker jag, "Jag ska nog ha sex inom en snar framtid" och sen, kanske tre minuter senare så tänker jag, "Jag hatar män". Inte på ett feministiskt sett, blir uttråkad av feminism, men bara allmänt - de är såna besvikelser ibland. Har jag höga krav på mig själv så har jag också ganska höga krav på andra människor och det är sällan någon når upp till dessa, de försöker inte ens att räcka till. Och så fungerar de alla på samma sätt. Är det inte lite tragiskt att jag är så blasé vid min ringa ålder? Kan jag tycka ibland. (BTW, en tjej är out of the question, känner mig inte snygg nog att klä av mig inför en tjej)
Fast egentligen är jag inte en 17-årig flicka. Jag är en mycket gammal gubbe. Alltså det är inte så att det gömmer sig en skallig gubbe med ölkagge och vitt hår på bröstet bakom mina ord. Men jag är tusentals år gammal och är nog i grund och botten en odräglig och bitter gubbe. Så känner jag mig och såna tankar går jag omkring med. Här i trakterna är jag relativt trevlig och vänlig - man ska vara det. Men ni skulle bara veta vad jag håller undan för att försäkra mig om att jag är så omtyckt som möjligt (är dock säker på att saker bubblar fram för jämnan - har jag sagt något som har förnärmat någon gång? Ber om ursäkt.). Vi är ett känsligt släkte vi unga människohonor, och jag vårdar dessa underliga och relativt icke-existerande vänskaper med allt varmt och gulligt som finns inuti mig, inte mycket, alltså. Disclaimer: Ni får konfrontera mig om jag är ett riktigt svin, då blir jag en bättre människa - som alla bör sträva efter att bli.
Haha, vad ÄR det jag svamlar om egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar