Utöver de klassiska grejerna: krig, rasism, fattigdom, kvinnoförtryck, allmänt lidande, förekomsten av våldtäkt och liknande finns det en andra massa grejer som gör mig upprörd. Män som inte hanterar sin 30års-kris på ett värdigt sätt, billigt läppstift, dåliga tv-serier, existensen av "Vodka Martini", vänsterpartister, brutna naglar, billiga strumpbyxor, dålig musik, niotillfemsekten, flytande eyeliner, gina tricot och listan kan göras mycket längre.
Men i all seriositet (Fast jag var mycket allvarlig med läppstiftet, billigt läppstift har aldrig färgintensitet, hållbarhet eller är kyssäkta. Och flytande eyeliner ÄR det smaklösaste som finns) så är en av alla saker som gör mig upprörd klasstänk. Jag hade en väldigt fattig uppväxt i ett par av Stockholms "fulare" förorter och ganska ofta hade vi inte ordentligt med mat hemma. Men resten av min släkt är överklass och det har resulterat i att jag varken kan sparka uppåt eller spotta nedåt med gott samvete. Men det är något bra, för jag kan bättre basera mina politiska åsikter på fakta än på traditioner, osv. Klasstänk är något som skiljer människor åt, att märka skillnader i varandra är så mycket lättare än att se vad man faktiskt har gemensamt med andra individer som inte uppfyller den mall man har för en "okej människa "(eller hur man nu ska uttrycka det). Klasstänk är det som får människor att inte lyssna på varandra, fastän det skulle göra en person rikare på erfarenhet och kunskap. Av egen erfarenhet så är det oftast röda människor i medelklassen och nedåt som gör sig skyldig till det mesta av detta klasstänk och motvilja att knyta an. Jag skulle kunna babbla om det här i evigheter men nu orkar jag faktiskt inte det. Jag börjar bli trött igen. Ni kan skriva en kommentar om ni vill fortsätta diskussionen så återkommer jag på söndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar