inkräktare

Kvällen artade sig rätt bra. Räknade lite matte och kände på något sätt lite joie de vivre för första gången sen i typ fredags (? Har inte så mycket koll på mina bra och dåliga dagar men söndagen var ett helvete och jag tror att lördagen måste ha varit lite dålig den med i så fall). Gick ner till vardagsrummet för att hänga lite med da grandpärents (mycket lättare och roligare att skriva, kommer kanske kalla dem för det i fortsättningen).  Vi pratade om en massa saker, lättsamma saker och typ politik.


Vi håller tyst om våra problem. Låtsas som om ingenting. Är mycket skönt. MEN (såklart att det finns ett men) sen sa jag att jag tänkte ta en promenad. (Why, Sunshine, WHY?) Och all hell broke loose. Mormor är tydligen "mycket besviken på mig" (BESVIKEN, kunde hon inte bara varit arg eller ledsen, varför säga besviken?) och så fick jag höra att de har lagt ner mycket pengar på att få mig frisk (INTE SOM ATT JAG BAD OM DET) och blablabla. Morfar var tyst. Söta underbara morfar. Om jag måste välja så väljer jag morfar om det inte låter alltför hemskt. Mormor kan vara rätt hatisk och obehaglig ibland. Det slutade med att jag slängde ett glas i väggen. Jag tog upp det för att jag ville slänga det. Men när jag hade slängt det så ångrade jag mig såklart. Sprang upp på mitt rum. Nu sitter jag här. Jag är egentligen inte arg. Eller ledsen. Det mormor sa var ju rätt. Men jag ville bara bort. Och glaset var väl för att få bort lite tankar eller något. Som när man tänker på fel saker och sedan rycker bort ett nagelband eller biter sig jättehårt i tungan eller kliar sig i nacken tills det börjar blöda. Bryta ytspänningen. Men ja, även om jag inte är arg eller ledsen så är jag nu mer uppjagad än någonsin. De har brytit sig in på riktigt nu. Huffin' and puffin', så att säga. Och jag ska ju såklart sabba det ännu mer genom att kasta glas (varför, kära impulser?). Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har smsat en gammal kk som typ är en vän nuförtiden (inte riktigt, men ändå) och frågat om jag kanske kunde få komma och sova hos honom i natt. Han svarade självklart. Jag tyckte att det lät så himla entusiastiskt och skrev att det inte handlade om sex och han skrev att han förstod. Det gör han inte alls. Men om jag inte lugnar ner mig snart så måste jag verkligen bort härifrån. Inte ifrån dem, men ifrån mig själv. Har packat för säkerhetsskull.

Safe as houses behind keyholes and curtains. Haha. Troo dat.

I lättsammare nyheter kan jag berätta att jag drack kaffe på Wayne's för första gången idag. SÅ ÄCKLIGT. Jag vet att det är Svergies svennigaste kedja och väntade mig inte så mycket, men för det priset BÖR kaffet vara drickbart. Men icke. Är maten där likadan? Hur kommer de undan med det? Alltså i typ Stockholm och andra större städer där det finns bra alternativ för inte alltför mycket mer pengar. Liksom hellre några kronor mer för en god blandning.