Är det någon annan som har tillfällen då de känner en dragning till kyrkan? Ibland får jag impulser av det bovaryeska slaget om att vara ren, god och pietetsfull.
Inte för att säga att jag inte är ateist, för det är jag. Dock saknar jag en "ateistisk identitet", jag tycker det är fel att förlöjliga människor pga deras tro, vilket jag upplever att de flesta som definierar sig som ateister på det hardcore sätt jag själv definierar mig som (vilket det faktiskt inte är jättemånga som gör) ofta gör. Det är aldrig den rent teologiska aspekten som lockar mig (den söver mig) utan mer den mänskliga aspekten. Väldigt svårt att förklara. Men summa summarum: upplever ett väldigt stort behov av att prata med en präst.
JAG.
SvaraRaderaJag är också ateist, eller mer agnostiker (kanske det heter). Och jag vill gärna bikta mig någon gång. Tycker även om kyrkan. Det är väldigt mysigt och lite kusligt på något sätt.
Och jag tycker inte heller att det är rätt att döma/klanka ner på någon pga religiös åskådning. Tycker dock att det är väldigt intressant att veta vad/varför personen i fråga är religiös osv. Hehe.
jag dras också till kyrkan i perioder. jag har alltid älskat kyrkors arkitektur och går in i så många som möjligt när jag är på nya platser. det som attraherar mig med religion är framför allt möjligheten till ett lugn, allting ordnar sig till slut, Gud tar hand om oss, allt har en mening osv.
SvaraRadera