Okej, ni vet hela min grej med: ÅH, JAG ORKAR INTE LIVET, MIN TENTA GICK DÅLIGT, JAG ORKAR INTE PRATA MED NÅGON!!! etc? Stryk det, det var en lögn. För jag har faktiskt pratat och hängt med någon, person som sorteras under gammalt ragg, och inte som nuvarande pojkvän. Ganska komplicerad historia och jag skäms och ångrar mig innerligt (även om jag inte har gjort något barnförbjudet eller ö.h.t. omoraliskt med denna person, dock att jag inte har berättat om detta för pv och det har varit väldigt fel ändå) och från och med... i går, oj vad tiden går, är det slut med det. Bara så att vi är på samma sida i boken som kallas "Mitt patetiska liiiiv..."
Idag har jag ätit: råggröt med mjölk (och kanel, nejlika och ingefära, satsade på en "pepparkakssmak" och hade för mig att det var kyddorna man använde men jag tog för mycket nejlika fastän jag tog PYTTELITE), ett äpple, och sojafärssås med för mycket oregano (kan inte krydda mat pga lagar aldrig mat), haricots verts och zucchini. Landar på 646kcal. Orkar ej med deeeetaaljerna.
Jag och Joel hade jättetrevligt på vår första "kompisdejt" (FAN, det måste vara det lamaste ordet jag har använt NÅGONSIN). Eller jättetrevligt är väl att överskatta det hela men så trevligt som man kan ha när två socialt inkompetenta personer möts. Vår konversation haltade jättemycket ibland, fast jag upplevde det inte som jobbigt (för att om jag blir tyst och den andra också är tyst så kan man lita på att jag har börjat tänka på något annat pga noll attention span) och vid andra tillfällen höll jag den vid liv genom att låtsas som om det var en stadsvandring och ba: "den här byggnaden är i denna stil och ritad av den där arkitekten" och "rolig" info om någon jävla kyrka och typ "där bodde strindberg" och skämdes efteråt.
Orkar inte skriva mer.
åh. dina kommentarer går alltid rakt in.
SvaraRaderaförstår dig. det är klart att första tanken är "önskar jag var sådär smal" när man ser någon smal eller ser en siffra som enligt en själv inte representerar en tjock person. men aldrig att den tanken stannar längre än en sekund, för alla vi vet ju vad som krävs egentligen. det är väldigt få som är underviktiga och kan äta vad som helst och att vara avundsjuk på någon som håller sig underviktig genom att svälta är..ja, sjukt. samtidigt borde dessa personer veta att sjukdomen i sig är hemsk, och att hylla någon annan för det är ännu hemskare.
jag vet inte.. jag har aldrig grattat någon för deras låga vikt även fast jag önskat att jag varit där dem är (viktmässigt, inte psykiskt) så jag kan inte förstå hur andra kan göra det. antingen är de inte "tillräckligt" sjuka (även fast jag hatar att säga så) och vet inte hur ont det gör eller så är de fast i smekmånadsfasen där man tycker att smärtan är värd resultatet. dock förklarar inte det hur man kan önska någon annan det helvetet.
hur som helst, det gjorde mig väldigt glad att läsa att du vill gå upp i vikt, inte bara för att du vet att det är ohälsosamt utan för att du vill kunna vara bland folk. jag hoppas verkligen att du fortsätter så och att det inte blir alltför jobbigt och att du har stöd från din pojkvän och den delen av din familj som du har kontakt med (också hemskt att läsa om din mamma, både det som hänt henne och framförallt det hon gjort dig).
vet inte hur jag ska tacka dig för som jag sa är dina kommentarer verkligen speciella. jag är glad att du tar dig tid att kommentera och överhuvudtaget läsa. samtidigt är jag glad att jag rör dig på något sätt och kanske t.o.m hjälper lite.
Jag tycker att det är väldigt bra att du vill gå upp lite i vikt. Så att din kropp kan fungera ordentligt och du kan träna. Alltså det är klart att du alltid förstått det, men det är något helt annat att faktiskt låta förnuftet snarare än känslor styra vad och hur mycket man äter. Och tack för att du skriver att jag är duktig :) Men det känns verkligen inte så, som du säkert förstår. Visst jag tränar, men ofta för att kompensera för att jag äter "för mycket". Jag eftersträvar det du uppnått, även om jag vet att det är sjukt och jag inte borde, att jag ur ett friskt perspektiv är duktig om man har i åtanke att jag vill bli väldigt smal (men misslyckas, än så länge).
SvaraRaderaNu går jag termin 2, flyttade hemifrån redan i början av förra terminen (men har förstås hälsat på "hemma" några gånger).
Vad pluggar du för något? Handels? Jag har svårt att förstå hur du kan koncentrera dig på skolan, det måste vara väldigt svårt med så litet energiintag, fast du verkar klara dig fint.