... för att parafrasera nån idiot. Med tillräckliga incitament kan vi tvinga ut dessa lata 90-talistkids ut i cyberrymden. I mitt fall är det komplimanger. *enkel själ*
Sedan vi sist hördes har jag flytt ut till landet för att leka Brideshead och hänge mig åt spritfetman. Lodar omkring i samma gamla vita kläder från förra året (kände sån otrolig lättnad för ca två veckor sedan när studentfirandena var över och jag kunde börja klä mig som jag vill utan att bli misstagen för någon student), tar skrubbsårsgenererande tretimmarspromenader varje förmiddag, klättrar i träd, läser på vinden och hänger med löst folk som m&m tar hit. Helst vill jag bara vara ensam men sociala konventioner är ett jevla ok. Undviker mormor. Blir gödd :(:(:(
Mina "ekonomiska problem" (asså ingen vet mer än jag hur privilegierad jag faktiskt är så käften) löste jag genom ebay så denna månad har jag råd med allt det onödiga jag behöver. Plus mat till mamma. Plus betala räkningar såklart. Gör även en massa fysiskt arbete häromkring och antagligen får jag pengar av morfar för det. Men jag gör det mest för träningen (tänker att jag kommer bli så himla senig av fysiskt arbete plus lite mat; en ödla, mmm...) och statarromantiken i det hela.
Har under dagen känt en förkylning eller gud förbjude halsfluss komma smygande så nu suger jag på en citron för att jag i alla fall vill känna att jag på något sätt kämpade emot det eventuella viruset.
Sen har jag växt ut min hästlugg alldeles precis lagom för att kunna klippa håret axellångt (är höftlångt atm) utan att resultatet blir att man ser ut som en femåring (har extremt barnsligt ansikte, får ibland legga när jag ska köpa sockerfri energidryck på PB. Är en välbehållen nittonåring) samtidigt som jag då har skramlat ihop tillräckligt med cash för att genomföra det som jag har "jobbat" inför ända sedan april typ. Men så idag så bytte jag min vanliga hästsvans mot två flätor och ba: fyyy vad snyggt! och nu vill jag aldrig klippa mig igen. Dock kan det visa sig vara en utmaning att reclaima en klassisk barnfrisyr om man själv faktiskt ser ut som ett barn. Men seriöst, det är den perfekta looken för mig.
Funderar på detta: Om det är värt att läsa Erlanders dagböcker (finns ju rätt många) eller om man ska ta och byta land och läsa om typ de Gaulle, Franco eller Eisenhower (fast det känns som om am. presidenter är xtremt tråkiga... utöver han som kanske var en hen) eller whathaveyou. Har sedan jag läste Ingvar Carlssons två böcker (zzzz, mina favoriter: är Erlander, Palme och De Geer) istället läst Bonjour Tristesse (mitt credo in life: ingen sommar är komplett utan en läsning av Bonjour Tristesse), Idioten (snälla, vem har sagt att man måste läsa Dostojevskij när man är ung. Pga hen hade rätt.) och Dimma (Miguel de Unamuno). Fast fick ett sms av skolkamrat som vill att jag ska läsa Game of Thrones så det kanske jag ska göra för att vara snäll (så han har någon att diskutera med).
Sist detta roliga: Pv går på semester på fredag och vill komma hit. Så himla awkward. Vi har ju inte direkt varit hemliga med att vi är tillsammans men det rynkas på allas näsor så det är inte så kul... Egentligen är det väl fint eller whatever, att han vill bli del i min släkt. I synnerhet eftersom vi har haft sådana himlans problem med "hur seriösa är vi med det här?", "var vill du att det ska leda?" och blablabla. Men liksom, släktsituationen är redan jobbig som den är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar