kanontrött

Idag är jag sannerligen trött, trots ett intag på nästan 800kcal där 55g var diverse nötter (eller på grund av? Ger fett energi, EGENTLIGEN? Fattar inte riktigt hur, tbh. Alltså på samma sätt som kolhydrater gör? Liksom glykogen osv)

Idag jobbade jag för första gången på typ en månad, det var trevligt. Tog en lite lång lunch pga promenerade och tittade/lyssnade på kanonerna. På tal om saluten - tror att min biologiska klocka  har börjat ticka pga blev ärligt talat superglad imorse vid prins Daniels presskonfa, trots att jag knappast är rojalist (men inte jättemycket republikan heller, mig kvittar det pga nihilist) eller är intresserad av kungligheter (lr kändisar i allmänhet)  bara pga att han lät så lycklig och det verkar så underbart att få barn (pga lyckan de verkar skänka, några jag känner har blivit föräldrar och ja, det är så fint). Men alltså jag kommer knappast skaffa barn pga att det ska göra mig lycklig, känns lite själviskt (fast vad är ngn annan anledning att skaffa barn?) Hursom är bara 18 och atm infertil så jag behöver knappast tänka på det egentligen.

Är nöjd med att bara tänka på barn. Gillar egentligen inte att umgås med barn för antingen är de små och tråkiga, (trots översöta) och har FONTANELLER, är livrädd för dem pga en knapp som DÖDAR ungen! Får alltid bilder i huvudet att jag trycker på den... Alltså... Får liknande bilder när rödvin är i närheten. "Tänk om jag skulle välta det här glaset..." Och alltså bilderna är alltid att jag gör det med flit (både med fontanellerna och rödvinet...) är typ rädd att jag ska flippa och bara välta/trycka utan att jag fattar att jag gör det...

Och när kidsen blir större så pratar de men om tråkiga grejer och man förstår inte vad de säger ändå pga de har inte lärt sig att artikulera eller egentligen lärt sig orden, de bara säger något som låter typ som orden plus att barn ÄLSKAR mig och vill alltid prata med mig men jag kan inte prata med bebisröst och om det är andra vuxna i närheten känner jag mig knäpp pga känns som att man måste prata bebisspråk med barn om vuxna är i närheten, kutym liksom.  Men mellan fontanell-faran och då de börjar forma meningar kan de faktiskt vara underbara.

I morse hörde jag en otroligt dålig låt på radion. Det var en kille som hette liksom ett riktigt namn, minns inte vad, tror att det allittererade och tror att han hade dialekt av något slag, men texten var typ "Vi siktade mot månen(molnen?) och hamnade i sanningen" Och jag ba wtf? Har ni märkt att det är EXTREMT dåliga svenska texter som florerar i radion HELA TIDEN nuförti'n? Eller har jag bara varit döv för de andra dåliga texterna i radion innan? Äckligt är typ det enda bra som spelas regelbundet. Aja ska väl egentligen inte klaga, behöver ju faktiskt inte lyssna på musiken i radio. 

På tal om texter (fast bra denna gång): har hela dagen lyssnat på Eskimo Snow och tänkte som jag så ofta gör på att jag i våras (alltså för nästan ett år sedan) läste en intervju med Yoni Wolf om att han höll på att skriva ett nytt album men sen har man inte hört NÅGONTING. Och jag vill verkligen ha ett nytt WHY?-album. Tycker att det borde vara på G nu.