Idag hade jag tänkt gå ut och jogga fastän jag har sagt att jag ska sluta med träning men tiden sprang iväg med mig och sen insåg jag att jag inte skulle hunnit jogga och duscha och allt innan jag skulle iväg till pv så nu känner jag bara ett enormt misslyckande. FÖRSÖKER trösta mig med det faktum att jag ändå har halkat omkring i sammanlagt 14km idag men det går inte bra. Till råga på allt så har jag ätit mer än vanligt idag (tre måltider istället för två)
Imorgon ska jag jobba och jag kommer inte att äta lunch med alla andra (pga att de är tråkiga) men jag ska äta en morot och en näve mandlar. Har faktiskt kunnat äta mandlar på sistone, var ju rädd för nötter förut. Valnötter också för den delen men de smakar ju rätt bittert (pga skalet?) och om man äter mer än typ två så tar bitterheten helt över så jag äter dem inte så mycket.
Han låter faktiskt helt underbar, din. Minus, självklart, det där med att han nästan legat med någon annan. Dock kan ju den bästa person göra misstag och det beror ofta pga omständigheter osv, jag hoppas verkligen att ni kan lösa det och att du ändå inte tvivlar på hur mycket han älskar dig. Bara det att han har lyckats få dig att känna sådan trygghet i den känslan är helt jävla fantastiskt (är också cyniker). Är övertygad om att det kommer bli bättre snart, om det inte redan har blivit det. Alla har ju svackor i sina förhållanden. Jag har dock inte så mycket erfarenhet av just den varan, men så är det ju i alla relationer,tänker jag. (Rätta mig om jag har fel) Känns det ok fortfarande dock? Har du några problem med närhet och mat osv? Jag är extremt orolig över hur mitt liv kommer att bli just angående sådana saker, när jag måste dela det med någon.
SvaraRaderaOch vad gäller din analys: jag började skratta högt faktiskt, för du hade så rätt! Håller helt med dig i att det är bäst med öppen kommunikation etc för att förebygga missförstånd alt. dåliga händelser osv, och innan ikväll ringde jag honom faktiskt just pga detta. Tänkte att det fick bära eller brista. Fick under samtalet bekräftat att han verkligen tycker om mig, precis som du så korrekt trodde, samt att jag inte har något att oroa mig för. I korthet kan jag säga att jag helt enkelt sa att jag kände mig lite jobbig som hör av mig ganska ofta, och att jag undrade om han tyckte jag var jobbig pga det. Formulerade det lite bättre än så dock. Han började skratta som att jag hade sagt något sött/roligt/jagvetinte och sa "herregud nej haha, vadå hörs hela tiden, du är absolut inte jobbig, tro inte det!" och annat i samma stil. Han jobbar hela tiden, så det gör honom off ibland sa han, han sa att det inte känns som att han gör annat. Jag frågade "så det beror inte på mig då? Eller har det något med mig att göra, att du är off eller om vi inte hörs?" Som svar fick jag något i stil med "men gud, absolut inte! Det har absolut inget med dig att göra, jag är bara trött och så, du har inget att oroa dig för" i princip.
Antar att det är distansen som gör mig orolig i sinnet. Vet inte riktigt varför, för jag gillar distansförhållanden pga "inte ses hela tiden". Men det är grejen med att ses så sällan. Jag tvivlar liksom megamycket (hittade inget bättre ord för det) på att han kan vilja ha mig trots att det kanske går en månad mellan att vi ses.
Känner mig sjuk i huvudet som ens vill satsa på honom.
Tips? Haha. :(