absurditeten

Idag har jag gråtit inför min mormor över den informationen som har uppdagats (känsloreaktionen var endast fördröjd). För så sent som två veckor sen kallade hon mig känslokall och idag gråter jag inför henne samtidigt som hon inte bryr sig alls (på ett känslomässigt plan, hon klagar däremot vitt och brett över hur illa hon tycker om situationen). Kändes ändå som om jag förlorade det slaget.

Hursom... Har pratat en massa med någon jävla tjomme på Socialjouren som försökte ge mig skuldkänslor över det faktum att jag inte ville att min mamma skulle bo hos mig. Så jävla sjukt att i hans position bedöma situationen utan att veta alla fakta, liksom jag berättade att jag inte har träffat min mor på nästan två år och att jag är rädd för henne (då sist vi sågs så försökte hon basically att döda mig, men det ville jag inte berätta, det är bara min syster som vet det) och ändå så ville han pressa mig att hon skulle bo hos mig över helgen tills hon kan komma i kontakt med Socialtjänsten på den ort hon är skriven på. Jag har all respekt för de umbäranden man möter som socialarbetare men så ska man inte bete sig. Trots allt så vill jag ändå försäkra mig att hon mår bra så jag fick hennes nummer men hon svarar inte på samtal eller sms. Så sjuk grej.

Nu måste jag vänta tills på måndag för att ringa soc och se om jag kan utröna lite mer om mammas situation. Någon som vet hur sekretessen fungerar i sådana här situationer? Hade det varit en förrymd unge som hamnade hos soc så hade ju föräldrarna givetvis blivit kontaktade. Hur ligger landet när det är omvänt? På någotvis så måste jag i alla fall ordna med en förmyndare för henne för hon kan ju inte ta hand om sig själv längre.

Grejen är att pga manidepp så har ett par i min släkt blivit mer eller mindre hemlösa, eller hamnat i andra kniviga belägenheter men de har alltid haft ett skyddsnät i form av familj som de har haft kontakt med men min mor har ju skurit sig av från oss totalt.

Det är så close to home... Hemlöshet är något så abstrakt man inte riktigt tänker på i full utsträckning när man väl tänker på det men om man verkligen TÄNKER på det så är det omöjligt att inte påverkas (detta har då hänt mig ett par gånger utöver idag) och nu händer det min mor. Säger det igen: sjukt.