damage control

Idag borde jag verkligen ha ringt den där personen på soc som hanterar min mors ärende men jag orkade inte med det. Vilket är världens sämsta ursäkt att komma med eftersom att det är riktigt jävla enorma problem vi pratar om. Värre än det någonsin har varit (i hennes fall). Nu vill jag skriva något om att jag har mycket plugg, pojkvänsproblem och en ätstörning att tygla så gott jag kan men det är inga bra ursäkter. Hur jobbig min mamma än har varit och hur trasslig situation hon än är i så borde jag hjälpa henne, it's family. Men jag fasar över det där samtalet och vad jag ska säga och den oundvikliga skammen i att min mamma kan göra sånt som hon har gjort osv. Vill verkligen slippa det. Liksom för nästan två år sen nu rann bägaren över och jag bestämde mig för att aldrig ha något mer med henne att göra (eller vi bestämde det gemensamt, typ, eller hon bestämde det först när hon nästan ströp mig och sedan kastade mig ner för en trappa när jag vägde 33kg). Sen går det en tid och såren hinner läka och då kommer något sånt här och det är moraliskt svårt att hålla fast vid gammalt groll. Åh, jag orkar inte tänka över det här något mer...