friends

Jag har tänkt på hur mycket jag numer vet om mina studiekamrater och att de inte vet något om mig utöver att jag fick A på tentan, vart jag gick på gymnasiet, vilken stadsdel jag bor i, att jag är lättagiterad, har ganska lätt för att förolämpa människor (omedvetet, men jag tror inte att de förstår det) och att jag funderade på att söka till Handels en gång för längesen. Sen vet de andra saker, som att jag alltid har nagellack och sotiga ögon och äter äpplen och klär mig "arty" (som någon beskrev det... håller inte med. klär mig classy). Hursomhelst, när man listar det så låter det kanske mycket, men alltså jag vet så himla mycket mer om dem. Saker som de frivilligt har delgett, deras skilda föräldrar, att de var moppe-fjortiskillar när det begav sig (alltså haha, tänk att jag är vän med dessa, det hade jag aldrig trott om jag var mig själv fyra-tre år yngre) osv. Det får mig att fundera på deras människosyn och deras... uppmärksamhet, liksom att de inte har funderat en sekund över att jag är reserverad, som om jag inte betyder något. De vet inte ens vilket lag jag håller på i fotboll fastän det är allt de pratar om (har hållit tyst om detta också eftersom de hatar det laget). Jättejobbigt att jag ska vara så överanalyserande, egentligen. Det betyder väl ingenting egentligen, att de inte tänker på att fråga mig grejer, bara att de är väldigt heteronormativa unga killar utan ett enda problem i hela världen (vilket jag tror ändå påverkar deras människosyn väldigt mycket, att de har svårt att relatera till något annat...). Det är sånt här jag tänker på om alla människor jag någonsin möter och pratar med, asjobbigt.