Eller något. Idag har man också ätit. Och idag ska man också plugga. JAG VILL INTE PLUGGA.
Hursomhelst så har jag tänkt på tre grejer idag jag gärna vill ta upp med er... Eller egentligen inte så gärna (har redan tillfört *social commentary* på andra fora), men NÅGON måste ju stå för SUBSTANSEN i denna sfär. Lol, jag skrev om sömmar för ett par dagar sen...
I idag, som alla andra dagar, lyssnade jag på Vetenskapsradion: Forum där Jan Guillou intervjuades på bokmässan med två andra snubbar som hade skrivit en bok om författaren i celebritetskulturen. Ärligt talat är jag inte speciellt intresserad av att läsa den boken pga när de säger att vi lever i en celebritetskultur så vill jag gömma mig under täcket: för t.ex. hur snygg Wolodarski än är så vill jag bara klippa sönder hans ansikte och överkropp i de extra stora byline-sen i "nya" DN, OBS, ej näthat, eller jo mot bylinejournalistik. Jag bryr mig inte hur journalister ser ut, det är inget jag har i åtanke när jag formar mina åsikter.
För att återgå till Guillou, han pratade en massa om "finkultur" och hur finkulturella författare inte vill ha så många läsare och håller sig borta från media och att Guillou själv aldrig kommer att vara en "fin" författare pga att han syns i medierna för mycket och att hans böcker är för lättillgängliga. Han sa att han aldrig hade blivit inbjuden till någon litteraturvetenskaplig institution för att prata om sina böcker för att hans böcker gjorde deras arbete överflödigt. Allt detta sa han med den där karakteristiska, arroganta tonen han alltid har när han pratar om detta, ni känner nog till den. Älskar den. Jag gillar Guillou, jättemycket, jag tycker att han är en viktig del i den svenska åsiktsbildningen. Men här missar han en viktig grej, eller jag vet inte om han missar den eller bara väljer att inte tänka på den när han försöker hävda sig själv i radio, och det är intresset. Liksom jag är till viss mån en kultursnobb, jag har läst ett antal teoretiska böcker om litteraturvetenskap (dock att jag inte är en littvetare i dess sanna bemärkelse) och är nog därmed en av de människor Guillou subtilt-men-ändå-inte försöker smäda i intervjun. Men alltså, det går inte att bli förnärmad av det, eller öht påverkad. För det beror helt på bokläsarens intresse ändå, det är ganska grundläggande kan man tycka. Vissa vill läsa Kafka och Camus, just för att de är intresserade av ett tungt, verk som man behöver tänka över mycket medan andra vill läsa Leif GW Persson eller Liza Marklund, just för att man hellre vill ha en riktigt bra berättelse om ett/flera mord. Och på samma sätt vill vissa se på Arrested Development (nya avsnitt ska skrivas!) istället för The Big Bang Theory. Liksom inget konstigt i det, och det är ganska uppenbart att det ena inte utesluter det andra. Självklart finns det rent generellt en viss elitism hos de som väljer att läsa "fina" böcker, men det är väl förhållande till ansträngning kan man förmoda. Att läsa en "svår" bok med komplicerat språk och snåriga tolkningsmöjligheter är ju jobbigare än att läsa än en enkel mordhistoria eller om modetjejen som flyttar till N.Y. Och kan man bara inte låta littvetarna ha den tillfredsställelsen över sitt jobb ändå? Liksom jag går inte till dataprogrammerare och säger Nejnej, era koder är för komplicerade, gör något simplare! Eller till sportkommentatorer och säger Hallå där, jag fattar inte vad en offside är, sluta prata om dem.
Lol, nu orkar jag inte ta upp de andra två grejerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar