Två saker i kategorin "Onödiga saker att hata" Coldplay (för Chris Martins texter är i särklass de värsta i hela jävla världen och de blir bara värre och värre och musiken likaså.) och tjejer som har på sig sin pojkväns kläder (för det ser ALLTID ut som ett jättebarnsligt statement, eftersom att det började som detta för alla på högstadiet/gymnasiet).
Hatar alltså mig själv idag, av en onödig anledning (adderat till alla de nödvändiga anledningarna).
Det var ve-he-herklingen (ÅH HERREGUD, referenser till grejer man hatar också!) inte med meningen. Det var så att igår hade tänkt att vara hemma, ensam, med stillheten och läsa klart "Gör inga dumheter när jag är död!" av Per Ahlmark (vet ej vad jag tycker, eller jo men jag tycker många saker på samma gång, den är iaf lärorik och läsvärd pga det, men se till att ha ett kallt huvud bara) men sen tyckte pojkvän att det var en god idé att övertala mig att vara med honom och eftersom jag egentligen ville vara med honom också så var det väl ingen större utmaning för honom (fastän jag hade planerat att läsa, är så stolt över mig själv) särskilt eftersom att han erbjöd mig skjuts och att jag därför inte behövde ta på mig något annat än min kappa över min dåvarande outfit, wolfords och en morgonrock *bordellmamma*. Men när jag sedan skulle gå hem (jag sover inte över hos honom till hans stora förtret, svårt att förklara) så blev det inte av (pga att han blev argare och ledsnare än någonsin förr) och på morgonen lyckades jag inte gå upp klockan halv sex som jag behövde för att kunna åka hem och göra mig presentabel för uni. Så jag fick ta något ur hans garderob (som är jättefin, men ej på yrs truly då han sportar nummer 56 och jag bär inte herrkläder även om de kommer enligt mina mått) och eftersom att jag ändå skulle se hemsk ut så blev det en asgammal fiskartröja och i kombination till mina loafers så såg man ut som *person som lyssnar på Lars Winnerbäck*. Tror inte att jag någonsin har känt mig lika obekväm i mig själv.
Idag var första dagen sen i måndags jag var på uni för att jag har varit "sjuk". Men min fina studiegrupp var så snälla och gick igenom allt nytt med moi (antar att det var bra för dem att repetera också såklart). Alltså, det här låter så töntigt men vi är "coola gruppen" i vår klass. Inte för att det spelar någon roll och ingen annan tycker att vi är coola (eller jag för den delen, ni ska bara HÖRA våra xtrmt nördiga skämt) men enligt definitionen: Vi är den största klicken människor i klassen, vi pratar under lektionerna och är allmänt *rebelliska*, kort sagt den mest sociala gruppen. Har aldrig varit del av den "coola" gruppen förut, måste säga att jag trivs. Jag vet inte riktigt vad det beror på men om jag jämför med hur "trygg" jag känner mig när jag sitter med dem och i övrigt så är det en stor skillnad. Och nu är jag inte så pass socialt handikappad att jag tror att vi är bästa kompisar eller att de tycker speciellt mycket om mig mer än den lite tysta tjejen som säger lite bitchiga grejer ibland och som skrattar med på rätt ställen. Men liksom bara det att jag har hittat ett sammanhang där jag mår bra fyra av sju dagar i veckan är ju stort. Jag har ju vänner, men jag har ingen "grupp av vänner", det är uppenbarligen en skillnad och den kommer verkligen att motivera mig att dra mig upp varje dag.
Men nu måste jag dra, vill egentligen göra detta mer tydligt. Skitsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar