Vaknade nyss från en sexdröm om (med?) Aaron Sorkin. Han kedjerökte och skrev vår dialog under akten.
Jag hatar när drömmar är så "realistiska", alltså när det finns en tydlig röd tråd och man träffar riktiga människor, är på ganska handgripliga platser (liksom ett sovrom? fan vad trist), where's the fun in that? Nu minns jag sällan drömmar men jag tycker att deras syfte är för hjärnan att gå totalt bananas, shifta mellan femhundra miljoner platser och berättelser under drömmens kurs och liksom bara tappa kontrollen över allt som har med verklighet att göra. Vill verkligen inte tro att min hjärna är så... simpel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar