Känner inte jättestort behov av att blogga då min partner in crime och wingman har återvänt för att lyssna på alla mina petty issues. Endast därför. Hyperbol. Egentligen är att vi inte pratar så mycket om varandras problem alls, mest för att jag inte vill prata om mina och han vet att jag inte skulle vara ett bra öra för hans (faktum är att han brukar bli arg på mig för att jag säger okänsliga saker i relation till hans problem). Detta är en bra grej tycker jag, det kanske verkar som en ganska oviktig vänskap men så är det inte heller. Jag kan egentligen inte umågs med människor som hellre för personliga konversationer istället för allmänna, då jag sällan bryr mig om andras behov av bekräftelse och därför tycker de att jag är "konstig" och blir arga. *stackars mig* Men för att klargöra, det är klart vi är där för varandra när vi behöver det men vi lägger inte lika mycket vikt i vår relation vid samtal om oss själva, finns så mycket annat att prata om.
Anywho... Vad jag ville säga var att jag får numera i verkliga livet mer social stimulus och uttryck så jag har inte så jättelust att blogga (just idag, that is, vi vet väl allt om min nyckfullhet vid det här laget).
Men kort info: Väger 38,7 (har ej gått upp sedan den stora fasteveckan, jobbar på det. Är enormt kluven mellan stolthet och skam). Åt idag grönkål, rädisor, hallon, blåbär, morötter och paprika till ett värde av 285 kcal. Och tre wasabinötter på Ludvigs inrådan (la fem till i fickan). Typ 20kcal? (460kcal/100g och de kan knappast väga mer än fem gram?) Det närmare obefintliga intaget av protein vägs upp av det faktum att jag bara har suttit i soffan och sett på film med Ludvig som en sorts social detox (och pga regnet)
I natt kontemplerade jag över kvällens andra drink om jag ska promenera allt mindre och börja styrketräna istället. Och äta protein i mängder så att jag kanske går upp 4-6kg i muskler. Eller är det för mycket muskler? Kommer jag se biff ut då? Jag vill inte se biff ut. Vill egentligen bara vara som jag är just nu men jag har hört att det inte går för sig. LW ligger egentligen inte långt bort. Eller jo, egentligen kanske två månader rent tidsmässigt men det är så frestande nära. Varför gå ner i vikt om man inte kan få slå sina rekord?
Sen har jag en till grej att blogga om som ni kanske får höra om när mörkret och sorgsenheten faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar