Soz för dålig uppdatering men gårdagen tog en oväntad vändning. Åt broccoli till frukost, gick till skolan fram till halv fem, åkte hem, skridskomannen smsade och bad mig komma hem till honom, jag sa nej för att jag redan hade kommit ifrån stan och orkade inte åka tillbaka, men han övertalade mig genom att säga att vi kunde titta på en Rinaldi-film (vårt största samtalsämne har typ varit om min filmsmak och jag har hela tiden pushat för att han ska se filmer som är bra på riktigt). Så jag åkte. Drack för mycket cava och tjugoårig whiskey och sov där (BARA sov, reds anm.), vaknade halv fem och åkte hem. Nu sitter jag här och har 50 olästa blogginlägg från er och ångest för bubblet (visserligen var cavan torr, men det är ändå kalorier i det) och att träningen totalt uteblev igår. Kommer definitivt att synas på vågen imorgon. :/ Nu ska jag dricka detox-te och äta TVÅ knäckebröd med gurka och göra mig i ordning för skolan som jag ska spendera närmare en timme att åka till, vara i - i en timme och åka hem i närmare en timme. Känns det värt? Har ett dumt engelska prov idag så jag kan inte skolka. Men jag slutar tidigt och har tid att springa (fast jag vet inte temperaturen ännu) och imorgon är jag ledig.
Känner mig dock alldeles misslyckad och grotesk. Det här måste bli en bra dag, annars vet jag inte... Det är nog något allvarligt fel på min hjärna... Snälla, behöver lite fina ord just nu om det inte är för mycket begärt.
Edit: Äsch, orkar inte äta knäckebröd. Tuggummi, it is. Jag vill bara vara så smal så jag kan svälta utan att tänka på någon jävla metabolism och att hålla den igång. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar