saker jag tänker på när ångesten sipprar ut i fingrarna

Är sisådär jättekissnödig av de tre stora koppar te, halvlitern vatten (och två små glas konjak) jag har druckit sen sist jag tömde blåsan. Men jag vågar inte gå och kissa eftersom att jag misslyckas med rörelser den här kvällen. Tappar tandkrämstuben TVÅ GÅNGER under en ynka tandborstning, snubblar på datorsladdar och slår i fotknölen hårt, så hårt i byrån. Slår fjärrkontrollen i väggen när jag vänder på täcket. Biter istället av dagens fjärde (?) lager av narig hud ifrån läpparna och knappar så tyst som möjligt ner allt möjligt på dessa tangenter. Nyper mig i fettet på underarmarna och fingrar på nyckelbenen och tänker, fy fan vilken kliché jag är. Jag hatar klichéer. Jag tror att detta är anledningen till jag aldrig blir kär för det måste vara omöjligt att bli kär utan att bli en kliché. I bakgrunden rullar NCIS för att ignoreras och i hörlurarna går Tristan und Isolde på tomgång.
 
the scene is set 

Det är en massa allvarliga fel på mig. Jag har haft lov i över en vecka och inte gjort ett enda i plugg-väg. Den här sorts ångest gör inte ont, den pirrar. Den pirrar i hjärtat, sedan i magen, rinner ut i armarna för att sedan sippra ut i fingrarna och slutligen landa i form av ord i denna arma blogg. Det är en underlig ångest som nästan mer kan beskrivas som rastlöshet. Flyktiga tankar som ägnas åt allt annat än integralkalkyler och projektarbete fastän de borde det. För att klargöra: jag måste egentligen inte plugga så mycket, men det känns som att jag måste det.

Jag tänker på ytterligare en anledning till att jag inte blir kär: för att jag inte bryr mig om andra människor. Det finns tre människor jag bryr mig om på riktigt. Min syster och två människor som det är helt fel att bry sig om.

Jag tänker på morgondagens klänningar, den jag ska ha under dagen och den jag ska ha på kvällen. Den jag ska ha på dagen är också underbar, av typen har-den-alltför-ofta, svart, matt vadlång, draperad men med skåra i ryggen som skymtas ibland. Ni har förstått att jag har världens klädfetish, right?

Jag tänker på hur mycket jag avslöjar mig själv i vissa inlägg. Att vem som helst som känner mig någorlunda skulle kunna lista ut vem jag är om de hittade hit, särskilt med ett nom de plume som Sunshine. Jag tänker på all information  jag utelämnar på grund av detta och hur mycket jag ändrar mitt språk på grund av detta. Jag tänker på hur mycket jag hatar vartenda mening jag skriver här. Jag tänker på hur mycket jag önskade att jag fick beröm för min stil även här. Jag tänker att mitt bekräftelsebehov är bland det mesigaste med mig.

Jag tänker på hur jobbigt folk som läser det här [inlägget] kommer att tycka att det är. För mycket text. Förlåt mina fina.

Jag tänker på eyeliner och min prestationsångest inför det. Pressen att få till ögon make-upen precis rätt. Jag tänker på varför jag utsätter mig för detta varteviga dag, utöver få, mycket, mycket få undantag. Jag tänker på hur mycket jag älskar sotiga ögon för vad de döljer och vad de avslöjar. Därför, såklart.

Jag tänker på hur lamt det är att jag inleder nästan varje mening i det här inlägget med frasen "Jag tänker på". Jag tänker på att jag egentligen kom över min anafor-fas när jag var fjorton. Men, I guess not. 

Jag tänker på att min dator är lite mer än två år och att jag inte borde sitta med den i knät i sängen eftersom att den blir lite för varm då och jag måste vänta minst till min födelsedag för att få en ny.

Jag tänker på hur jag måste våga mig ut imorgon natt eftersom vissa personer tydligen kommer att vara på ett visst firande och jag måste träffa dem. Jag tänker på att jag är alldeles för sentimental ibland. Jävla mes.

Jag tänker på hur svag jag är för människor som ger (eller ja, gav) mig smeknamn utifrån min figur. Ludvig (heter något annat) som kallade mig för Stickan och Benjamin och Julia (heter också något annat) som kallade mig Skeletor. En humoristisk inställning till en ÄS är faktiskt något mycket attraktivt, för att man ska känna sig mindre onormal och sjuk.

Jag tänker slutligen att jag ska sluta tänka, i alla fall i skrift på denna arma blogg, så att vi [ni och jag] kan få lite frid.

Sic transit Sunshine/Stickan/Skeletor. 
Ridå.