offerkoftan

Offermentalitet är inte min grej. Är onödigt att gå omkring och tycka att man är värdelös jämt osv. Aint got time for dat shit. För upptagen med att försöka vara perfekt. Men nu, nu är jag jättenere. Jävla gymkort och fan ta mina förväntningar på det. Jag orkar ingenting. Gårdagen hade varit jättetrevlig om jag inte var så fruktansvärt ledsen. Jag ville ju verkligen ha ett gymkort. Jag orkar inte ens skriva det här ordentligt. Känns som att allt är slöseri med tid och ansträngning och gymkortet skulle ju ändra det. Jag tror till och med att jag verkligen skulle kunna leva med typ 43kg om det inte var så att jag var så jävla fläskig. Jag ville ha gymkortet för att bli slank och stark. Nu måste jag dras med mina fläskarmar och lår tills jag vet inte när... Jag vet typ ett sätt att få ett gymkort om min syster inte kan gå med på att göra som jag skrev förut. Stalkern. Det är pinsamt att jag ens på något plan i mitt huvud kontemplerar det. Alltså, jag skulle lätt kunna få 2500 (och mycket mer) av snubben mot lite gentjänster, if you get my drift. Problemet är ju att jag hatar mig själv tillräckligt just nu (dels på grund av fett och dels på grund av annan skit jag inte skriver om) och att lägga på något sånt skulle nog göra att något brister. Plus att jag ändå inte kan ha sex. Sorry för allt babbel och så. Jag ville typ skriva av mig och verkligen erkänna för mig själv vad det är jag funderar på. Men oroa er inte. Det är verkligen inget jag faktiskt kommer att göra.