impotens

Idag hände det. Jag var hos honom i flera timmar. Han undrade varför han alltid måste tjata för att jag ska träffa honom och jag svarade att han måste förstå att jag är mycket speciell (egentligen är jag inte så vidare intresserad och dividerar oftast bara om min tid tillsammans med honom är värdefullare än min ensam-tid). Han frågade om jag ville gå ut för middag och jag svarade att jag inte äter middag.

Sen var vi i hans säng. Jag var halvnaken och min hud full av blåmärken från hans fasta grepp (haha, "hans fasta grepp" på två sekunder förvandlades den här bloggen till tantsnusk S&M-stylee, förlåt). Jag funderade om han visste mina preferenser bara sådär eller om han bara inte brydde sig och gjorde det han ville. Mitt hjärta slog snabbt och jag tänkte inte alls på vad som brukar hända, för jag ville ju det där. Men så fort han försökte göra slag i saken (wow, vilket fint sätt att uttrycka det på) så hindrade jag honom. Då tänkte jag inte på det alls. Han måste trott att jag bara retades för han försökte gång på gång. Sista gången så var han verkligen kraftfull och jag sparkade bort honom och började sen paniskt att klä på mig så fort jag bara kunde, var så himla förödmjukad. Önskade att det var sommar så att jag inte hade strumpor och tre lager tröjor att dra på mig och sen även kängor att snöra på mig och halsduk, mössa, vantar ute i hallen. Han blev såklart lika panikslagen och undrade förfärat vad han hade gjort för fel men jag hade svårt att svara och det slutade helt enkelt med att jag sprang ut ur lägenheten ner för trapporna och mot tunnelbanan.

När jag hade kommit ut ur porten så förstod jag min reaktion och kände mig riktigt löjlig: ni vet när man bara tar en stund att begrunda sitt uppförande och tänker typ "dramaqueen" - så var det. Han skickade en massa sms och bad om ursäkt och jag försökte så gott jag kunde att förklara att det inte var hans fel och att det bara var jag som var en idiot. Kommer aldrig att kunna träffa honom igen.

Och gode gud, vad jag skäms nu när jag skriver det här. Förlåt till alla som har orkat läsa. Det var nog rätt dumt av mig att skriva det från början, ska nog ta bort det kanske. Eller möjligtvis komma med en förklaring senare. Men jag tänkte att den här anonymiteten är rätt skön och om jag kan vara totalt öppen om mina matvanor, kan jag väl vara det om annat också. Dock att den blir mer generell och möjligtvis ointressant i era ögon då.