Tror att många av oss har haft mardrömmar om att äta. Får alltid det när jag känner mig nöjd med att inte ha ätit och det är de få drömmar jag minns. Men jag kan egentligen inte kalla det mardrömmar, för jag upplever inte drömmen som jobbig och jag vaknar inte i panik, mer med en likgiltig tanke "Jaha, då är det bara att börja om igen" i en halv sekund tills jag inser att jag faktiskt bara drömde. Men man känner sig ändå olustig i en stund efteråt tills drömmen har bleknat. Om jag lyckas komma ihåg en dröm (händer xtrmt sällan, inaktivt känsloliv tror jag) när jag vaknar så kommer jag att ha glömt den helt efter en timme. Blir alltid exalterad när jag minns en dröm och tänker att jag måste delge den för min syster (liksom den enda personen man delger något så ointressant som drömmars innehåll, det finns inget tråkigare än att höra om andras drömmar typ) men sen när jag väl pratar med henne så blir det typ "Haha, jag hade en rolig dröm i natt, det var så.... eh, jag minns inte".
I alla fall jag tog nyss en tupplur och drömde att jag åt. Minns inte vad det var för något.
Tror ni att man drömmer om mat för att ens undermedvetna vill äta? Eller bearbetar hjärnan bara det faktum att man inte äter? Är de två alternativen speciellt olika?
Absolut, det har jag också upplevt. Drömmarna om mat kan inte sägas vara mardrömmar, men när jag vaknar kan jag känna mig äcklad av mig själv tills jag inser att det inte är någon fara... Jag ser det som ett gott tecken ändå när jag börjar drömma om mat, för då vet jag att jag håller på att gå ner i vikt och har kontroll, eftersom en del av mig gärna vill äta (den icke-medvetna överlevnadsdriften). Antagligen drömmer man om mat eftersom hjärnan känner att det är brist på näring och vill göra allt för att påminna oss om att äta och kanske skapa ett sug (eller lindra suget?). Människor som upplever svält drömmer ofta om mat. Hjärnan bearbetar säkert att man inte äter också, precis som den bearbetar allt man tänkt/sett/hört/känt, och det blir väl oundvikligen så att många tankar kretsar kring mat, kalorier, och hur att undvika det, så tror jag att det är i alla fall. Dessutom påverkar hormoner mycket, och hormonbildningen av hungerhormon som ghrelin ökar, och leptin som är ett mättnadshormon minskar. Så det är nog både psykologiska och rent fysiologiska orsaker.
SvaraRadera